Håller en ny Saturnusmåne på att bildas?

Rymdsonden Cassini har upptäckt en stor bula i Saturnus A-ring. Det kan vara en nybildad måne som skapar en "störning" i den yttre delen av A-ringen. Störningen kan vara så stor som 1.200 kilometer lång och 10 kilometer bred. Det objekt som skapat den är kanske bara 700 - 800 meter i diameter. Det kan röra sig om en ny Saturnusmåne som håller på att bildas! Även om ingen ännu sett själva objektet (den är för liten för att kunna ses på de bilder som rymdsonden tagit), så har den fått ett namn: Peggy. Bilden nedan som togs för prick ett år sedan, den 15 april 2013, visar tydligt hur den yttre delen av A-ringen buktar ut.

En isklump i en av Saturnusringarna (Bildkälla: NASA)

Fyndet kan bringa lite klarhet i hur många av de isiga månarna kring Saturnus kan ha bildats. De kan ha uppstått i tätare delar av Saturnusringarna och sedan förflyttat sig utåt från planeten. Ringsystemet kan tidigare ha varit betydligt tätare och haft mer byggmaterial till lite större månar. När månarna flyttat utåt från planeten kan de på vägen ha kolliderat med andra liknande objekt och successivt blivit allt större. Så som ringsystemet ser ut idag tror inte forskarna att det förmår att skapa annat än mycket små objekt, typ Peggy.

Jakten på planet X

Hur många planeter finns det egentligen i vårt solsystem? "Åtta" svarar den astronomiskt allmänbildade och det är ju rätt svarat. Åtminstone för tillfället. För vi är inte hundra procent säkra på att vi upptäckt alla solsystemets planeter ännu. Det har under de senaste årtiondena spekulerats en del kring förekomsten av ytterligare en planet långt ute i solsystemet - Planet X kallad. Jakten på denna planet X pågår fortfarande. Mer om det lite längre fram i denna artikel.

Dagens skolungdomar får lära sig att vårt solsystem har åtta planeter. När en annan gick i skolan var planeterna nio till antalet, men så bestämde Internationella Astronomiska Unionen (IAU) att Pluto inte längre fick tillhöra planetskaran. Det var år 2006 som IAU fastslog definitionerna för planeter, och den nya kategorin himlakroppar, dvärgplaneter. Enligt IAU:s definition finns tre grundkrav på en planet: 1. Den är ett objekt som kretsar kring solen, 2. Den är tillräckligt stor för att dess gravitation ska forma den till hydrostatisk jämvikt i en rund form och 3. Den har ”rensat ut grannskapet” på mindre objekt. Uppfyller ett objekt inte det tredje kravet så är det en dvärgplanet. Pluto ansågs inte ha rensat rent i sin bana eftersom den tidvis kommer innanför Neptunus omloppsbana kring solen och att det finns en del andra objekt som kretsar kring solen därute. Det främsta skälet till att IAU kände behov av en tydlig definition var upptäckten 2005 av en annan himlakropp, Eris, som är ungefär lika stor som Pluto. IAU var väl antagligen rädda för en stor mängd likadana upptäckter som successivt skulle öka på antalet planeter i vårt solsystem.

Hubbleteleskopets bild av dvärgplaneten Eris och dess lilla måne Dysnomia (Bildkälla: NASA)

Finns det då flera stora himlakroppar i vårt solsystem? Och framförallt; finns det någon ytterligare planet? Upptäckten för två veckor sedan av en ny dvärgplanet, som fick det kryptiska namnet 2012 VP133, har satt fart på planet X-diskussionen. Forskarna bakom upptäckten, Scott Shepherd och Chadwick Trujillo, studerade dvärgplaneten 2012 VP133:s omloppsbana och jämförde den med 11 liknande objekt. De fann då att objekten hade liknande excentriska omloppsbanor. Det kan finnas flera olika orsaker till det. Kanske påverkas omloppsbanorna av en större himlakropp. Kanske finns det en jordstor planet långt därute som vi inte har lyckats upptäcka med våra teleskop. Om en sådan planet upptäcks, kommer då IAU att än en gång ändra planetdefinitionerna?

Stor underjordisk ocean på Saturnusmånen Enceladus

NASA:s rymdsond Cassini har genom gravitationsmätningar fastställt att det måste finnas ett stort hav under Saturnusmånen Enceladus isiga yta. När Cassini 2005 upptäckte att Enceladus sprutade ut stora mängder vatten i atmosfären framfördes ganska snart teorier om förekomsten av en ocean under ytan. Nu har det alltså "bevisats" att så är fallet. Forskarna tror att oceanen kan vara så djup som 10 kilometer. Det är dock ett mycket tjockt istäcke som omger denna vattenreservoar, kanske 30-40 kilometer tjockt.

Illustration av Enceladus i genomskärning (Bildkälla: NASA)

Det vatten som månen sprutar ut är salt och innehåller organiska molekyler. Det innebär att det kan finnas liv på Enceladus. Faktum är att Enceladus är en av de bästa kandidaterna för utomjordiskt liv. Det handlar i så fall om liv i form av mikrober. Det hade ju varit intressant med en rymdsond som mer detaljerat studerade Enceladus. I dagläget har inte någon av rymdmyndigheterna planer på att sända en rymdsond till Enceladus inom överskådlig tid.

Rymdsonden Cassini sniffar tätt över Saturnusmånen Titans yta

På måndag 7 april kommer rymdsonden Cassini att för hundrade gången (!) passera förbi den stora Saturnusmånen Titan. Detta jubileum firas genom att sonden passerar mindre än 100 mil ovan Titans yta. Tanken är att Cassini vid denna passage ska göra ytterligare en i raden av studier av den täta Titanatmosfären. Dessa månpassager sker med den svindlande hastigheten av 20.000 kilometer i timmen!

Titan kretsande kring Saturnus (Bildkälla: NASA)

Curiosity fortsätter nyfiket att köra omkring på Mars

Curiosity har sedan den landsattes på Mars i augusti 2012 avverkat lite drygt 6 kilometer av bitvis ganska besvärlig Marsterräng. Många steniga partier har behövs forceras för att komma till ett område som sedan länge funnits med i Curiositys planerade rutt. Området, som NASA kallar för Kimberley, består av ett flertal olika bergtyper som Curiosity nu ska studera i detalj. Uppgiften är att försöka utröna om det kan ha funnits förutsättningar för uppkomsten av liv i området.  Tanken är att fordonets hela arsenal av instrument ska komma till användning. Vi kommer med andra ord att få se prov på skjutning med laserkanon och analys av Marsgrus. Det senare genom att fordonets lilla grävskopa häller ner grus för analys i fordonets minilaboratorium.

Curiosity vid Kimberley (Bildkälla: NASA)

Rymdsonden Mars Reconnaissance Orbiter (MRO) följer emellanåt Curiositys färd från ovan. Bilden nedan är tagen den 10 februari och visar tydligt spåren efter Curiositys färd. Det är onekligen bra upplösning på de bilder som rymdsondens HiRISE-kamera tar!

(Bildkälla: NASA)

Rymdsonden LADEE förbereds för en kraschlandning på månen

Rymdsonden LADEE (Lunar Atmosphere and Dust Environment Explorer) kommer att kraschlanda på månen. Det låter väldigt dramatiskt, men det hela är planerat sedan länge. Det märkliga, kan jag tycka, är att detta relativt avancerade rymdsondsprojekt blir så kortlivat. Det är ju bara 7 månader sedan LADEE sköts upp. NASA rapporterar att LADEE nu har en omloppsbana kring månen som sakta för den allt närmare månytan. Tanken är att rymdsonden nu ska flyga på en höjd av endast ett par kilometer över månytan och genomföra mätningar av den tunna månatmosfärens sammansättning och struktur. Så här långt har sonden gjort mer än 700.000 mätningar! Successivt justeras rymdsondens bana så att det till slut dimper ner på månen.

Kraschlandningen är planerad att ske den 21 april, på månens baksida sett från oss på jorden. Det finns dock en ganska stor osäkerhet om när sonden kan tänkas krascha. NASA har därför utlyst en tävling, "Take the Plunge: LADEE impact challenge", där man delta genom att gissa på dag och klockslag. Vad gör inte NASA för att väcka intresse för sin verksamhet, när man tävlar kring kraschlandningar!

(Bildkälla: NASA)

Rymdsonden Dawn fortsätter sin färd mot dvärgplaneten Ceres

Det har varit relativt tyst om rymdsonden Dawn sedan den lämnade sin omloppsbana kring asteroiden Vesta för den fortsatta färden mot dvärgplaneten Ceres. Enligt planerna når den Ceres i april nästa år. Marc Rayman på Planetary Society Blog skriver om den komplicerade bana som denna rymdsond tog för att först nå Vesta och för att sedan stämma träff med Ceres om ett år.

(Bildkälla: NASA)

Dawns ankomst till Ceres är verkligen något att se fram emot. För första gången kommer vi att få se närbilder på en dvärgplanet. Lustigt nog kommer vi att få se bilder från en annan dvärgplanet, Pluto, bara några månader senare (i juli 2015), när rymdsonden New Horizons flyger förbi denna explanet.

Rymdsonden Dawn är redan lite av en sensation, med de fantastiska bilder den levererat från asteroiden Vesta. Vad kan vi tänkas få se från Ceres? Ingen vet egentligen så mycket om denna dvärgplanet, så det mesta kommer att bli nyheter för såväl forskare som oss astronomiintresserade. Läs mina tidigare blogginlägg om Dawn HÄR. Det har blivit över 60 inlägg i ämnet!