onsdag 21 mars 2012

Topografisk karta över Merkurius och bild av planetens inre struktur

På den stora planetkonferensen i Texas har en rad nyheter också presenterats utifrån rymdsonden MESSENGERS observationer av planeten Merkurius. Bl a har sonden i detalj kartlagt Merkurius topografi, dvs planetens fysiska form med dess toppar och dalar m.m. Med sondens laserhöjdmätare har hela 10,7 miljoner höjdmätningar gjorts av de nordliga breddgraderna på Merkurius. Cirklarna i bilden markerar specifika nedslagsplatser. Röda/oranga områden är höjder och gröna/blå områden dalar och sänkor.


(Bildkälla: NASA)

Rymdsonden har också undersökt Merkurius inre struktur. Det visar sig att den skiljer sig avsevärt från jordens inre struktur. Merkurius har en relativt stor kärna av metall.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://messenger.jhuapl.edu/gallery/sciencePhotos/

Ännu mer detaljerade bilder från asteroiden Vesta!

Rymdsonden DAWN har nu tagit en rad bilder från asteroiden Vestas yta som är ännu mer detaljerade än de som hittills tagits. Vid den stora planetkonferensen Lunar and Planetary Science Conference i Texas som pågår just nu har nya data presenterats från Dawns observationer. Det framkom en hel del intressanta data om denna asteroid. Den är t.ex en av de ljusaste objekten i solsystemet och den enda asteroid i asteroidbältet som är synlig med blotta ögat från jorden.

Bright Material at Numisia Crater
Kratern Numisia (Bildkälla: NASA)

Extremely Bright Area
Det ljusaste området på Vesta (Bildkälla: NASA)

Vissa områden på Vesta är extra ljusa och det säger en del om asteroidens historia. Forskningsrön visar att de ljusaste delarna av Vesta är ursprunglig materia som inte förändrats av meteornedslag m.m. Mörkare ytmateria är inte slumpmässigt spritt över himlakroppen, utan förekommer i större omfattning inom vissa specifika områden. Det tyder på större geologisk aktivitet i dessa områden någon gång i asteroidens forntid. Även meteornedslag har förekommit i större omfattning där mörkare ytmateria finns. Vissa av dessa nedslag har varit så kraftiga att ytmateria smält. 

Dark-Rayed Crater and Spots
Mörka fläckar på Vesta (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.jpl.nasa.gov/news/news.cfm?release=2012-082&rn=news.xml&rst=3317

tisdag 20 mars 2012

Saturnus gravitation deformerar månen Enceladus yta

Rymdsonden CASSINI har observerat att Saturnus gravitation påverkar månen Enceladus så kraftigt att dess yta deformeras. Bilden nedan är från den södra polarregionen. Forskare tror att Saturnus gravitation också orsakar de jetstrålar av vatten som sprutar ut vid månens sydpol. En förklaring till ytdeformationen och vattenstrålarna kan vara att det finns en större ocean med vatten under ytan på Enceladus. Saturnus skapar också tidvatteneffekter som innebär att månen hettas upp kraftigt.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/cassini/whycassini/cassini20120319.html

Första geologiska kartan över Jupitermånen Io har publicerats

US Geological Survey (USGS) har publicerat den första geologiska kartan över Jupiters måne Io. Denna måne, som är solsystemets mest aktiva himlakropp med ständiga vulkanutbrott, studerades i slutet av 1990-talet av rymdsonden Galileo. Dessförinnan hade också Voyager 1 observerat vulkanismen under sin förbiflygning 1979. Månen hettas upp kraftigt genom den tidvatteneffekt som uppstår på grund av närheten till Jupiter. Io kretsar i genomsnitt lite drygt 420.000 kilometer från Jupiter, dvs  på ett lite större avstånd än vad vår måne har till oss på jorden.


Det finns en mängd "hotspots" på Io (Bildkälla: USGS)

Den geologiska kartan som sammanställts utifrån data från Voyager och Galileo visar på hela 425 vulkaner och 19 olika slags ytmaterial, men nästan inga kratrar. Den är 25 gånger mer vulkaniskt aktiv än vår jord, vilket får till följd att ytan hela tiden omformas. Spåren efter nedslagskratrar raderas helt enkelt ut av lavafloder.

Läs mer på: http://www.astronomynow.com/news/n1203/20Io/

söndag 18 mars 2012

Över hundra stjärnor med mer än en planet

Jakten på planeter kring andra stjärnor än vår egen sol fortsätter. Det är ett stort antal observatorier jorden runt och i rymden som letar efter dessa exoplaneter. Websidan Exoplanet.eu redovisar data för samtliga exoplaneter. Till dags dato har man hittat 762 planeter. Det finns ganska många multitplanetfynd, dvs upptäckter av stjärnor med mer än en planet. Hittills har man hittat 101 sådana stjärnsystem. Jag har roat mig med att studera data för dessa system, dels på Exoplanet-websidan, dels i engelskspråkiga Wikipedia. Här kommer lite fakta om de större planetsystemen. System med 4 eller fler planeter är:


  • HD 10180 (6 planeter + 1 ännu obekräftad planet) - en stjärna (G-typ) lik vår sol vad gäller massa och yttemperatur, ca 127 ljusår från oss. De bekräftade planeterna är alla betydligt större än jorden. HD 10180 b som ännu inte bekräftats vara en exoplanet kan vara i jordstorlek. Den tycks dock kretsa mycket nära stjärnan och är sannolikt glödhet.
  • Kepler-11 (6 planeter) - en stjärna (G-typ) som är lik vår sol vad gäller massa och yttemperatur, ca 2.000 ljusår från oss. De 6 planeterna, som alla är större än jorden, kretsar nära stjärnan. Det är ett mycket kompakt planetsystem, vilket framgår av bilden nedan. 
 ´
Omloppsbanorna i Kepler-11-systemet i jämförelse med vårt solsystem (Bildkälla: NASA)


  • 55 Cancri (5 planeter) - ett dubbelstjärnesystem, ca 40 ljusår från oss, där den ena stjärnan är av G-typ liksom vår sol och har ungefär samma massa, radie och yttemperatur som solen. Den andra stjärnan är en mindre röd dvärgstjärna. Under åren 1997 - 2007 har man successivt hittat allt fler planeter runt stjärnan. Samtliga planeter är större än jorden och 4 av dem kretsar relativt nära stjärnan. Den femte kretsar runt stjärnan på ungefär samma avstånd som Jupiter runt solen. 
  • Kepler-20 (5 planeter) - en stjärna av G-typ likt vår sol och med en massa som är något mindre än solens. Stjärnan är ca 950 ljusår från oss. De 5 planeterna upptäcktes 2011 och det blev mycket publicitet kring fyndet (se artikel här i bloggen). Två av planeterna liknar jorden i storlek, men kretsar mycket nära sin stjärna. Den höga temperaturen gör att de är allt annat än beboeliga. 
  • Kepler-33 (5 planeter) - en stjärna av G- eller F-typ) med något större massa än solen. Keplerteleskopet upptäckte i januari 2012 hela 5 planeter kring stjärnan. De kretsar dock väldigt nära sin stjärna och lär vara synnerligen heta. Jag skrev om fyndet här i bloggen i slutet av januari (läs här).
  • Gliese 876 (4 planeter) - en röd dvärgstjärna, ca 15 ljusår från oss. Stjärnans massa är endast en tredjedel av solens. Alla 4 planeterna har större massa än jorden och kretsar relativt nära sin stjärna. 
  • Gliese 581 (4 planeter + 2 ännu obekräftade planeter) - en röd dvärgstjärna, ca 20 ljusår från oss. Stjärnans massa är som Gliese 876, dvs en tredjedel av solens. Alla planeterna har större massa än jorden, men en av dem, Gliese 581 e, är bara dubbelt så massiv som vår jord. Flera av planeterna har fått stor uppmärksamhet eftersom de är relativt små och några av dem kan befinna sig inom den s.k beboeliga zonen. Särskilt Gliese 581 g har det spekulerats en hel del om, eftersom data tyder på att den ligger mitt i zonen. Den är dock ännu inte en bekräftad exoplanet. Även Gliese 581 d är inom denna zon och är kanske ännu mer intressant. Observationer av denna planet antyder förekomst av en atmosfär och kanske också flytande vatten.
 
Gliese 581-systemet (Bildkälla: Wikipedia)

  • Upsilon Andromedae (4 planeter) - ett dubbelstjärnesystem, ca 44 ljusår från oss. Den större av stjärnorna är en vit dvärg (F-typ) med något större massa än solen. Den andra stjärnan är en röd dvärgstjärna. Alla 4 planeterna är betydligt större än jorden, och två av dem till och med mer än 10 gånger massivare än Jupiter. Detta stjärnsystem var det första man upptäckte med flera planeter och också det första planetsystemet i ett dubbelstjärnesystem. 
  • KOI-730 (4 planeter) - en stjärna som har något större massa än solen. De 4 planeterna är alla betydligt större än jorden och kretsar nära stjärnan. Systemet upptäcktes av Keplerteleskopet och det var en del skriverier om fyndet då två av planeterna tycktes ha samma omloppsbana runt stjärnan (se artikel i New Scientist). Av senare data att döma verkar det dock vara olika omloppsbanor för samtliga fyra planeter.
  • Mu Arae (4 planeter) - en stjärna (G-typ), som liknar vår sol vad gäller massa och yttemperatur, ca 50 ljusår från oss. Av de 4 planeterna är 3 betydligt större än jorden. Den innersta planeten är en s.k superjord och var den första av denna typ som upptäcktes (2004). Den kretsar dock väldigt nära stjärnan och är mycket het.
  • HR 8799 (4 planeter) - en stjärna (A-typ), som har en massa som är drygt 50% större än solens, ca 130 ljusår från oss. Stjärnan är mycklet ung, endast ca 30 miljoner år gammal. De 4 planeterna är alla mycket massiva, mellan 7 och 10 gånger Jupiters massa, och kretsar på stora avstånd från stjärnan. Dessa planeter var bland de första att upptäckas med hjälp av jordbaserade teleskop när de passerade "solskivan". Det är mycket möjligt att det finns mindre planeter innanför dessa jätteplaneter. Forskare tror att HD 8799 kan vara ett system där planeter fortfarande är under bildande. 
Förutom dessa stora planetsystem har man dessutom upptäckt 19 stjärnsystem med 3 planeter.

Det är intressant att se att det är ganska många stjärnor som liknar vår sol som har ett flertal planeter. Med bättre observationsmöjligheter (om och när James Webb-teleskopet kommmer upp, alternativt allt kraftfullare jordbaserade teleskop) kommer fler planeter av jordens storlek att upptäckas. Med tiden dyker det säkert upp ett antal jordliknande planeter på rätt avstånd från sin solliknande stjärna.


fredag 16 mars 2012

Svenska rymdsondsprojekt

Jag skrev igår om svenska rymdprojektsidéer (läs här). Det var ju så att Robert Cumming på Populär Astronomi beskrev i en webartikel ett antal idéer som lagts fram till vår utbildningsminister Jan Björklund. Personligen gillar jag idéen med att skicka upp ett miniteleskop - projektet "CHEOPS". Rymdmyndigheten, alternativt Populär Astronomi, skulle kanske anordna en omröstning om vilket projekt som rymd-Sverige borde satsa på. För visst vore det häftigt med en svensk (eller åtminstone svensktillverkad) rymdsond/satellit igen. Vi har ju haft några sådana under årens lopp såsom SMART-1 och ODIN. Vi har ju dessutom kanske möjlighet att skicka upp sonden från från vår egen rymdbas Esrange.

Varför inte låta svenska skolungdomar rösta på bästa idé! Det hade varit en kul grej för att öka astronomiintresset! Det gäller ju då förstås att först ha säkerställt att det finns pengar till att också genomföra projekten. Men eftersom Björklund ju är utbildningsminister så kanske han skulle tända på idéen och fixa fram pengarna. Annars kan det nog bli ett bakslag.

Läs mer på: http://www.popast.nu/2012/03/5-smarta-svenska-satellitideer-ska-inspirera-jan-bjorklund.html

Rymdsonden VENUS EXPRESS åter i full funktion efter "solproblemen"

ESA meddelar idag att rymdsonden VENUS EXPRESS nu är fullt funktionsduglig igen efter att man fått ordning på sondens positioneringskameror. Det var ju så att den kraftiga solstormen för en vecka sedan störde dessa kameror så mycket att den tappade orienteringen. Kamerorna kollar sondens position i förhållande till några stjärnor. Det som hände var att solstormen förblindade dessa kameror temporärt. Nu ska det hela fungera igen meddelar ESA.

Läs mer på: http://www.esa.int/SPECIALS/Operations/SEM402BYLZG_0.html