Läser senaste numret av Illustrerad Vetenskap där det finns en intressant artikel om "Vintergatans vagabonder". Artikeln handlar om exoplaneter som av någon anledning kastats ut ur ett solsystem och far omkring i tomma rymden. När ett solsystem bildas kan planeter med lite större massa börja förflytta sig inåt, närmare stjärnan/solen. De krafter som då uppstår kan slunga iväg mindre planeter ut ur systemet. Forskare tror att det finns ett par hundra miljarder sådana "ensamma" planeter i vår galax! De är förstås omöjliga att se annat än om de skulle passera framför en mer avlägsen stjärna. Den lilla effekt på stjärnljuset som detta åstadkommer kan mätas och planeterna därmed upptäckas. Enligt Illustrerad Vetenskap har man genom idoga observationer av ett mycket stort antal stjärnor upptäckt 10 tänkbara "planetvagabonder".
En av de forskare som studerat dessa planeter, Dorian Abbot vid University of Chicago, kallar de ensamma planeterna för "Steppenwolf planets". De är som ensamma stäppvargar ute i rymden. Man kan ju tycka att sådana planeter borde vara bortom alla upptänkliga beboeliga zoner, men även i den kallaste rymden finns förutsättningar för liv. Det förutsätter dock att planeten har en massa som är 3-4 gånger större än jordens och att den är geotermiskt aktiv, dvs att energin kommer från planetens inre. Även om planetytan täcks av ett tjockt lager is kan det under den ytan finnas flytande vatten som hålls flytande av planetens inre värme. Detta gör att det t o m i en så ogästvänlig miljö kan finnas förutsättningar för liv. Popular Science skrev en atikel om detta i februari 2011, läs här.
Dagens Nyheters vetenskapsreporter Karin Bojs har också en intressant artikel i dagens DN. I artikeln beskrivs de senaste rönen kring exoplaneter i dubbelstjärnesystem. Keplerteleskopet har ju hittat tre exoplaneter i sådana system, Kepler 16b, Kepler 34b och Kepler 35b. Det finns några miljoner sådana till att upptäcka i vår galax Vintergatan! Så någonstans där ute i galaxen kanske det finns ett solsystem med någon lite mer utvecklad livsform som tittar upp mot två solar en varm sommardag! Fascinerande tanke!
Läs mer på: http://www.popsci.com/science/article/2011-02/rogue-steppenwolf-planets-could-harbor-life-even-without-stars-sustain-them-astrophysicists-say
Läs mer på: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/tva-solar-ar-helt-normalt
söndag 15 januari 2012
När upptäcks den första exomånen?
Det är 20 år sedan som de första exoplaneterna upptäcktes (eller rättare sagt de första upptäckta exoplaneterna verkligen bekräftades. Redan 1989 gjordes en exoplanetupptäckt, men den bekräftades först 1996). Det var Alexander Wolszczan och Dale Frail som 1992 upptäckte att pulsaren PSR 1257 12 hade två planeter som kretsade runt den. Det var en upptäckt som förvånade eftersom man trott att planeter endast fanns runt huvudseriestjärnor. Sedan dess har ytterligare 724 planeter upptäckts till dags dato. En fråga man kan ställa sig är när den första exomånen upptäcks.
UniverseToday har en intressant artikel om ett av de senaste fynden som rymdteleskopet Kepler har gjort, exoplaneten Kepler 16b som kretsar runt ett dubbelstjärnesystem. Denna planet upptäcktes i september 2011. Planeten kretsar runt båda stjärnorna, vilket alltså innebär att de två stjärnorna kretsar runt varandra innanför planetens omloppsbana. Båda stjärnorna har massor som är mindre än solens, 0,69 resp 0,20 solmassor. Stjärnorna är mycket nära varandra på ett avstånd av endast ca 35 miljoner kilometer, medan planeten kretsar runt de två stjärnorna på ca 100 miljoner kilometers avstånd. Denna planet lär inte hysa något liv eftersom det är en Saturnusstor gasjätte som kretsar i yttre delarna av den s.k beboeliga zonen. En intressant fråga när det gäller Kepler 16b är dock om det kan tänkas finnas någon måne runt planeten. En sådan måne skulle i så fall kunna ha förutsättningar för liv. Det krävs dock att månen är tillräckligt massiv för att kunna bibehålla en atmosfär liknande den jorden har.
Den beboeliga zonen kring olika typer av stjärnor (Bildkälla: NASA)
Det här med "beboelig zon" är inget statiskt tillstånd i ett solsystem. Den beboeliga zonen förflyttas utår i ett solsystem allteftersom en stjärna utvecklas och förbränner väte till helium. Ökat tryck och ökad temperatur påverkar stjärnans yttre skikt, vilket gör att en planet som ursprungligen låg i den beboeliga zonen blir för het, medan planeter som låg precis utanför den beboeliga zonen nu hamnar innanför. Livsprocesser har förutsättningar att starta i dessa planeter.
Det här med förutsättningar för att liv ska uppstå på en planet är oerhört komplext. Förutom att planeten ska vara på rätt avstånd från en solliknande stjärna och ha en massa som kan upprätthålla en atmosfär med rätt sammansättning krävs också en mängd annat. Det underlättar avsevärt om planeten är geologiskt aktiv, t.ex har vulkanism eller plattektonik (en jordskorpa betående av plattor som inbördes rör sig). Den ska inte heller vara alltför utsatt av meteorbombardemang. En ytterligare faktor av betydelse är tid. Livet på jorden har uppstått i en mycket långvarig process. Det krävs att en planet får tid att utveckla liv.
Sannolikheten för liv är därför inte så stor, åtminstone inte vad gäller mer avancerade livsformer. Å andra sidan visar forskningsrön att det kan finnas hundratals miljarder planeter enbart i vår galax. Sannolikt finns det ännu fler månar. Någonstans bland alla dessa objekt kan allt finnas på plats för att lite mer avancerade livsformer har hunnit bildas. Bevisligen finns det åtminstone en himlakropp där allt är exakt rätt - jorden! Det är nog bara en tidsfråga innan vi hittar en exoplanet som har en atmosfär som liknar jordens och som befinner sig på rätt plats. Eller en måne kanske?
Det ska bli intressant att följa den fortsatta utforksningen av exoplaneter. Det är nog bara en tidsfråga när den första månen kring en exoplanet upptäcks. Jag tror att det sker redan i år.
Läs mer på: http://www.universetoday.com/92607/goldilocks-moons/
UniverseToday har en intressant artikel om ett av de senaste fynden som rymdteleskopet Kepler har gjort, exoplaneten Kepler 16b som kretsar runt ett dubbelstjärnesystem. Denna planet upptäcktes i september 2011. Planeten kretsar runt båda stjärnorna, vilket alltså innebär att de två stjärnorna kretsar runt varandra innanför planetens omloppsbana. Båda stjärnorna har massor som är mindre än solens, 0,69 resp 0,20 solmassor. Stjärnorna är mycket nära varandra på ett avstånd av endast ca 35 miljoner kilometer, medan planeten kretsar runt de två stjärnorna på ca 100 miljoner kilometers avstånd. Denna planet lär inte hysa något liv eftersom det är en Saturnusstor gasjätte som kretsar i yttre delarna av den s.k beboeliga zonen. En intressant fråga när det gäller Kepler 16b är dock om det kan tänkas finnas någon måne runt planeten. En sådan måne skulle i så fall kunna ha förutsättningar för liv. Det krävs dock att månen är tillräckligt massiv för att kunna bibehålla en atmosfär liknande den jorden har.
Den beboeliga zonen kring olika typer av stjärnor (Bildkälla: NASA)
Det här med "beboelig zon" är inget statiskt tillstånd i ett solsystem. Den beboeliga zonen förflyttas utår i ett solsystem allteftersom en stjärna utvecklas och förbränner väte till helium. Ökat tryck och ökad temperatur påverkar stjärnans yttre skikt, vilket gör att en planet som ursprungligen låg i den beboeliga zonen blir för het, medan planeter som låg precis utanför den beboeliga zonen nu hamnar innanför. Livsprocesser har förutsättningar att starta i dessa planeter.
Det här med förutsättningar för att liv ska uppstå på en planet är oerhört komplext. Förutom att planeten ska vara på rätt avstånd från en solliknande stjärna och ha en massa som kan upprätthålla en atmosfär med rätt sammansättning krävs också en mängd annat. Det underlättar avsevärt om planeten är geologiskt aktiv, t.ex har vulkanism eller plattektonik (en jordskorpa betående av plattor som inbördes rör sig). Den ska inte heller vara alltför utsatt av meteorbombardemang. En ytterligare faktor av betydelse är tid. Livet på jorden har uppstått i en mycket långvarig process. Det krävs att en planet får tid att utveckla liv.
Sannolikheten för liv är därför inte så stor, åtminstone inte vad gäller mer avancerade livsformer. Å andra sidan visar forskningsrön att det kan finnas hundratals miljarder planeter enbart i vår galax. Sannolikt finns det ännu fler månar. Någonstans bland alla dessa objekt kan allt finnas på plats för att lite mer avancerade livsformer har hunnit bildas. Bevisligen finns det åtminstone en himlakropp där allt är exakt rätt - jorden! Det är nog bara en tidsfråga innan vi hittar en exoplanet som har en atmosfär som liknar jordens och som befinner sig på rätt plats. Eller en måne kanske?
Det ska bli intressant att följa den fortsatta utforksningen av exoplaneter. Det är nog bara en tidsfråga när den första månen kring en exoplanet upptäcks. Jag tror att det sker redan i år.
Läs mer på: http://www.universetoday.com/92607/goldilocks-moons/
lördag 14 januari 2012
Rymdsondernas kameror ser snart allt!
Igår skrev jag ett inlägg om hur allt bättre kameror och därmed förbättrad bildkvalitet ger oss nya fantastiska bilder från bl a planeten Mars. Idag har Ulf R. Johansson i Cassiopeiabloggen en artikel om hur rymdsonden MRO tagit en bild av Marslandaren Phoenix som med fallskärm är på väg ned mot Marsytan. Kolla in bilden på bloggen. Häftigt!
Illustration av Marslandaren Phoenix (Bildkälla: Wikipedia)
Läs mer på: http://www.astb.se/cassiopeiabloggen/?p=26064
Illustration av Marslandaren Phoenix (Bildkälla: Wikipedia)
Läs mer på: http://www.astb.se/cassiopeiabloggen/?p=26064
Var kommer allt rymdskrot ifrån?
I väntan på att rymdsonden PHOBOS-GRUNT ska krascha på jordytan (se bl a Populär Astronomis artikel idag) ställer sig Scientific American frågan i rubriken till detta inlägg. Ja, var kommer allt skrot ifrån som far omkring i rymden? Det rör sig enligt amerikanska militära myndigheters beräkningar, och dom har verkligen koll på varje liten skrotbit, om ca 15.000 lite större skrotdelar. Till det kommer en stor mängd mindre delar. Det är allt från pyttesmå metallbitar till hela eller delar av satelliter + som sagt en 13,5 ton tung rysk rymdsond! (11 ton är dock bränsle).
Allt rymdskrot gör att risken för att satelliter och rymdsonder ska träffas av skrot börjar bli så pass stor att det finns anledning till oro. Varje gång en kollision sker blir det ännu fler delar som far omkring. Sedan mitten av 1990-talet har därför vissa ansatser gjorts för att internationellt försöka komma tillrätta med problemet. Det har väl inte gått så värst bra med det arbetet. Mellan 2007 och 2009 skedde ett par händelser som ökade mängden rymdskrot markant. 2007 förstörde Kina medvetet en icke fungerande vädersatellit, vilket resulterade i ytterligare 3.000 skrotdelar. 2009 kolliderade en amerikansk och rysk satellit, vilket spädde på skrotmängden med 2.000 delar.
Frågan är väl när en rymdsond eller ett rymdobservatorium på väg till sin destination träffas av rymdskrot och förstörs? Hade jag suttit på NASA hade jag varit lite lätt nervös inför uppskjutningen av dyra James Webb-teleskopet 2018. Vad är sannolikheten att den träffas av skrot? Kan den rent av vara så stor som 5%?
Rymdskrot i stora mängder! (Bildkälla: NASA)
Läs mer på: http://blogs.scientificamerican.com/guest-blog/2012/01/14/where-did-all-that-space-debris-come-from/
Allt rymdskrot gör att risken för att satelliter och rymdsonder ska träffas av skrot börjar bli så pass stor att det finns anledning till oro. Varje gång en kollision sker blir det ännu fler delar som far omkring. Sedan mitten av 1990-talet har därför vissa ansatser gjorts för att internationellt försöka komma tillrätta med problemet. Det har väl inte gått så värst bra med det arbetet. Mellan 2007 och 2009 skedde ett par händelser som ökade mängden rymdskrot markant. 2007 förstörde Kina medvetet en icke fungerande vädersatellit, vilket resulterade i ytterligare 3.000 skrotdelar. 2009 kolliderade en amerikansk och rysk satellit, vilket spädde på skrotmängden med 2.000 delar.
Frågan är väl när en rymdsond eller ett rymdobservatorium på väg till sin destination träffas av rymdskrot och förstörs? Hade jag suttit på NASA hade jag varit lite lätt nervös inför uppskjutningen av dyra James Webb-teleskopet 2018. Vad är sannolikheten att den träffas av skrot? Kan den rent av vara så stor som 5%?
Rymdskrot i stora mängder! (Bildkälla: NASA)
Läs mer på: http://blogs.scientificamerican.com/guest-blog/2012/01/14/where-did-all-that-space-debris-come-from/
Saturnusmånen Iapetus är en märklig måne
Rymdsonden CASSINI har tagit ett flertal bilder av Saturnusmånen Iapetus. En av dessa var gårdagens "Astronomy Picture of the Day" (APOD), se den första bilden nedan. Det är allt en märklig himlakropp! Delar av månytan är kolsvart medan andra delar blänker som is! På bilden syns också en mycket stor krater, med en diameter på hela 450 kilometer.Månen har dessutom en hög bergskedja längs stora delar av ekvatorn vilket gör att månen ser ut som en valnöt. Det syns tydligare på bild 2 nedan.
(Bildkälla: NASA)
Iapetus är Saturnus tredje största måne med en diameter på ca 1.500 kilometer. Den kretsar runt Saturnus på ett betydligt större avstånd än övriga stora Saturnusmånar. Månen har en väldigt låg densitet, vilket antyder att den mestadels består av is. Den har blivit utsatt för en stor mängd meteornedslag och uppvisar därför en kraterfylld yta.
Bergskedjan på Iapetus (Bildkälla: NASA)
Läs mer på: http://apod.nasa.gov/apod/ap120113.html
(Bildkälla: NASA)
Iapetus är Saturnus tredje största måne med en diameter på ca 1.500 kilometer. Den kretsar runt Saturnus på ett betydligt större avstånd än övriga stora Saturnusmånar. Månen har en väldigt låg densitet, vilket antyder att den mestadels består av is. Den har blivit utsatt för en stor mängd meteornedslag och uppvisar därför en kraterfylld yta.
Bergskedjan på Iapetus (Bildkälla: NASA)
Läs mer på: http://apod.nasa.gov/apod/ap120113.html
Rymdsonden LRO kartlägger månens baksida
Rymdsonden Lunar Reconnaissance Orbiter (LRO) kartlägger månens baksida sedan en tid tillbaka. Observationerna visar att terrängen består av så mycket som 1-2 procent fruset vatten i områden med permanent skugga. Som bekant ser vi bara lite drygt halva månytan i och med att den alltid visar samma sida mot oss. Rymdsonden LRO:s observationer är viktiga inför planering av en eventuell framtida månbas som sannolikt skulle vara lokaliserad i den skuggade delen av månen, vid någon av polerna. NASA, och även andra rymdmyndigheter, planerar för en månbas inom kanske 10-20 år. Förekomst av vatten på månen är viktig eftersom vatten annars måste transporteras till en bemannad månstation.
En rad bilder av månens baksida har tagits. Baksidan består av några större kratrar men framförallt av en stor mängd mindre kratrar. Klicka här för att se detaljerna i bilden nedan lite bättre.
Bild av månens baksida (Bildkälla: NASA)
Den senaste veckan har bilder från Hayn-kratern publicerats. Energin vid ett meteornedslag smälter materia som kan bilda små floder och pölar som formar landskapet. Bilden nedan visar en del av kratern med sådana lämningar.
(Bildkälla: NASA)
Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2012/01/120113210608.htm
Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/LRO/multimedia/index.html
En rad bilder av månens baksida har tagits. Baksidan består av några större kratrar men framförallt av en stor mängd mindre kratrar. Klicka här för att se detaljerna i bilden nedan lite bättre.
Bild av månens baksida (Bildkälla: NASA)
Den senaste veckan har bilder från Hayn-kratern publicerats. Energin vid ett meteornedslag smälter materia som kan bilda små floder och pölar som formar landskapet. Bilden nedan visar en del av kratern med sådana lämningar.
(Bildkälla: NASA)
Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2012/01/120113210608.htm
Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/LRO/multimedia/index.html
fredag 13 januari 2012
Utvecklingsarbetet med JAMES WEBB-TELESKOPET fortsätter
SpaceflightNow har en lång artikel om JAMES WEBB-TELESKOPET. Efter alla turer i höstens amerikanska budgetmangling fick teleskopprojektet till slut klartecken att jobba på med färdigställandet av detta gigantiska rymdteleskop. Totalramen vad gäller finansiering av projektet har fastställts till max 8,8 miljarder dollar. Under 2012 är ambitionen att ha fortsatt högt tempo i projektet för att säkerställa att en uppskjutning av teleskopet kan ske år 2018 som planen är just nu. Det gäller verkligen att det mesta nu går enligt planerna och inga stora oväntade problem uppstår som kan innebära ytterligare kostnadsökningar. Man kan väl gissa att projektet någon gång under senare delen av 2012 eller under 2013 når en slags "point of no return", där man satsat så mycket i det att det vore kapitalförstöring att avbryta arbetet.
De första instrumenten kommer att levereras redan i april i år. Det handlar om en s.k "Mid-Infrared Instrument", som bl a ska observera exoplaneter. Vad kommer inte den att upptäcka?! Ytterligare instrument såsom kameror, spektrometrar m.m testas under året och levereras successivt fr o m i höst och framåt. Själva grundteknologin som teleskopet bygger på uppges vara klar till 90%. De kommande åren kommer mycket energi att läggas på utprovnng av den avancerade utrustningen.
2012 år budgetanslag till projektet uppgår till 530 miljoner dollar. Låt oss hoppas att pengarna räcker och att projektet nu kan gå in i en lite lugnare period. Ledande NASA-representanter upplevde höstens budgetdiskussioner som lite av en "nära-döden-upplevelse".
(Bildkälla: NASA)
Läs mer på: http://spaceflightnow.com/news/n1201/12jwst/
De första instrumenten kommer att levereras redan i april i år. Det handlar om en s.k "Mid-Infrared Instrument", som bl a ska observera exoplaneter. Vad kommer inte den att upptäcka?! Ytterligare instrument såsom kameror, spektrometrar m.m testas under året och levereras successivt fr o m i höst och framåt. Själva grundteknologin som teleskopet bygger på uppges vara klar till 90%. De kommande åren kommer mycket energi att läggas på utprovnng av den avancerade utrustningen.
2012 år budgetanslag till projektet uppgår till 530 miljoner dollar. Låt oss hoppas att pengarna räcker och att projektet nu kan gå in i en lite lugnare period. Ledande NASA-representanter upplevde höstens budgetdiskussioner som lite av en "nära-döden-upplevelse".
(Bildkälla: NASA)
Läs mer på: http://spaceflightnow.com/news/n1201/12jwst/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)