tisdag 17 april 2012

Vacker soleruption!

Soleruptioner förekommer ju med jämna mellanrum och det är alltid spektakulära händelser och stundtals riktigt vackert. Eller vad sägs om bilden nedan som rymdsonden SDO tog igår?



(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/sunearth/news/gallery/20120416-m1.7flare.html

Forskare har funnit tecken på vulkanism relativt nyligen på månen

Observationer gjorda av den indiska rymdsonden Chandrayaan-1 (aktiv 2008-2009) och NASA:s rymdsond LRO av Tycho-kratern på månen visar tecken på vulkanism i området. Eftersom kratern och bergstoppen i kratern är relativt unga tyder det på att området varit vulkaniskt aktivt relativt nyligen. Kratern har en tydlig centraltopp som är två kilometer hög. Högt uppe på denna bergstopp har man funnit stora stenblock.


(Bildkälla: NASA)

På bilden nedan visas ett mer än 10 meter stort stenblock som upptäckts på bergstoppen.



(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://lunarscience.nasa.gov/articles/scientists-discover-volcanic-activity-in-moons-tycho-crater/

måndag 16 april 2012

Rymdsonden CASSINI's bilder av månarna Enceladus och Tethys

Rymdsonden CASSINI flög väldigt nära Saturnusmånen Enceladus i förrgår och de första bilderna har nu publicerats. Det är bilder i"råformat", dvs obearbetade bilder som NASA nu publicerat. Rymdsonden var som närmast endast 74 kilometer från Enceladus, som är en måne med en diameter på ca 500 kilometer, och hade som främsta uppgift att studera sammansättningen i de vattenfontäner som månen sprutar ut  vid sin södra pol.

Först en vacker bild på Enceladus med den stora Saturnusmånen Titan (5.150 kilometer i diameter) i bakgrunden och med de vackra Saturnusringarna.


(Bildkälla: NASA)

Bilden nedan visar Enceladus fontäner.

Enceladus
"Fontänerna" syns svagt i denna bild i råformat tagen den 14 april (Bildkälla: NASA)

Rymdsonden tog också en närbild av Enceladus yta. Bilden visar en lite skrynklig yta utan några mer markanta kratrar.

Enceladus
Ytbild i råformat (Bildkälla: NASA)

Efter passagen av Enceladus kunde rymdsonden också studera månen Tethys (diameter ca 1.060 kilometer). Det blev några fina bilder på den månen också.

Tethys
Bild av Tethys i råformat (Bildkälla: NASA)

Tethys yta tycks vara mer kraterfylld.

Tethys
(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/news/cassinifeatures/feature20120416/

Fomalhaut är ett intressant studieobjekt

Stjärnan Fomalhaut som ligger ca 25 ljusår bort  är ett intressant studieobjekt. Robert Cumming på Populär Astronomi skriver idag om denna stjärna med sin märkliga stoftring. Det är ett solsystem under bildande där en stor mängd kometer tycks kollidera med systemet, vilket bidrar till att stoftringen skapas. Forskarna tror att något liknande kan ha inträffat i vårt solsystem när det skapades. Studier av Fomalhaut kan därmed ge kunskaper om hur vårt solsystem skapades.


Radioteleskopet ALMA har skapat denna bild av Fomalhaut och dess ring (Bildkälla: ESO)

Det finns också tecken på att det finns några relativt små exoplaneter i Fomalhautsystemet (jag skrev lite om det i en artikel förra veckan, se här). Ett flertal teleskop riktar nu in sig på att studera Fomalhaut lite närmare. Det ska bli spännande att följa den fortsatta utforskningen av detta ssystem som ligger relativt nära oss.

Läs mer på: http://www.popast.nu/2012/04/fomalhauts-ikoniska-ring-in-nya-bilder-av-alma-och-herschel.html

söndag 15 april 2012

Polarsken på Uranus

Forskare har med hjälp av Hubbleteleskopet fotograferat polarsken på planeten Uranus. Visserligen upptäckte rymdsonden Voyager 2 redan 1986 dessa polarsken på den blåaktiga planeten, men först i november 2011 lyckades jordbaserade teleskop upptäcka dessa mycket kortlivade polarsken. Sedan har alltså Hubbleteleskopet fotograferat dem. Polarskenen uppträder under högst ett par minuter innan de försvinner igen.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.universetoday.com/94565/hubble-reveals-curious-auroras-on-uranus/#more-94565

lördag 14 april 2012

Rymdsonden CASSINI flyger väldigt nära Enceladus idag

Idag är det dags för rymdsonden CASSINI att flyga nära Saturnusmånen Enceladus igen. På bara 74 kilometers avstånd ska den återigen studera denna vattensprutande måne. Uppdraget är att försöka klargöra vad dessa vattenkaskader består av mer i detalj och om de förändras över tid. Vid förbiflygningen i slutet av Mars genomfördes liknande studier. Cassini kommer också att passera relativt nära månen Tethys. På ett avstånd av 9.000 kilometer ska även denna måne studeras.

Artist's depiction of the E-18 Enceladus flyby
(Bildkälla: NASA)

Annars är det läge att titta lite extra på Saturnus just i dessa dagar. Den 15 april är planeten i opposition, dvs som närmast jorden. För mer information om observationer av Saturnus, se här.

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/news/cassinifeatures/feature20120413/

Läs också: http://saturn.jpl.nasa.gov/education/saturnobservation/viewingsaturn/

Senaste nytt från rymdsonden MESSENGER

Rymdsonden MESSENGER har nu kretsat kring planeten Merkurius i ett drygt år, eller 393 dagar för att vara exakt. På denna tid har den hunnit med hela 794 varv runt planeten! Rymdsondens utforskning av Merkurius har revolutionerat vår kunskap om denna solsystemets innersta planet. Att Merkurius yta var så "skrynklig" och med så tunt ytskikt har förvånat forskarna. Den liknar ingen av de andra planeterna i solsystemet.


(Bildkälla: NASA)

Just nu färdas rymdsonden i en mycket excentrisk omloppsbana runt Merkurius där den kommer relativt nära den norra polen medan avståndet till den södra polen är betydligt längre. Omfattande mätningar görs av planetens struktur och dessa visar en mycket omfattande järnkärna. Man beräknar att kärnan utgör hela 83% av planetens diameter.


(Bildkälla: Case Western Reserve University)

Mätningarna visar att även Merkuriusskorpan och -manteln är tätare än vad man tidigare trott. Materian mellan kärnan och manteln tycks vara lager av järn-svavel som kan vara mellan 20 och 200 kilometer tjocka. Ytskiktet är därmed mycket tunt.

Trots sin ganska skrynkliga yta är det relativt små höjdskillnader på Merkurius. Mellan högsta och lägsta punkt är det endast 9,85 kilometer att jämföra med nästan 20 kilometer på månen och 30 kilometer på Mars.

Läs mer på: http://www.universetoday.com/94571/thin-skinned-and-wrinkled-mercury-is-full-of-surprises/

Läs också: http://messenger.jhuapl.edu/index.php