Vad är det som får Saturnusmånen Titans yta att spricka?

Rymdsonden Cassini har studerat Saturnusmånen Titan mycket ingående, vilket jag rapporterat en hel del om här i bloggen. Trots det upptäcker sonden löpande nya intressanta saker på denna måne. På planetkonferensen i Reno, USA, presenterades nyheten om sprickor på Titan. Månens ytskikt ser ut ungefär som nybakat bröd där skorpan spruckit. Något liknande har observerats på Venus. Forskarna tror att underjordisk värme, möjligen magma, åstadkommit rörelser i jordskorpan.

Den vänstra bilden visar Titan, den högra Venus (Bildkälla: NASA)

Jupiters många små trojaner har utforskats

NASA:s rymdobservatorium WISE (Wide Infrared Survey Explorer) har studerat ett antal små asteroider som följer Jupiter i dess bana runt solen. Det rör sig i själva verket om två grupper asteroider, eller trojaner som de också kallas, där den ena gruppen far fram "framför" Jupiter i omloppsbanan och den andra gruppen "bakom" Jupiter. Utforskningen visar att det är två ganska udda grupper av stora och små stenblock som samlats i denna omloppsbana. De liknar inte asteroidbältets asteroider och inte heller de asteroider som kretsar längre från solen i det s.k Kuiperbältet.

Illustration av trojanerna (Bildkälla: NASA)

Forskare har sedan början av 1900-talet, då trojanerna upptäcktes, funderat på dessa asteroiders ursprung. Den första trojanen, Achilles, upptäcktes av den tyske astronomen Max Wolf. Den är relativt stor, med en diameter på 350 kilometer. Senare upptäcktes fler asteroider i banan framför Jupiter och så småningom också en massa asteroider som följer bakom Jupiter. Asteroiderna gavs namnet trojaner efter legenden om den trojanska hästen, där grekiska soldater gömde sig i en trähäst, och överraskade staden Troja i det stora trojanska kriget. Senare har man upptäckt att även andra planeter, även jorden, har sådana här trojaner i sina omloppsbanor.

Forskarna anser idag att antalet trojaner i Jupiters omloppsbana är mycket stort och att de i något skede av solsystemets utevckling har fångats in av Jupiter. Trojangruppen framför Jupiter bedöms vara 40% större än den bakom. WISE-observatoriet har detaljstuderat ca 400 av dessa trojaner i syfte att försöka klassificera dem. Så här långt finns tecken som tyder på att det rör sig om mycket gamla himlakroppar som bildades tidigt i vårt solsystemes utveckling.

Studien presenterades på den amerikanska planetkonferensen i Reno.

Rymdsonden Cassini fyller 15 år

Det är många jubileer just nu. En av dem är rymdsonden Cassini, som firas för att den nu har varit i rymden i 15 år. Den 15 oktober 1997 sköts rymdsonden upp för att observera Saturnus och dess månar. Den har till dags dato färdats hela 6,1 miljarder kilometer. Det motsvarar 152.000 varv runt jorden. Fullt lika många varv runt Saturnus har det förstås inte blivit, då denna planet är avsevärt större än jorden (diametern är 9 gånger jordens). Bilden nedan illustrerar rymdsondens färd runt Saturnus. Många och ibland komplicerade varv har det blivit!

(Bildkälla: NASA)

Rymdsonden nådde Saturnussystemet 2004 och har under åtta år närstuderat denna fascinerande planet med dess många udda månar. Totalt har sonden sänt 444 gigabyte med vetenskapliga data, varav mer än 300.000 bilder till jorden. Mängder med intressanta upptäckter har gjorts och jag har här i bloggen beskrivit ett flertal av dem (se alla Cassiniartiklar HÄR). Här kommer ändå några fina bilder som Cassini har tagit på Saturnusmånar.

Månen Enceladus (Bildkälla: NASA)

 

Månen Rhea (Bildkälla: NASA)

 

 

Månen Tethys (Bildkälla: NASA)

 

Att styra rymdsonden genom Saturnussystemet är mycket avancerat och kräver stor precision. Det är relativt små marginaler det handlar om för att sonden ska hamna i rätt bana så att t.ex månen Titan kan studeras. Just Titan har Cassini passerat hela 87 gånger under dessa åtta år, för det mesta med en felmarginal i banan på mindre än 2 kilometer! För att studera olika Saturnusmånar närmare krävs vissa kurskorrigeringar där hänsyn måste tas till gravitationskrafterna från både Saturnus och dess månar. Det gäller också att så långt det är möjligt spara på bränslet i rymdsonden. Varje kurskorrigering förbrukar lite bränsle.

Man kan ju tycka att Cassini under dessa åtta år borde ha skadats av mikrometeoroider, men så tycks inte vara fallet. Den har förstås träffats av små partiklar, men verkar inte ha påverkats nämnvärt av det. Planen är att rymdsonden ska hålla i närmare fem år till. Det återstår bl a studier av Saturnus norra halvklot och ytterligare ett antal närstudier av Titan. I slutet av 2016 ska rymdsonden styras allt närmare Saturnus och successivt närma sig Saturnus övre atmosfärlager. Den 15 september 2017 dyker Cassini ner i Saturnus atmosfär och förstörs av trycket och temperaturen. Det sker medvetet eftersom NASA inte vill riskera att Saturnusmånar såsom Titan och Enceladus kontamineras av jordpartiklar. Rymdsonden Galileo hanterades likadant när den kraschade ner i Jupiter 2003. Det är fascinerande att man med sådan precision redan nu kan fastställa när rymdsonden ska kraschas.

Rymdsonden Cassini är en av de riktigt framgångsrika rymdsondsprojekten. Tillsammans med Voyagerprojektet, Pioneerprojektet och Galileoprojektet hör den väl till de "fyra stora". Vi kan under de kommande åren vänta oss en rad intressanta upptäckter och en massa nya fina bilder från Saturnus och dess månar.

Amatörastronomer har upptäckt en planet i ett system med fyra stjärnor!

Amatörastronomer har inom ramen för det s.k Planet Hunters-projektet upptäckt en synnerligen udda planet. Den kretsar kring ett dubbelstjärnesystem som i sin tur har ytterligare ett dubbelstjärnesystem som på avstånd kretsar runt dessa stjärnor. Systemet består alltså av fyra stjärnor och minst en planet. Planeten har fått namnet PH1, då det är det första bekräftade planetfyndet som Planet Hunters har gjort. Man har dessutom upptäckt ett 30-tal exoplanetkandidater. PH1 är en gasjätte, i storlek någonstans mellan Neptunus och Jupiter. Planeten beräknas ha en massa som är 170 gånger jordens och kretsar runt de två stjärnorna på 138 dagar. Det andra dubbelstjärneparet är på ett avstånd av 1.000 astronomiska enheter, dvs ca 150 miljarder kilometer ut från dubbelstjärnepar 1.

Man kan tänka sig att det måste vara en synnerligen turbulent miljö på och kring denna planet. Det är första gången man upptäckt ett sådant system, så det är ju extra kul att det är amatörer som gjort upptäckten. De deltar i ett projekt som heter Planet Hunters där ett stort antal amatörastronomer studerar data från rymdteleskopet Kepler. Man studerar en mängd stjärnor för att försöka upptäcka små variationer i ljusstyrka. Sådana "ljusdippar" skulle kunna vara tecken på en planetpassage över solskivan, en s.k transit.

Illustration av fyrstjärnesystemet (Bildkälla: Haven Giguere/Yale

Det är som sagt ett mycket märkligt fynd som amatörerna gjort. Hittills har man endast upptäckt exoplaneter kring sex dubbelstjärnor. Att en planet kan uppstå i ett så komplext system som detta fyrstjärnesystem är minst sagt extraordinärt. Det är förmodligen en mycket extrem planet som upptäckts. Forskarna har utan tvekan fått lite att fundera på vad gäller planeters bildande.

Upptäckten av denna udda exoplanet presenterades på den stora amerikanska planetkonferensen i Reno i Nevada, USA, som startade idag. Flera intressanta exoplanetnyheter är att vänta under veckan. Det har förvarnats om en stor exoplanetnyhet om ett par dagar från ESO. Dessutom pågår en stor europeisk astrobiologikonferens i Stockholm denna veckan, med som det verkar en hel del intressanta exoplanetnyheter. Jag har studerat abstracts från den konferensen samt från den amerikanska planetkonferensen. En artikel om det mest intressanta kommer här i bloggen inom kort.

Föreningen Astronomisk Ungdom har bildats

I samband med Astronomins dag och natt har ett gäng ungdomar bildat föreningen Astronomisk Ungdom. Tanken är att föreningen ska hålla i astronomiläger, starpartyn m.m. Föreningen har en websida (kolla HÄR) där det står mer om föreningen och hur man blir medlem. Kul initiativ!

Rymdsondernas utforskning av solsystemet firar 50 år, del 2



Jag skrev en artikel här i bloggen den 18 augusti med titeln "Rymdsondernas utforskning av solsystemet firar 50 år, del 1", som handlade om de 50 största ögonblicken i rymdsondshistorien. "Del 1" innebar en beskrivning av plats 41-50 enligt den ranking som NASA gjort. Jag utlovade en fortsättning i början av september med plats 31-40, men glömde bort detta! Så här kommer listan en månad i efterskott. Inom kort kommer också del 3. Kolla HÄR för mer detaljer om topplistan.

Plats 40: Rymdsonden New Horizons, som är på väg mot Pluto. När sonden sköts upp i januari 2006 var fortfarande Pluto en planet. Några månader senare hade den degraderats till en dvärgplanet. Likväl är det ett intressant mål för en rymdsondsexpedition. När New Horizon når fram i juli 2015 blir det första gången som Pluto får så fint besök.


Uppskjutningen av New Horizons 2006 (Bildkälla: NASA)

Plats 39: Rymdsonden Voyager 2:s förbiflygning av planeten Uranus den 24 januari 1986. Det är enda gången en rymdsond varit i närheten av denna planet. Voyager 2 upptäckte 10 nya månar, 2 nya ringar och ett märkligt magnetfält kring Uranus. Voyagersonderna är flitigt förekommande i denna topp-50-lista!


Uranus (Bildkälla: NASA)

Plats 38: Jorden och månen i samma bild fångades för första gången av rymdsonden Voyager 1:s kamera den 18:e september 1977. Bilden togs redan 13 dagar efter sondens uppskjutning, då den hunnit tillryggalägga hela 11,7 miljoner kilometer.


(Bildkälla: NASA)

Plats 37: Marsfordonet Opportunity gör en astronomisk hole-in-one när den lyckas landa mitt i en krater som bara är 22 meter i diameter. Landningen skedde den 25 januari 2004. Att landa så mitt i prick efter en resa på 491 miljoner kilometer är ju skickligt (eller var det kanske bara tur?).


(Bildkälla: NASA)

Plats 36: Rymdsonden Pioneer 11 blir den första rymdsonden att besöka Saturnus. Den flyger förbi planeten 1979 och upptäcker bl a F-ringen och en måne. Pioneer-sonden studerade Saturnus atmosfär och gjorde temperaturmätningar m.m. I bilden nedan, som togs i augusti 1979, syns också månen Titan.


(Bildkälla: NASA)

Plats 35: Rymdsonden Mariner 2 blir den första sonden att passera en annan planet då den når Venus i december 1962. Marinersonden kunde rapportera att planeten har en mycket tjock koldioxidatmosfär och att den roterar baklänges. Rymdsonden mätte också solvinden och mängden "rymddamm".


Uppskjutningen av Mariner 2 den 27 augusti 1962 (Bildkälla: NASA)

Plats 34: Rymdsonden Deep Impact som på den amerikanska nationaldagen 2005 skjuter iväg en projektil med en mycket hög hastighet mot kometen Tempel 1 i syfte att studera kometmaterians sammansättning. Samma komet studeras sedan av rymdsonden Stardust 2011.


Fullträff! (Bildkälla: NASA)

Plats 33: Rymdsonden Voyager 1 tar det första "familjefotot" av vårt solsystems planeter från sin position utanför Neptunus omloppsbana runt solen. Denna lite röriga mosaikbild har skapats av totalt 60 bilder (Klicka på länken i början av denna artikel för en lite större bild).


(Bildkälla: NASA)

Plats 32: Marsfordonet Spirit, systerfordon till Opportunity, fotograferar i maj 2006 en solnedgång på Mars. Himlen, som normalt är lite rödaktig, blir blå vid horisonten. Tvärtemot vad vi är vana vid här på jorden. Solskivan är också bara två tredjedelar så stor jämfört med vad vi ser från jorden. Det beror förstås på att avståndet från Mars till solen är större än från jorden till solen. Häftig bild!


(Bildkälla: NASA)

Plats 31: Rymdsonden Luna 9 levererar den första närbilden från månen i februari 1966. Denna landare blev därmed först med att överleva en landning på månen och med att sända foton från månytan. Det blev också den första lyckade landningen överhuvudtaget på en annan himlakropp. Den amerikanska landaren Surveyor 1 upprepade bedriften fyra månader senare.




Man kan notera, vilket inte förvånar, att det är en mycket stark NASA-dominans i listan. Vi får väl se hur fortsättningen ser ut. NASA:s rankinglista med placeringarna 30-21 kommer inom kort här i bloggen.

Astronomins dag och natt den 13 oktober

Nu på lördag är det Astronomins dag och natt. Ett stort antal aktiviteter genomförs i hela landet med anledning av detta. Se programmet HÄR.