Vad händer i rymdsondernas värld i oktober?

Den månatliga rymdsondsöversikten har som vanligt presenterats av Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog (Kolla HÄR). Det tycks kunna bli en månad med en mängd intressanta nyheter om utforskningen av vårt solsystem. I mitten av oktober månad startar nämligen årets stora planetkonferens i USA, the 44th annual meeting of the Division of Planetary Sciences of the American Astronomical Society. Det ska bli intressant att få lite mer forskarfakta om rymdsondernas utforskning m.m. Mycket annat spännande händer också. Här nedan kommer en sammanfattning av det bästa. Först dock månadens rymdsondskarta, sammanställd av Olaf Frohn. Klicka på bilden för att förstora den.

(Bildkälla: Olaf Frohn)

• SpaceX planerar, i samverkan med NASA, genomföra en uppskjutning av rymdsond till Internationella Rymdstationen (ISS) tidigt på morgonen den 8 oktober svensk tid. Om allt går bra innebär det starten för kommersiell rymdfart i stor skala.
• Marsfordonet Curiosity börjar få upp farten lite och vi kan förvänta oss en rad intressanta fynd när den nu ska börja studera det område på Mars som forskarna döpt till Glenelg. Vi kan nog förvänta oss Curiositys första djupstudie av Marsmaterian. Den har ju en robotarm med instrument som kan borra i Marsterrängen.
• Även det andra Marsfordonet, Opportunity, är på gång med en del intressanta observationer i ett område som heter Cape York.
• Rymdsonden MRO studerar bl a vädret på Mars i syfte att serva de två Marsfordonen med denna viktiga information. Det blåser en hel del vid Mars båda poler just nu.
• Även rymdsonden Mars Odyssey studerar Marsstormar och har levererat denna bild som visar en sådan storm vid Mars nordpol.

(Bildkälla: NASA)

• Rymdsonden Cassini fortsätter studera Saturnus ringar och månen Titan (kolla också mina två tidigare inlägg idag om Titan resp Dione).
• Rymdsonden Dawn är på väg mot dvärgplaneten Ceres. Bara drygt 60 miljoner kilometer kvar att färdas!
• I övrigt fortsätter rymdsonderna sina utforskningar av solen, av planeterna, månarna etc, alternativt fortsätter färdas mot sina mål.

En kallt atmosfärlager har upptäckts på Venus

Planeten Venus har utforskats relativt grundligt av ett antal rymdsonder under årens lopp. All utforskning har kommit fram till att det är en synnerligen ogästvänlig planet för alla former av liv. Det växthusklimat som råder på Venus ger temperaturer på över 400 grader Celsius på planetens yta. Nu kommer dock lite överraskande resultat från rymdsonden Venus Express observationer. Det visar sig nämligen att det finns lager i Venus atmosfär som har temperaturer på -175 grader Celsius. Dessa lager finns ca 125 kilometer ovan planeytan. Det är kallare än någon del av jordens atmosfär trots att Venus kretsar betydligt närmare solen än vad jorden gör. Denna låga temperatur innebär att t o m koldioxid fryser till is. På ESA:s websida finns mer beskrivet om detta märkliga fynd.

(Bildkälla: ESA)

Saturnusmånen Dione i närbild

Rymdsonden Cassini är flitig! Den studerar inte bara Titan (se föregående inlägg här i bloggen) utan passar också på att titta lite närmare på andra Saturnusmånar. En av dessa är Dione, en måne med en diameter på lite drygt 1.100 kilometer. På bilden syns spåren av ett rejält meteornedslag (den ljusa kratern med omnejd en bit norr om ekvatorn och till vänster) som liksom strålar ut åt alla håll. Den här typen av kratrar kallas för "ray craters" på engelska och finns även på andra månar i vårt solsystem.

(Bildkälla: NASA)

Överraskande tydliga årstider på Saturnusmånen Titan

Saturnus måne Titan har visat sig ha överraskande tydliga årstider trots att avståndet till solen är så mycket längre än från t.ex jorden. Forskning om Titan, som presenterades på den europeiska planetkonferensen i Madrid förra veckan, visar att atmosfärens temperatur, kemiska sammansättning och cirkulationsmönster varierar efter årstid. Variationerna är särskilt tydliga vid Titans nordpol, där kolvätesjöar bildas när temperaturen sjunker på vintern. Luften kring polen blir också lite klarare vid vår- och höstdagjämning beroende på att luftlagren i atmosfären rörs om. Att skillnaden mellan årstiderna är såpass stor har förvånat forskarna.

Annars liknar Titan jorden på så vis att dess rotationsaxel är vinklad 27 grader (jordens är vinklad lite drygt 23 grader). Detta påverkar förstås hur mycket sol som träffar olika delar av Titans yta. Det är trots det fascinerande att solen kan ha en så stor inverkan på Titan att det resulterar i tydliga årstider. Avståndet från solen till denna måne är ju trots allt i genomsnitt mer än 1,4 miljarder kilometer, mer än 9 gånger avståndet mellan jorden och solen. Det långa avståndet till solen ger förstås också en lång omloppstid för Saturnus och dess månar runt solen, ca 30 år. Årstidernas längd uppgår därför till 7,5 jordår. Websidan SpaceDaily skriver mer om Titanforskningen.

Titan utforskas utförligt av rymdsonden Cassini. Här kommer några av de senaste bilderna som rymdsonden skickat till jorden.

(Bildkälla: NASA)

 

På bilden nedan syns tydligt "Titanfoggen".

(Bildkälla: NASA)

Vilket är rymdsonden Cassinis största ögonblick?

Rymdsonden Cassini firar 15 årsjubileum om ett par veckor. Sonden sändes upp 1997 och har nu i många år gett oss en oerhörd mängd fina bilder på Saturnus och på ett flertal av dess månar. NASA vill fira detta jubileum genom att låta allmänheten ta fram en topplista över Cassinis största ögonblick. Man kan därför rösta på något av de 15 olika alternativ som NASA har tagit fram. Så, rösta HÄR, och kolla in slutresultatet om ca 2 veckor.

Jupiters galileiska månar i fokus i veckan

Ett par av Jupiters s.k galileiska månar (upptäckta av Galileo redan för ca 400 år sedan) har varit i fokus på den stora europeiska planetkonferensen i Madrid i veckan som gått. Det är dels månen Europa, dels månen Ganymedes.

Europa har allt sedan rymdsonden Galileos utforskningar för mer än 15 år sedan varit av stort intresse för alla planetforskare. Observationerna av månen visade på att det med stor sannolikhet finns underjordiska oceaner på denna måne. Många forskare har därför förespråkat att ytterligare rymdsonder ska sändas till Jupitersystemet för att studera Europa och övriga Jupitermånar lite djupare. Rymdsonden Juno är som bekant på väg mot Jupiter och når dit i juli 2016. Även ESA har gett klartecken för en rymdsond till Jupiter och dess månar. Det är sonden JUICE som planeras att sändas iväg år 2022 för att särskilt studera Jupitermånar. Nu presenteras en forskningsrapport där man uppmanar eventuella Europa-månlandare att förbereda sig på att gräva djupt om man ska hitta något vatten. Vid månen Europas yta lär det nämligen bli svårt att hitta vatten.

Månen Europa fotograferad av rymdsonden Galileo (Bildkälla: NASA)

Månen Europa består huvudsakligen av sten med en metallisk kärna. Månen har ett lager med vatten, ca 100 kilometer tjockt, under det isiga skal som täcker planetens yta. Det som håller vattnet flytande är den gravitationella påverkan som Jupiter har på månen. Forskningsrapporten visar att eventuellt flytande vatten relativt snabbt, åtminstone ur ett kosmiskt perspektiv, dunstar bort från Europas yta. Det går på några tiotusental år. Man tror t o m att det är ovanligt med vatten på fem kilometers djup. De underjordiska oceanerna finns sannolikt på 20-25 kilometers djup.

En annan spännande nyhet för alla oss amatörastronomer presenterades på konferensen. En grekisk amatörastronom har med hjälp av ett relativt enkelt teleskop lyckats kartlägga Jupitermånen Ganymedes yta! Det handlar om kartläggning av månens albedo, dvs hur månens yta reflekterar ljus. Det visar på att amatörastronomer, med hyfsat bra utrustning kan bidra till utforskningen av vårt solsystem. Läs mer om det hela HÄR.

Månen Ganymedes fotograferad av rymdsonden Galileo (Bildkälla: NASA)

Ny forskning visar att det är tveksamt om "superjordar" är beboeliga

Bland de drygt 800 exoplaneter som hittills upptäckts finns ett drygt 60-tal planeter som kategoriseras som s.k "superjordar". Det är jordliknande planeter, men de är större än jorden (Se mitt tidigare inlägg om "exoplaneternas periodiska system" HÄR). Forskarna har tidigare haft gott hopp om att den här typen av planeter skulle kunna vara beboeliga trots sin storlek. Man har uppskattat att det kan finnas miljarder planeter med massor som är uppemot tio gånger jordens massa och att dessa planeter är uppskalade jordar med goda förutsättningar för liv om de bara kretsar på rätt avstånd från sina resektive stjärnor och uppfyller ett antal andra krav som är gynnsamma för att liv ska uppkomma. Nu presenteras dock forskning som visar att det kanske inte är så.

På European Planetary Science Congress i Madrid presenterades en forskningsstudie som visar på att många sådana planeter utvecklats på ett sätt som minskar chanserna för att liv ska kunna uppstå och bestå över tid. Några viktiga faktorer för liv på vår jord är förekomsten av en atmosfär, vulkanisk aktivitet, förekomsten av ett magnetfält och plattektonik. Vulkanism och plattektonik bidrar till ett kretslopp som reglerar klimat och förflyttar ämnen som ingår i "livets byggstenar". Magnetfältet, som skapas av att jorden har en flytande metallisk kärna, bidrar till att atmosfären inte förstörs.

Eftersom trycket inne i en superjord är kanske 10 gånger större än i jordens inre kan det innebära att dessa planeters inre struktur på ett avgörande sätt skiljer sig från jordens struktur. Det kan rent av vara så att det inte finns någon tydlig uppdelning mellan kärna och mantel i dessa planeter. Om det inte finns någon metallisk kärna riskerar magnetfälten att bli svaga, vilket på ett avgörande sätt minskar förutsättningarna för liv på dessa planeter. Även plattektonik och vulkanism tycks förekomma i mindre omfattning, vilket ytterligare reducerar dessa förutsättningar. Forskarna tror dock att det finns stora skillnader i hur superjordar utvecklats och att det bland dem trots allt kan finnas sådana planeter som i mångt och mycket ser ut som vår jord, fast i större skala.