12-12-12

Det har väl inte undgått någon att det idag är 12-12-12. Har det då hänt något märkvärdigt detta magiska datum? Ja, säkert en massa. Lustigt nog så är det både meteorsvärmar (geminiderna) och asteroider som är i antågande. Passa på att kolla in meteorerna om himlen är klar. Robert Cumming på Populär Astronomi har lite meteorspanartips på websidan.

Idag passerar den stora asteroiden 4179 Toutatis vår jord på ett avstånd av "bara" 6,9 miljoner kilometer. Denna kilometerstora stenbumling missar oss alltså med ganska god marginal. Enligt mobilappen Asteroid Alert så det ytterligare ett par mindre stenklumpar som far förbi jorden idag. Dom är några tiotal meter i diameter. Finns det då anledning att oroa sig över dessa asteroider? Nej. Faktum är att det nästan varje dag passerar någon asteroid relativt nära jorden (med rymdmått mätt alltså). Så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli. Jorden kommer inte att gå under idag heller.

Tidningarna har haft en hel del skriverier idag om 12-12-12 och uppmanat folk att rapportera vad man gjorde just klockan 12.12 denna dag. Jag kan rapportera att jag åt ett par pepparkakor efter en god lunch.

Ljuskonst

Rymden är vacker. Otaliga är de bilder som visat universums skönhet. Bilder av galaxer, nebulosor och även planeter är ofta små konstverk i sig. ESA publicerar på sin websida en lite annorlunda bild av rymden. Det är en bild tagen av rymdteleskopet XMM Newton som visar ljus som reflekteras i en av teleskopets speglar. Fantastisk bild!

(Bildkälla: ESA)

 

Oväntat få nya exoplanetfynd i år

När detta år inleddes trodde jag att vi skulle få en explosionsartad utveckling vad gäller nya exoplanetfynd. Så har det inte blivit. Året är visserligen inte slut än, men det ser ut som om antalet nyfunna exoplaneter blir avsevärt mycket färre än under 2011. Konstigt egentligen med tanke på alla de exoplanetkandidater (ca 2.300 styck) som Keplerteleskopet identifierat. Ska man tro att det är lugnet före stormen, dvs att vi 2013 kommer att få rapporter om en massa nya exoplaneter?

Bilden nedan visar lite exoplanetstatistik. Som synes är 2012 års stapel betydligt lägre än 2011 års. Diagrammet visar också hur upptäckterna fördelas på olika metoder (Läs under fliken "Exoplaneter" om vad de olika metoderna innebär). När man tittar lite närmare på det hela ser man också att det är antalet planeter upptäckta med radialhastighetsmetoden som har minskat. Denna metod var den helt dominerande under 1990-talet och en bit in på 2000-talet. Så sent som 2011 stod metoden för upptäckten av mer än hälften av alla exoplaneter. 2012 ser det dock inte ut att bli många planeter som upptäcks med denna metod. Det är märkligt med tanke på att det är en metod som borde ha alla förutsättningar att bli alltmer framgångsrik allteftersom observatoriernas spektrometrar blir mer känsliga. Med transitmetoden upptäcker man dock alltfler planeter. Det är ju främst Keplerteleskopet, som använder sig av just denna metod, som står för dessa upptäckter.

(Bildkälla: Hanno Reins "The Visual Exoplanet Catalogue")

Antalet upptäckta exoplaneter uppgår till lite drygt 850. Några tiotal av dessa är av jordstorlek. I diagrammet nedan, som jag skapat med plotverktyget på websidan www.exoplanet.eu, är alla exoplaneter med en radie mindre än ca 2 jordradier utritade (0,18 jupiterradier=2 jordradier).  Samtliga små planeter som upptäckts så här långt har som synes en mycket kort omloppstid runt sin stjärna. Några riktiga jordkopior finns inte ännu.

(Bildkälla: Exoplanet.eu)

 

Populär Astronomis decembernummer är här!

Alltid lika kul när Populär Astronomi ligger i brevlådan! Bläddrar igenom tidningen och ser att den innehåller en massa kul läsning (som vanligt). Artiklar som beskriver utforskningen av Mars, exoplaneter och spännande nebulosor är bara lite av det vi får till livs. Rymdskrot, astronomihistoria och mycket annat finns det också att läsa om.

Vad är en Lagrangepunkt egentligen?

Läsaren av denna blogg har kanske uppmärksammat att termen "Lagrangepunkt" förekommer lite då och då vid beskrivning av rymdsonders position. Jag nämnde detta senast igår när jag skrev om rymdsondsplaner för de närmaste åren. Ett par av de rymdteleskop som ska sändas upp ska placeras vid solen-jordens Lagrangepunkt 2. Vad är detta för en punkt?

Lagrangepunkter är positioner mellan två himlakroppar där det råder balans vad gäller gravitationell påverkan på ett objekt, t.ex en rymdsond eller ett rymdteleskop. Den ena av de två himlakropparna påverkar inte detta objekt mer än den andra. 

Det finns fem Lagrangepunkter (L1-L5) mellan två himlakroppar. Bilden nedan illustrerar deras placering.

(Bildkälla: Wikipedia)

L1 är mellan de två himlakropparna och närmare den himlakropp som har den svagare gravitationskraften.
L2 är på motsatt sida den himlakropp som har den svagare gravitationskraften.
L3 är på motsatt sida L1 i förhållande till den himlakropp som har den starkare gravitationskraften.
L4-L5 ligger som "tredje hörnet" i en triangel där de två himlakropparna bildar hörn 1 och 2. Kring dessa två punkter tenderar en del asteroider m.m att "fastna".

Det råder alltså balans vad gäller gravitationell påverkan i dessa punkter. Det är därmed en bra plats att placera en sond på. Denna balans eller stabilitet innebär dock inte att sonden står stilla på en och samma plats. Det är inte heller så att en rymdsonds kurs inte behöver justeras om man placerar den vid en Lagrangepunkt. Lite små kursjusteringar behöver ske för att bibehålla positionen. Om man tar jorden och månen som exempel så kretsar ju månen kring jorden. Den rör sig med hög fart och det gör också Lagrangepunkterna. De följer helt enkelt med i detta kretslopp.

Jorden - månen har fem Lagrangepunkter liksom solen - jorden. Det är som sagt populärt att placera rymdsonder och rymdteleskop vid dessa Lagrangepunkter och då gärna vid solen-jordens Lagrangepunkt 1 respektive 2. Här ligger idag ett stort antal rymdsonder och rymdteleskop, bl a

• rymdsonden SOHO (L1)
• rymdsonden WMAP (L2)
• rymdteleskopet Herschel (L2)
• rymdteleskopet Planck (L2)

Dessutom har ytterligare några rymdsonder varit placerade vid dessa punkter. Den kinesiska rymdsonden Chang'e 2 lämnade solen-jordens L2-punkt i april för sin färd mot asteroiden 4179 Toutatis (som den för övrigt når fram till om två dagar). Även GRAIL-sonderna Ebb och Flow var placerade vid en Lagrangepunkt, L1, innan de gick in i omloppsbana runt månen. Artemis-rymdsonderna kretsar kring jorden-månens L1 och L2-punkter.

Ytterligare ett antal rymdsonder och rymdteleskop ska placeras vid solen-jordens Lagrangepunkter, bl a Gaia (L2), James Webb-teleskopet (L2) och ESA:s Euclid-rymdsond (L2). Det bör kanske påpekas att en "punkt" är lite mer än just en punkt. Det är inte så att alla dessa rymdsonder och teleskop knuffar på varandra på ett och samma ställe utan de är på tryggt avstånd från varandra.

Vacker bild på Saturnus ringar

Rymdsonden Cassini har skickat en fin bild på Saturnus ringar. Visst är det vackert!

(Bildkälla: NASA)

Månsonderna Ebb och Flow ska kraschas på månen nästa vecka

NASA meddelar att de två månsonderna Ebb och Flow i GRAIL-projektet ska kraschas på månen sent på kvällen svensk tid den 17 december. De har observerat månen sedan årsskiftet 2011/2012 och har nu förbrukat sitt bränsle. Uppdraget att kartlägga månens gravitation har fullgjorts och vi har fått en fin kartbild av hur det ser ut. Filmen nedan visar det hela.

(Källa: NASA)