Kina:s offensiva rymdsatsning

Jag har forskat lite i de kinesiska rymdsondsplanerna. Det är inte helt enkelt att hitta riktigt tillförlitlig information om projekt, uppskjutningsdatum m.m. Det råder en hel del hemlighetsmakeri fortfarande över det hela, men en hel del spännande projekt tycks ändå vara på gång. Den kinesiska rymdstyrelsen, China National Space Administration (CNSA), har uttalat en rejält ökad ambition vad gäller utforskningen av rymden. Allteftersom den kinesiska ekonomin har stärkts har mer resurser avsatts för forskning och utveckling inom olika områden. Rymdforskningen är inget undantag. Ett flertal ambitiösa rymdsondsprojekt planeras, varav några inom den närmaste framtiden. Mer om dessa nedan.

Den kinesiska rymdhistorien är relativt lång. Redan i slutet av 1950-talet startade kineserna den teknologiska utvecklingen inom området, främst med militära syften och som svar på amerikansk och rysk militär upprustning. Först under de senaste decennierna har en mer framgångsrik civil teknisk utveckling skett, vilket kröntes med en bemannad rymdfärd 2003. Kina blev därmed den tredje nationen att ha genomfört en bemannad rymdfärd runt jorden. År 2007 skickades den första rymdsonden, Chang’e 1, i omloppsbana runt månen. I slutet av 2008 genomfördes den första ryska rymdpromenaden. Chang’e 2 är en rymdsond som kretsat runt månen och som i juni 2011 rapporterades ha lämnat sin omloppsbana runt månen för att utforska de yttre delarna av solsystemet. Sonden har utforskat månytan och bl a studerat tänkbara platser att landa på. 

CNSA planerar att genomföra flera intressanta projekt de kommande åren:

• Tiangong-1 – en första modul till ett rymdlaboratorium ,som i sin tur kan bli en del av en större rymdstation, planeras sändas upp redan inom några veckor. Enligt websidan Spacedaily.com sker uppskjutningen innan september månads utgång och kanske redan under augusti månad. Rymdlaboratoriet tros också vara bemannat redan vid första uppskjutningen. Tanken är sedan att skicka upp rymdsonder som dockar med rymdlaboratoriet. En större rymdstation bedöms vara helt uppbyggd till år 2020 enligt websidan Physorg.com. Detta sker samtidigt som signaler kommer om att successivt avsluta den internationella rymdstationens (ISS) uppdrag fram till år 2020.
• Yinghuo- 1 – ett samarbetsprojekt med Ryssland kring en rymdsond till Mars. Tanken är att rymdsonden Yinghuo- 1 ska sändas upp med en rysk raket tillsammans med den ryska sonden Phobos – Grunt. Datum för uppskjutning är osäkert i dagsläget. Som jag skrev i inlägget kring de ryska planerna kan det ske redan i november-december i år.
• Månlandning och månfarkoster inom en relativt nära framtid finns också med i de kinesiska planerna. Man har också för avsikt att skicka upp en rymdsond med en månbil som samlar material som kan återföras till jorden. En sådan operation kan komma att ske redan år 2017. Även bemannade månfärder verkar finnas på den kinesiska agendan, kanske framåt år 2025. Det är ungefär samtidigt som amerikanarna planerar landa astronauter på någon lämplig asteroid eller kanske på planeten Mars. President Obama har uttalat att månen inte finns med på den amerikanska agendan eftersom ”vi redan har varit där”!
• Ytterligare rymdsonder, som skickas ut med inhemska raketer, till Mars finns också med i planerna i syfte att mer detaljerat studera planetens ytskikt. Det kan komma att ske år 2013 alternativt år 2016, då jorden och Mars befinner sig relativt nära varandra.

Det blir spännande att följa den kinesiska satsningen framöver!

Illustration av Tiangong-1  (Bildkälla: SpaceDaily.com)

Läs mer på: http://www.spacedaily.com/reports/Time_Enough_for_Tiangong_999.html

Lär också: http://www.physorg.com/news/2011-07-moon-mars-venus-china-aims.html

Även Astrowebb har skrivit en del om de kinesiska planerna: http://www.johnnyronnberg.com/astrowebb/rymdfart/sonder/kinaindex.htm

Solobservatorium studerar energin hos solens spikuler

Rymdsonden SDO (Solar Dynamics Observatory) har studerat områden med s.k spikuler, som är kraftiga gasströmmar (jets) som solen skickar upp tiotusentals kilometer från solytan. Spikulerna i dessa områden vajar fram och tillbaka i vågrörelser. Vågrörelserna kallas Alfvén-vågor efter den svenske nobelpristagaren Hannes Alfvén, som förutsade deras existens redan år 1942. De upptäcktes först år 2007.

De spetsiga spikulerna, med en livslängd på bara 10 minuter, utstrålar enorma mängder energi. Forskarna tror att denna energi kan vara en förklaring till den höga temperaturen som solens korona har. Koronan som är solens "atmosfär" sträcker sig miljoner kilometer ut från solen. Temperaturen här uppgår till mer än en miljon grader jämfört med bara ca 6.000 grader på "solytan". Forskarna tror också att energin från spikulerna kan förklara den kraftiga solvinden.

Rymdsonden SDO har utrustning som möjliggör mycket detaljerade studier av olika fenomen på solen.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2011/07/110727171508.htm

Jorden har en asteroid som följeslagare

Rymdsonden WISE (Wide-field Infrared Survey Explorer) har upptäckt en asteroid som har i stort sett samma omloppsbana som jorden har runt solen. Detta objekt, som kallas för trojan, är ca 300 meter i diameter och är just nu på ett avstånd av ca 80 miljoner kilometer från jorden. Trojaner ligger konstant före eller efter en planet i omloppsbanan, vilket innebär att det inte finns någon risk för kollision med "moderplaneten". Det är första gången man upptäcker en trojan till jorden. Tidigare har man funnit sådana kring Mars, Jupiter, Saturnus och Neptunus. Den nu funna trojanen har fått det lite kryptiska namnet 2010 TK7. Dess omloppsbana runt solen är som sagt nästan samma som jordens, men den vinglar lite upp och ner och är ibland ovanför och ibland under jordens bana. Även avståndet till jorden varierar, men det verkar som om den inte kommer närmare jorden än 24 miljoner kilometer under de närmaste 100 åren. Vi kan alltså pusta ut!

Läs mer på: http://www.nasa.gov/home/hqnews/2011/jul/HQ_11-247_WISE_Trojan.html

Orsaken till det mystiska regnet på Saturnus

År 1997 gjorde ESA:s Infrared Observatory upptäckten att Saturnus atmosfär har relativt stora mängder vattenånga. Man har dock inte hittat någon bra förklaring till varifrån vattenångan kommer förrän nu. Rymdteleskopet HERSCHEL har nu upptäckt att vattenångan kommer från Saturnusmånen Enceladus. Den ger ifrån sig stora kaskader av vatten som påverkar Saturnus atmosfär. Mätningar visar att det rör sig om ca 250 liter vatten i sekunden. En större fontän alltså!

Både Herschels och rymdsonden Cassinis observationer av Enceladus visar på en ganska egenartad måne. Den är t,ex solsystemets enda måne som tydligt påverkar kemiska förhållanden på sin moderplanet.


(Bildlälla: NASA)

Läs mer på: http://www.esa.int/esaSC/SEMNGHFTFQG_index_0.html

LRO har tagit en bild som visar vulkanism på månen

En bild som tagits med hjälp av Rymdsonden Lunar Reconnaissance Orbiters (LRO) avancerade kameror av månytan visar en s.k "hot spot". Det är ett område på "månens baksida" som uppvisar en tydlig vulkanisk historia.


(Bildkälla: NASA)

Tidskriften Science Daily har en intressant artikel om månen och dess vulkaniska historia. Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2011/07/110725091730.htm

CASSINI´s bilder av månen Iapetus

Rymdsonden CASSINI har tagit nya foton av Saturnusmånen Iapetus (Japetus). Denna måne har en diameter på ca 1.500 kilometer och är därmed den tredje största av Saturnus månar. Månen upptäcktes redan på 1600-talet av den italienske astronomen Cassini, som rymdsonden är döpt efter.

Rymdsonden Cassinis tidigare bilder av Iapetus har visat att månen uppvisar lite yin-yang-liknande färgmönster, där ena halvan är klart ljusare än den andra. Den ena sidan av månen är täckt av is medan den andra är täckt av kolföroreningar m.m. Iapetus har också ett av solsystemets högsta berg, hela 20 kilometer högt, och sänkor som är 15 kilometer djupa. Längs månens ekvator finns en långsträckt och mycket hög bergskedja (drygt 12 kilometer hög). Den upptäcktes av rymdsonden Cassini i december 2004. Månen har dessutom några mycket stora kratrar.


Bilden visar den södra polen på månen Iapetus (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4335

En väldigt liten nyhet också!

Den här bloggen handlar ju om rymdsonder och deras utforskning av solsystemet, men jag kan ju ändå inte låta bli att skriva om en helt annan sak: En väldigt liten nyhet kan man säga. Fermilab och deras partikelaccelerator i Illinois i USA, har hittat en ny partikel: En tyngre släkting till neutronen med en lite annorlunda uppsättning kvarkar. Fermilab är, tillsammans med CERN utanför Geneve i Schweiz, ledande vad gäller jakten på naturens minsta beståndsdelar. Denna partikel, som förutsagts i den s.k standardmodellen inom partikelfysiken, har nu alltså upptäckts. Fler partiklar kommer sannolikt att upptäckas inom den närmaste tiden i de två partikelacceleratorerna i USA resp Schweiz. I och med att vår kunskap ökar om atomernas beståndsdelar så ökar vår kunskap om vad som kan tänkas ha hänt de där bråkdelarna av en sekund efter Big Bang. Vi kan då få en ökad förståelse för Universums utveckling, om hemligheterna med den mörka materian och den mörka energin m.m. Det innebär också ökad kunskap om solsystemets utveckling, om hur protosolen och protoplaneterna blev till det vi ser idag. Och det är där rymdsonderna har en viktig roll! Så det hänger trots allt ihop, om än perifert!

Jag har roat mig under semestern med att försöka förstå lite av partikelfysikens grunder genom att läsa Brian Greenes "The Fabric of The Cosmos". Intressant bok, och även om den är populärvetenskapligt skriven, svår att förstå för en amatörastronom. Den insikt man ändå kommer till är att det är en oerhört kompicerad verklighet vi lever i och att forskningen inom partikelfysiken går hand i hand med astronomins utforskning av olika aspekter i universum. Allt hänger ihop kan man säga.

Läs mer om Fermilabs upptäckt på: http://www.spacedaily.com/reports/Fermilab_discovers_new_particle_999.html