Gruvdrift på en asteroid, kan det vara något?

Månar och asteroider innehåller en hel del värdefulla metaller. Under senare år har förslag lagts fram på att börja planera för gruvdrift på någon lämplig himlakropp. Varför då inte ta en asteroid som råkar fara förbi, landsätta en bemannad eller obemannad rymdsond och sätta igång. En någotsånär stor asteroid, med en diameter på några kilometer, kan ha metalltillgångar värda miljardbelopp. PopularScience hade häromdagen en kul artikel om detta. Tidskriften undrade helt enkelt hur man ska gå tillväga för att hämta hem dessa tillgångar. Problemet är att försöka bryta metall på en snabbt roterande himlakropp utan någon gravitation att tala om. Det gäller att "Asteronauten" spänner fast sig ordentligt och inte har anlag för yrsel när arbetet ska utföras. Annars riskerar hon eller han att fara ut i rymden och bli en mänsklig satellit. Det blir inte så mycket lättare med en obemannad rymdsond. Kostnadseffektiviteten i ett sådant projekt kan nog ifrågasättas!



Gruvdrift här kanske? Stenklumpen är asteroiden 951 Gaspra som rymdsonden Galileo flög förbi 1991 (Bildkälla: NASA)

NASA har dock planer att kanske redan år 2025 landsätta astronauter på en asteroid. I början av året var det en nyhet i media att Obama-administrationen hade satt upp detta mål (se bl a Aftonbladet och UniverseToday). Ett av problemen var just hur man skulle hantera det här med den låga gravitationen. Det ska bli spännande att se hur det blir med detta. En risk är väl att det, när naturtillgångarna börjar tryta på jorden, blir en kamp mellan olika rymdnationer om naturtillgångarna i solsystemet. Redan nu har det hörts lite sådana tongångar från amerikanskt håll där man är rädda för kinesiska satsningar på t.ex månfärder. Eller som Space.com uttrycker det "Is mining rare minerals on the moon vital to national security?"

Läs mer på: http://www.popsci.com/science/article/2011-11/how-mine-asteroid

Saturnusmånarna är inte stora jämfört med sin moderplanet

I bilden nedan finns två till synes pyttesmå månar som kretsar runt Saturnus. Den ena, Enceladus (diameter 504 kilometer), syns hyfsat tydligt, men till vänster om den och en bit under Saturnusringarna finns en knappt synlig svart prick. Det är Epimetheus (diameter 113 kilometer). Den är svår att se på bilden nedan, men klicka på denna länk så syns den lite tydligare. Trots att de två månarna inte är helt obetydliga i storlek, så försvinner de nästan i jämförelse med Saturnus. Denna planet har en diameter vid ekvatorn på lite drygt 120.000 kilometer.

Bilden togs den 4 november på ett avstånd av 1,2 miljoner kilometer från Saturnus och 1 miljon kilometer från de två månarna. Ringarna kastar sin skugga över planeten.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4439

NASA kanske klarar sig trots allt från ytterligare besparingar

Jag skrev igår om att det amerikanska representanthuset föreslagit ett extra sparbeting för olika myndigheter, bl a NASA, för att finansiera katastrofhjälp. Den amerikanska senaten röstade dock emot förslaget, så NASA:s budget är tillsvidare kvar på 17,8 miljarder dollar.

Som ekonom blir man lätt förskräckt över den amerikanska budgetprocessen och bristen på långsiktighet. Hur ska en myndighet kunna planera sin verksamhet när de ekonomiska ramarna för denna verksamhet är i gungning ett par veckor innan budgetåret börjar?

Den amerikanska budgetkrisen (för det handlar snarare om en budgetkris och inte en ekonomisk kris) lär bli en lång följetång under 2012. I februari läggs Obama-administrationens budgetförslag för 2013 och den lär bli föremål för än större diskussioner än de som vi skådat under detta året. Ett år med presidentval lär väl enbart innebära ytterligare budgetunderskott i den amerikanska ekonomin. Ansvarstagande och långsiktighet tycks inte vara prioriterat i amerikansk politik. 2012 blir nog ett besvärligt år för NASA.

Läs mer på: http://www.planetary.org/blog/article/00003307/

Rymdsonden DEEP IMPACT mot nya äventyr!

Jag skrev för några veckor sedan om rymdsonden DEEP IMPACT (se här) och det test som NASA genomförde. Igår skrev SpaceflightNow om att sonden nu eventuellt är på väg för att utforska en s.k Near Earth Asteroid som utgör en potentiell fara för jorden. Asteroiden heter 2002 GT och rymdsonden planeras nå fram till den år 2020 om bränslet räcker. Deep Impact har mycket lite bränsle kvar och teknikerna på NASA är lite osäkra på om rymdsonden därför kan genomföra detta utökade uppdrag (Definitivt beslut och finansiering återstår).

Den 24 november i år kördes raketmotorn i två minuter och 20 sekunder för att ändra rymdsondens hastighet och kurs. I oktober 2012 planeras också en mindre kursändring. NASA funderar också på andra alternativ för rymdsonden, bl a att studera exoplaneter, kometer elelr andra asteroider. Vi får väl se vad det kan bli.

Läs mer på: http://spaceflightnow.com/news/n1112/17deepimpact/

Rymdsonden MARS EXPRESS har genomfört detaljerad undersökning av Mars nordpol

Rymdsonden MARS EXPRESS har ett instrument som mäter sammansättningen i olika ytlager på planeten Mars. Instrumentet, Mars Advanced Radar for Subsurface and Ionosphere Sounding (MARSIS), använder sig av ungefär samma teknik som de instrument som letar efter olja på jorden. Radiovågor sänds mot planetytan och beroende på hur de reflekteras kan forskarna få indikationer på förhållandena under Marsytan ner till några kilometers djup. Det man bl a undersöker är om det finns is och vatten under ytan.

Rymdsonden har nu genomfört mätningar av Mars nordpol. Under perioden augusti - oktober var det en del tekniska problem med datorminnet på Mars Express som gjorde att systemet sattes i s.k safe mode. ESA:s tekniker lyckades dock lösa problemen och mätningarna kunde fortsätta. MARSIS- instrumentet fungerar bäst när polarområdet är mörkt och inte belyst av solen. Denna period inföll mellan juni och november 2011 och rymdsonden kretsade under observationsperioden 600 gånger runt planeten! Radarn fungerar också bara på låg höjd så avståndet till Marsytan var endast ca 1.000 kilometer.Med den höga farten som sonden har varade förbiflygningen av polarområdet bara mellan 3 och 7 minuter varje gång.

Data analyseras nu och det återstår att se om vi kan få lite mer definitiva bevis på förekomsten av lite större mängder vatten på Mars. Under 2012 bör väl ändå denna fråga slutgiltigt kunna få sitt svar med de samlade observationer som ESA:s Mars Express, NASA:s MRO resp MSL och de olika Marsfordonen gör.


(Bildkälla: ESA)

Stora delar av Marsytan vid polerna är istäckta och det finns en hel del bilder av detta istäcke, men vad finns under istäcket? Bilden nedan är tagen redan 2004.


(Bildkälla: ESA)


Illustration av Mars Express med MARSIS-antennen utfälld (Bildkälla: ESA)

Läs mer på: http://sci.esa.int/science-e/www/object/index.cfm?fobjectid=49771

NASA:s budget 2012 reduceras plötsligt med 325 miljoner dollar!

Det amerikanska representanthuset har godkänt att 8,1 miljarder dollar avsätts till katastrofhjälp med anledning av de väderkatastrofer som USA drabbats av under 2011. För att finansiera det hela har alla övriga statliga myndigheter, inkl NASA, fått ett extra sparbeting på 1,83%. Det innebär att NASA:s budget reduceras med 325 miljoner dollar till lite drygt 17,4 miljarder dollar. Det innebär att ytterligare budgetnedskärningar i olika forskningsprogram måste vidtas. Omröstning ska också ske i senaten innan det hela är definitivt.

Det komiska, eller snarare sorgliga, i detta är att en del av NASA:s forskning handlar om att öka förståelsen avseende rymdvädret och dess effekter på jorden och annat som kan öka våra möjligheter att prognosticera vädret. Att då skära i denna typ av verksamhet är inte särskilt smart!

Läs mer på: http://www.space.com/13967-nasa-faces-budget-cuts.html

Läs också: http://www.planetary.org/blog/article/00003306/

Chockvågor från meteorer påverkar Mars

En forskare vid University of Arizona har studerat data från rymdsonden MRO:s (Mars Reconnaissance Oribter) observationer av Marsytan. Det tycks som om meteorer just innan de träffar Mars påverkar Marsytan genom de chockvågor de utsänder. Dessa chockvågor skapar en lavineffekt där damm och mindre partiklar flyter iväg på planetens yta. Planeten Mars har en mycket tunn atmosfär, vilket gör att även små meteorer kan färdas relativt oskadda genom atmosfären och slå ner på Marsytan. På jorden skulle dessa meteorer "brinna upp" i atmosfären innan de når jorden. Varje år skapas därför ca 20 nya kratrar som är mellan 1-50 meter i diameter. Rymdsonden MRO har sedan 2006 fotograferat Marsytan i minsta detalj och noterat alla större förändringar.

Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2011/12/111216115022.htm