Orsaken till det mystiska regnet på Saturnus

År 1997 gjorde ESA:s Infrared Observatory upptäckten att Saturnus atmosfär har relativt stora mängder vattenånga. Man har dock inte hittat någon bra förklaring till varifrån vattenångan kommer förrän nu. Rymdteleskopet HERSCHEL har nu upptäckt att vattenångan kommer från Saturnusmånen Enceladus. Den ger ifrån sig stora kaskader av vatten som påverkar Saturnus atmosfär. Mätningar visar att det rör sig om ca 250 liter vatten i sekunden. En större fontän alltså!

Både Herschels och rymdsonden Cassinis observationer av Enceladus visar på en ganska egenartad måne. Den är t,ex solsystemets enda måne som tydligt påverkar kemiska förhållanden på sin moderplanet.


(Bildlälla: NASA)

Läs mer på: http://www.esa.int/esaSC/SEMNGHFTFQG_index_0.html

LRO har tagit en bild som visar vulkanism på månen

En bild som tagits med hjälp av Rymdsonden Lunar Reconnaissance Orbiters (LRO) avancerade kameror av månytan visar en s.k "hot spot". Det är ett område på "månens baksida" som uppvisar en tydlig vulkanisk historia.


(Bildkälla: NASA)

Tidskriften Science Daily har en intressant artikel om månen och dess vulkaniska historia. Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2011/07/110725091730.htm

CASSINI´s bilder av månen Iapetus

Rymdsonden CASSINI har tagit nya foton av Saturnusmånen Iapetus (Japetus). Denna måne har en diameter på ca 1.500 kilometer och är därmed den tredje största av Saturnus månar. Månen upptäcktes redan på 1600-talet av den italienske astronomen Cassini, som rymdsonden är döpt efter.

Rymdsonden Cassinis tidigare bilder av Iapetus har visat att månen uppvisar lite yin-yang-liknande färgmönster, där ena halvan är klart ljusare än den andra. Den ena sidan av månen är täckt av is medan den andra är täckt av kolföroreningar m.m. Iapetus har också ett av solsystemets högsta berg, hela 20 kilometer högt, och sänkor som är 15 kilometer djupa. Längs månens ekvator finns en långsträckt och mycket hög bergskedja (drygt 12 kilometer hög). Den upptäcktes av rymdsonden Cassini i december 2004. Månen har dessutom några mycket stora kratrar.


Bilden visar den södra polen på månen Iapetus (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4335

En väldigt liten nyhet också!

Den här bloggen handlar ju om rymdsonder och deras utforskning av solsystemet, men jag kan ju ändå inte låta bli att skriva om en helt annan sak: En väldigt liten nyhet kan man säga. Fermilab och deras partikelaccelerator i Illinois i USA, har hittat en ny partikel: En tyngre släkting till neutronen med en lite annorlunda uppsättning kvarkar. Fermilab är, tillsammans med CERN utanför Geneve i Schweiz, ledande vad gäller jakten på naturens minsta beståndsdelar. Denna partikel, som förutsagts i den s.k standardmodellen inom partikelfysiken, har nu alltså upptäckts. Fler partiklar kommer sannolikt att upptäckas inom den närmaste tiden i de två partikelacceleratorerna i USA resp Schweiz. I och med att vår kunskap ökar om atomernas beståndsdelar så ökar vår kunskap om vad som kan tänkas ha hänt de där bråkdelarna av en sekund efter Big Bang. Vi kan då få en ökad förståelse för Universums utveckling, om hemligheterna med den mörka materian och den mörka energin m.m. Det innebär också ökad kunskap om solsystemets utveckling, om hur protosolen och protoplaneterna blev till det vi ser idag. Och det är där rymdsonderna har en viktig roll! Så det hänger trots allt ihop, om än perifert!

Jag har roat mig under semestern med att försöka förstå lite av partikelfysikens grunder genom att läsa Brian Greenes "The Fabric of The Cosmos". Intressant bok, och även om den är populärvetenskapligt skriven, svår att förstå för en amatörastronom. Den insikt man ändå kommer till är att det är en oerhört kompicerad verklighet vi lever i och att forskningen inom partikelfysiken går hand i hand med astronomins utforskning av olika aspekter i universum. Allt hänger ihop kan man säga.

Läs mer om Fermilabs upptäckt på: http://www.spacedaily.com/reports/Fermilab_discovers_new_particle_999.html

Vad gör rymdsonden MESSENGER just nu?

Det är ett tag sedan det kom några mer utförliga rapporter från NASA angående rymdsonden MESSENGER. Ett omfattande analysarbete pågår dock av alla de fotografier som rymdsonden tagit sedan den kom in i omloppsbana runt Merkurius. Det finns många intressanta fotografier på projektets websida (se länk nedan). Även om det tidigare har tagits bilder av Merkurius så är de nya bilderna betydligt skarpare och mer detaljrika. Det man ser är ett kraterfyllt landskap med väldigt många små kratrar. Planetens vulkaniska ursprung kan också anas på några av bilderna.


(Bildkälla: NASA/The Johns Hopkins University/Carnegie Institution)

Man har också upptäckt en asymmetri vad gäller magnetfältet vid nordpolen resp sydpolen. Sydpolen är därmed mer utsatt för laddade partiklar.

På Messenger-projektets hemsida finns en mängd intressanta bilder att studera, se: http://messenger.jhuapl.edu/news_room/presscon_multi9.html

Utforskningen av Mars

Planeten Mars är nästa stora forskningsområde för rymdsonder. Som jag skrev i min förra artikel planerar Ryssland att sända upp en rymdsond (Phobos - Grunt) redan i november-december till Mars-månen Phobos och utforska både planet och måne i detalj. Europeiska rymdsamarbetet via ESA liksom Japan är också intresserade av Mars (I en kommande artikel ska jag beskriva ESA:s och den japanska rymdmyndigheten JAXA:s nuvarande och planerade projekt). Häromdagen offentliggjorde NASA landningsplatsen för Mars-fordonet Curiosity. Man har valt Gale-kratern som är en krater med ett 5.000 meter högt berg mitt i kratern. Utforskningen av området antyder att det består av ett flertal olika lager av materia. Forntida floder tycks ha grävt ut kanaler i kratern.


Bild av Gale-kratern (Bildkälla: NASA)

Curiosity är ett avancerat fordon som ska utforska och analysera materia på planetytan. Analyserna ska ge ökade kunskaper om planetens geologiska historia och om klimatet på planeten. Marsfordonet sänks ner mot Marsytan med en stor fallskärm. Den ska kunna ta sig över hinder som är upp till 75 centimeter höga och kunna färdas med en hastighet av 90 meter per timme. NASA räknar dock med att den genomsnittliga hastigheten begränsas till ca 30 meter per timme, beroende på terrängförhållandena. Tanken är att fordonet så sakteliga ska klättra en bit upp för bergskanten i kratern! Livslängden för fordonet beräknas vara minst ett marsår (687 dagar).


Mars-fordonet Curiosity (Bildkälla: NASA)

Planen är att Mars Science Laboratory (MSL) med Marsfordonet Curiosity, ska sändas mot Mars i det tidsfönster som är mellan 25 november och 18 december 2011. Ryssland har samma tidplan för rymdsonden Phobos - Grunt. MSL anländer dit i mars 2012. Målet med uppdraget är att utforska om det har funnits eller finns förutsättningar för någon form av liv på Mars. Ett mer långsiktigt mål är att så småningom genomföra bemannade rymdfärder till Mars. Sådana färder beräknas dock inte ske förrän kanske år 2030.

Planeten Mars har ju alltid fascinerat oss människor. Det ska bli spännande att följa dessa projekt.

Läs mer på: http://mars.jpl.nasa.gov/msl/mission/overview/

Läs också: http://www.marsdaily.com/reports/NASA_says_Mars_mountain_will_read_like_a_great_novel_999.html

Ryssland verkar göra en offensiv satsning på rymden

Medan NASA avvecklar sina rymdfärjor och diskuterar nedskärningar i olika forskningsprogram verkar Ryssland göra en nysatsning på rymden. Den ryska rymdmyndigheten Russian Federal Space Agency, eller Roscosmos som den kallas i dagligt tal, redovisar en omfattande plan på sin websida. Utforskningen av solsystemet och hur det utvecklats är en del i programmet. Syftet är bl a att studera planeter, månar, asteroider och kometer och söka efter förutsättningar för enkla livsformer. Även bemannade rymdfärder till de närmaste av dessa himlakroppar diskuteras. För att möjliggöra sådana färder behövs enligt den ryska rymdmyndigheten detaljerad information om fysiska/kemiska karakteristika för himlakropparna. Följande citat från hemsidan anger en mycket hög ambition minst sagt:

"Moreover, studies of the possibility of artificial changes of physical characteristics first on Mars and then on Venus can be essential for our descendants to inhabit these planets."

De projekt som beskriv på websidan och som handlar om utforskning av solsystemet kan sammanfattas enligt följande:

• Phobos - Grunt:  En sond skickas till Mars-månen Phobos för att hämta upp prover från månytan för vidare analys på jorden. Planeten Mars och dess atmosfär ska också studeras liksom solvindens påverkan på de mindre himlakropparna i solsystemet. Rymdsonden skulle varit uppe för flera år sedan men har i flera omgångar blivit försenad. De senaste uppgifterna är att rymdsonden kommer att sändas upp i november eller december 2011.
• Luna - Glob: Rymdsond som studerar månen och särskilt dess krater Aitken vid månens sydpol. Även detta projekt har blivit uppskjutet några år, men planeras nu bli av senast 2015. Det finns ett flertal olika uppgifter om uppskjutningstidpunkt på olika websidor. Den ryska rymdmyndigheten verkar inte ha en helt uppdaterad websida.
• Venera - D: Rymdsond till Venus med syfte att utforska planetens atmosfär och dess yta. Mer exakta mätningar ska göras av temperatur, tryck, seismisk aktivitet m.m. Uppskjutningen är planerad till 2016, men även här är tidpunkten mycket osäker.
• Ett flertal rymdsonder för utforskning av solen planeras. Bland annat ska solens påverkan på jorden ur olika aspekter studeras. Den första sonden, Resonans, planeras skjutas upp 2012. Rymdsonden Interheliozond planeras skjutas upp 2014 och TERION - F2 år 2018. Osäkerhet om tidpunkterna även här.

Även om datumen för uppskjutningarna är osäkra visar det hela på att ryssarna återigen vill konkurrera med USA och NASA. Samtidigt finns ambitioner att utveckla samarbetet med NASA, ESA, JAXA (den japanska rymdmyndigheten) och även med den kinesiska rymdmyndigheten.

Läs mer på: http://www.federalspace.ru/main.php?id=25

Läs också: http://www.popast.nu/2011/07/gastinlagg-radioteleskop-i-rymden-ger-skjuts-at-rysk-rymdforskning.html

För den detaljintresserade, se: http://www.russianspaceweb.com/index.html