torsdag 4 oktober 2012

Rymdteleskopen gör oväntade fynd

NASA rapporterar att rymdteleskopet Spitzer har gjort den mest precisa beräkningen av den s.k Hubblekonstanten. Det nya värdet är 74,3 (+- 2,1) kilometer per sekund per megaparsec (1 megaparsec=3,26 miljoner ljusår). Astronomer Edwin Hubble upptäckte på 1920-talet att universum expanderar och att denna expansion pågått sedan tidens begynnelse. På 1990-talet upptäckte man att expansionen dessutom accelererar, vilket renderade tre forskare 2011 års nobelpris.

Spitzerteleskopet på landbacken innan den sändes upp i rymden (Bildkälla: NASA)


En galax långt bort avlägnar sig från oss med en högre hastighet än en galax som befinner sig nära oss. Hubblekonstanten har betydelse genom att den anger hur fort universum expanderar. Utifrån det kan beräkningar göras på hur länge denna expnsion pågått, dvs när Big Bang inträffade. Det var lite oväntat att just Spitzerteleskopet skulle svara för denna bedrift. Den tidigare bästa beräkningen av Hubblekonstanten gjordes av Hubbleteleskopet. Nu har den alltså fått stryk av kusinen från landet!



Ett annat rymdteleskop som gjort ett lite oväntat fynd är ESA:s Herschelteleskop som hittat materia i dammoln kring en annan stjärna, som liknar materia som finns i kometer i vårt solsystem. Teleskopet har studerat stjärnan Beta Pictoris som är 63 ljusår från oss. Läs mer om nyheten HÄR. Det är fascinerande att rymdteleskopen överhuvudtaget kan upptäcka dammoln kring andra stjärnor och än mer fascinerande att molnens sammansättning kan analyseras.

Illustration av Herschelteleskopet (Bildkälla: Wikipedia)

Marsmånen Deimos omloppsbana har kartlagts mer detaljerat

Tidskriften Astronomy rapporterar på sin websida att rymdsonden Mars Express under 7 års tid studerat bl a den lilla Marsmånen Deimos och dess omloppsbana. Vadan detta intresse för denna lilla måne som bara är drygt 10 kilometer i diameter. Jo, trots en allt mer utvecklad förmåga att observera våra planeter och månar, bl a med rymdsonder, har man tidigare inte vetat med någon större exakthet vilken omloppsbana Deimos egentligen har kring Mars. Månen upptäcktes redan år 1877 av den amerikanske astronomen Asaph Hall och har sedan dess studerats ganska ingående. Kanske inte så mycket för månens egen skull utan som en bonus via alla de rymdsonder som sänts till Mars. Nu har det genomsnittliga avståndet från centrum av Mars till Deimos angetts till 23.458 kilometer. Rymdsonden Mars Express har en delvis annan bana runt Mars, en elliptisk bana kring polerna, vilket ger utmärkta möjligheter att då och då studera Deimos.

Marsmånarna Phobos (i förgrunden) och Deimos i samma bild (Bildkälla: ESA)

tisdag 2 oktober 2012

Varför denna skräck för domedagen? Om detta i Kobra imorgon.

Det tycks finnas en ganska utbredd skräck för att jorden ska gå under. Sker det inte genom kollision med en annan himlakropp så sker det genom klimatförändringar eller i form av ett kärnvapenkrig. Detta är i alla fall vad många pessimistiskt lagda människor tycks tro. Lustigt nog (eller skrämmande nog?) så är den mest lästa artikeln i denna blogg, om man får tro bloggstatistiken, en artikel med titeln "NASA lugnar oss - jorden kommer inte att gå under 2012"! Denna korta artikel har blivit mer googlad än artiklar om rymdsonders utforskning, Venuspassagen, exoplaneter m.m som jag skrivit! Det var ju inte riktigt vad man tänkte sig när man blev rymdsondsbloggare!

I mars i år skrev jag artikeln "Varför denna fanatiska tro på att jorden går under 2012?". Detta med anledning av att mayakalendern ska ha förutspått jordens undergång den 21 december i år. Tron på jordens undergång är så spridd att NASA i flera omgångar gått ut med information om vetenskapliga fakta i målet. Man har t o m producerat ett par videofilmer för att pedagogiskt försöka förklara hur det ligger till med asteroidhot m.m som skulle kunna förgöra livet på jorden.

Jag ser i TV-tablån att det imorgon är säsongsstart för Kobra och att första avsnittet ägnas åt just dessa domedagsprofetior. Man får hoppas att det vetenskapliga perspektivet på frågan ges ordentligt utrymme. Rent allmänt borde forskarna ägna en större andel av sin tid åt att berätta för allmänheten om de senaste forskningsrönen inom olika områden. Naturvetenskapliga fakta kan möjligen undanröja skräcken för att någon asteroid eller meteor ska slå ner i huvudet på oss när vi minst anar det. Lite information om solaktiviteterna och den 11-åriga cykel som dessa följer hade inte heller skadat för att lugna oroliga själar. Även mer fakta om klimatförändringarna och miljöhoten kan få oss att agera på ett mer positivt och aktivt sätt istället för att inta en allmänt pessimistisk och passiv hållning. Skräcken för kärnvapenkrig är nog tyvärr svårare att råda bot på.

Vad är då fakta i målet? Vad gäller asteroider finns en liten, synnerligen minimal, risk att asteroiden 2011 AG5 krockar med jorden den 5 februari 2040. Risken är 1 på 625 enligt NASA. Inte mycket att oroa sig för alltså. Inom det närmaste året kan vi förvänta oss ett och annat solutbrott. Med lite otur kan dessa vara riktade mot jorden och innebär i värsta fall allvarliga störningar för data- och telekommunikation, elförsörjning m.m. Sannolikheten för att solen ska få ett gigantiskt utbrott som hotar livet här på jorden är i det närmaste obefintlig.

Den lite suddiga radarbilden nedan visar asteroiden 4179 Toutatis som är en av de största potentiellt farliga nära-jorden-objekten. Asteroiden har storleken 4x2x2 kilometer och kommer emellanåt ganska nära jorden. Inte heller den kommer dock så nära att den utgör ett reellt hot. Det intressanta med Toutatis är att den kommer att utforskas mer detaljerat av en rymdsond, den kinesiska sonden Chang'e 2. Den är nämligen på väg mot asteroiden och förväntas flyga förbi denna  i mitten av december i år. Då får vi förhoppningsvis en bättre bild av asteroiden.

(Bildkälla: Wikipedia)

Vad har Teneriffa för likheter med Mars?

Ja, den frågan kan man fundera på. Den europeiska rymdmyndigheten ESA anser i alla fall att terrängen vid vulkanen Teide på Teneriffa i mångt och mycket liknar terrängen på Mars. Så för att förbereda sitt framtida Marsprojekt, ExoMars, kan det finnas skäl att öva på ställen som Teide. Där kan man studera vilka tänkbara problem man kan råka ut för i Marsliknande terräng. ESA har en ganska lång videofilm på sin websida om förberedelserna och om den astrobiologiska forskning som pågår lite varstans i Europa, kolla HÄR.

Nog liknar det Mars alltid uppe vid Teides topp (Bildkälla: Wikipedia)

ExoMars-fordonet liknar på många sätt Curiosity, som just nu rullar fram på Mars. Även detta fordon kommer att ha ett flertal kameror som ska studera omgivningarna på Mars. Den ska också kunna gräva ner till två meters djup för att söka efter tecken på liv.

Illustration av hur ExoMars kan komma att se ut (Bildkälla: NASA)

Även Indien planerar ett Marsprojekt (som jag skrivit om tidigare här i bloggen). Rymdsonden som ska sändas upp i november 2013 har fått namnet Mangalyaan. Uppskjutningen av sonden ska alltså ske redan om lite drygt ett år. Det är verkligen en extremt kort projekttid för ett såpass avancerat rymdsondprojekt som detta. Låt oss hoppas att den indiska rymdmyndigheten ISRO (Indian Space Research Organisation) lyckas få iväg sonden.

Illustration på hur Mangalyaan kan tänkas se ut (Bildkälla: ISRO)

måndag 1 oktober 2012

Vad händer i rymdsondernas värld i oktober?

Den månatliga rymdsondsöversikten har som vanligt presenterats av Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog (Kolla HÄR). Det tycks kunna bli en månad med en mängd intressanta nyheter om utforskningen av vårt solsystem. I mitten av oktober månad startar nämligen årets stora planetkonferens i USA, the 44th annual meeting of the Division of Planetary Sciences of the American Astronomical Society. Det ska bli intressant att få lite mer forskarfakta om rymdsondernas utforskning m.m. Mycket annat spännande händer också. Här nedan kommer en sammanfattning av det bästa. Först dock månadens rymdsondskarta, sammanställd av Olaf Frohn. Klicka på bilden för att förstora den.

(Bildkälla: Olaf Frohn)


  • SpaceX planerar, i samverkan med NASA, genomföra en uppskjutning av rymdsond till Internationella Rymdstationen (ISS) tidigt på morgonen den 8 oktober svensk tid. Om allt går bra innebär det starten för kommersiell rymdfart i stor skala.
  • Marsfordonet Curiosity börjar få upp farten lite och vi kan förvänta oss en rad intressanta fynd när den nu ska börja studera det område på Mars som forskarna döpt till Glenelg. Vi kan nog förvänta oss Curiositys första djupstudie av Marsmaterian. Den har ju en robotarm med instrument som kan borra i Marsterrängen.
  • Även det andra Marsfordonet, Opportunity, är på gång med en del intressanta observationer i ett område som heter Cape York.
  • Rymdsonden MRO studerar bl a vädret på Mars i syfte att serva de två Marsfordonen med denna viktiga information. Det blåser en hel del vid Mars båda poler just nu.
  • Även rymdsonden Mars Odyssey studerar Marsstormar och har levererat denna bild som visar en sådan storm vid Mars nordpol.

(Bildkälla: NASA)

  • Rymdsonden Cassini fortsätter studera Saturnus ringar och månen Titan (kolla också mina två tidigare inlägg idag om Titan resp Dione).
  • Rymdsonden Dawn är på väg mot dvärgplaneten Ceres. Bara drygt 60 miljoner kilometer kvar att färdas!
  • I övrigt fortsätter rymdsonderna sina utforskningar av solen, av planeterna, månarna etc, alternativt fortsätter färdas mot sina mål.

En kallt atmosfärlager har upptäckts på Venus

Planeten Venus har utforskats relativt grundligt av ett antal rymdsonder under årens lopp. All utforskning har kommit fram till att det är en synnerligen ogästvänlig planet för alla former av liv. Det växthusklimat som råder på Venus ger temperaturer på över 400 grader Celsius på planetens yta. Nu kommer dock lite överraskande resultat från rymdsonden Venus Express observationer. Det visar sig nämligen att det finns lager i Venus atmosfär som har temperaturer på -175 grader Celsius. Dessa lager finns ca 125 kilometer ovan planeytan. Det är kallare än någon del av jordens atmosfär trots att Venus kretsar betydligt närmare solen än vad jorden gör. Denna låga temperatur innebär att t o m koldioxid fryser till is. På ESA:s websida finns mer beskrivet om detta märkliga fynd.

(Bildkälla: ESA)


Saturnusmånen Dione i närbild

Rymdsonden Cassini är flitig! Den studerar inte bara Titan (se föregående inlägg här i bloggen) utan passar också på att titta lite närmare på andra Saturnusmånar. En av dessa är Dione, en måne med en diameter på lite drygt 1.100 kilometer. På bilden syns spåren av ett rejält meteornedslag (den ljusa kratern med omnejd en bit norr om ekvatorn och till vänster) som liksom strålar ut åt alla håll. Den här typen av kratrar kallas för "ray craters" på engelska och finns även på andra månar i vårt solsystem.

(Bildkälla: NASA)