Årets första vecka har varit händelserik

Det är inte lätt att ta bloggledigt någon längre stund om man har ambitionen att bevaka vad som händer i rymdsondernas värld och i sökandet efter exoplaneter! Här har man i allsköns ro åkt skidor i en vecka och bara sporadiskt följt twitterflödet. Upptäcker nu att det verkar ha hänt en hel del spännande under veckan som gått. Mina bloggkamrater verkar inte ha tagit ledigt utan har varit lika flitiga som vanligt. Här kommer ett sammandrag:

• Populär Astronomi rapporterar om 2012 år bästa svenska astronomiforskning. Forskningen om de lite mystiska gravitonerna toppar listan. Det är mycket om just partikelforskning och forskning om mörk materia på topplistan. Där finns dock även lite om solforskning och om sökandet efter exoplaneter med rymdteleskopet Gaia (som jag skrev om i början av november 2012 (läs HÄR).
• Cassiopeiabloggen skriver om kometer som finns att skåda på vår stjärnhimmel under 2013. Det ser ut att bli ett lovande kometår minsann!
• RymdenIdag skriver om Fermiparadoxen, dvs den fråga som nobelpristagaren Enrico Fermi ställde: Trots en hög sannolikhet för existensen av intelligent utomjordiskt liv i universum har inte tillstymmelse till spår av intelligent liv kunnat identifieras.  
• Arielspace skriver om den amerikanske astronauten Kelly och den ryske kosmonauten Kornienko som ska tillbringa ett år på den internationella rymdstationen (ISS). Kanske är det en förberedelse inför kommande bemannade rymdfärder till Mars?
• Astrobloggen har några tjusiga bilder på den stora Saturnusstormen.
• Nasa rapporterar att forskare hittat vatten i en meteorit som tros komma från Mars. Det intressanta med den lilla stenen är att den inehåller 10 gånger mer vatten än någon tidigare Marsmeteorit. Stenen, som väger 320 gram, upptäcktes 2011 i Saharaöknen och har sedan dess studerats ingående. Forskarna bedömer att den är 2,1 miljarder år gammal.
• Trots att rymdsonden Dawn lämnat asteroiden Vesta för färd mot dvärgplaneten Ceres kommer lite nyheter då och då. NASA rapporterar om studier av en lite märklig krater, med namnet Cornelia, som är väldigt mörk i kraterkanterna. Det är kolrik materia som förts till Vesta av ett mindre objekt för drygt 2 miljarder år sedan. Rymdsonden Dawn är som sagt på väg mot Ceres, som den når 2015. Sonden har lite drygt 50 miljoner kilometer kvar att färdas innan den når målet.
• Det finns minst 100 miljarder planeter i vår galax, Vintergatan. Det påstår i alla fall forskare vid Caltech. Jag återkommer till denna forskningsrapport i ett inlägg imorgon.
• Europeiska sydobservatoriet (ESO) rapporterar att ALMA-teleskopet observerat de första stadierna i jätteplaneters födelse kring en ung stjärna. Jag återkommer om även denna nyhet imorgon.
• SpaceDaily rapporterar att NASA planerar för ett projekt där en asteroid ska släpas in och sättas i omloppsbana runt i månen för att där studeras närmare! Det låter som science fiction, men tycks kunna vara genomförbart. Det rör sig förstås om en liten asteroid, bara sex meter i diameter.
• SpaceflightNow rapporterar att det verkar vara kört för rymdteleskopet CoRoT. Som jag rapporterat tidigare (läs HÄR) så har den svåra tekniska problem.
• New Scientist har en intressant artikel om förhållandena på jorden för några miljarder år sedan. Med tanke på att solen då var mycket ljussvagare borde jorden varit en isboll. Det var den dock inte utan istållet var det redan tidigt en vattenvärld. Detta har förbryllat forskarna under lång tid, men studier av Saturnus månar kan ge svar på många av de frågor forskarna ställer. Mer om detta imorgon.
• ...och NASA tycks kunna fortsätta bedriva verksamhet ytterligare ett tag innan nästa amerikanska budgetkris infinner sig, i början av Mars som det verkar.

Ja, nog händer det saker hela tiden! 2013 verkar bli ett bra år! Det kan också bli ett aktivt solår. Kolla bara in den här bilden av 2012 års sista solutbrott, på självaste nyårsafton!

(Bildkälla: NASA)

2013 verkar bli ännu ett intressant rymdsondsår

Snart nyårsafton och ett nytt år i antågande. 2012 har, ur rymdsondsperspektiv, blivit ett bättre år än väntat. Det såg lite tunt ut med nya spännande rymdsondsprojekt när året inleddes, men lyckligtvis har vi ett stort antal rymdsonder att följa sedan tidigare. Vi fick ju också uppleva en tekniskt mycket avancerad landning när Curiosity damp ner på Mars i början av augusti. 2013 ser också ut att bli bra. Vad händer då på det nya året? Bl a tre nya rymdsonder och ett häftigt rymdteleskop kan vi se fram emot!

• Rymdsonden LADEE (Lunar Atmosphere and Dust Environment Explorer), som sänds upp i augusti 2013 mot månen. Sonden ska studera sammansättningen i månens tunna atmosfär. Som namnet på rymdsonden antyder ska den också studera månstoft i atmosfären.

Illustration av LADEE (Bildkälla: NASA)

• Rymdteleskopet Gaia, som sänds upp i oktober för att primärt studera så många som en miljard stjärnor i vår galax Vintergatan. En intressant bieffekt av dessa studier kan bli att teleskopet upptäcker an stor mängd exoplaneter. Jag skrev om Gaia i november (läs HÄR).

Illustration av Gaia (Bildkälla: ESA)

• Rymdsonden MAVEN (Mars Atmosphere and Volatile EvolutioN) , som sänds iväg mot Mars någon gång mellan 18 november och 7 december. Rymdsonden ska studera Marsatmosfären. Sonden ska försöka klarlägga orsaker till varför planetens en gång tjocka atmosfär sakta men säkert försvunnit ut i rymden. Det handlar helt enkelt om att kartlägga klimatet på Mars, hur det utvecklats och tillståndet idag i atmosfären.

(Bildkälla: NASA)

• Den indiska rymdsonden Mangalyaan sänds mot Mars i november 2013.

(Bildkälla: ISRO)

• Rymdsonden Chang'e 3 sänds mot månen någon gång i slutet av 2013. Denna kinesiska månlandare bär dessutom med sig ett fordon som ska landsättas och sedan köra omkring på månen i minst 3 månader. Det är mer än 35 år sedan den senaste månlandningen! Detta är nog årets intressantaste nya projekt!

Illustration av landare och månfordon (Bildkälla: CCTV)

• Kina fortsätter också på bygget av sin egen rymdstation Tiangong-1. Under 2013 ska en tredje rymdsond, Shenzhou 10, sändas till stationen enligt planerna.

Illustration av dockningen mellan Shenzhou-9 och Tiangong-1 (Bildkälla: CNSA)

Även de "befintliga" rymdsonderna har en hel del högintressanta uppdrag under 2013:

• Marsfordonet Curiosity ska så sakteliga börja färden mot Aeolis Mons (Mount Sharp). Den ska dock först leta upp en lämplig sten som den kan borra i för att analysera sammansättningen. Forskarna tycks vara lite nervösa för hur borren ska fungera och om borrningen kan innebära problem för Curiosity vad gäller fordonets funktionalitet (läs mer HÄR).
• Rymdsonden Cassini ska göra ytterligare drygt 20 varv runt Cassini under 2013 och fortsätta studera planet, ringar och månar. Kolla bara detta digra program för den flitiga sonden!
• Övriga rymdsonder fortsätter med sina observationer eller med färden mot de objekt de ska observera.

I övrigt händer det också en hel del annat spännande under 2013. Har vi lite tur kan vi få se en häftig komet, C/2012 S1, eller ISON som den också kallas. Den kan bli riktigt ljusstark och en sevärdhet på stjärnhimlen i slutet av året. Läs HÄR vad Populär Astronomi skrev om den för några månader sedan.

Solen kan tänkas få en del solutbrott under 2013 då den kan nå sitt maximum vad gäller solaktivitet i sin elvaåriga cykel. Vi har ett flertal solsonder som bevakar solen dygnet runt. Faktum är det inte bara är solens utbrott som tycks påverka oss. Även stjärnor som befinner sig långt bort kan påverka oss mer än vad man skulle kunna tro. År 2004 kunde en del rymdsonder notera oväntat hög strålning. Det visade sig vara en neutronstjärna, en s.k magnetar, som orsakade detta och som påverkade jorden från ett avstånd av 50.000 ljusår! Läs artikel om detta HÄR, skriven av Phil Plait, the Bad Astronomers flitige skribent.

Det finns som synes en hel del spännande att bevaka även under 2013.

Gott Nytt År (och Rymdsondsår) önskar jag alla bloggläsare! Själv inleder jag året med lite studier av de norska skidbackarna och återkommer med blogginlägg om en vecka.

2012 års bästa rymdsond resp rymdobservatorium!

Då är vi framme vid årets sista topplista: Vilka rymdsonder har varit de mest intressanta och spännande att följa under 2012? Vilka rymdobservatorier är "bäst"? Tidigare under veckan har följande topplistor presenterats här i bloggen:

• 2012 års bästa planet, den 29/12
• 2012 års bästa måne,  den 28/12
• 2012 års bästa dvärgplanet - asteroid - komet, den 27/12

Här kommer min topplista:

1. MSL/Curiosity (-), som  så spektakulärt släppte ner Marsfordonet Curiosity i början av augusti i år är förstås nummer 1. Det är ett avancerat projekt i alla avseenden, som har goda förutsättningar att bli lyckosamt. Curiosity tycks rent tekniskt fungera alldeles utmärkt och har redan gjort en hel del fynd. Spår av flytande vatten och analyser av Marsgrus har skapat ett sällan skådat massmedialt intresse. Under det kommande året kan det bli än mer intressant när Curiosity närmar sig det höga Marsberget Aeolis Mons (Mount Sharp). Jag ser verkligen fram emot när Curiosity ska börja klättra upp för begssluttningen!
2. Cassini (3), som under 2012 fortsatt utforska Saturnussystemet. Jag har i särklass flest blogginlägg under året om Cassinis färd kring planet, ringar och månar. Det här projektet kommer nog att betraktas som det genom tiderna mest framgångsrika rymdsondsprojektet när det en vacker dag avslutas. Under året har sonden ganska ingående studerat Saturnusmånarna Titan och Enceladus. Den har också studerat den stora stormen på Saturnus och den märkliga hexagonen kring planetens nordpol och mycket annat. Cassini har under året levererat en fantastisk serie bilder på Saturnus, dess ringar och på ett stort antal månar (läs mer HÄR).
3. Dawn (1), som var fjolårets etta på listan och som under 2012 fortsatt observera asteroiden Vesta. Vi har fått en mycket detaljerad bild av denna spännande himlakropp. I september lämnade Dawn asteroiden för vidare färd mot dvärgplaneten Ceres. Jag gissar att det kommer att bli lika intressant att se hur denna himlakropp egentligen ser ut (läs mer HÄR). 
4. Messenger (2), som närstuderar solsystemets minsta planet, Merkurius. Planeten tycks ha haft en ganska våldsam geologisk utveckling. Den har också, trots närheten till solen, is i botten på de djupa kratrarna vid polerna. I Merkurius förhistoria har planeten dessutom formats av våldsamma vulkanutbrott (läs mer HÄR).
5. Ebb och Flow (-), de två GRAIL-sonderna som kartlagt månens gravitation. Vi har fått en detaljerad bild av månens sammansättning och struktur (läs mer HÄR).
6. Chang'e 2 (-), som närstuderat asteroiden 4179 Toutatis. Trots att denna kinesiska rymdsond "bara" har färdats förbi denna asteroid och knäppt några bilder, så tycker jag att den platsar på en topp-10-lista. Det intressanta är nämligen att en rymdsond som hade som uppdrag att studera månen (och gjorde det framgångsrikt) under en längre period kan parkeras vid solen-jordens L2-punkt och sedan ges nya uppdrag. Tänk om fler rymdsonder kunde återanvändas på det sättet (läs mer HÄR).
7. Mars Express (6), som i år har fått en placering snäppet före rymdsonden MRO. Det är hugget som stucket vilken av sonderna som är "bäst", men jag tycker att Mars Express levererar en aning finare bilder (läs mer HÄR).
8. MRO (4), som liksom Mars Express fortsatt med sina observationer av Mars (läs mer HÄR)
9. Voyager 1 (8), som är på den absolut sista lilla deletappen ut ur vårt solsystem och in i den interstellära rymden. Vi har fått en del intressanta data från solsystemets utkanter under året (läs mer HÄR).
10. Juno (9), som liksom ifjol är med på listan enbart för att den är på väg mot kungen av planeter, Jupiter. Det räcker för mig. Frågan är väl bara hur man ska kunna bärga sig ända till 2016 då den når fram? NASA, konstruera lite kraftigare raketer som kan sätta lite högre fart på rymdsonder tack! (Läs mer HÄR).

Illustration av Curiositys landning (Bildkälla: NASA)

Det finns förstår fler intressanta sonder som kunde platsat på topplistan, såsom solsonderna SOHO, SDO och Stereo, månsonden LRO och långfärdssonden New Horizons. Det finns ju också andra "farkoster" som kunde varit med såsom Marsfordonet Opportunity och SpaceX Dragon-kapsel, men jag valde bort dom av olika skäl.

Förutom rymdsonder har vi också en hel skock rymdobservatorier som studerar vårt solsystem, stjärnor och galaxer m.m. Skillnaden mellan en rymdsond och ett rymdobservatorium är ibland hårfin. Med rymdobservatorium menas här sådana mer dedikerade observatorier som kretsar kring jorden eller är placerade vid en bestämd punkt, t.ex solen-jordens Lagrangepunkt 2. Det finns många sådana som studerar jorden ur olika aspekter, men de har jag valt att inte ta med. Jag har fokuserat på de teleskop som studerar himlakroppar i vårt solsystem eller exoplaneter.

Här kommer den topplistan:

1. Keplerteleskopet (1), som fortsätter sin kartläggning av ett ganska litet område i riktning mot stjärnbilderna Svanen och Lyran. Drygt 100 planeter har hittills upptäckts och mer än 2.300 exoplanetkandidater har identifierats. Teleskopet har fått förlängt uppdrag, så vi kan förvänta oss en mängd nya fynd de kommande åren (läs mer HÄR).
2. Hubbleteleskopet (2), som fortsätter fascinera oss med alla fantastiska bilder från universums alla "hörn". Hubbleteleskopet kan användas till att studera lite av varje. Förutom djuprymdsstudier har den upptäckt några exoplaneter, kollat in Venuspassagen och under året tittat lite extra på planeten Uranus. Teleskopet upprepade dessutom bedriften från 2011: den hittade ännu en Plutomåne, P5 (läs mer HÄR).
3. Herschelteleskopet (3), som under året studerat en del exoplaneter vilket gett forskarna anledning att fundera över bl a asteroidbältets och de stora gasplaneternas betydelse för liv på jorden. Tyvärr tycks teleskopets kylvätska vara på upphällningen, vilket gör att teleskopet inom kort blir obrukbart (läs mer HÄR). 
4. WISE (4), som studerat s.k "nära-jorden-asteroider" och Jupiters trojaner m.m (läs mer HÄR).
5. CoRoT-teleskopet (6), som under sex års tid letat efter exoplaneter och funnit drygt 20 planeter och hundratals exoplanetkandidater. Teleskopets framtid verkar dock osäker i och med att den fått allvarliga tekniska problem (läs mer HÄR). 
6. Spitzerteleskopet (4), som under året bl a studerat exoplaneter. Studier av exoplaneten Fomalhaut b utifrån Spitzerdata skapade dock en del rabalder. Det var ju förstås inte teleskopets fel (läs mer HÄR).
7. James Webb-teleskopet (7), som ännu inte gjort någonting, men som är under fortsatt konstruktion. Det räcker för att komma med på listan! (läs mer HÄR)

Keplerteleskopet fortsätter sina observationer i några år till (Bildkälla: NASA)

Förutom dessa rymdobservatorier finns ett flertal andra som studerar olika aspekter av universums utveckling. Det är t.ex Planck, WMAP, Chandra X-ray, Fermi, INTEGRAL m.fl. Även rymdstationen ISS kan väl räknas in bland rymdobservatorierna liksom den nya kinesiska rymdstationen Tiangong-1. Dessa två har jag dock av olika skäl valt att inte ta med i topplistan.

Det var det hele vad gäller 2012 års bästa i rymdsondsvärlden. Vad händer då under 2013? Årets sista (?) inlägg kommer senare idag och handlar om just det.

2012 års bästa planet!

Jag har de senaste två dagarna rapporterat om 2012 års topplistor beträffande årets "lilla himlakropp" och "årets måne". Turen har nu kommit till topplistan vad gäller planeter. Antalet planeter i vårt solsystem är 8, men det totala antalet planeter växer hela tiden. Till dags dato har mer än 850 exoplaneter upptäckts. En hel del av dessa är på olika sätt både spektakulära och intressanta. Utforskningen av planeterna i vårt solsystem dominerar som synes fortfarande listan nedan, men successivt kan det tänkas bli alltfler exoplaneter som kommer med. Det har kommit en hel del intressanta forskningsrapporter om just exoplaneter i år. Intresset för sökandet av exomånar ökar också i och med att en del av månarna i vårt solsystem kan tänkas ha förutsättningar för liv. Jag har skrivit rikligt i bloggen om Exoplaneter (se HÄR).

Här kommer listan, med fjolårets placering inom parantes.

1. Jorden (1), som förstås länge än kommer att toppa en sådan här lista. Jag har i bloggen valt att inte skriva om alla de rymdsonder, satelliter m.m som dag efter dag studerar jorden ur alla möjliga aspekter. Det händer för mycket helt enkelt! Studier av exoplaneter och vilka förutsättningar som krävs för att liv ska uppstå och bestå över tid bygger i mycket på kunskap om förhållandena på jorden. Under 2012 kom en hel del intressanta forskningsrapporter om faktorer som har en positiv inverkan på liv på jorden. Asteroidbältet, planeterna Jupiters och Saturnus positioner i solsystemet m.m kan vara av största betydelse för livets utveckling här på jorden. Kanske borde man skriva mer om de nya forskningsrön som löpande presenteras om jorden och framförallt om hoten mot liv på jorden? Då tänker jag inte främst på externa hot i form av asteroider och meteorer som kan tänkas kollidera med jorden, utan på de interna hoten såsom miljöförstöring som kan innebära stora klimatförändringar i framtiden. Läs om detta bl a HÄR.
2. Mars (4), som sedan hösten varit i fokus som aldrig förr. Den 6 augusti i år landade MSL/Curiosity på Mars. Sedan dess har inget varit sig likt på den röda planeten. Efter en i högsta grad spektakulär landning så har massmedia med största intresse följt varje rullad meter som Marsfordonet Curiosity kört på Mars. Så här långt har väl inte Curiosity gjort några jättelika upptäckter på Mars, men har ändå försett oss med en del nya fakta och bekräftelser på tidigare observationer om t.ex spår av vatten. Förutom Curiosity kör ju också det lilla fordonet Opportunity på Mars och är snart inne på sitt tionde år. Den liksom rymdsonderna MRO, Mars Express och Mars Odyssey rapporterar löpande en massa intressanta nyheter. En uppsjö med fina foton har dessutom levererats under 2012. Läs mer om Curiosity HÄR, om Opportunity HÄR, om Mars Express HÄR, om MRO HÄR samt om Mars Odyssey HÄR (den här länken inleds med en artikel om Marsutforskningen under 50 år. Det har hänt en hel del!).
3. Saturnus (2), som ännu ett år utforskats av rymdsonden Cassini. Denna sond har nu kretsat kring Saturnus i 8 och ett halvt år! Från sonden rapporteras nästan dagligen intressanta nyheter. Vi får också en sor mängd fantastiska bilder på Saturnus, dess ringar och dess månar. Förutom omfattande studier av månarna har Cassini i år bl a studerat den stora stormen på Saturnus och den märkliga hexagonformade molnformationen vid planetens nordpol. Det tycks också förekomma rejäla åskväder på Saturnus. Läs "allt" om Cassinis utforskning av Saturnus HÄR. 
4. Merkurius (4), som utforskats i detalj av rymdsonden Messenger. På planeten har, trots närheten till solen, vattenis upptäckts i djupa kratrar. Planeten tycks också ha haft en ganska våldsam geologisk historia med omfattande tektonisk aktivitet och vulkanism. Utforskningen visar att Merkurius har ett mycket tunt ytskikt. Många fina bilder från Merkurius har vi fått i och med att Messenger kretsat ett par tusen gånger runt denna vår minsta planet. Läs mer HÄR.
5. Venus (6), som hade den goda smaken att visa upp sig i lite extra i samband med Venuspassagen i juni. Det var den sista Venuspassagen under detta århundrade. I övrigt är det i dagsläget bara en rymdsond, ESA:s Venus Express som studerar denna intressanta planet. Det har kommit en hel del nya forskningsrön kring Venus under året. Vulkanismen på Venus har studerats liksom Venus täta atmosfär m.m. Läs mer HÄR.
6. Jupiter (5), som just nu inte direkt utforskas av någon rymdsond men som alltid är toppintressant. Rymdsonden Galileo avslutade sin observation av Jupiter redan 2003, men fortfarande analyseras rymdsondens data. De stora Jupitermånarna Io, Europa, Ganymedes och Callisto är av största forskningsintresse. NASA har en rymdsond, Juno, som är på väg mot Jupiter. ESA kommer att sända iväg sin rymdsond, JUICE, till Jupiter en bit in på 2020-talet. I avvaktan på att dessa rymdsonder når fram kan du läsa lite om Galileo och Jupiterforskningen HÄR
7. Gliese 667C c (-), som är en av de mest beboeliga planeterna enligt The Habitable Exoplanet Catalog. Planeten befinner sig alltså inom den beboeliga zonen och kan tänkas ha goda förutsättningar för flytande vatten och därmed liv. Planeten upptäcktes i början av året. Läs mer HÄR.
8. Alfa Centauri b (-), vår närmaste planetgranne utanför solsystemet. Det Europeiska Sydobservatoriet (ESO) har med hjälp av Harps-spektrometern identifierat en planet kring vår närmaste stjärna Alfa Centauri (som egentligen är ett stjärnsystem med flera stjärnor). Den ligger bara 4,3 ljusår bort. Läs mer HÄR.
9. Fomalhaut b (-), som trots allt är en exoplanet (sista budet i alla fall). Denna planets existens har under 2012 varit föremål för en livlig diskussion och flera motsägelsefulla forskningsrapporter har presenterats. Läs mer HÄR.
10. KOI-961-systemet (-), ett flertal små exoplaneter som upptäcktes alldeles i början av 2012 med namnen KOI-961.01, KOI-961.02 resp KOI-961.03. Läs mer HÄR.

Satelliten Suomis bild av jorden på natten (Bildkälla: NASA)

Varken Uranus eller Neptunus på listan! Neptunus för en undanskymd tillvaro både bildligt och bokstavligt. Intresset för Uranus är större, men ändå inte så stort att det platsar på listan. Inga rymdsondsprojekt i sikte för att utforska dessa två planeter. Det är synd det!

För några veckor sedan publicerades en forskningsrapport om indikationer på att det finns fem exoplaneter kring stjärnan Tau Ceti. Om det kan bekräftas att det verkligen rör sig om planeter så är dom med största sannolikhet med på topplistan 2013. Det har annars varit lite trögt med exoplanetfynd under 2012, men en hel del intressanta upptäckter har dock gjorts. Följande exoplanetfynd skulle mycket väl ha kunnat platsa på den nedre delen av listan ovan:

• HD 40307 g, en exoplanet som tycks vara lik jorden på många sätt. Planeten har en omloppstid kring sin stjärna på ca 200 dagar. Läs mer HÄR.
• PH1, den första planeten som upptäcks av amatörastronomer, inom ramen för det s.k Planet Hunters-projektet. Det är roligt att även amatörer kan upptäcka planeter. Det är dessutom extra spännande att denna planet finns i ett synnerligen komplext stjärnsystem.Planeten omges nämligen av två dubbelstjärnepar som kretsar runt varandra. Läs mer HÄR.
• 55 Cancri e, ännu en diamantplanet i ett intressant planetsystem (läs mer HÄR).
• planeten kring stjärnan BD +48 740 som blev uppäten av sin stjärna (läs mer HÄR).
• planeten HD 189733 b, som håller på att förtäras av stjärnan som den kretsar kring (läs mer HÄR). Det finns ytterligare några sådana planeter som är under upplösning.
• planetsystemet HD 10180, som kan komma att visa sig ha fler planeter än vårt solsystem (läs mer HÄR).
• två planeter kring den 13 miljarder år gamla stjärnan HIP 11952 (Läs mer HÄR).
• en mycket massiv planet kring dvärgstjärnan 2M1207 (läs mer HÄR). 
• den vattenfyllda exoplaneten GJ 1214 b (läs mer HÄR).

Imorgon: Årets bästa rymdsond resp rymdobservatorier!

2012 års bästa måne!

Igår skrev jag om årets bästa "lilla himlakropp" och idag har turen kommit till årets bästa måne. Vilken måne har då varit årets bästa ur ett rymdsondsperspektiv? Det finns en stor mängd månar som observerats av rymdsonderna under 2012. Liksom ifjol är det framförallt Saturnus månar som utsätts för en närmare granskning. Det är rymdsonden Cassini som fortsätter sin färd genom det av månar tättbefolkade Saturnussystemet. Listan nedan innehåller många av dessa månar. Även en del andra månar har dock utforskats i år. Här kommer min bästalista (med fjolårets placering inom parantes):

1. Vår egen måne (4), som kartlagts in i minsta detalj av tvillingsonderna Ebb och Flow i GRAIL-projektet. Detta framgångsrika projekt avslutades dessutom för en dryg vecka sedan med en spektakulär krasch mot en bergsida på månen. Under det knappa år som sonderna utforskade månen lyckades de skapa en detaljerad kartbild av gravitationen på månen. Även rymdsonden LRO har fortsatt studera månen och levererat en stor mängd fina bilder. Den upptäckte dessutom spår av större mängder is i djupa månkratrar. För två veckor sedan var det prick 40 år sedan som den sista människan, den amerikanska astronauten Eugene Cernan, lämnade månens yta för återfärd till jorden. När kommer vi att få se människor på månen igen måntro? Läs mer om Ebb och Flow HÄR.
2. Titan (Saturnusmåne) (6), som varit rymdsonden Cassinis favoritmåne i år. Sonden har upptäckt floder och sjöar på månen. De består dock inte av vatten utan av kolväten. Rapporter har också kommit om att Titan kan tänkas ha en underjordisk ocean. Även Titanatmosfären har varit föremål för en hel del studier under året. Det kom dessutom rapporter om att ytan på Titan såg lite sprucken ut och att det kan ha förorsakats av värme under månskorpan. Jag har skrivit en mängd artiklar om Titan under året, se HÄR.
3. Enceladus (Saturnusmåne) (1), som även i år fortsatt fascinera oss med sina vattenkaskader. I mars-april i år passerade Cassini flera gånger på endast ca 70 kilometers avstånd från Enceladus. Det tycks finnas över 90 fontäner som sprutar vatten och is på denna spännande måne. Forskarna funderar på om det kan tänkas finnas mikroorganismer i vattnet eftersom man identifierat salt i vattnet på Enceladus. Läs mer HÄR.
4. Iapetus (Saturnusmåne) (3), som enligt forskare tycks ha några av solsystemets mest omfattande laviner/isskred. Denna märkligt formade måne har en hög och brant bergskedja där materia tycks rasa ner för bergssluttningarna titt som tätt. Läs mer HÄR.
5. Phoebe (Saturnusmåne) (-), som är mer planetliknande än förväntat. Den kan ha varit en s.k planetesimal, som dock aldrig utvecklades till en planet utan istället blev en ojämnt formad måne. Läs mer om denna måne en bit ner i artikeln HÄR.
6. Europa (Jupitermåne) (5), som blivit ett alltmer intressant objekt för mer detaljerade studier. Den europeiska rymdmyndigheten ESA meddelade i början av maj i år att man ska sända en rymdsond, JUICE, till Jupitersystemet för att studera Europa och de tre andra galileiska månarna kring Jupiter.
7. Methone (Saturnusmåne) (-), som ser ut som ett ägg. Methone är en mycket liten måne, endast tre kilometer på längden. Läs mer HÄR.
8. Rhea (Saturnusmåne) (8), som Cassini observerade på ganska nära avstånd i början av året. Läs mer HÄR.
9. Tethys (Saturnusmåne) (-), som Cassini fotograferat. Denna måne är ganska lik flera av de andra isiga Saturnusmånarna med en relativt slät yta. Ett par större kratrar syns dock tydligt. Tittar man lite närmare på flera av dessa "släta" månar så visar det sig att de inte är fullt så släta utan täckta av en mängd små kratrar. Läs mer HÄR.
10. Dione (Saturnusmåne) (9), som liksom många av de andra Saturnusmånarna är isig och relativt slät. Just Dione har dock tydliga spår av ett flertal meteornedslag. I början av året upptäckte dessutom Cassini syremolekyler i Diones atmosfär. Läs mer HÄR.

Månen (Källa: Wikipedia)

Många Saturnusmånar blev det. Rymdsonden Cassini har varit synnerligen flitig även under 2012.

Imorgon: 2012 års bästa planet!

Kartläggning av hela universum

Populär Astronomi rapporterar på sin websida om satelliten WMAP (Wilkinson Microwave Anisotropy Probe) som kartlagt universum under nio års tid. Satelliten har skapat en bild av den (mycket lilla) temperaturvariation i olika delar av universum som gjorde att materia samlades till galaxer, stjärnor osv efter Big Bang. Små ojämnheter gjorde att materia kunde klumpa ihop sig och bilda det vi idag ser på stjärnhimlen.

Bilden nedan visar "efterglöden" 375.000 år efter Big Bang där de röda och gula områdena indikerar en något högre temperatur än omgivningen. WMAP har studerat universum från solens-jordens Lagrangepunkt 2.

(Bildkälla: NASA)

Saturnusmånen Rhea i närbild

Rymdsonden Cassini har studerat Saturnus måne Rhea. Denna måne är den näst största av Saturnus ca 60 månar, med en diameter på lite drygt 1.500 kilometer. Bilden är tagen ett par dagar före julafton och ännu inte bearbetad.

(Bildkälla: NASA)

Det är ett ganska kuperat landskap vi möts av på Rhea. Månen är relativt kraterfylld vilket bilden nedan visar.

(Bildkälla: NASA)