Solobservatorium studerar energin hos solens spikuler

Rymdsonden SDO (Solar Dynamics Observatory) har studerat områden med s.k spikuler, som är kraftiga gasströmmar (jets) som solen skickar upp tiotusentals kilometer från solytan. Spikulerna i dessa områden vajar fram och tillbaka i vågrörelser. Vågrörelserna kallas Alfvén-vågor efter den svenske nobelpristagaren Hannes Alfvén, som förutsade deras existens redan år 1942. De upptäcktes först år 2007.

De spetsiga spikulerna, med en livslängd på bara 10 minuter, utstrålar enorma mängder energi. Forskarna tror att denna energi kan vara en förklaring till den höga temperaturen som solens korona har. Koronan som är solens "atmosfär" sträcker sig miljoner kilometer ut från solen. Temperaturen här uppgår till mer än en miljon grader jämfört med bara ca 6.000 grader på "solytan". Forskarna tror också att energin från spikulerna kan förklara den kraftiga solvinden.

Rymdsonden SDO har utrustning som möjliggör mycket detaljerade studier av olika fenomen på solen.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2011/07/110727171508.htm

Jorden har en asteroid som följeslagare

Rymdsonden WISE (Wide-field Infrared Survey Explorer) har upptäckt en asteroid som har i stort sett samma omloppsbana som jorden har runt solen. Detta objekt, som kallas för trojan, är ca 300 meter i diameter och är just nu på ett avstånd av ca 80 miljoner kilometer från jorden. Trojaner ligger konstant före eller efter en planet i omloppsbanan, vilket innebär att det inte finns någon risk för kollision med "moderplaneten". Det är första gången man upptäcker en trojan till jorden. Tidigare har man funnit sådana kring Mars, Jupiter, Saturnus och Neptunus. Den nu funna trojanen har fått det lite kryptiska namnet 2010 TK7. Dess omloppsbana runt solen är som sagt nästan samma som jordens, men den vinglar lite upp och ner och är ibland ovanför och ibland under jordens bana. Även avståndet till jorden varierar, men det verkar som om den inte kommer närmare jorden än 24 miljoner kilometer under de närmaste 100 åren. Vi kan alltså pusta ut!

Läs mer på: http://www.nasa.gov/home/hqnews/2011/jul/HQ_11-247_WISE_Trojan.html

Orsaken till det mystiska regnet på Saturnus

År 1997 gjorde ESA:s Infrared Observatory upptäckten att Saturnus atmosfär har relativt stora mängder vattenånga. Man har dock inte hittat någon bra förklaring till varifrån vattenångan kommer förrän nu. Rymdteleskopet HERSCHEL har nu upptäckt att vattenångan kommer från Saturnusmånen Enceladus. Den ger ifrån sig stora kaskader av vatten som påverkar Saturnus atmosfär. Mätningar visar att det rör sig om ca 250 liter vatten i sekunden. En större fontän alltså!

Både Herschels och rymdsonden Cassinis observationer av Enceladus visar på en ganska egenartad måne. Den är t,ex solsystemets enda måne som tydligt påverkar kemiska förhållanden på sin moderplanet.


(Bildlälla: NASA)

Läs mer på: http://www.esa.int/esaSC/SEMNGHFTFQG_index_0.html

LRO har tagit en bild som visar vulkanism på månen

En bild som tagits med hjälp av Rymdsonden Lunar Reconnaissance Orbiters (LRO) avancerade kameror av månytan visar en s.k "hot spot". Det är ett område på "månens baksida" som uppvisar en tydlig vulkanisk historia.


(Bildkälla: NASA)

Tidskriften Science Daily har en intressant artikel om månen och dess vulkaniska historia. Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2011/07/110725091730.htm

CASSINI´s bilder av månen Iapetus

Rymdsonden CASSINI har tagit nya foton av Saturnusmånen Iapetus (Japetus). Denna måne har en diameter på ca 1.500 kilometer och är därmed den tredje största av Saturnus månar. Månen upptäcktes redan på 1600-talet av den italienske astronomen Cassini, som rymdsonden är döpt efter.

Rymdsonden Cassinis tidigare bilder av Iapetus har visat att månen uppvisar lite yin-yang-liknande färgmönster, där ena halvan är klart ljusare än den andra. Den ena sidan av månen är täckt av is medan den andra är täckt av kolföroreningar m.m. Iapetus har också ett av solsystemets högsta berg, hela 20 kilometer högt, och sänkor som är 15 kilometer djupa. Längs månens ekvator finns en långsträckt och mycket hög bergskedja (drygt 12 kilometer hög). Den upptäcktes av rymdsonden Cassini i december 2004. Månen har dessutom några mycket stora kratrar.


Bilden visar den södra polen på månen Iapetus (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4335

En väldigt liten nyhet också!

Den här bloggen handlar ju om rymdsonder och deras utforskning av solsystemet, men jag kan ju ändå inte låta bli att skriva om en helt annan sak: En väldigt liten nyhet kan man säga. Fermilab och deras partikelaccelerator i Illinois i USA, har hittat en ny partikel: En tyngre släkting till neutronen med en lite annorlunda uppsättning kvarkar. Fermilab är, tillsammans med CERN utanför Geneve i Schweiz, ledande vad gäller jakten på naturens minsta beståndsdelar. Denna partikel, som förutsagts i den s.k standardmodellen inom partikelfysiken, har nu alltså upptäckts. Fler partiklar kommer sannolikt att upptäckas inom den närmaste tiden i de två partikelacceleratorerna i USA resp Schweiz. I och med att vår kunskap ökar om atomernas beståndsdelar så ökar vår kunskap om vad som kan tänkas ha hänt de där bråkdelarna av en sekund efter Big Bang. Vi kan då få en ökad förståelse för Universums utveckling, om hemligheterna med den mörka materian och den mörka energin m.m. Det innebär också ökad kunskap om solsystemets utveckling, om hur protosolen och protoplaneterna blev till det vi ser idag. Och det är där rymdsonderna har en viktig roll! Så det hänger trots allt ihop, om än perifert!

Jag har roat mig under semestern med att försöka förstå lite av partikelfysikens grunder genom att läsa Brian Greenes "The Fabric of The Cosmos". Intressant bok, och även om den är populärvetenskapligt skriven, svår att förstå för en amatörastronom. Den insikt man ändå kommer till är att det är en oerhört kompicerad verklighet vi lever i och att forskningen inom partikelfysiken går hand i hand med astronomins utforskning av olika aspekter i universum. Allt hänger ihop kan man säga.

Läs mer om Fermilabs upptäckt på: http://www.spacedaily.com/reports/Fermilab_discovers_new_particle_999.html

Vad gör rymdsonden MESSENGER just nu?

Det är ett tag sedan det kom några mer utförliga rapporter från NASA angående rymdsonden MESSENGER. Ett omfattande analysarbete pågår dock av alla de fotografier som rymdsonden tagit sedan den kom in i omloppsbana runt Merkurius. Det finns många intressanta fotografier på projektets websida (se länk nedan). Även om det tidigare har tagits bilder av Merkurius så är de nya bilderna betydligt skarpare och mer detaljrika. Det man ser är ett kraterfyllt landskap med väldigt många små kratrar. Planetens vulkaniska ursprung kan också anas på några av bilderna.


(Bildkälla: NASA/The Johns Hopkins University/Carnegie Institution)

Man har också upptäckt en asymmetri vad gäller magnetfältet vid nordpolen resp sydpolen. Sydpolen är därmed mer utsatt för laddade partiklar.

På Messenger-projektets hemsida finns en mängd intressanta bilder att studera, se: http://messenger.jhuapl.edu/news_room/presscon_multi9.html