Rymdsonden Mars Express har kartlagt nästan 90% av Mars yta

Spaceref rapporterar att ESA:s rymdsond Mars Express nu fotograferat hela 87,8 procent av Marsytan under de 9 år och närmare 11.000 varv (!) som den avverkat runt planeten.Över 60% har kartlagts i form av högupplösta bilder. Bilden nedan är sammansatt av mer än 2.700 individuella bilder. Kanske inte den tydligaste av bilder, men den visar var de svarta fläckarna (som ännu inte fotograferats finns).

(Bildkälla: ESA)

Annars tar just Mars Express alldeles eminenta bilder, eller vad sägs om bilden nedan som visar en del av det kuperade landskapet på Mars. Området heter Reull Vallis. Bilden är databearbetad så att området visas i perspektiv.

(Bildkälla: ESA)

Och så har det då borrats för första gången på Mars

Som jag skrev häromdagen så skulle Curiosity testa sin borr på lite sten på Mars. Så skedde också i helgen, vilket NASA rapporterar på sin websida. Borren lämnade tydliga avtryck i stenen. Testet, som NASA kallar "drill on rock checkout", var framgångsrikt. Tydligen var det snarare hamrande än borrande men alltid något. Snart blir det mer seriöst borrande för att utforska materians sammansättning lite djupare.

(Bildkälla: NASA)

Det blåser i vårt solsystem!

Det är inte bara vi på jorden som har dåligt väder med stormar och moln i största allmänhet. Även andra planeter i vårt solsystem har omfattande molnsystem och enorma stormar som härjar under lång tid. Det mest kända exemplet på oväder i vårt solsystem är väl Jupiter och dess röda fläck. Denna storm tros ha pågått i minst 340 år! Den studerades ingående av rymdsonden Galileo när den kretsade hela 33 varv runt planeten mellan 1995 och 2003. Galileo släppte dessutom en minisond ner genom den mycket turbulenta Jupiteratmosfären. Sonden överlevde 57 minuter innan trycket på den blev för stort och värmen för hög.

Stora röda fläcken fotograferad av Voyager 1 år 1979 (Bildkälla: NASA)

En annan planet som haft ett omfattande oväder under lång tid är Saturnus (se min tidigare artikel HÄR). Förutom stormen som slingrat sig runt hela Saturnus har det vid planetens nordpol bildats en enorm sexkantig molnformation. Rymdsonden Cassini har studerat Saturnusvädret ingående under en längre tid. Här blåser det rejält!

Sexkantig molnformation på Saturnus (Bildkälla: NASA)

Även på Uranus och Neptunus är det blåsigt värre. På Uranus kan vindhastigheten nå 900 kilometer i timmen! Jag skrev en artikel om Uranus i oktober 2012 (läs HÄR). Bilden nedan visar Neptunus som liksom Jupiter har en stor mörk fläck. Den upptäcktes av Voyager 2 när den passerade planeten 1989. Fem år senare när Hubbleteleskopet riktades mot planeten hade fläcken försvunnit. Däremot har nya fläckar dykt upp. De här fläckarna betyder blåst!

Neptunus (Bildkälla: NASA)

Venus med sin tjocka atmosfär upplever ständigt dåligt väder. Det är en synnerligen ogästvänlig planet med vindhastigheter en bit upp i atmosfären som får jordens tornados att blekna. Även på Mars kan det blåsa rejält, även om det är en mild västanfläkt jämfört med de större planeterna. Nedan visas några bilder som rymdsonden MRO tagit av moln på Mars

(Bildkälla: NASA)

Det yr sand på Mars (Bildkälla: NASA)

Finns det då ingen vindstilla planet i vårt solsystem? Jo, Merkurius. Planeten, som just nu ingående observeras av rymdsonden Messenger, har en mycket tunn atmosfär och i princip ingen vind alls. Förutom en mycket kraftig solvind som påverkar planetens yta. Men det är en helt annan sak det.

Magnifik närbild på Saturnusringarna

Rymdsonden Cassini har tagit en magnifik närbild på Saturnus mäktiga ringsystem. Bilden togs så sent som igår! Kul att man kan få bilder från rymden nästan i realtid nuförtiden. Det ser ut som rymdsonden nästan är på väg att köra in i ringarna, men bilden är faktiskt tagen på lite mer än 1 miljon kilometers avstånd från Saturnus.

(Bildkälla: NASA)

Jordliknande planeter tycks vara mer ovanliga än man tidigare trott

Till dags dato har man upptäckt ca 860 exoplaneter. Av dessa är mer än 90 procent Neptunus- eller Jupiterstora planeter. Nästan alla de övriga är s.k superjordar, dvs planeter som är något större än jorden. En ny forskningsstudie menar nu att ett stort antal av dessa planeter förmodligen borde kategoriseras som små Neptunusliknande planeter. Websidan Spaceref rapporterar idag om studien.

Illustration av en exoplanet (Bildkälla: NASA)

De planeter som forskarna har studerat har massor som kan vara uppemot 5 gånger jordens massa och kretsar nära sina stjärnor. En stor del av dessa superjordar är omslutna av relativt stora mängder vätgas som de sannolikt fångat in från solnebulosan när stjärna och planeter bildades. Tidigare har man trott att den här typen av planeter successivt tappar den här gasen ut i rymden och blir mer jordliknande, men studien visar att så inte tycks vara fallet. En hel del gas tycks bli kvar kring planeten under hela dess livstid. Om forskarna har rätt så kan superjordar längre ifrån stjärnorna ännu mer effektivt behålla gasen. Även om de är inom den beboeliga zonen blir de därmed sannolikt inte särskilt beboeliga. De blir då mer lika Neptunus än jorden, vilket inte innebär några lysande utsikter för utveckling av liv. 

Forskarnas teori sätts på prov om inte tidigare så 2017, när ESA:s rymdsond CHEOPS sänds upp. Den ska just studera superjordar i detalj och försöka utröna hur pass beboeliga de kan tänkas vara. Antalet planeter som kan hysa liv kan komma att reduceras högst väsentligt.

CHEOPS (Bildkälla: ESA)

Dinosaurierna slogs ut av dubbelasteroid?

Dinosaurierna dog ut på jorden för ca 65 miljoner år sedan efter att en stor asteroid träffat jorden. Det är en teori som lanserades på 1980-talet. New Scientist skriver om en ny forskningsstudie där en grupp forskare lagt fram en teori om att det kan ha varit en dubbelasteroid som slog ner på Yucatanhalvön vid mexikanska golfen. Nedslagskraterns asymmetriska form talar för att det är två asteroider som slagit ner nästan samtidigt. Nedslaget var så kraftigt att det mosvarade ett par miljoner vätebomber. Omfattande bränder gav upphov till så mycket sot att det förmörkande himlen i månader eller t o m år. Avsaknaden av solljus fick ekosystemen att kollapsa. Dinosaurierna svalt ihjäl.

(Bildkälla: GEUS)

Studier av nära-jorden-asteroider visar att ca 15% är binära. Forskarna tror att flera sådana asteroidpar under årmiljardernas lopp slagit ner på jorden. 

Solens koronamassutkastningar har analyserats

Enorma mängder plasma kastas ut i rymden i s.k koronamassutkastningar vid utbrott på solen. Rymdsonden SDO har lyckats utröna hur dessa koronamassutkastningar egentligen skapas. Genom att studera några solutbrott har man sett hur en serie av magnetiska loopar skapas på solytan. Dessa föregår själva koronamassutkastningen med ett antal timmar och forskarna tror att man, genom att ha koll på dessa loopar, kan förutspå solutbrott lite tidigare. Att tidigt varna för större solutbrott är viktigt för att minska de skador som utbrotten kan ställa till med på kommunikationsutrustning, satelliter m.m. Rymdsonderna SDO och Stereo har tillsammans skapat 3-dimensionella bilder av dessa loopar. De ser ut som utsträckta åttor och sträcker sig en bra bit ut från solytan.

(Bildkälla: NASA)

NASA har tagit fram en video som visar hur det går till när solutbrotten byggs upp.

(Källa: NASA)