2012 års bästa måne!

Igår skrev jag om årets bästa "lilla himlakropp" och idag har turen kommit till årets bästa måne. Vilken måne har då varit årets bästa ur ett rymdsondsperspektiv? Det finns en stor mängd månar som observerats av rymdsonderna under 2012. Liksom ifjol är det framförallt Saturnus månar som utsätts för en närmare granskning. Det är rymdsonden Cassini som fortsätter sin färd genom det av månar tättbefolkade Saturnussystemet. Listan nedan innehåller många av dessa månar. Även en del andra månar har dock utforskats i år. Här kommer min bästalista (med fjolårets placering inom parantes):

1. Vår egen måne (4), som kartlagts in i minsta detalj av tvillingsonderna Ebb och Flow i GRAIL-projektet. Detta framgångsrika projekt avslutades dessutom för en dryg vecka sedan med en spektakulär krasch mot en bergsida på månen. Under det knappa år som sonderna utforskade månen lyckades de skapa en detaljerad kartbild av gravitationen på månen. Även rymdsonden LRO har fortsatt studera månen och levererat en stor mängd fina bilder. Den upptäckte dessutom spår av större mängder is i djupa månkratrar. För två veckor sedan var det prick 40 år sedan som den sista människan, den amerikanska astronauten Eugene Cernan, lämnade månens yta för återfärd till jorden. När kommer vi att få se människor på månen igen måntro? Läs mer om Ebb och Flow HÄR.
2. Titan (Saturnusmåne) (6), som varit rymdsonden Cassinis favoritmåne i år. Sonden har upptäckt floder och sjöar på månen. De består dock inte av vatten utan av kolväten. Rapporter har också kommit om att Titan kan tänkas ha en underjordisk ocean. Även Titanatmosfären har varit föremål för en hel del studier under året. Det kom dessutom rapporter om att ytan på Titan såg lite sprucken ut och att det kan ha förorsakats av värme under månskorpan. Jag har skrivit en mängd artiklar om Titan under året, se HÄR.
3. Enceladus (Saturnusmåne) (1), som även i år fortsatt fascinera oss med sina vattenkaskader. I mars-april i år passerade Cassini flera gånger på endast ca 70 kilometers avstånd från Enceladus. Det tycks finnas över 90 fontäner som sprutar vatten och is på denna spännande måne. Forskarna funderar på om det kan tänkas finnas mikroorganismer i vattnet eftersom man identifierat salt i vattnet på Enceladus. Läs mer HÄR.
4. Iapetus (Saturnusmåne) (3), som enligt forskare tycks ha några av solsystemets mest omfattande laviner/isskred. Denna märkligt formade måne har en hög och brant bergskedja där materia tycks rasa ner för bergssluttningarna titt som tätt. Läs mer HÄR.
5. Phoebe (Saturnusmåne) (-), som är mer planetliknande än förväntat. Den kan ha varit en s.k planetesimal, som dock aldrig utvecklades till en planet utan istället blev en ojämnt formad måne. Läs mer om denna måne en bit ner i artikeln HÄR.
6. Europa (Jupitermåne) (5), som blivit ett alltmer intressant objekt för mer detaljerade studier. Den europeiska rymdmyndigheten ESA meddelade i början av maj i år att man ska sända en rymdsond, JUICE, till Jupitersystemet för att studera Europa och de tre andra galileiska månarna kring Jupiter.
7. Methone (Saturnusmåne) (-), som ser ut som ett ägg. Methone är en mycket liten måne, endast tre kilometer på längden. Läs mer HÄR.
8. Rhea (Saturnusmåne) (8), som Cassini observerade på ganska nära avstånd i början av året. Läs mer HÄR.
9. Tethys (Saturnusmåne) (-), som Cassini fotograferat. Denna måne är ganska lik flera av de andra isiga Saturnusmånarna med en relativt slät yta. Ett par större kratrar syns dock tydligt. Tittar man lite närmare på flera av dessa "släta" månar så visar det sig att de inte är fullt så släta utan täckta av en mängd små kratrar. Läs mer HÄR.
10. Dione (Saturnusmåne) (9), som liksom många av de andra Saturnusmånarna är isig och relativt slät. Just Dione har dock tydliga spår av ett flertal meteornedslag. I början av året upptäckte dessutom Cassini syremolekyler i Diones atmosfär. Läs mer HÄR.

Månen (Källa: Wikipedia)

Många Saturnusmånar blev det. Rymdsonden Cassini har varit synnerligen flitig även under 2012.

Imorgon: 2012 års bästa planet!

Kartläggning av hela universum

Populär Astronomi rapporterar på sin websida om satelliten WMAP (Wilkinson Microwave Anisotropy Probe) som kartlagt universum under nio års tid. Satelliten har skapat en bild av den (mycket lilla) temperaturvariation i olika delar av universum som gjorde att materia samlades till galaxer, stjärnor osv efter Big Bang. Små ojämnheter gjorde att materia kunde klumpa ihop sig och bilda det vi idag ser på stjärnhimlen.

Bilden nedan visar "efterglöden" 375.000 år efter Big Bang där de röda och gula områdena indikerar en något högre temperatur än omgivningen. WMAP har studerat universum från solens-jordens Lagrangepunkt 2.

(Bildkälla: NASA)

Saturnusmånen Rhea i närbild

Rymdsonden Cassini har studerat Saturnus måne Rhea. Denna måne är den näst största av Saturnus ca 60 månar, med en diameter på lite drygt 1.500 kilometer. Bilden är tagen ett par dagar före julafton och ännu inte bearbetad.

(Bildkälla: NASA)

Det är ett ganska kuperat landskap vi möts av på Rhea. Månen är relativt kraterfylld vilket bilden nedan visar.

(Bildkälla: NASA)

2012 års bästa dvärgplanet - asteroid - komet!

Så här i slutet av året är det årskrönikornas tid. Så även i denna blogg. Här kommer den första som rör de lite mindre himlakropparna i vårt solsystem. Jag har, liksom ifjol, gjort en topplista över det bästa som hänt under året. Imorgon kommer en lista över årets bästa månar, dagen därpå en lista över årets bästa planeter. Den 30/12 avslutar vi med en lista på årets rymdsonder och rymdteleskop.

Under 2012 har rymdsonderna utforskat ett stort antal av solsystemets himlakroppar. Det har dock varit lite klent med studierna av de mindre himlakropparna detta år. Listan nedan innehåller därför också några observationer som gjorts med teleskop från jorden. Under 2011 fick vi intressanta rapporter från rymdsondernas studier av kometerna Hartley 2 och Tempel 1. Dessutom hade vi ju kometen Lovejoy att glädjas åt (Det var kometen som överlevde färden nära solen). Under 2012 är det främst asteroiderna som varit i fokus. Vilken är då 2012 års bästa "lilla himlakropp" (placering på fjolårets topplista inom parantes)?

1. Asteroiden Vesta (1), som är helt outstanding även i år! Rymdsonden Dawn har studerat denna stora asteroid i minsta detalj och levererat en stor mängd intressanta fakta om asteroiden och framförallt en massa fina bilder. Det har blivit hela 58 inlägg under året här i bloggen om rymdsonden Dawns utforskning av denna asteroid. Läs om Vesta HÄR.
2. Dvärgplaneten Pluto (7), som under året fått ytterligare en måne, som tillsvidare bara kallas för P5. Det är den femtemånen som upptäckts kring dvärgplaneten Pluto. Månen är ca 25x10 kilometer stor. Det var Hubbleteleskopet som siktade in denna lilla himlakropp. Läs mer HÄR. 
3. Asteroiden 4179 Toutatis (-), som passerade så nära som 6,9 miljoner kilometer från jorden. Det mest spännande var att asteroiden närstuderades av den kinesiska rymdsonden Chang'e 2 i mitten av december i år. Läs mer HÄR.
4. Asteroiden 25143 Itokawa, som studerades av den japanska rymdsonden Hayabusa redan 2005. I början av 2012 offentliggjordes en del resultat av de analyser som gjort av den asteroidmateria som rymdsonden plockade med sig till jorden. Läs mer HÄR.
5. Asteroiden 433 Eros (-), som passerade relativt nära jorden i januari i år. Avståndet var "bara" ca 27 miljoner kilometer. Eros är en stor asteroid på 34x11x11 kilometer. Läs mer HÄR om Eros.
6. Kometkrasch på Jupiter. I september i år observerades en kometkrasch på Jupiter. Läs mer HÄR.
7. Asteroidbältet mellan Mars och Jupiter (-). I november i år kom en forskningsrapport där en grupp forskare anser att asteroidbältet mellan Mars och Jupiter kan ha avgörande betydelse för livet på jorden. Läs mer HÄR.
8. Det gigantiska asteroidbältet kring stjärnan Tau Ceti (-). Denna stjärna kan ha ett flertal planeter som kretsar kring den, men dessa kan besväras av en stor mängd asteroidkollisioner från det täta asteroidbältet. Läs mer HÄR.

Vesta - årets asteroid (Bildkälla: NASA)

Mer än så blev det inte i topplistan i år. Jag kanske har glömt bort något viktigt, men det känns som ett lite klent år vad gäller utforskningen av de mindre himlakropparna i vårt solsystem.

Imorgon: 2012 års bästa måne!

Märkliga håligheter på Merkurius

Rymdsonden Messenger upptäckte i september 2011 ljusa,blåaktiga håligheter lite varstans på Merkurius yta. De finns dels i de mer platta områdena på planeten, dels i mer kuperad terräng. Avsaknaden av kratrar i håligheterna tyder på att de är relativt nybildade. Nu visar rymdsondens fortsatta observationer att den här typen av formationer tycks bildas löpande på Merkurius. Det är unikt för planeten. Ingen annanstans har man funnit liknande processer. Forskarna tror att solvinden åstadkommer hålen genom att den "blästrar" planetytan. Merkurius utsätts ju för en mycket kraftig påverkan av solen.

Bilden nedan visar ett område där NASA tror att håligheter uppstått nyligen.

(Bildkälla: NASA)

Det finns områden på Merkurius som är täckta av en stor mängd hål. Bilden nedan visar ett sådant område.

(Bildkälla: NASA)

Spår av vatten lite varstans på Mars

Under de senaste åren har det kommit ett flertal rapporter om att Marsfordon och rymdsonder observerat tydliga spår av vatten som flödat på Mars. Det bästa "beviset" för detta är väl Curisoitys observation av en flodbädd för ett par månader sedan (läs HÄR). Det är framförallt Marssonderna som har identifierat en slags packad lera, som skapas av att vatten under en längre period flödat i ett område. Forskarna anser nu att större områden på Mars varit täckta av vatten än vad man tidigare trott. Läs mer om detta HÄR.

Bilden nedan visar en panoramabild som skapats av foton som Curiosity tagit i Yellowknife Bay på Mars. Klicka på bilden för förstoring.

(Bildkälla: NASA)

Curiosity har nu kört totalt 700 meter på Mars. Den tar det lite lugnt under julhelgen för att under de kommande veckorna börja borra i någon lämplig sten och analysera ämnessammansättningen. Tanken är att för första gången studera stenmateria på djupet så att säga. Fordonet befinner sig fortfarande i det område som kallas Glenelg. Om en drygt månad kommer färden att fortsätta mot Curiositys huvuddestination, berget Aeolis Mons (eller Mount Sharp som amerikanarna kallar det). Det är ca 10 kilometer till berget. Det blir en årslång färd som förmodligen innebär stopp lite här och var för att studera något av intresse.

Curiositys färd så här långt (Bildkälla: NASA)

"Populärt om astronomi" utmärkt introduktion till astronomins underbara värld

Mikael Lerner på Onsala Rymdobservatorium har skrivit en alldeles eminent astronomibok som nu finns att köpa för superlåga 80 kronor! Boken kan också laddas ner gratis som PDF-fil, men köp boken istället! Den är nog det mest prisvärda som skådats på år och dag. På lite drygt 200 sidor, och i korta avsnitt, beskrivs populärt det mesta av intresse inom astronomin. Det står att läsa om allt från vårt solsystem, exoplaneter, stjärnor, nebulosor och galaxer till universums uppkomst och utveckling. Vi får också lite information om teleskop, rymdsonder och observationsteknik m.m. Boken avslutas med kortfattad beskrivning av svensk astronomisk forskning och om vikten av att öka vår kunskap om tingens ordning utifrån vetenskapliga fakta. Boken är illustrerad med ett stort antal fina bilder.

Idag sprids information via internet på nolltid till miljoner människor. Desinformation sprid exakt lika fort. Massmedia och sociala medier kan snabbt åstadkomma panik bland människor genom att sprida ut information som inte bygger på vetenskap. Forskarna tycks ha en allt svårare uppgift att göra sin röst hörd i detta mediebrus. Se bara på den oro som "domedagen" skapade häromdagen. Därför behövs böcker som "Populärt om Astronomi" som på ett enkelt sätt berättar om hur "det egentligen är". Kanske en bok för grundskolan?

Läs mer om boken på Chalmers websida.