En vattenfylld krater på Mars

Rymdsonden MRO har upptäckt en krater på Mars som med stor sannolikhet varit vattenfylld. Denna Marssjö i kratern McLaughlin,som  är ca 2,2 kilometer djup, kan därmed ha haft goda förutsättningar för att hysa liv. På botten av kratern finns spår av lerpartiklar och karbonater (salt av kolsyra), som skapas genom kontakt med vatten. Kratern är sluten, utan större avrinning, vilket kan ha inneburit att sjön existerat under en relativt lång tid.

(Bildkälla: NASA)

Det är många rapporter nu från Mars om spår av vatten. Är det inte ESA:s Mars Express (se min artikel häromdagen HÄR) som kommer med nyheterna, så är det MRO, Curiosity eller Opportunity. Just Curiosity tycks flitigt studera sin närmaste omgivning. Den levererar nästan dagligen fina närbilder från Mars. Av bilderna att döma ser det ut som den står parkerad på en uttorkad sjöbotten!

(Bildkälla: NASA)

Det verkar som om förhållandena på Mars för några miljarder år sedan var gynnsamma för uppkomsten av enklare livsformer. Låt oss hoppas att Marsfordonen Curiosity kan hitta "lite liv" under sin fortsatta färd på Mars.

Man kan ju fantisera över ett forntida sjölandskap på Mars och fundera på hur den atmosfär såg ut som gjorde det möjligt att vidmakthålla flytade vatten under en längre tidsperiod. Atmosfären har helt uppenbart varit betydligt tätare än vad den är idag.

Allvarliga tekniska problem med Keplerteleskopet?

I den senaste rapporten från "Kepler Mission Manager" från i torsdags framgår att Keplerteleskopet verkar ha fått nya tekniska problem. Det är en av teleskopets fyra s.k "reaction wheels", som krånglar. Den här gången är det "hjul" nr 4 som det verkar vara problem med. I somras slutade hjul nr 2 att fungera. Dessa hjul kontrollerar teleskopets orientering i rymden så att det hela tiden är riktat mot samma punkt. Om även detta hjul slutar fungera så kan det innebära att Keplerteleskopet har gjort sitt. Teleskopet ska nu få vila i 10 dagar för att sedan förhoppningsvis kunna återuppta observationerna.

Bilden nedan visar ett av dessa hjul. Det tycks vara en ganska simpel historia, som alltså hotar att äventyra hela projektet. Hjulet på bilden har en diameter på endast 20 centimeter och är tänkt att kontrollera och stabilisera positionen hos mindre rymdsonder och satelliter! Jag vet inte om Keplerteleskopet har just den här typen av hjul, men någonting liknande.

 

Det tycks vara friktion som åstadkommer problemen, så man får verkligen hoppas att lite vila och någon form av smörjning kan få det hela att fungera friktionsfritt (!) igen. Det verkar ha funnits problem tidigare med detta hjul, så forskarna verkar inte alltför oroliga enligt New Scientist. Det brukar ju vara en del problem med rymdsonder och rymdteleskop så man är väl ganska luttrade vid det här laget. Hur som helst får vi hoppas att man får ordning på problemen. Vi vill ju ha Kepler i rymden i några år till för att den ska hinna upptäcka planeter, gärna några jordliknande, med lite längre omloppstider runt stjärnorna.

New Scientist meddelar också att NASA utvärderar två uppföljare till Kepler. Det är TESS (Terrestrial Exoplanet Survey Satellite) och FINESSE (Fast Infrared Exoplanet Spectroscopy Survey Explorer). Den förstnämnde ska kunna skanna av hela stjärnhimlen efter planeter som passerar solskivan hos stjärnor relativt nära oss. FINESSE ska analysera planetspektra för att få klarhet i vad eventuella atmosfärer har för sammansättning.. Val av projekt kan komma redan i vår och teleskop kan sändas upp så tidigt som år 2017.

Närbilder av asteroiden Toutatis

Den kinesiska rymdsonden Chang'e 2 passerade nära asteroiden 4179 Toutatis den 13 december ifjol (läs mer HÄR).  Planetary Society Blog rapporterar att kinesiska forskare nu presenterat ytterligare några bilder på denna asteroid. Bilden nedan är sammansatt av ett flertal bilder från förbiflygningen (klicka på bilden för att förstora den). Se ytterligare bilder på Planetary Societys websida.

Det är en ganska bra bildkvalitet trots att rymdsondens kamera egentligen inte var optimal för ändamålet. Chang'e 2 designades inte för att fotografera asteroider utan för att studera månen. Det uppdraget sköttes med den äran.

(Bildkälla: Chinese Academy of Sciences)

Tydlig flodfåra på Mars

ESA:s rymdsond Mars Express har tagit några bilder från ett område på Mars som heter Reull Vallis. Här har sannolikt stora mängder vatten flödat en gång i tiden. En forntida flod har skapat en rejäl flodfåra genom landskapet. Kanalen är hela 7 kilometer bred och 300 meter djup.

Jag gillar de bilder som Mars Express levererar. Där ligger faktiskt NASA:s Marssonder i lä.

(Bildkälla: ESA)

Samma område i en perspektivbild (som är datorskapad).

(Bildkälla: ESA)

Total makeover på Titan med jämna mellanrum

Saturnusmånen Titan skiljer sig från andra månar i vårt solsystem på många sätt. Dels är det den enda månen som har en tät atmosfär, dels har den relativt få stora kratrar. Rymdsonden Cassini har under årens lopp tagit ganska många bilder på Titan och det visar sig att månen bara har ca 60 större kratrar. Det är en enorm skillnad mot t.ex Jupitermånen Ganymedes som har tusentals kratrar. Det är helt enkelt så att Titans kratrar snabbt fylls med sand och därmed inte syns så tydligt på fotografier. Titans atmosfär innebär att det både blåser och regnar på månen, vilket eroderar landskapet. Det innebär att en hel del kratrar i princip helt fyllts med diverse ytmateria och att månytan därmed jämnats ut.

Bilden nedan är tagen med Cassinis radar och visar två stora kratrar på Titan. Den till vänster heter Sinlap och är en relativt nybildad krater. Den är tydligt markerad och ser ut som kratrar brukar se ut. Kratern till höger, som heter Soi, var ursprungligen lika stor som Sinlap, men har successivt fyllts med sand och är snart knappt urskiljbar. Titan genomgår således en "total makeover" med jämna mellanrum.

(Bildkälla: NASA)

Läs mer om Titans omvandling på NASA:s websida.

New Horizons kan upptäcka nya planeter och dvärgplaneter i vårt solsystem

Rymdsonden New Horizons är på väg mot Pluto. I juli 2015 passeras denna dvärgplanet, varefter rymdsonden fortsätter sin färd ut mot Kuiperbältet. Till skillnad från andra långfärdssonder, såsom Voyagersonderna, har New Horizons såpass känsliga instrument att den skulle kunna upptäcka nya planeter och dvärgplaneter långt ute i vårt solsystem. På Arxiv.org presenteras idag en forskningsrapport om detta, med titeln "Perspectives on effectively constraining the location of a massive trans-plutonian object with the New Horizons spacecraft: a sensitivity analysis".

New Horizons just nu (Bildkälla: NASA)

Existensen av ytterligare planeter långt utanför Neptunus omloppsbana kring solen har diskuterats från och till under årens lopp. Det finns forskare som menar att det t o m kan finnas en eller flera stora planeter där ute. Dessa presumtiva planeter har fått många namn, såsom Planet X, Nibiru och Tyche. Forskarna menar bland annat att förekomsten av ett relativt välordnat Kuiperbälte talar för att det finns stabiliserande planeter långt utanför Neptunus. Det ses inte som otroligt eftersom liknande planeter upptäckts kring andra stjärnor. En hypotes som också lyfts av en del forskare är att det kan finnas en röd eller brun dvärgstjärna någonstans därute.

New Horizons har enligt forskningsrapporten goda förutsättningar att upptäcka sådana himlakroppar. Sonden borde relativt enkelt kunna upptäcka en jordliknande planet på ett avstånd av 100-200 astronomiska enheter (15-30 miljarder kilometer från Solen) eller en Jupiterstor planet som befinner sig 100 gånger längre ut. Som jämförelse kan nämnas att Neptunus kretsar kring solen på ett medelavstånd av 30 astronomiska enheter, eller 4,5 miljarder kilometer.

Illustration av rymdsonden New Horizons (Bildkälla: NASA)

I början av 1900-talet hade vårt solsystem 8 kända planeter. 1930 upptäcktes Pluto och ända fram till 2006 hade vi därmed 9 planeter. Detta år degraderades dock Pluto till dvärgplanet och nu står vi på 8 planeter igen. Är det månne dags för en ny revision om några år? Och hur många nya dvärgplaneter kommer New Horizons att upptäcka? År 2015 och åren därefter får vi förhoppningsvis svar på dessa frågor. Bilden nedan visar våra nuvarande planeter och dvärgplaneter (klicka på bilden för att förstora den).

(Bildkälla: Wikipedia)

Nyfiken på en lägesrapport från Curiosity?

I går kväll (svensk tid) hölls en presskonferens om Marsfordonet Curiositys framsteg så här långt. Planerna för de kommande veckorna redovisades också. Det verkar nu vara dags för Curiosity att börja borra i lite sten. Projektledningen har noga studerat Curiositys närmaste omgivning och där valt ut en platt sten som har ådror som kan ha formats av vatten. Borrningen är ett moment som gör forskarna lite nervösa eftersom de inte vet exakt hur borren reagerar på Marsmaterian. Man kommer därför att borra försiktigt (hur det nu ska gå till?) för att inte riskera att förstöra borren redan på första stenen. För att borren ska vara helt ren och inte kontaminerad med materia från jorden kommer den att borra i lite lösare grus för att på så sätt skrubba bort eventuellt "skräp". Därefter genomförs den första borrningen för att samla in och analysera stenens sammansättning. Det ska bli intressant att följa arbetet!

Bilden nedan visar området som nu ska utforskas lite närmare (klicka på bilden för att förstora den).

(Bildkälla: NASA)

Det område, Glenelg, som Curiosity nu befinner sig i har klippformationer m.m som antyder att det skulle kunna ha flutit vatten här i Mars tidiga historia, och dessutom i flera omgångar. Och visst ser det ut som en gammal sjöbotten när man ser bilderna. Området har visat sig vara så intressant att projektledningen gjort om planerna för Curiosity. Det innebär att den kommer att ägna mer tid åt utforskning av området, för att lite senare än planerat ge sig iväg mot dess egentliga mål, berget Aeolis Mons (Mount Sharp). Glenelg var egentligen bara ett sidospår för att testa Curiositys utrustning innan den började rulla mot detta berg, som man tror kommer att avslöja en hel del intressanta saker om Mars historia.

(Bildkälla: NASA)

Läs också på Planetary Societys Blog om Curiosity.