lördag 22 september 2012

Exoplaneternas periodiska system

Som bekant är ju grundämnena ordnade i det periodiska systemet efter stigande atomnummer som bygger på ämnenas kemiska och fysikaliska egenskaper. På Planetary Habitability Laboratorys websida (klicka HÄR) har de hittills upptäckta exoplaneterna också ordnats i ett slags periodiskt system. Biden nedan visar antal upptäckta exoplaneter i respektive grupp.



(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)

Exoplaneternas periodiska system är ordnat så att planeterna sorteras in i sex kolumner utifrån storlek och tre rader utifrån planeternas yttemperatur. Planeterna längst till vänster i tabellen är små och till höger stora. I den övre raden visas heta planeter och i den nedre raden kalla planeter.

Tabellen visar att man hittills mest upptäckt stora planeter. "Hot Jovians" (´Heta Jupiters), "Warm Jovians" och "Cold Jovians" dominerar kraftigt. Av de 834 exoplaneter som till dags dato upptäckts svarar de Jupiterstora planeterna för över 70%. Man ser också i tabellen att heta planeter är helt dominerande. Det beror på att det helt enkelt är enklare att upptäcka planeter som kretsar nära sina stjärnor. Sådana planeter är förstås heta. Än så länge har man inte upptäckt någon riktigt jordliknande exoplanet ("Warm Terrans" i tabellen), men däremot 4 exoplaneter som kategoriseras som "Warm Superterrans". De är jordliknande men något större än vår jord. Det finns också 4 upptäckta exoplaneter som är betydligt mindre än jorden. De syns i övre vänstra hörnet.

Av de dryga 800 exoplaneterna återfinns 124 i planetsystem med mer än en planet. Man har hittills upptäckt 6 planetsystem med mer än 4 planeter (4 system med 5 planeter och 2 system med 6 planeter). Sannolikt är det en betydligt större andel av planeterna som har "planetkamrater". Med tiden kommer nog sådana att uptäckas av Keplerteleskopet och av andra teleskop.

På samma websida finns också en motsvarande tabell avseende de 2.320 exoplanetkandidater som Keplerteleskopet upptäckt. Dessa planeter är föremål för djupare studier och en stor del av dem kommer sannolikt att bekräftas vara exoplaneter.


(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)


Det intressanta med exoplanetkandidaterna är att en klar majoritet av dem är relativt små planeter, dvs mindre än Neptunus. De flesta tycks dock vara planeter som är mycket heta. Bland exoplanetkandidaterna finns eventuellt en planet som kategoriseras som "Warm Terrans". Den har fått arbetsnamnet KOI-2124.01 och befinner sig ca 625 ljusår från oss.

Det har varit relativt glest med nyupptäckta exoplaneter i år. Åtminstone jag trodde att vi skulle få hundratals nya exoplaneter, men så har det inte blivit. Året är dock inte slut än.

torsdag 20 september 2012

Curiosity studerar både solförmörkelser och små stenar

Marsfordonet Curiosity har färdats ca 200 meter från sin landningsplats och har då stött på en liten pyramidformad sten, stor som en fotboll. Den kommer att bli föremål för lite mer ingående studier de närmaste dagarna. Bl a ska Curiositys spektrometer och laser användas för att undersöka stenens sammansättning. Det ska också tas lite närbilder på stenen.

Curiosity har kört omkring i sex dagar i rad nu, mellan 22 och 37 meter per dag. Om ytterligare någon vecka når den sitt första mål som är det s.k Glenelg-området. Där är det tänkt att Curiosity ska börja borra lite i stenmaterian och analysera borrdammet. Området består av lite blandad terräng och har ansetts vara ett lämpligt delmål att studera lite mer ingående.


(Bildkälla: NASA)

Curiosity har också passat på att ta lite bilder av "partiella solförmörkelser" på Mars. De uppstår när de två Marsmånarna Phobos och Deimos passerar solskivan. Eftersom månarna är små blir det förstås aldrig några totala solförmörkelser.


Phobos förmörkar solen en aning (Bildkälla: NASA)

tisdag 18 september 2012

Månen Titan i fokus för rymdsonden Cassini

Rymdsonden Cassini har under sommaren och tidig höst fortsatt studera den stora Saturnusmånen Titan. På bilden nedan ses det stora gasmoln som virvlar runt kring månens sydpol (den lite ljusare fläcken).


(Bildkälla: NASA)

Denna måne har studerats ganska ingående och mätningar av månens diameter visar att den är något plattare än den borde vara. Alla himlakroppar som roterar tenderar att bli lite utplattade. I Titans fall borde det röra  sig om ca 410 meter i skillnad mellan diametern vid ekvatorn och mellan polerna. Det visar sig dock att skillnaden i diameter är större än så och uppgår till 680 meter (fascinerande förresten att man lyckas mäta diametern på 10 meter när!). Ett flertal idéer om orsakerna till denna extra tilllplattning har framförts. Man tror att månen har roterat snabbare tidigare i sin historia, vilket skulle kunna förklara det hela. En annan förklaring skulle kunna vara att mängden is vid polerna varierar. I en ny teori framför några forskare vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory att det är Titanvädret som platar till månen. Titanregn förändrar med tiden densitet och ämnessammansättning vid polerna enligt forskarna. Månen har en kolvätecykel som påverkar den. Kraftiga etanregn flödar och omformar ytan.



Titan kretsande kring Saturnus (Bildkälla: NASA)

Läs mer HÄR om NASA:s Titanforskning.

Indien ska skicka rymdsond i omloppsbana kring Mars 2013

Space Daily (läs HÄR) rapporterar att Indien nu offentliggjort planen att sända en rymdsond att kretsa kring Mars redan nästa år. Enligt en representant för den indiska rymdmyndigheten ISRO (Indian Space Research Organization) ska uppskjutningen av rymdsonden ske den 27 november 2013. Sonden ska gå in i en elliptisk bana runt Mars. Uppdraget är att studera Marsatmosfären och söka efter tecken på liv på Marsytan.


Illustration av en framgångsrik indisk rymdsond, Chandrayaan-1 (Bildkälla: Wikipedia)

Planerna på ett rymdsondsprojekt till Mars skrev jag om här i bloggen redan i början av året, men de verkar nu ha konkretiserats ytterligare. Indien har ett par lyckade rymdsondsprojekt under senare år. Rymdsonden Chandrayaan-1 upptäckte t.ex  i september 2009 vatten på månen. Läs mer om de indiska rymdplanerna och tidigare rymdsondsprojekt HÄR.

En Astronomisk Enhet har blivit 9 meter längre

Astronomisk Enhet (AE, eller på engelska AU=Astronomical Unit) är ett viktigt mått inom astronomin, åtminstone när man mäter avstånd inom vårt eget solsystem. En AE har definierats som medelavståndet mellan jorden och solen, och med en koppling till solens massa. Detta avstånd är lite drygt 149 miljoner kilometer. Nu har man vid ett möte i Beijing mer exakt beslutat att en AE = 149.597.870.700 meter. Därmed har en AE blivit 9 meter längre.Det var inte praktiskt att ha den där komplicerade matematiska kopplingen till solens massa eftersom solen löpande förlorar massa. Rent matematiskt skulle därför den astronomiska enheten förändras med tiden och det är ju inte så bra. Så nu har astronomerna en fast och förhoppningsvis bestående definition på detta mått. För oss vanliga dödliga har det sannolikt ingen praktisk betydelse.

måndag 17 september 2012

Och så är det budgetkris i USA igen! NASA riskerar att drabbas.

Höst betyder budgetarbete i den amerikanska kongressen. Liksom ifjol tycks det vara svårt för politikerna att komma fram till ett budgetbeslut som innebär att det gigantiska budgetunderskottet kan reduceras. Årets budgetarbete är nog, om möjligt, ännu besvärligare än det vi skådade förra hösten. Orsaken är att alla väntar på utgången av höstens presidentval. Därför har kongressen hamnat i något som kan liknas vid budgetkoma. Inga beslut är att vänta på ett par månader och då inträffar det märkliga att automatiska sparbeting utlöses som drabbar all skattefinansierad verksamhet, däribland NASA:s verksamhet. Det talas om att åttaprocentiga sparbeting är att vänta fr o m januari månad om inte politikerna tar sig samman. Det skulle innebära 1,4 miljarder dollar mindre till NASA 2013, vilket förstås skulle drabba verksamheten hårt. Läs mer om den amerikanska budgetkrisen HÄR.

Rymdsonden Messenger är inne på sitt 1.260:e varv runt Merkurius!

Rymdsonden Messenger har nu kretsat kring Merkurius i 550 dagar och är inne på sitt 1.260:e varv runt planeten. Sonden har levererat en mängd fantastiska foton från solsystemets minsta planet. Den har faktiskt tagit mer än 125.000 bilder! Ett digert jobb för forskarna att studera alla dom!

Det finns en massa bilder som visar kratrar på denna meteorbombade planet. En av de mer lustiga kraterformationerna visas i bilden nedan. Visst liknar det Musse Pigg?!



(Bildkälla: NASA)

Kolla på NASA:s utmärkta websida för mer fakta om Messenger (klicka HÄR).