Bild av Curiosity från ovan

Rymdsonden Mars Reconnaissance Orbiter (MRO) har tagit en bild av Marsfordonet Curiosity från ovan. Man ser i bildens vänsterkant en bit ner tydligt både fordonet och de spår den skapat under sin färd på Mars. Det är utan tvekan bra skärpa i MRO:s HiRISE-kamera! Klicka på bilden för att förstora den.

(Bildkälla: NASA)

Ännu ett udda exoplanetfynd - en jordstor gasplanet

Floran av udda exoplaneter växer för varje månad. Med en bit över 1.000 upptäckta exoplaneter hittar forskarna förstås en och annan udda himlakropp. Det senaste tillskottet till gruppen udda planeter är KOI-314c. Det är ett s.k "Kepler Object of Interest", dvs ett objekt som Keplerteleskopet identifierat och som nu bekräftats vara en planet. Det udda med KOI-314c är att det är en jordstor gasplanet! Som bekant brukar gasplaneter vara Jupiterstora eller ännu större, men här har vi alltså en relativt liten gasplanet. Planetens diameter är ca 60 procent större än jordens, men dess massa densamma som jordens. Det innebär en väldigt låg densitet, som enligt forskarna måste innebära att planeten har en stor och tät gasatmosfär.

Upptäckten av KOI-314c presenterades på American Astronomical Societys årsmöte i Washington häromdagen av forskare vid Harvard Smithsonian Center for Astrophysics (CfA). Planeten kretsar kring en blek röd dvärgstjärna, ca 200 ljusår från oss. Planetens omloppstid är 23 dygn. Det innebär att det är en het planet, med en temperatur över vattnets kokpunkt, dvs lite drygt 100 grader. Planeten är som sagt "lätt". Den beräknas ha en densitet som bara är 30 procent högre än vatten. Forskarna tror att planeten har en flera hundra kilometer tjock atmosfär bestående av väte och helium. Det kan tänkas att planeten startat sitt liv som en liten Neptunusliknande planet, men successivt förlorat en del av sin atmosfär och därmed krympt i storlek.

Illustration av KOI-314c (Bildkälla: C. Pulliam, D. Aguilar, CfA)

Läs mer om fyndet på Astrobiology Magazines websida samt på Populär Astronomis websida.

Vad kan vi vänta oss av rymdsondsåret 2014?

Jag har i några artiklar sammanfattat rymdsondsåret 2013. Det var på många sätt ett lysande år, med hela 6 rymdsondsuppskjutningar under andra halvåret. Vad kan vi då vänta oss av 2014? Inte så många nya rymdsonder men däremot ett flertal som påbörjar observerandet. Plus åtminstone ett spektakulärt möte i rymden: rymdsonden Rosettas träff med en komet! Mer om det nedan.

2014 blir det bara en rymdsondsuppskjutning, japanska Hayabusa 2. Sonden planeras sändas upp i december i år för att studera en asteroid, med beteckningen (162173) 1999 JU3. Det verkar ha varit en del problem med både teknik och finansiering för den japanska rymdmyndigheten JAXA, så vi får hoppas sonden kommer iväg.

De två Marssonderna Mars Orbiter Mission och MAVEN når fram till Mars i slutet av september och börjar studera marsatmosfär m.m. Även rymdobservatoriet Gaia påbörjar sitt arbete under året. Om inget haveri uppstår (vilket det nog lär göra med tanke på en del rymdsonders ålder)  fortsätter övriga dryga 20 rymdsonder med sina studier av himlakroppar m.m. Plus alla rymdobservatorier. Det ska bli särskilt intressant att följa Marsfordonet Curiositys färd uppför bergssluttningen vid Mount Sharp och månfordonet Yutus fortsatta äventyr. Curiosity firade för övrigt 500 dagar på Mars igår. Hoppas bara att Yutu pallar för de häftiga temperaturskillnaderna i det område den befinner sig.

Bilden nedan visar aktiva rymdsonder och planer för de kommande åren. Det är Olaf Frohn som tagit fram bilden. Klicka på bilden för att förstora den.

(Bildkälla: Olaf Frohn/Armchair Astronautics)

Läs också Emily Lakdawallas mer detaljerade beskrivning av alla rymdsonder under 2014 på Planetary Society Blog.

Årets häftigaste rymdsond är utan tvekan ESA:s Rosetta. Den 20 januari väcks Rosetta till liv från sin slummer (sonden har legat i vila ganska länge nu) inför mötet med kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko som sker i augusti i år. Efter att först studera kometen i detalj ska sonden skicka en liten landare som ska landa på kometen i november. Eftersom det är svårt att få fäste på en så liten himlakropp som en komet (kometkärnan alltså) är landaren försedd med harpuner som skjuts iväg mot kometen för att förankra landaren! Häftigt! Bilden nedan illustrerar landaren, som heter Philae.

Landaren Philae (Bildkälla: ESA)

Även 2014 kan bli ett intressant kometår, åtminstone om man befinner sig på Mars. Kometen C/2013 A1 Siding Springs passerar nämligen tätt förbi Mars. Avståndet beräknas bli endast 41.300 kilometer. Vi får hoppas att rymdsonderna som kretsar kring Mars kan fånga kometen på bild. 

De kommersiella rymdbolagen väntas ta ytterligare några steg framåt. Det gäller dels de två bolag, SpaceX och Orbital Sciences, som lyckats sända rymdkapslar till Internationella Rymdstationen, dels ytterligare några bolag. Vi kan bl a få se den första rymdturistfärden när Virgin Galactics Space Ship Two lyfter från Mojaveöknen. Om allt går som planerat blir det sex passagerare som för det facila priset av 250.000 dollar per person får uppleva en stund av viktlöshet. Ett flertal kändisar har tydligen anmält intresse att följa med, bl a Angelina Jolie, Brad Pitt och Stephen Hawking. 

Flera rymdsonder fortsätter färdas mot sina mål, bl a New Horizons (till Pluto), Dawn (till Ceres) och Juno (till Jupiter). De två förstnämnda kommer fram 2015 och Juno 2016. Så det är inte ett år utan spännande rymdsondsprojekt. Följ den fortsatta utvecklingen här i bloggen.

Gott Nytt Rymdsondsår!

Rymdsondsbloggen vill önska alla läsare ett Gott Nytt År!  2014 blir ännu ett intressant år ur ett rymdsondsperspektiv, men mer om det i veckan som kommer.

Rymdsonden Mars Express har passerat tätt förbi Marsmånen Phobos

Häromdagen passerade rymdsonden Mars Express väldigt nära den lilla Marsmånen Phobos. Avståndet var bara 45 kilometer! Faktum är att det var så nära att rymdsonden inte ens hann ta bilder på månen vid passagen. Däremot ska den ha genomfört en del mätningar av månens gravitationsfält m.m. Mätningen sker bl a genom att studera hur månens gravitation påverkar Mars Express. Videon nedan beskriver denna närkontakt mer i detalj.

(Källa: ESA)

Phobos är en liten ojämn stenklump, bara lite drygt 20 kilometer i diameter, som kretsar ca 6.000 kilometer från Marsytan och gör ett varv på 7 timmar och 39 minuter. Den är den största av de två Marsmånarna. Den andra månen, Deimos, är bara 12 kilometer i medeldiameter.

Phobos (Bildkälla: NASA)

Kinesiska månlandaren och månfordonet Yutu från ovan

NASA:s rymdsond LRO har tagit en bild på den kinesiska månlandaren och på månfordonet Yutu. Bilden är tagen på en höjd av 150 kilometer ovan månytan. Hur vet man då att det lilla pricken är Yutu? Jo, genom att jämföra bilden med tidigare bilder som LRO tagit över området. Pricken i form av Yutu är ny och syns inte i gamla bilder.

(Bildkälla: NASA)

2013 har varit ett intressant exoplanetår

Under året har närmare 200 nya exoplaneter upptäckts. Tillsammans med 2011 blir det därmed det bästa året hittills vad gäller antal nyupptäckter. Vi är nu uppe i 1.055 exoplaneter totalt. Det intressanta är också att man nu börjar upptäcka alltfler små planeter och inte bara heta Jupiters. Keplerteleskopet har förstås inneburit en revolution i sökandet efter exoplaneter. Därför är det ju tråkigt att teleskopets reaktionshjul gick sönder under året. Dessa hjul, som är fyra till antalet, är till för att stabilisera teleskopet så att det riktar in sig på olika stjärnor med hög precision för att på så sätt mäta det ljus som stjärnorna utsänder. Om en planet passerar solskivan uppstår en mycket liten, men mätbar, ljusdipp som Keplerteleskopet noterar. Om denna ljusdipp kommer med jämna mellanrum kan man misstänka att det rör sig om en planet. När nu teleskopet tappat denna precision går det inte att genomföra mätningar med tillräcklig noggrannhet.

Den metod som numera bidrar till flest upptäckter är transitmetoden, dvs den metod som bl a Keplerteleskopet använder sig av. Jag roade mig med att studera exoplanetdata i den databas som websidan Exoplanet.eu tillhandahåller. Utifrån data har jag skapat det här diagrammet som visar antal upptäckter per år och metod. Klicka på denna och de följande bilderna för att förstora dem.

(Bildkälla: data från Exoplanet.eu, diagram av K. Aartojärvi)

Som synes finns det en planetupptäckt 1989. Den diskuteras en del huruvida den ska noteras på 1989, eftersom upptäckten bekräftades först 1996. Jag har ändå valt att pilla in den på 1989. Många av de tidiga upptäckterna har det funnits en del tveksamheter kring, men de som är med i diagrammet har bekräftats av andra observationer senare. Man ska dock ha klart för sig att även s.k bekräftade observationer emellanåt visar sig vara "falska". Det är helt enkelt något annat än planeter när man studerar objekten lite närmare. Så ibland försvinner exoplaneter från databasen. Åren 2012-2013 har varit relativt dåliga år för den s.k radialhastighetsmetoden. Det är förvånande få upptäckter trots att många stora teleskop utrustats med mer avancerade instrument. Läs om de olika metoderna genom att klicka på fliken Exoplaneter ovan.

Planetary Habitability Laboratory (PHL) har på sin websida lite mer fakta om de upptäckta exoplaneterna. Bilden nedan visar fördelningen med avseende på storlek och yttemperatur. Tabellen är inte helt uppdaterad, utan saknar några av de senaste veckornas planetupptäckter (man har väl tagit jullov!). Tabellen visar ändå med all tydlighet att det fortfarande är relativt få små planeter som upptäckts. Totalt uppgår de till 24 styck i dagsläget (2+7+15 i bilden nedan). Ingen av dem finns i den beboeliga zonen kring respektive stjärna. Det finns dock 10 s.k superjordar i denna zon. Några av dem skulle kunna hysa liv om de visar sig ha en atmosfär och förhållanden i övrigt som gynnar tillkomsten av liv.

(Bildkälla: PHL)

Utöver de dryga 1.000 exoplaneterna finns också en lista på hela 3.602 planetkandidater som Keplerteleskopet identifierat. Bland dessa finns betydligt fler tänkbara små planeter. De uppgår till fler än 600 styck! Bara en av dessa små planetkandidater tycks finnas i den beboeliga zonen. Det gäller nu bara att andra teleskop lyckas bekräfta att det verkligen rör sig om exoplaneter och inte något annat. Bilden nedan visar hur dessa fördelar sig på storlek/yttemperatur.

(Bildkälla; PHL)

Även andra teleskop har identifierat s.k exoplanetkandidater. Dessa är till dags dato 195 till antalet och inte lika väl specificerade som Keplerobjekten.

När man studerar alla dessa exoplaneter upptäcker man ganska snart lite av ett kaos när det gäller namn på planeterna. Så här långt tycks det ha varit lite av fritt valt arbete att namnge exoplaneter. Därför har t.ex de planeter som Keplerteleskopet upptäckt namn som börjar just med ordet "Kepler" följt av siffror och bokstäver. Andra observatorier har tillämpat samma metod. Ett stort antal exoplaneter har fått förkortningarna KIC och KOI följt av siffror och bokstäver. "K"-et står för Kepler och här rör det sig om objekt som Keplerteleskopet identifierat, men andra teleskop lyckats bekräfta. När mängden nya exoplaneter ökar behövs någon form av ordning i namngivningen. När tänker Internationella Astronomiska Unionen ta tag i detta?

Det ska bli intressant att se hur 2014 blir vad gäller nya upptäckter. I och med att Keplerteleskopet gjort sitt finns en risk för att det blir färre nyupptäckter. Å andra sidan sitter en stor mängd forskare och studerar alla de data som Keplerteleskopet samlat in. Det kan tänkas att många exoplanetkandidater kan komma att bekräftas vara planeter. Sannolikt får vi en explosionsartad utveckling om några år när de mer avancerade rymdteleskopen Tess, Cheops och James Webb sänds upp.