Rymdteleskopet HERSCHEL har hittat en "ocean" med vatten kring en stjärna

Igår kom nyheten om att rymdteleskopet Spitzer har upptäckt ett annat solsystem som är utsatt för ett kometbombardemang (se mitt inlägg igår). Idag kommer nyheten att rymdteleskopet HERSCHEL vid observation av en stjärna under bildande hittat stora mängder vatten i stjärnans ackretionsdisk (ur vilket ett "solsystem kan bildas med planeter och andra himlakroppar). Det är första gången man hittar vatten en bit ut i disken. Det ger förutsättningar att stora mängder is klumpar ihop sig till kometer, som vid nedslag på planeter kan föra dit vatten. Det är inte heller några små mängder vatten man hittat. Det sägs motsvara tusentals jordoceaner.  Stjärnan, som heter TW Hydrae, är bara 10 miljoner år gammal och är belägen ca 175 ljusår från oss i stjärnbilden Vattenormen. Den syns på södra stjärnhimlen och är den största av våra 88 stjärnbilder.

Som jag skrev igår så kan vi, vid studier av närliggande stjärnor och exoplaneter, få ökad kunskap om hur vårt solsystem bildades och utvecklades. Det kan också innebära att många av de teorier som finns kring solsystemets utveckling nu delvis kan komma att bekräftas via studier av liknande solsystem.

Det kanske finns mängder med solsystem med planeter som har vatten! Och liv!


En illustration på hur det skulle kunna se ut (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.jpl.nasa.gov/news/news.cfm?release=2011-327&rn=news.xml&rst=3177

Fler bilder på Saturnusmånen Enceladus

Rymdsonden CASSINI flög förbi Saturnusmånen Enceladus igår och redan idag kan vi se fotografierna (i råformat). Det är onekligen fantastiskt!

Här kommer ett par av de bilder som NASA presenterar på sin Cassini-bildsida.


(Bildkälla: NASA)

Den ensamma kratern i den övre delen av bilden torde vara relativt ny. Bilden togs 19 oktober på 46.310 kilometers avstånd.


(Bildkälla: NASA)

Den här bilden är tagen på lite längre avstånd, 127.071 kilometer, och visar Enceladus med Saturnusringarna i bakgrunden. Visst är det mäktigt!


(Bildkälla: NASA)

En närbild som visar månens kraterfyllda yta.

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/news/cassinifeatures/feature20111019/

Mycket Ryssland just nu: Nu finns ryska planer på att leta efter vatten på månen

Rysk rymdfart är i högsta grad i rampljuset just nu, även om dagens uppskjutning av Soyuz-raketen med ESA:s Galileo-system blev uppskjuten. Dels pågår de sista förberedelserna för uppskjutning av rymdsonden Phobos Grunt, dels rapporterar SpaceDaily idag om de ryska planerna vad gäller utforskningen av månen. Häromdagen rapporterades också om de ryska planerna på en månbas. Mer om det nedan, men först om de ryska planerna på att leta efter vatten på månen.

Ryska forskare har utsett sex tänkbara landningsplatser på månen för månlandaren Luna Glob, som planeras sändas till månen 2014. Luna-Glob har utvecklats särskilt för att studera någon av månens polarregioner, som skiljer sig från de områden som de amerikanska Apollosonderna och de ryska Lunasonderna tidigare studerat. Man tror sig kunna finna vatten i kratrarna i polarregionerna, eftersom de ligger i ständig skugga. Det kan tänkas att detta område liknar de områden med permafrost som finns på jorden. På grund av svag gravitation och tunn atmosfär kan månen inte behålla flytande vatten annat än under ett istäcke.


Luna-Glob (Bildkälla: NPO Lavochkin)

Ryska forskare påpekar att förekomst av vatten är en viktig förutsättning för en kommande rymdstation på månen. Universe Today beskrev de ryska planerna i en artikel i tisdags. Det handlar om att skicka bemannade rymdfarkoster till månen. Tanken är att man ska bygga en enklare rymdstation i en krater eller "grotta" på månen där man skyddas från strålning och meteorer. I de ryska planerna finns också, som ett led i förberedelsearbetet inför bemannade månfärder, att sända ännu en obemannad rymdsond, Luna Resurs, till månen.

När nu amerikanarna har gett upp planerna på ytterligare astronauter på månens yta, så kanske vi i framtiden får följa ryska kosmonauters månpromenader m.m!

Läs mer på: http://www.space-travel.com/reports/Lunar_Probe_to_search_for_water_on_Moon_999.html

Läs också: http://www.universetoday.com/90031/russia-eyes-caves-on-moon-for-setting-up-a-lunar-base/

Rymdteleskopet SPITZER har fångat en kometsvärm i ett annan solsystem

Det är inte bara vårt solsystem som har kometer. Rymdteleskopet SPITZER har studerat vad som liknar en häftig kometsvärm i ett helt annat solsystem, kring stjärnan Eta Corvi. Denna stjärna ligger inte så värst långt från oss, "bara" ca 60 ljusår bort, och syns i stjärnbilden Korpen på södra stjärnhimlen. Stjärnan är ganska lik vår sol i vissa avseenden. Den är något större än vår sol, både vad gäller diameter och massa. Det som skiljer är att detta är en förhållandevis ung stjärna under utveckling.

Det intressanta med Eta Corvi-systemet är att det påminner om vårt solsystem när det var ca 1 miljard år gammalt. De känsliga instrumenten på Spitzer har upptäckt att stjärnsystemet utsätts för ett häftigt bombardemang av is och stoft. Stjärnan tycks också ha något som motsvarar solsystemets Kuiperbälte, med en stor mängd mindre himlakroppar som kretsar runt stjärnan på ett stort avstånd.

Studier av närliggande stjärnor och exoplaneter kan ge värdefull kunskap om hur förhållandena såg ut i ett tidigt skede i vårt eget solsystem. Det tycks alltså finnas en hel del "synergieffekter" (om man nu får använda ett begrepp från ekonomins värld) att hämta mellan exoplanetforskningen och utforskningen av vårt solsystem.

Läs mer på: http://www.jpl.nasa.gov/news/news.cfm?release=2011-322&rn=news.xml&rst=3172

Rymdsonden STEREO har studerat när en solstorm träffar jorden

Rymdsonden STEREO, som består av två separata sonder, har för första gången från rymden studerat hur kraftig solaktivitet, en solstorm, träffar jorden. På NASA:s websida finns en film som illustrerar det hela. Man känner sig onekligen liten här på jorden när man ser solens enorma kraft. Kolla här.

De två Stereosonderna kretsar kring solen i stort sett i jordens omloppsbana fast lite före resp efter jorden.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer här: http://www.nasa.gov/mission_pages/stereo/news/solarstorm-tracking.html

Ökad kommersialisering av utforskningen av rymden - är det bra?

I de bistra budgettider som råder för världens rymdmyndigheter och då särskilt NASA, poppar det upp en rad nya idéer från näringslivshåll  på hur man kan effektivisera rymdfärder och därmed spara pengar. NASA stöttar också en rad privata initiativ i syfte att få fram rymdfärjor m.m som NASA kan hyra in sig på. Man tror att det blir billigare än att utveckla och drifta egna rymdfärjor. NASA vill också undvika att hamna i ett alltför stort beroendeförhållande till Ryssland och ryska raketer. Just nu sker många uppskjutningar av satelliter m.m med hjälp av ryska Soyuz-raketer. Inte minst den enormt viktiga uppskjutningen av de europeiska Galileosatelliterna som ska ske nu på torsdag från Franska Guyana med hjälp av denna ryska raket, se artikel på Astrowebb. För att inte tala om transporterna till ISS, den internationella rymdstationen, som idag helt sker i rysk regi.


Rymdstationen ISS (Bildkälla: NASA)

En rad privata initiativ tas också just nu. Flera kapitalstarka företag och individer satsar stort på att kunna lyfta mot rymden. Tre av de mest massmediala aktörerna just nu är entreprenören Elon Musk's SpaceX, grundaren av Amazon, Jeff Bezos och hans Blue Origin samt multimiljardären Richard Bransons Virgin Galactic. Förutom dessa finns ett flertal andra färgstarka industrimän och rymdbolag som vill vara med på denna spelplan. Det tycks finnas stora pengar i rymdbranschen.

SpaceX Elon Musk, som av finansanalytiker kallats för "den nye Steve Jobs", är långt framme vad gäller rymdteknologi. Se mina tidigare inlägg här i bloggen (om återvinningsbara raketer,  om planerna på färder till Mars, om olika näringslivsinitiativ). Nu verkar det dock som han hamnat i lite ordväxling med NASA. Musk är kritisk till NASA:s planer på att satsa på de "gamla" raketmodellerna Atlas och Delta, eftersom det riskerar att konkurrera ut näringslivsinitiativen och dessutom, enligt Musk, är slöseri med pengar (läs här). Senaste nytt i denna historia är dock att NASA tycks ha gett klartecken även för de nya aktörerna bland privata företag att vara med och konkurrera om de riktigt stora uppdragen. De stora amerikanska företagen Lockhead och Boeing har haft lite av monopolställning fram till nu.

Den framgångsrike grundaren av internetfirman Amazon, Jeff Bezos, tycks inom ramen för företaget Blue Origin genomföra någon form av testflygningar långt ute i öknen  i Texas. Enligt nyhetsrapporteringen så kraschade dock den första "rymdfarkosten".

Physorg rapporterar att Richard Branson, med sitt företag Virgin Galactic, står i startgroparna för att genomföra provflygningar redan 2012 och att starta mer kommersiella flygningar kort därefter. Av artikeln framgår också att Branson öppnat den första privata rymdterminalen! Man vill erbjuda en 2,5 timmars flygtur som inkluderar fem minuter av tyngdlöshet, för det facila priset av 200.000 dollar! Enligt AviationWeek finns det planer på att Virgin Galactic ordnar "taxitransporter" till ISS så småningom!

I The Space Review finns en mycket positiv artikel om alla dessa näringslivsinitiativ som nu startats upp. Skribenten ser det som ett positivt tecken, och lite av en entreprenörernas återkomst, till en rymdbransch som varit starkt centralstyrd och där kontrakt skrivits med ett fåtal stora rymdföretag.

Är då alla dessa initiativ enbart av godo? Helt klart innebär de sannolikt lägre utvecklingskostnader och möjligen också lägre driftkostnader. Frågan är om man genar för mycket i en överdriven ambition att sänka kostnader. Om man studerar de riktigt stora rymdprojekten under de senaste decennierna så beror stora budgetöverskridanden till mycket stor del på ett rigoröst säkerhetsarbete. Man har vad gäller t.ex  Hubbleteleskopet och JWST gjort allt som står i mänsklig makt för att säkerställa ett framgångsrikt projekt.
En annan viktig aspekt är styrfrågan. Det är viktigt att NASA som "beställare" styr vad dessa rymdfarkoster ska användas till och att det är NASA (och ännu hellre det internationella forskarsamfundet) som står för prioriteringarna vad gäller utforskningen av vårt solsystem. Här kan det utan tvekan komma att finnas en intressekonflikt. I valet mellan att köra en massa rymdflygningar á 200.000 dollar med penningstinna rymdturister eller långa rymduppdrag för NASA:s räkning till en (låg) fast kostnad så är väl risken ganska uppenbar att företagen väljer det första alternativet. Då står NASA på precis samma punkt som idag. Det är väl därför man vill gardera sig med "gammal hederlig teknologi" i form av Atlasraketer.Vi får följa utvecklingen och se vad som händer. Det är ju trots allt lite spännande med alla dessa kreativa entreprenörer och deras idéer. Tillsvidare får man se positivt på det näringslivsintresset. Det kan komma ut något riktigt bra av det hela.

Läs mer på: http://www.thespacereview.com/article/1952/1

Läs också: http://www.physorg.com/news/2011-10-branson-nm-dedicate-space-terminal.html

Läs också: http://www.physorg.com/news/2011-10-pentagon-nasa-space-missions-private.html

Finns det liv på några av planeternas månar?

Universe Today har en intressant artikel idag om liv på några av solsystemets större månar. Det har ju under de senaste årtiondena ett flertal gånger indikerats att det borde kunna finnas liv på flera av de större planeternas månar. Både rymdsonderna GALILEO och CASSINI har funnit förhållanden på Jupitermånar respektive Saturnusmånar som torde kunna ge förutsättningar för liv. I vissa fall har det tidigare i månarnas forntid funnits sådana förutsättningar att enklare livsformer skulle ha kunnat uppstå.

I artikeln pekar man särskilt ut månarna Titan, som studerades ingående av Cassinis minisond Huygens,  Enceladus med dess fontäner av vattenånga som studerats av Cassini samt månen Europa som detaljstuderades av Galileo, som goda aspiranter. I och med att det yttre solsystemet har temperaturer som borde omöjliggöra liv så har mycket av mer närgående utforskning (med diverse fordon) koncentrerats till Mars. Upptäckten av att flera av månarna i de yttre delarna av solsystemet är geologiskt aktiva och i vissa fall har kraftig vulkanism, har gjort att intresset under senare tid för att studera denna del av solsystemet ökat. När det gäller den fascinerande Jupitermånen Europa kan en kombination av gravitationell påverkan från Jupiter och månens geologiska aktivitet skapa tillräckligt med värme för att hålla vatten flytande. Titans flytande metan kanske kan skapa liv liksom den vulkaniska aktiviteten på Enceladus.


Rymdsonden Galileos foto av Jupitermånen Europa (Bildkälla: NASA)

Förutom dessa tre månar har vi ju också den superaktiva Jupitermånen Io, solsystemets mest aktiva himlakropp (efter solen förstås).

Jag väntar med spänning på den dag då rymdsonden JUNO kommer fram till Jupiter. Saturnus i all ära, men det är ändå Jupiter som är den största av planeter, i alla avseenden. Den har också fyra av de största och mest intressanta månarna, Io, Europa, Ganymedes och Callisto. Alla fyra platsade förstås på Populär Astronomis lista över solsystemets 10 bästa månar, med månen Europa i topp. Jag håller absolut med vad gäller den "rankingen". Kanske borde Jupiterfordon skickas upp med någon rymdsond för att studera t.ex månen Europas yta lite närmare?! Det är dock tyvärr ganska komplicerat och dyrt att skicka upp en sådan, så det lär nog dröja.

I väntan på Junos ankomst till Jupiter så kan man roa sig med att läsa lite om rymdsonden Galileos resa och upptäckter. Jag har själv skrivit en hel del om detta på Wikipedia (Se artikeln här). För den riktigt intresserade kan jag rekommendera en bok om galileoprojektet, skriven av Daniel Fischer. Den heter "Mission Jupiter - The spectacular journey of the Galileo spacecraft". Boken innehåller den spännande berättelsen om denna rymdfärd, men också många intressanta saker om vägen till att projektet blev verklighet. Där spelade inte minst Pioneer- och Voyagersonderna en viktig roll.

Läs mer på: http://www.universetoday.com/89955/a-tale-of-three-moons-is-there-life-in-the-outer-solar-system/