Sista rymdfärjan har landat - vad händer nu?

Så har då rymdfärjan Atlantis landat och den sista (?) resan med rymdfärjor avklarats. Under de trettio år som rymdfärjorna opererat har en hel del intressanta uppdrag genomförts. De, som jag ser det, viktigaste uppdragen har jag beskrivit i min förra artikel om Atlantis. Den fråga man ställer sig nu är vad som händer med NASA:s bemannade rymdfärder framöver. Temporärt tar ryssarna över och sköter transporterna till och från den internationella rymdstationen. Med tanke på bekymren med den amerikanska statsbudgeten får man nog räkna med åtminstone en kortare svacka i den amerikanska rymdsatsningen. Dels avvecklas rymdfärjorna, dels finns förslag på nedläggning av projektet som avser att få upp det stora James Webb-teleskopet i rymden. Även andra planerade rymdprojekt kan komma att drabbas.

Ryssarna däremot verkar utöka sina satningar på utforskningen av rymden. Dels sände man häromdagen upp det stora radioteleskopet Spektr-R, dels finns planer på en rymdsond till Mars. Även det kinesiska rymdprogrammet är under snabb utveckling. Sedan finns ju förstås den europeiska rymdsatsningen via den Europeiska rymdstyrelsen, ESA. Jag ska i kommande artiklar försöka beskriva de ryska och kinesiska planerna lite närmare.

Ett annat alternativ är olika privata initiativ, främst amerikanska, för att ta fram enklare och billigare rymdfärjor. Företagen kan finansiera verksamheten genom att sälja tjänster till NASA. Företaget SpaceX har planer på att ta fram just ett sådant alternativ för NASA och har t o m gjort lyckade uppskjutningar av raketer. Tidskriften Populär Astronomi har skrivit om detta "uppstickar-företag" i några artiklar, se http://www.popast.nu/tag/spacex

Personligen har jag, trots spänningen kring de bemannade rymdfärderna och att de faktiskt åstadkommer en hel del viktigt, svårt att riktigt känna den där entusiasmen för rymdfärjorna. Jag tycker att det ur en rent vetenskaplig synvinkel är mer intressant med rymdteleskopen och rymdsonderna. Flera lite enklare rymdsonder som kan studera olika himlakroppar ur olika aspekter kan väsentligt öka vår kunskap om vår del av universum. Dessutom slutar man ju aldrig att fascineras av alla de bilder som rymdteleskopet Hubble har försett oss med år efter år. Sedan är det ju oerhört intressant att se alla de avlägsna galaxer som vittnar om universums barndom. Vad hände egentligen vid Big Bang och de närmaste årmiljonerna efter "smällen"?

Så NASA, ge oss fler rymdsonder och se till att få upp James Webb-teleskopet. Då är i alla fall den här bloggaren nöjd.

HUBBLE-teleskopet har upptäckt ny Pluto-måne

Rymdteleskopet HUBBLE har upptäckt att Pluto har en fjärde måne. Än så länge kallas den för P4, men lär väl så småningom få ett vackrare namn. Den är endast några tiotal kilometer i diameter och kretsar kring Pluto ca en gång per månad. Pluto och dess stora måne Charon kommer att besökas av rymdsonden New Horizons i juli 2015.

Hubbles ständigt nya upptäckter gör det ännu mer angeläget att få upp James Webb-teleskopet. Vilka upptäckter skulle inte den kunna göra?! Hubble har alltså lyckats lokalisera denna lilla måne på 5 miljarder kilometers avstånd! Visst är det nya spännande upptäckter nästan varje dag i vårt solsystem!


Bilden visar de fyra månarnas omloppsbanor runt Pluto (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/hubble/science/pluto-moon.html

Läs också: http://www.popast.nu/2011/07/hubble-upptacker-plutos-fjarde-mane.html

Rymdsonden DAWN och asteroidforskningen

Rymdsonden DAWN har nu varit i omloppsbana runt asteroiden Vesta i några dagar. Vesta, som är den näst största asteroiden i det s.k asteroidbältet mellan planeterna Mars och Jupiter, studeras nu ingående under det närmaste året. Asteroidbältet är ett relativt outforskat område av solsystemet. Några rymdsonder har tidigare utforskat asteroider när de passerat förbi.

• Galileo passerade förbi asteroiden 951 Gaspra år 1991
• Galileo passerade förbi asteroiden 243 Ida år 1993
• NEAR Shoemaker passerade förbi asteroiden 253 Mathilde 1997
• NEAR Shoemaker landade på asteroiden 433 Eros år 2001
• Stardust NExT passerade förbi asteroiden 5535 Annefrank år 2002
• Den japanska rymdsonden Hayabusa landade på asteroiden 25143 Itokawa år 2005
• Rosetta passerade förbi asteroiden 2867 Steins år 2008
• Rosetta passerade förbi asteroiden 21 Lutetia år 2010

(Bildkälla: NASA/JPL-Caltech/JAXA,/ESA)

Fram till nu så är Lutetia den största asteroiden som besökts av en rymdsond. Som synes på bilden ovan är Vesta avsevärt mycket större. Av de tidigare asteroidexpeditionerna får väl NEAR Shoemaker anses vara den mest lyckade. Den rymdsonden var den första i NASA:s Discovery-program (som ju också Dawn tillhör). Sedan är ju förstås rymdsonden Galileo lite speciell i och med att den var först att närstudera en asteroid. Den var också först att hitta en asteroidmåne, månen Dactyl som kretsar kring asteroiden 243 Ida.

Rymdsonden Dawn kommer mycket mer ingående än tidigare rymdsonder att studera en asteroid. Det är också av större intresse att det handlar om en såpass stor himlakropp som Vesta. Asteroiden har blivit utsatt för massiva kosmiska kollissioner och gett ifrån sig stora mängder av meteoriter. Man tror att Vesta svarar för ca 5% av alla kända meteoriter. Rymdsonden kommer så sakteliga allt närmare Vestas yta och ska slutligen gå in i omloppsbana knappt 3.000 kilometer från asteroidytan. Det ger förutsättningar för än mer detaljerade bilder av Vestas ytskikt.


Senaste bilden av Vesta, 17 juli 2011 (Bildkälla: NASA)

Läs också mer på: http://www.universetoday.com/87576/first-ever-vesta-vistas-from-orbit-in-2d-and-3d/

NASA:s planer för de närmaste åren

Jag har fortsatt att studera NASA:s budgetförslag för 2012. Detta mycket digra budgetdokument, som omfattar 778 sidor med enorm detaljrikedom, ger en hel del information om NASA:s planer. Jag försöker här sammanfatta det viktigaste som berör rymdsonder och utforskning av solsystemet. Budgetförslaget, som fortfarande bara är ett förslag och inte fastställt, innehåller en femårsplan med följande föreslagna kostnadsnivåer för några större forskningsprogram (totalsiffror för perioden 2012-2016, i miljarder dollar): 

• Planetforskning, allmänt    1,1
• Månforskning och –sonder    0,3
• Discovery-programmet    1,2
• New Frontiers-programmet    1,3
• Utforskning av Mars    2,0
• Yttre planeterna    0,5
• Teknologi, allmänt    0,5
• James Webb-teleskopet    1,9
• Solforskning och –sonder    3,2

Sammantaget alltså 12 miljarder dollar för de närmaste fem åren. Utöver det tillkommer några miljarder dollar för diverse ”programgemensamma kostnader”. Exakt vad detta är kan jag inte utröna. NASA:s budgetförslag är inte helt enkelt att tränga in i!

Månforskningsprogrammet innehåller en rymdsond som är aktiv just nu, Lunar Reconnaissance Orbiter (LRO) och en som är under utveckling, Lunar Atmosphere and Dust Environment Explorer (LADEE). Dessutom planeras några mindre rymdsondsprojekt.

 

Discovery-programmet är lite enklare, och därmed billigare, rymdsonder som ska utforska planeter, månar, asteroider och kometer. Två rymdsonder är aktiva just nu, Messenger som utforskar Merkurius och Dawn som utforskar asteroiden Vesta och så småningom dvärgplaneten Ceres. Det innehåller dessutom bl a GRAIL-projektet som syftar till att framförallt utforska månens inre, dess yta och gravitation. En rymdsond, Stardust NExT, avslutade sitt uppdrag i mars 2011 och har bl a utforskat asteroider och kometer.

 

New Frontiers-programmet har en aktiv rymdsond, New Horizons som är på väg mot Pluto och dess måne Charon, dit den når 2015. Programmet innehåller också rymdsonden Juno, som ska sändas mot Jupiter och anlända dit 2016.

 

Utforskningen av Mars är ett prioriterat område för NASA. Just nu finns två aktiva rymdsonder inom programmet, Odyssey och Mars Reconnaissance Orbiter samt två Mars-fordon, Spirit och Opportunity. Två större uppdrag planeras dessutom, Mars Science Laboratory (MSL) och Mars Atmosphere and Volatile Evolution (MAVEN).

 

Programmet avseende yttre planeter har endast en aktiv rymdsond, Cassini. Förplanering pågår avseende ytterligare projekt.

 

James Webb-teleskopet är, som tidigare beskrivits här i bloggen, ett projekt med en osäker framtid. Starka påtryckningar finns dock från stora delar av forskarsamfundet om att projektet ska fullföljas. Det gäller dock att hitta de totalt ca 3 miljarder dollar som behövs för att fullfölja projektet och få upp detta rymdteleskop i rymden.

 

Solforskningen innehåller en mängd olika delprojekt. Flera aktiva projekt finns inom programmet (bl a SDO, SOHO och STEREO) och ett flertal ytterligare projekt planeras.

 

Hoppas det mesta av det här blir av och att besparingarna i den amerikanska statsbudgeten inte drabbar NASA:s verksamhet alltför hårt. Det avgörs sannolikt inom den närmaste månaden.

DAWN tar nya bilder av asteroiden Vesta

Rymdsonden DAWN som på söndag morgon gick in i omloppsbana runt asteroiden Vesta har nu tagit lite nya bilder av den stora asteroiden. Bilderna visar en bergig och kraterfylld himlakropp som kanske visar hur planetytorna för solsystemets inre planeter såg ut i solsystemets barndom för ca 4 miljarder år sedan. Asteroiden har träffats av andra himlakroppar och fragment har lösgjorts som bildat en mängd mindre meteoriter som förmodligen träffat jorden. Asteroider är fortfarande ganska outforskade himlakroppar i vårt solsystem. Första gången ett par asteroider utforskades mer i detalj var när rymdsonden Galileo, på sin väg mot Jupiter, 1991 passerade förbi den lilla asteroiden 951 Gaspra. Två år senare passerade Galileo asteroiden 243 Ida och fann bl a att den hade en liten måne som man döpte till Dactyl (Se: http://sv.wikipedia.org/wiki/Galileo_(rymdsond)). Sedan dess har inte så värst mycket nya observationer gjorts.

Rymdsonden Dawn kommer sannolikt att ge en stor mängd ny kunskap om asteroiderna och deras utveckling. Man kommer bl a att söka efter eventuella månar runt Vesta. Sådana månar kan vara mycket små. Månen Dactyl som nämns ovan är en stenklump med en diameter på lite drygt en kilometer. Efter besöket hos Vesta är planen att rymdsonden ska fortsätta mot dvärgplaneten Ceres. Många av de större himlakropparna mellan Mars och Jupiter är intressanta att studera eftersom de i flera fall kan ha varit protoplaneter som av olika skäl inte blev "fullvärdiga" planeter. Konkurrensen kan sägas ha varit hård om vilka himlakroppar som hade förutsättning att bli lite större. Studierna av Vesta och Ceres kan komma att ge mycket ny kunskap om solsystemets tidiga utveckling.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/dawn/news/dawn20110718.html

Läs också: http://www.popast.nu/2011/07/asteroiden-vesta-forsta-skarpa-bilden.html

Nu kommer ryssarna!

Ryssland har sänt upp ett stort och kraftfullt radioteleskop i rymden. Spekt-R som rymdsonden heter ska främst studera supermassiva svarta hål, stjärnor som kollapsar samt försöka bringa lite mer klarhet i den mörka energins mysterium. Radioteleskopet har en antenn på hela 10 meter i diameter. Det finns också planer från rysk sida på att skicka upp en rymdsond till Mars redan i november i år. Spännande nyheter minsann!


(Bildkälla: NPO Lavochkin)

Läs mer på: http://spaceflightnow.com/news/n1107/18spektr/index.html

CASSINI:s senaste bilder av Saturnusmånen Titan

Rymdsonden CASSINI har tagit bilder av Saturnus stora måne Titan. Bilderna visar en måne med mycket tät atmosfär. Månytan syns inte alls. På bilden syns ett mörkare parti i det norra polarområdet. Det ska bli intressant att följa den fortsatta utforskningen av Titan, som är solsystemets näst största måne (efter Jupitermånen Ganymedes). Den har en diameter på lite drygt 5.000 kilometer. Månen upptäcktes faktiskt så tidigt som år 1655 av den nederländske vetenskapsmannen Christiaan Huygens, som gett namn till Cassini-sonden. Den heter ju egentligen Cassini-Huygens, där Huygens är en minisond som skickades ner mot Titans yta i slutet av 2004.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4334