onsdag 25 juli 2012
Rymdsonden Mars Odyssey bevakar landsättningen av Curiosity
NASA har styrt om rymdsonden Mars Odyssey så att den ska kunna bevaka rymdsonden MSL:s landsättning av Marsfordonet Curiosity den 6 augusti. Vid landningen råkar jorden vara under Marshorisonten, vilket försvårar kommunikationen mellan MSL och jorden. Odyssey får därmed tjänstgöra som kommunikationslänk, så att NASA:s kontrollcenter får snabb information om hur landningen gått. Förra veckan kom lite oroande information om problem med Odysseys telemetri, men problemen är nu lösta. Nu återstår knappa 12 dygn till landning. NASA betonar att Curiositys uppdrag inte är att söka efter liv utan snarare att söka efter "livets ingredienser".
måndag 23 juli 2012
Häftig video från ISS!
Dag Kättström tipsar idag på sin websida rymdenidag.se om en häftig video från ISS. Onekligen magiskt att se jorden, rymdstationen och Vintergatans stjärnor ur det här perspektivet. Norrsken dessutom!
(Källa: NASA via Youtube)
Apropå ISS (1) kan jag rekommendera Christer Fuglesangs bok "13 dygn i rymden efter 14 år på jorden". Jag läste boken för ett par veckor sedan och måste, lite motvilligt, erkänna att det är fascinerande med den här rymdstationen och färderna dit. Mitt intresse för rymdstationen har väl inte varit himlastormande direkt, men jag får nog ompröva min ståndpunkt.
Apropå ISS (2) så sände Japan häromdagen upp en kraftfull raket till ISS. Den medförde 4-5 ton med utrustning och material till ISS! (Läs mer på SpaceflightNow om denna uppskjutning. Jag saknar förresten websidan Astrowebb som alltid skrev detaljerat om alla raketuppskjutningar). Det är bara en vecka sedan en Soyuz-raket sändes upp och dess Progress-sond dockade med ISS och lite drygt 3 veckor sedan som tre astronauter/kosmonauter återvände till jorden efter en längre tids vistelse på ISS. Dessutom upplevde vi för knappt två månader sedan den första rymdfärden till rymdstationen i ett kommersiellt företags regi. Det amerikanska rymdföretaget SpaceX lyckades utmärkt med uppdraget. Det har blivit rutin att flyga till ISS. Kanske kan lärdomar från alla dessa ISS-uppdrag bidra till att vi så småningom kan sätta upp en rymdbas på månen och kanske rentav Mars inom ett par decennier. Så visst har ISS sitt berättigande trots höga kostnader.
Apropå ISS (1) kan jag rekommendera Christer Fuglesangs bok "13 dygn i rymden efter 14 år på jorden". Jag läste boken för ett par veckor sedan och måste, lite motvilligt, erkänna att det är fascinerande med den här rymdstationen och färderna dit. Mitt intresse för rymdstationen har väl inte varit himlastormande direkt, men jag får nog ompröva min ståndpunkt.
Apropå ISS (2) så sände Japan häromdagen upp en kraftfull raket till ISS. Den medförde 4-5 ton med utrustning och material till ISS! (Läs mer på SpaceflightNow om denna uppskjutning. Jag saknar förresten websidan Astrowebb som alltid skrev detaljerat om alla raketuppskjutningar). Det är bara en vecka sedan en Soyuz-raket sändes upp och dess Progress-sond dockade med ISS och lite drygt 3 veckor sedan som tre astronauter/kosmonauter återvände till jorden efter en längre tids vistelse på ISS. Dessutom upplevde vi för knappt två månader sedan den första rymdfärden till rymdstationen i ett kommersiellt företags regi. Det amerikanska rymdföretaget SpaceX lyckades utmärkt med uppdraget. Det har blivit rutin att flyga till ISS. Kanske kan lärdomar från alla dessa ISS-uppdrag bidra till att vi så småningom kan sätta upp en rymdbas på månen och kanske rentav Mars inom ett par decennier. Så visst har ISS sitt berättigande trots höga kostnader.
lördag 21 juli 2012
Två veckor kvar till ett av årtiondets häftigaste rymdsondsprojekt!
Nu är det bara lite drygt två veckor kvar till ett av de häftigaste rymdsondsprojekten under detta årtionde, Mars Science Laboratory (MSL). Det är ett spektakulärt projekt med ett stort Marsfordon, Curiosity, i huvudrollen. Tidigt den 6 augusti svensk tid sker landsättningen av Curiosity på Mars yta. Jag har skrivit en hel del om detta projekt här i bloggen (se här). I denna artikel ska jag beskriva projektet lite närmare.
Spektakulärt med stort S!
Vad är det då som är så spektakulärt med MSL? Redan själva landsättningen av Curiosity är ren science fiction! Det är den mest avancerade landsättning som någonsin gjorts i rymden! Från det att MSL går in i den tunna Marsatmosfären och tills Curiosity (förhoppningsvis) tryggt landat på Marsytan tar det sju minuter. Det är sju minuter av skräck för en hel skock NASA-ingenjörer! Det värsta är också att det tar hela 14 minuter för signalerna från MSL att nå jorden. Det lär bli långa minuter! Dessutom kan det bli ännu längre väntan än de 14 minuterna som NASA planerat för. Under veckan rapporterade NASA att man fått problem med rymdsonden Mars Odysseys telemetri, vilket kan innebära att man får vänta ännu längre innan man vet om landningen lyckats. Tanken var att man skulle använda Odyssey för att studera MSL:s landsättning av Curiosity. Under de 7 minuternas landningstid går farkosten från 20.000 kilometer i timmen till 0 i en mycket komplicerad sekvens av datorstyrda aktiviteter.
Vid inträdet i Marsatmosfären hettas värmeskölden upp i 900 grader Celcius. Denna "eldkula" till farkost styrs av NASA så att landningen kan ske på en så säker plats som möjligt. Det stora problemet vid landsättningsoperationen är att bromsa in farkosten eftersom Marsatmosfären är så tunn, endast en hundradel av jordens atmosfär. Hastigheten bromsas ner till lite under 2.000 kilometer i timmen av atmosfären, men för att minska hastigheten ytterligare är MSL utrustad med en mycket stor och kraftig fallskärm. När fallskärmen vecklas ut lossas också värmeskölden eftersom den blockerar sikten för MSL:s radarinstrument. Inte ens fallskärmen kan bromsa in MSL tillräckligt mycket. Den har fortfarande en hastighet på ca 300 kilometer i timmen. Därför lossas fallskärmen från MSL och fyra raketmotorer ser till att bromsa in farkosten. Raketerna måste dock stängas av lite innan landsättningen sker eftersom de annars skulle blåsa upp en rejäl sandstorm på Mars vilket riskerar att skada instrumenten på Curiosity. Så 20 meter ovan Marsytan sänker man ner Curiosity med hjälp av några linor. Curiosity fäller ut sina hjul, MSL styrs bort från Curiosity och fordonet är redo att börja sin utforskning av Mars. Om detta inte är high-tech så vet jag inte vad som detta begrepp inrymmer! Det återstår att se om det är för mycket high-tech. Låt oss hoppas att allt går bra.
Kolla in den här NASA-filmen som visar hela landningsförloppet.
(Källa: NASA)
Curiositys uppdrag
Marsfordonet Curiosity ska utforska hur pass beboeligt Mars egentligen är, eller egentligen mer korrekt, huruvida Mars någon gång kan tänkas ha varit en mer beboelig planet än vad den är idag. Curiosity ska bl a söka efter spår av mikroorganismer på Mars genom att analysera ytmateria. Den ska också borra i berg och sten och studera denna materia för att få en bild av planetens geologiska utveckling och utveckling av klimatet under de senaste årmiljarderna. Fordonet är i princip ett rullande laboratorium med en mängd avancerad utrustning.
Till skillnad från tidigare Marsfordon så är Curiosity snabb (årminstone relativt sett). Den kan avverka 90 meter per timme och komma förbi hinder som är hela 75 centimeter höga. Målsättningen är att den ska klara i genomsnitt 30 meter per timme under minst ett Marsår (687 jorddygn).
Området som ska studeras
Landsättningen av Curiosity sker i Galekratern i närheten av ett stort Marsberg. Området anses vara geologiskt intressant. I bilden nedan anger den gula ovalen den area inom vilken Curiosity ska landa.
Landningsområdet (Bildkälla: NASA)
Bilden nedan visar mer i detalj topografin över området. Den ursprungliga planen var att landa någonstans inom den större ovalen i bilden. För några veckor sedan meddelade dock NASA att man nu kan ange en mer exakt landningsplats (inom den mindre ovalen i bilden). Området dit MSL ska styras är 20x7 kilometer stort.
(Bildkälla: NASA)
Läs mer om MSL och Curiosity på NASA:s utmärkta websida.
Spektakulärt med stort S!
Vad är det då som är så spektakulärt med MSL? Redan själva landsättningen av Curiosity är ren science fiction! Det är den mest avancerade landsättning som någonsin gjorts i rymden! Från det att MSL går in i den tunna Marsatmosfären och tills Curiosity (förhoppningsvis) tryggt landat på Marsytan tar det sju minuter. Det är sju minuter av skräck för en hel skock NASA-ingenjörer! Det värsta är också att det tar hela 14 minuter för signalerna från MSL att nå jorden. Det lär bli långa minuter! Dessutom kan det bli ännu längre väntan än de 14 minuterna som NASA planerat för. Under veckan rapporterade NASA att man fått problem med rymdsonden Mars Odysseys telemetri, vilket kan innebära att man får vänta ännu längre innan man vet om landningen lyckats. Tanken var att man skulle använda Odyssey för att studera MSL:s landsättning av Curiosity. Under de 7 minuternas landningstid går farkosten från 20.000 kilometer i timmen till 0 i en mycket komplicerad sekvens av datorstyrda aktiviteter.
Vid inträdet i Marsatmosfären hettas värmeskölden upp i 900 grader Celcius. Denna "eldkula" till farkost styrs av NASA så att landningen kan ske på en så säker plats som möjligt. Det stora problemet vid landsättningsoperationen är att bromsa in farkosten eftersom Marsatmosfären är så tunn, endast en hundradel av jordens atmosfär. Hastigheten bromsas ner till lite under 2.000 kilometer i timmen av atmosfären, men för att minska hastigheten ytterligare är MSL utrustad med en mycket stor och kraftig fallskärm. När fallskärmen vecklas ut lossas också värmeskölden eftersom den blockerar sikten för MSL:s radarinstrument. Inte ens fallskärmen kan bromsa in MSL tillräckligt mycket. Den har fortfarande en hastighet på ca 300 kilometer i timmen. Därför lossas fallskärmen från MSL och fyra raketmotorer ser till att bromsa in farkosten. Raketerna måste dock stängas av lite innan landsättningen sker eftersom de annars skulle blåsa upp en rejäl sandstorm på Mars vilket riskerar att skada instrumenten på Curiosity. Så 20 meter ovan Marsytan sänker man ner Curiosity med hjälp av några linor. Curiosity fäller ut sina hjul, MSL styrs bort från Curiosity och fordonet är redo att börja sin utforskning av Mars. Om detta inte är high-tech så vet jag inte vad som detta begrepp inrymmer! Det återstår att se om det är för mycket high-tech. Låt oss hoppas att allt går bra.
Kolla in den här NASA-filmen som visar hela landningsförloppet.
Curiositys uppdrag
Marsfordonet Curiosity ska utforska hur pass beboeligt Mars egentligen är, eller egentligen mer korrekt, huruvida Mars någon gång kan tänkas ha varit en mer beboelig planet än vad den är idag. Curiosity ska bl a söka efter spår av mikroorganismer på Mars genom att analysera ytmateria. Den ska också borra i berg och sten och studera denna materia för att få en bild av planetens geologiska utveckling och utveckling av klimatet under de senaste årmiljarderna. Fordonet är i princip ett rullande laboratorium med en mängd avancerad utrustning.
Till skillnad från tidigare Marsfordon så är Curiosity snabb (årminstone relativt sett). Den kan avverka 90 meter per timme och komma förbi hinder som är hela 75 centimeter höga. Målsättningen är att den ska klara i genomsnitt 30 meter per timme under minst ett Marsår (687 jorddygn).
Området som ska studeras
Landsättningen av Curiosity sker i Galekratern i närheten av ett stort Marsberg. Området anses vara geologiskt intressant. I bilden nedan anger den gula ovalen den area inom vilken Curiosity ska landa.
Landningsområdet (Bildkälla: NASA)
Bilden nedan visar mer i detalj topografin över området. Den ursprungliga planen var att landa någonstans inom den större ovalen i bilden. För några veckor sedan meddelade dock NASA att man nu kan ange en mer exakt landningsplats (inom den mindre ovalen i bilden). Området dit MSL ska styras är 20x7 kilometer stort.
(Bildkälla: NASA)
Läs mer om MSL och Curiosity på NASA:s utmärkta websida.
fredag 20 juli 2012
Tjusig bild av en stor krater på asteroiden Vesta
Rymdsonden Dawn är i sluttampen av sin utforskning av asteroiden Vesta och har skickat denna fina bild av den stora Octavia-kratern. Kratern är ca 30 kilometer i diameter. Snart, den 8 september, är det avgång mot nästa spännande objekt, dvärgplaneten Ceres. Eller som NASA-folket säger: Hasta la Vesta!
(Bildkälla: NASA)
(Bildkälla: NASA)
Gliese 581g är den mest beboeliga exoplaneten
Exoplaneten Gliese 581g är i dagsläget den mest beboeliga planeten bortsett från vår egen jord. Ny forskning visar att det är en betydligt trevligare plats än vad man tidigare trott. Planetens "Earth Similarity Index" har stigit till hela 0,92. Där skulle man med andra ord i princip kunna bo. Lite långt bort bara, ca 20 ljusår från oss.
Uppgifterna om exoplaneters indextal uppdaterades idag i The Habitable Exoplanets Catalog och visar följande topplista.
(Bildkälla: The Habitable Exoplanets Catalog)
Uppgifterna om exoplaneters indextal uppdaterades idag i The Habitable Exoplanets Catalog och visar följande topplista.
(Bildkälla: The Habitable Exoplanets Catalog)
Idag är det 43 år sedan Armstrongs månpromenad
Idag, den 20 juli, är det exakt 43 år sedan Neil Armstrong som första människa genomförde en promenad på månens yta. Kolla in den här youtubefilmen!
Det måste varit en häftig känsla att hoppa omkring där på månytan! Sedan 1969 har månen utforskats med en mängd bemannade och obemannade rymdfärder. Under årens lopp har också ett flertal planer presenterats på mer permanenta "bosättningar" på månen, s.k månbaser. Amerikaner, ryssar, kineser m.fl har sådana planer, men frågan är väl när de förverkligas. Kanske får vi uppleva en månbas någon gång under 2020-talet?
Tillsvidare får vi nöja oss med alla fina bilder som rymdsonderna tar. Nu i veckan presenterade rymdsonden LRO den här bilden av Giordano Bruno-kratern.
(Bildkälla: NASA)
Det måste varit en häftig känsla att hoppa omkring där på månytan! Sedan 1969 har månen utforskats med en mängd bemannade och obemannade rymdfärder. Under årens lopp har också ett flertal planer presenterats på mer permanenta "bosättningar" på månen, s.k månbaser. Amerikaner, ryssar, kineser m.fl har sådana planer, men frågan är väl när de förverkligas. Kanske får vi uppleva en månbas någon gång under 2020-talet?
Tillsvidare får vi nöja oss med alla fina bilder som rymdsonderna tar. Nu i veckan presenterade rymdsonden LRO den här bilden av Giordano Bruno-kratern.
(Bildkälla: NASA)
torsdag 19 juli 2012
Blixt och dunder på Saturnus
Jag skrev här i bloggen i november 2011 om den stora stormen på Saturnus (se artikel här). Det har blåst häftigt under en lång period nu på Saturnus och rymdsonden Cassini har lyckats fånga detta oväder på bild. Det är första gången man i synligt ljus lyckats fotografera blixtarna (den blå pricken) på Saturnus solsida. Blixtarnas intensitet tycks vara fullt jämförbara med de kraftigaste blixtarna här på jorden.
(Bildkälla: NASA)
(Bildkälla: NASA)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)