Rymdsonden New Horizons har fått lite att göra

Rymdsonden New Horizons som är på väg mot Pluto har kommit en bra bit mot denna dvärgplanet. Den har faktiskt till dags dato färdats några miljarder kilometer, eller ca 24 gånger avståndet mellan jorden och solen. Eftersom färden till Pluto är lång sker den mestadels med i princip all utrustning nedkopplad. Det innebär att New Horizons inte gör så värst mycket utforskningar under färden. Nu har den dock fått ett nytt uppdrag. Sonden ska studera rymden bortom Saturnus omloppsbana runt solen. Det handlar bl a om att analysera de partiklar som träffar sondens instrument. Det är trots allt 30 år sedan vi hade en rymdsond som passerade detta område. Det var Voyagersonderna som 1980-1981 passerade Saturnus senast.

Om ca 1.100 dagar, år 2015, passerar New Horizons Pluto. Rymdsonden sändes upp i januari 2006. Läs mer om New Horizons nya uppdrag på SpaceDaily.

Rymdsonden Cassini studerar Titan och Saturnus ringar

I dessa semestertider är det lite lugnare på rymdfronten än vanligt. Antalet nyheter minskar och det finns inte så mycket att rapportera. Rymdsonderna tar dock inte semester utan fortsätter sina utforskningar som tidigare. En sådan sond är Cassini som under de senaste dagarna har ändrat sin omloppsbana runt Saturnus och nu studerar Saturnusringarna från en lite annan vinkel. Cassini har också tittat lite extra på Saturnusmånen Titan. Den ser lite skum ut på de bilder som sonden skickat. Gasmoln snurrar runt i Titanatmosfären och får månen att se citronformat ut.


(Bildkälla: NASA)

I den nya omloppsbanan runt Saturnus kan rymdsonden nu se ringarna ovanifrån (och underifrån förstås). Det ger en lite annan bild av det komplicerade ringsystemet kring Saturnus. Pilen markerar en eventuell okänd måne, som skapar turbulens i systemet. Det handlar sannolikt om en mycket liten måne, betydligt mindre än de hittills kända.


(Bildkälla: NASA)

På NASA:s Cassinisida kan man läsa lite mer om de senaste nyheterna från denna rymdsond, se här.

Jo, man har hittat Higgsbosonen - med allra största sannolikhet i alla fall!

Som jag skrev i ett inlägg igår så har det under den senaste veckan spekulerats i om man på forskningscentrat CERN har funnit den mystiska Higgsbosonen. Och ja, det verkar som man faktiskt har gjort det. Imorse vid 9-tiden svensk tid offentliggjordes CERN:s forskningsresultat från de två team som letar efter denna partikel, ATLAS och CMS. För att räknas som "bevis" ska man i experiment kunde påvisa partikelns existens med en signifikans av 5 sigma. CMS-experimentet gav resultatet 4,9 sigma och ATLAS 5,0 sigma. 5 sigma innebär att man med 99,99994 procents säkerhet har rätt och inte störts av "slumpen" eller något annat. Massan hos Higgspartikeln överensstämde väl med de förutsägelser som gjorts i teorier och stämmer med fysikens s.k standardmodell. Men forskare vore inte forskare om man trots denna signifikans i mätningarna ändå sår lite tvivel om huruvida man verkligen upptäckt partikeln och om det helt säkert i så fall är Higgsbosonen. Vi amatörer kan väl ändå enas om att det är Higgspartikeln man hittat.

På plats vid mötet i morse fanns Peter Higgs, forskaren som gett namn åt partikeln och som för nästan 50 år sedan förutsade dess existens. En rörd Higgs uttryckte att "det är stort att detta sker under min livstid". Denne 83-årige fysikprofessor lär väl få nobelpriset i fysik, om inte i år så nästa år, tillsammans med några av de som nu upptäckte partikeln. Fyndet av partikeln är väl 2000-talets största vetenskapliga upptäckt, kanske rentav den största upptäckten på flera decennier.


Peter Higgs (Bildkälla: Wikipedia)

Vad är då denna Higgsboson för något och varför lägger man så enorma resurser på att hitta den? Jo, existensen av partikeln är en viktig förklaringsfaktor över hur universum skapades. Problemet i fysikens standardmodell över elementärpartiklar är att man har hyggligt god kunskap om atomer och vad de består av samt vilka krafter som styr dem, men man har saknat en bra förklaring på hur vissa av dessa partiklar erhållit sin massa. Peter Higgs har genom den s.k higgsmekanismen föreslagit rent teoretiskt hur ett universellt fält, higgsfältet, växelverkar med all materia.Det är här Higgsbosonen kommer in och ger partiklarna massa. Det är det som förklarar varför elektroner, kvarkar m.m har en massa.


(Bildkälla: CERN)

Hur hittar man då denna Higgsboson? Det är inte lätt. Man måste helt enkelt skapa en genom att se till att protoner krockar i hög hastighet. Det är det som partikelacceleratorn Large Hadron Collider på CERN åstadkommer. Det är en 27 kilometer lång cirkelrund historia vid den fransk-schweiziska gränsen. Med hjälp av 1.200 magneter nedkylda till -271 grader Celcius accelereras protoner till 99,99998 procent av ljushastigheten. När protonerna kolliderar återskapas på ett sätt situationen precis efter Big Bang. Higgsbosonen är dock synnerligen sällsynt. Av en miljard protonkollisioner kan möjligen 10 bosoner skapas. Inte nog med det. Higgsbosonen sönderfaller nästan omedelbart. Därför letar man efter partiklar som skapades vid detta sönderfall.

Higgsbosonen är tung. Den har en massa som teoretiskt beräknats vara mellan 115 och 155 gånger protonens massa. Den upptäckt CERN har gjort pekar på en massa kring 125-126 GeV att jämföra med protonens massa på 0,938 GeV, så fyndet ligger väl inom den teoretiska ramen.

Det ska bli intressant att följa fortsättningen på denna historia. Kan det tänkas finnas fler varianter av Higgsbosoner? Och när fastställer man med vetenskaplig säkerhet att det verkligen är Higgsbosonen man funnit?

Hur som helst förefaller det som om man hittat denna mystiska Higgsboson. Nu återstår bara att finna förklaringarna till den mörka materian och den mörka energin, så börjar vi snart närma oss "teorin om allting"!

Läs mer om det hela på Populär Astronomis websida, DN:s websida, BBC News websida och inte minst på Peter Higgs egen websida på University of Edingburgh

Har man hittat Higgsbosonen?

Nu verkar det som man är väldigt nära ett offentliggörande av fyndet av "gudspartikelt" - Higgsbosonen. Det finns två gigantiska forskningscentra som letar efter denna magiska partikel, Fermi National Accelerator Lab i Illinois, USA med sin Tevatron-accelerator och CERN utanför Geneve i Schweiz, med sin Large Hadron Collider. Igår meddelade Fermilab att man funnit tydliga indikationer på att partikeln faktiskt finns. Imorgon väntas CERN meddela att man i det närmaste funnit bevis för att Higgsbosonen upptäckts. För att helt säkerställa ett partikelfynd krävs 99,99994 procents säkerhet och där verkar det inte som man är riktigt, men inte långt ifrån.

Vad är då Higgsbosonen? Om jag förstår det hela rätt så innebär en upptäckt av denna partikel bl a att man kan förklara varför vissa andra partiklar har en massa. Jag ska inte ge mig in på att förklara denna partikel och kvantfysiska teorier överhuvudtaget utan kan bara konstatera att det är en viktig partikel i den s.k standardmodellen. Partikelns existens förutsades redan i början av 1960-talet av den brittiske fysikern Peter Higgs.

Vi får väl se imorgon vad CERN har att komma med.

3.000 dagar på Mars

Marsfordonet Opportunity har nu kört omkring på Marsytan i över 3.000 dagar!  Detta lilla fordon skulle enligt uppdragsspecifikationen klara minst 90 dagar på Mars. Fordonet rullar alltså på övertid, minst sagt. Jag tycker att det är fascinerande hur tillförlitliga rymdsonder och rymdfordon ändå är, med tanke på en ofta ogästvänlig miljö.

Det är ingen raketfart precis på Opportunity. På dessa dryga 8 år har den kört totalt ca 34 kilometer. Snigelfart alltså! Med tanke på att målet var att köra 1 kilometer så har den ändå hunnit studera Marslandskapet en hel del. Snart får den sällskap av ett mycket större Marsfordon, Curiosity, som nyfiket ska utforska Marsytan än mer i detalj.

På torsdag ska en sond sändas upp för att studera solens magnetfält

Som jag skrivit några gånger tidigare i denna blogg är det inte så värst många rymdsonder som sänds upp i år. Egentligen är det bara ett större rymdsondsprojekt 2012 och det är MSL (Mars Science Laboratory) som sänds upp den 6 augusti. Det finns dock några mindre rymdprojekt som ibland kan hamna lite i skuggan av de stora projekten. Ett sådant projekt är SUMI (Solar Ultraviolet Magnetograph Investigation) som sänds upp nu på torsdag för att studera solens magnetfält. Den ska framförallt studera detta magnetfält i den s.k kromosfären, en yttre del av solens atmosfär. Läs mer här.


(Bildkälla: NASA)

I och med att SUMI sänds upp har vi en hel skock rymdsonder som studerar solen. I denna blogg har jag skrivit ett flertal artiklar om framförallt SDO och SOHO. Även Stereosondernas utforskning har beskrivits några gånger.

Vad händer i rymdsondernas värld i juli?

På Planetary Societys Blog finns som vanligt en rymdsondskarta för kommande månad (se här för en bättre bild). Vad händer då i juli? Inte så värst mycket nytt om man ska vara ärlig. De flesta rymdsonder fortsätter sitt trägna arbete att utforska sol, planeter och månar. Vi får istället vänta till augusti månad och årets stora rymdsondsbegivenhet, när Marsfordonet Curiosity tidigt svensk tid den 6 augusti landsätts på den röda planeten. Det blir spännande att följa.