lördag 1 december 2012

Liv har upptäckts under ett 20 meter tjockt istäcke

UniverseToday rapporterar att forskare upptäckt liv i form av bakterier i en sjö i Antarktis. Sjön är täckt av ett 20 meter tjockt istäcke! Vattnet under istäcket är sex gånger saltare än havsvatten. Förhållandena i den isiga sjön har varit ungefär konstanta under minst 3.000 år. Det intressanta med fyndet är att enkla livsformer som bakterier kan leva i de mest ogästvänliga miljöer man kan tänka sig. Bakterierna tycks trots de kärva förhållandena i den antarktiska sjön trivas alldeles utmärkt. Liv kräver någon form av energikälla. Forskarna tror att den kemiska reaktionen som uppstår i kontakten mellan bergrunden och det salta vattnet kan skapa tillräckligt med energi för att liv ska upprätthållas.

Fyndet ger en del tankar om förutsättningar för liv på andra håll i vårt solsystem och i andra planetsystem. I vårt solsystem finns flera synnerligen isiga himlakroppar. En sådan är Jupitermånen Europa. Under det tjocka istäcket finns en mycket stor ocean. Finns det månne bakterier där också?


Jupitermånen Europa (Bildkälla: NASA)

En annan himlakropp i vårt solsystem som delvis tycks ha likartade förhållanden som Europa är Saturnusmånen Enceladus. Kanske finns förutsättningar för liv även här?


Saturnusmånen Enceladus (Bildkälla: NASA)

Merkurius, Mars och Saturnus i fokus i veckan som gått

Det har varit en hel del planetnyheter i veckan som gått. Dels har det spekulerats vilt om vad Curiosity hittat för spännande på Mars. John Grotzinger, vetenskaplig ledare för projektet, antydde att man upptäckt något "för historieböckerna". Är det månne spår av liv? Många skribenter på nätet har varit skeptiska på grund av att man menar att Curiositys utforskning så här långt omöjligt kan ha hittat spår av liv utan att det måste vara något annat som Curiosity upptäckt. Även NASA har de senaste dagarna tonat ner det hela. På måndag får vi besked i frågan. Då startar en gigantisk konferens, AGU Fall meeting, med uppemot 20.000 deltagare i San Fransisco. Redan på konferensens första dag ska Curiosityfyndet presenteras.

Illustration av Curiosity (Bildkälla: NASA)

Även Merkurius har varit på tapeten i veckan. I en direktsänd presskonferens i torsdags meddelade NASA att rymdsonden Messenger upptäckt vattenis i djupa kratrar vid nordpolen. Nyheten hade redan läckt ut ett par dagar innan (Jag skrev en artikel om detta i tisdags, se HÄR). Isen finns i kratrar som är i ständig skugga.


(Bildkälla: NASA)

Forskarna tror att vatten förts till Merkurius med kometer som kraschat på planetytan. En del av dessa kometer har prickat de djupa kratrar som finns vid nordpolen.

(Bildkälla: NASA)

Vatten har samlats i kratrarna och till största delen förångats, men i de skuggade, kalla delarna har mindre mängder vatten frusit till is och isen har bevarats under lång tid.

(Bildkälla: NASA)

En tredje planet som varit i fokus under veckan är Saturnus. Häromdagen publicerades ju en häftig bild, tagen av rymdsonden Cassini, som visar virvelstormen på Saturnus (scrolla lite längre ner på förstasidan här i bloggen för att se den). Virveln är "bara" en del av det som kallas för "Saturn vortex", en gigantisk sexkantig formation (hexagon) vid planetens nordpol. Här nedan ses hexagonen med stormvirveln mitt i bilden.

(Bildkälla: NASA)

Förutom Mars, Merkurius och Saturnus har också Jupiters betydelse för liv här på jorden åter belysts i en forskningsrapport (läs HÄR). Så visst har vi coola planeter i vårt solsystem!

torsdag 29 november 2012

NASA har en domedagsexpert!

Det här med att mayakalendern tar slut och jorden går under den 21 december engagerar allt fler människor. Så till den milda grad att NASA numera har en egen domedagsexpert! Han heter David Morrison och är astrobiolog. I en intervju med amerikanska National Public Radio (NPR) säger han att han inte riktigt vet hur just han blev "expert" på detta. Han började engagera sig i frågan och nu sitter han i smeten så att säga. NASA har en särskild websida, "Ask an astrobiologist", där man kan ställa frågor om domedagen. Man har fått 5.000 frågor om domedagen! Morrison försöker svara på så många frågor som möjligt och lugna alla oroliga. Morrison försäkrar att julafton kommer att infinna sig planenligt även detta år.

På sidan finns en mängd information om bakgrunden till varför just 21 december 2012 utsetts till domedag. Det tycks finnas en rad olika saker som folk tror ska inträffa denna dag och som innebär slutet. Det är bl a att:

  • planeten X, Nibiru eller diverse andra planeter, ska kollidera med jorden eller passera alltför nära jorden
  • jordens rotationsaxel ska göra en 180-graders sväng så att nordpolen blir sydpol och tvärtom
  • planeterna ska ligga på linje vilket skulle ha en förödande effekt på jorden (dom ligger inte på linje denna dag)
  • jorden och solen skulle ligga i linje med det svarta hålet i Vintergatans centrum, vilket också skulle stöka till det här på jorden
  • jordens magnetfält skulle förändras med anledning av den kraftiga solaktiviteten just nu
  • ett jättelikt solutbrott skulle träffa jorden
  • en stor asteroid, meteor eller komet träffar jorden
  • m.m
Inget av detta kommer att inträffa försäkrar Morrison! Den 21 december är det vintersolstånd och tre dagar senare julafton och snart är det 2013. Stackars David Morrison längtar nog lite extra efter julafton i år!



Ett litet bloggjubileum idag!

Man ska ju fira i stort och i smått och idag finns anledning att fira. Denna blogg, som startade i blygsam skala och sedan förhoppningsvis växt till sig, har just denna dag haft sin 50.000:e sidvisning! Kul att det finns rymdsondsintresserade därute i vårt avlånga land.

onsdag 28 november 2012

Vilken bild av Saturnusstormen!

Rymdsonden Cassini tog igår en bild av den virvelstorm som härjat ett tag vid Saturnus nordpol. Och vilken bild! Bilden är i råformat och således inte bearbetad.

(Bildkälla: NASA)

Jupiter och Saturnus avgör mängden kometer i solsystemet

En intressant studie presenterades igår på ESA:s websida. Det handlar om observationer som rymdteleskopet Herschel gjort av två planetsystem relativt nära oss. Dessa två planetsystem har ett mycket stort antal kometer som kolliderar med varandra och med planeterna. Förhållandena där skiljer sig avsevärt från förhållandena i vårt relativt stabila solsystem..Astronomerna tror att Jupiter och Saturnus haft en avgörande betydelse för mängden kometer i vårt solsystem och för den stabilitet som idag råder i de inre delarna av solsystemet..

Herschel har studerat de två planetsystemen kring GJ581 (Gliese 581) och 61 Vir. Gliese 581 är ett planetsystem med åtminstone fyra planeter, varav en befinner sig i den beboeliga zonen. Planeterna är s.k superjordar där den minsta planeten beräknas ha en massa som är dubbelt så stor som jordens. De övriga tre planeterna har massor som är 5-16 gånger jordens. Planeten Gliese 581d är en av de mest intressanta exoplanetfynden hittills och en av de bästa kandidaterna vad gäller förutsättningar för att hysa liv. Det bör dock påpekas att det fortfarande råder lite delade meningar om hur många planeter det egentligen finns i Gliese 581-systemet. I en del studier har det antytts att det kan finnas ytterligare minst två planeter. Hittills har man dock inte funnit någon Jupiterstor planet i systemet.

61 Vir har två bekräftade planeter och möjligen ytterligare en planet som ännu så länge inte bekräftats. Även dessa planeter är superjordar med en massa på mellan 5 och 18 gånger jordens massa. Inte heller här har man ännu upptäckt någon Jupiterstor planet.

Båda planetsystemen har stora mängder av kometrester som kretsar kring stjärnorna och forskarna tror att de har minst 10 gånger fler kometer än vad som finns i Kuiperbältet i vårt solsystem.

Illustration av kometer och kometrester kring Gliese 581 (Bildkälla: ESA)

Forskarna tror att avsaknaden av en Jupiter eller Saturnus i dessa två planetsystem gör att kometer frekvent regnar in i de inre delarna av planetsystemen och krockar med planeterna och med varandra. Så tycks situationen ha varit i flera miljarder år. I vårt solsystem har Jupiters och Saturnus gravitationella samverkan  gjort att en mycket stor mängd kometer "jagats" inåt i solsystemet och bombarderat himlakropparna där. Detta skedde tidigt i solsystemets utveckling. Idag är vårt solsystem mycket mer stabilt och antalet kometer mer begränsat.

För att åstadkomma detta kometregn kring Gliese 581 och 61 Vir krävs dock någon form av påverkan av en större planet. Forskarna tror därför att det finns Neptunusstora planeter längre ut i systemen som ännu inte upptäckts. De planeter som hittills upptäckts skulle inte kunna åstadkomma det som Herschel observerat. Utforskningen av de två systemen är betydelsefull för kunskapen om hur planetsystem bildas och utvecklas.

Kometer tros ha fört vatten till jorden. Detta ständiga kometregn i de två planetsystemen innebär sannolikt att planeterna får stora mängder vatten till sig. Det är ju intressant med tanke på att en av Gliese-planeterna befinner sig i den beboeliga zonen. Frågan är väl bara om dessa ständiga kometkollisioner också ger långsiktigt goda förutsättningar för att liv ska utvecklas och frodas.

Vårt solsystem tycks ha en delikat balans mellan planeterna som innebär långsiktig stabilitet, vilket kanske inte är så vanligt i andra planetsystem. I en artikel för några veckor sedan skrev jag om forskning om asteroidbältet och hur Jupiter tycks styra det (se HÄR). Även här tycks denna påverkan av jätteplaneten ha mycket stor betydelse för de stabila förhållanden vi idag har på jorden. Det verkar som Jupiters betydelse för liv på jorden inte ska underskattas. Denna planet med dess "rätta" position i solsystemet kan rent av ha helt avgörande betydelse för den utveckling jorden genomgått.

Herschels observation av Gliese 581 beskrivs i en forskningsartikel i Arxiv.

tisdag 27 november 2012

Merkurius kratrar innehåller is trots närheten till solen

Merkurius kretsar ju nära solen och är en synnerligen het planet. Temperaturen kan stiga till hela +425 grader Celcius. Ändå kan det finnas is på Merkurius. Forskarna tror att det i djupare kratrar dit solstrålarna aldrig når kan samlas lite is. Man ska också komma ihåg att Merkurius har långa nätter, som innebär att temperaturen kan sjunka till -185 grader Celcius! Planetens rotationsaxel lutar i princip inte alls vilket gör att polerna inte nås av särskilt mycket solljus.

Bilden nedan, tagen av rymdsonden Messenger, visar det kraterfyllda landskapet vid nordpolen. Den största kratern, men namnet Prokofiev, efter den ryske kompositören, tros innehålla is på kraterbotten.

(Bildkälla: NASA)