När ska den första exomånen upptäckas?

I den stora mängden data som Keplerteleskopet samlat in finns ett stort antal exoplanetkandidater. Där finns också många signaler som kan tyda på förekomsten av ytterligare planeter eller kanske rent av exomånar. Än så länge har ingen exomåne upptäckts, men inom de närmaste åren lär ett antal sådana upptäckas. Orsaken till att månar kring exoplaneter ännu inte upptäckts är att de allra flesta sannolikt, likt månarna i vårt solsystem, är små i förhållande till planeterna. Bilden nedan visar de större månarna i vårt solsystem. Jupitermånen Ganymedes, den störste av solsystemets månar, har en diameter som är mindre än hälften av jordens och den har en massa på bara 2,5% av jordens.

Bilden nedan visar ett urval av solsystemets månar. Det finns som synes 7 halvstora månar. Klicka på bilden för att förstora den.

(Bildkälla: NASA)

Astrobiology Magazine har en artikel om exomånar och deras förutsättningar för att hysa liv. I vårt solsystem är det fullt möjligt att det finns enkla livsformer på t.ex Jupitermånarna Europa och Ganymedes samt Saturnusmånen Enceladus. Under dessa planeters istäcke finns flytande vatten, den viktigaste förutsättningen för liv. Vad kan göra exomånar lämpliga för liv? Det finns några faktorer på plussidan likväl som på minussidan för månar kontra planeter.

Vad gäller planeter talar man om att de bör finnas inom den beboeliga zonen kring en stjärna för att ha de rätta förutsättningarna för liv. Temperaturen på planetens yta gör att vatten kan hålla sig flytande under längre perioder. Månar kan ha flytande vatten trots att de befinner sig långt ifrån den beboeliga zonen. Detta gäller t.ex de ovannämnda månarna kring Jupiter och Saturnus, som har vatten under tjocka istäcken. Det som gör att vatten håller sig flytande är den extra energi som månarna får via de gravitationskrafter som de utsätts för när de kretsar kring dessa jätteplaneter. De får också energi via det ljus som reflekteras från planeten. På minussidan finns att månar med jämna mellanrum förmörkas när de kretsar kring planeten. Dessa "solförmörkelser" innebär att temperaturen blir ojämn på månarna. 

Illustration av en måne kring en planet (Bildkälla: NASA)

Astronomer som forskar om exomånar menar att man bör definiera den beboeliga zonen kring planeter tydligare. Inom vilka gränser kan månar ha förutsättningar för att utveckla liv? Kretsar de för nära en stor planet utsätts de för så starka krafter att liv omöjliggörs. Ett typexempel på detta är Jupitermånen Io, som är den mest vulkaniska himlakroppen i solsystemet. Månar som kretsar nära planeter riskerar också att hamna i mer elliptiska omloppsbanor vilket gör att yttemperaturen kan variera. Sannolikheten för att hitta månar med förutsättningar för liv ökar kring solliknande stjärnor. Röda dvärgstjärnor med låg massa har en så liten beboelig zon att månar skulle behöva kretsa mycket nära sina planeter och därmed utsättas alltför starkt av gravitationskrafter.

Kan man upptäcka en stor exomåne kring en stor gasplanet på ett lagom avstånd från planeten finns förutsättningar för liv. Det är helt klart en fördel om en sådan måne är betydligt större än de månar vi ser i vårt solsystem. Enligt forskarna är det fullt möjligt att att månar stora som jorden kan bildas. Sådana månar kan ha flytande vatten, en atmosfär som är långsiktigt stabil och ett magnetfält som skyddar månen från skadlig strålning från stjärnan. Magnetfältet skyddar också från de laddade partiklar som en gasplanets magnetosfär genererar. Frågan är bara när den första exomånen upptäcks? För utan tvekan finns de i stor mängd kring de exoplaneter som redan har upptäckts.

Forskare tror att det finns fler Plutomånar

Forskare tror att Pluto har ännu fler månar än de fem som hittills upptäckts. Det skriver man i en forskningsrapport som publiceras (se Arxiv.org) bara några dagar efter att omröstningen om namn på Plutos små månar avslutats. Forskarna har studerat hur de små Plutomånarna har tillkommit. Det tycks vara så att en kollision mellan två himlakroppar skapat både Pluto och dess stora måne Charon. I kollisionen kastades en hel del materia ut som så småningom klumpade ihop sig till de fyra mindre Plutomånar som hittills upptäckts. Dessutom bör det i processen ha skapats ytterligare några små månar med diametrar på mellan 1-3 kilometer. Dessa tros kretsa en bit ut från Pluto, utanför månen Hydras omloppsbana. Dessutom tror forskarna att det finns stora mängder mindre gruspartiklar kring Pluto.

Plutosystemet (Bildkälla: NASA)

Rymdsonden New Horizons är på väg mot Pluto. Enligt forskarna bör sonden kunna bekräfta om det verkligen finns fler månar när den väl når Pluto i juli 2015. Det ska bli intressant att följa den fortsatta planeringen av rymdsondens omloppsbana kring Pluto. Det finns en stor osäkerhet om hur Plutomiljön egentligen är och vilka risker som en rymdsond kan utsättas för när den närmar sig denna dvärgplanet. NASA har nog lite att grubbla över. Det vore ju synd om rymdsonden skulle skadas av gruspartiklar efter nästan 10 års färd!

Fem rejäla solutbrott på ett par dagar!

Solen har varit mycket aktiv de senaste dagarna och hade fem rejäla solutbrott 26-28 februari. Rymdsonden SOHO har fångat dessa koronamassutkastningar på bild och nedan visas alla utbrotten i en och samma bild. Intressant att notera är att utbrotten ser helt olika ut, där särskilt utbrottet på solens högra sida skiljer sig från de andra. Det ser ut som en virvel som slungas ut från solen.

(Bildkälla: NASA)

Trots dessa utbrott har solen varit ganska lugn de senaste månaderna. 2013 väntades solaktiviteten vara på topp i solens 11-åriga cykel, men nu tror forskarna att solmax kan ha dubbla toppar. Det innebär att det blir två lite mindre toppar tätt efter varandra och inte en stor topp. Så var det de två senaste gångerna i slutet av 1980-talet och i början av 2000-talet. I slutet av 2011 var det ganska hög solaktivitet och man tror att det kan bli en andra topp i år eller nästa år. Jag hittade en NASA-film på bloggen Rymdväder som beskriver det hela. 

(Källa: NASA)

Kometen som nästan krockar med Mars

I veckan som gått har det kommit rapporter om en komet som riskerar att krocka med Mars i oktober nästa år. De senaste uppgifterna om kometen, C/2013 A1, är att den passerar Mars på ett avstånd av endast 38.000 kilometer. Det är extremt nära! Emily Lakdawalla rapporterar om kometen på Planetary Societys websida. Kometer sprider som bekant ut en massa partiklar i sin bana och det kan finnas risk för att rymdsonder kring Mars kan träffas av sådana partiklar. Även om partiklar, huvudsakligen is och damm, är små skulle de träffa en rymdsond med en så stor hastighet att de utan tvekan skulle åstadkomma stor skada. För en observatör på Mars hade denna kometpassage utan tvekan varit riktigt spektakulär! Man får hoppas att rymdsonderna kring Mars kan fånga kometen på bild.

Illustration av komet (Bildkälla: NASA)

Amerikanska budgetkrisen drabbar NASA:s verksamhet

Den amerikanska budgetkrisen har ju blivit något av en följetong under de senaste åren. Politikerna i kongressen har inte lyckats nå en överenskommelse om hur budgetunderskotten ska hanteras, vilket innebär att automatiska nedskärningar i de federala utgifterna slår till från och med idag. Totalt 85 miljarder dollar ska sparas i år och det drabbar all statlig verksamhet. UniverseToday rapporterar om att NASA-chefen Charles Bolden meddelat att det sannolikt innebär förseningar vad gäller nya rymdsondsprojekt m.m. NASA ska spara 5% under resterande del av budgetåret, vilket motsvarar 726 miljoner dollar. Framförallt drabbas programmet som avser kommersiell rymdfart. Lite komiskt att det just idag sker en uppskjutning av en SpaceX-raket mot den Internationella rymdstationen ISS. Uppskjutningen tycks ha gått bra, men kapseln  tycks i skrivande stund ha fått något tekniskt problem. Det är oklart vad det rör sig om, men problemet uppstod efter separation från raketen.

Dagens raketuppskjutning (Bildkälla: NASA)

Även om NASA drabbas så är det ändå en bagatell i det stora hela. Betydligt värre är att den amerikanska budgetkrisen sannolikt får återverkningar på den ekonomiska tillväxten i USA och därmed på världsekonomin i stort. Om ingen mer långsiktigt hållbar lösning kan nås inom den närmaste tiden ökar risken för en allvarlig finanskris och en politisk kris. 

En stor gasplanets födelse har observerats

Astronomer har med hjälp av ESO:s Very Large Telescope (VLT)upptäckt vad som kan vara en stor gasplanet som är under bildande. Astronomerna har studerat en stor gasskiva runt den unga stjärnan HD 100546, som befinner sig 335 ljusår från oss. I skivan har man observerat något som ser ut att vara en Jupiterliknande protoplanet under bildande. Om det verkligen är en protoplanet är inte helt säkerställt, men det skulle i så fall vara första gången som man direkt observerar planetbildning i ett såpass tidigt skede. Det kan ge värdefull kunskap om hur planetbildning går till.

Illustration av en exoplanet under bildande (Bildkälla: NASA)

Redan tidigare har man upptäckt en planetkandidat kring HD 100546, på ungefär samma avstånd från stjärnan som Jupiter är från solen, men den nyupptäckta protoplaneten är ytterligare mer än tio gånger längre ut från stjärnan. Stora gasplaneter bildas i vanliga fall lite längre ut från en stjärna eftersom större mängder gas kan ansamlas till en jätteplanet. Den här protoplaneten tycks dock kretsa ovanligt långt ut från stjärnan. Det kan tänkas att den bildats närmare stjärnan och sedan rört sig utåt. Planeter tycks kunna röra sig både utåt och inåt i planetsystem. Ett flertal så kallade heta Jupiters har upptäckts som kretsar nära sina respektive stjärnor. Dessa har sannolikt rört sig inåt mot stjärnan.

Bemannad rymdsond till Mars i privat regi redan 2018?

Inspiration Mars Foundation, en privat non-profit-organisation, meddelar att man planerar genomföra en bemannad rymdfärd till Mars. En rymdsond med två astronauter ska flyga runt Mars och tillbaka till jorden. Uppskjutning av sonden ska kunna ske redan 2018 och uppdraget är tänkt att vara i 501 dagar. Dennis Tito, som 2001 blev den förste rymdturisten att besöka den internationella rymdstationen (ISS), är talesman för organisationen. Man hoppas kunna finansiera projektet via donationer.

Den tänkta Marskapseln (Bildkälla: Inspiration Mars Foundation)

Man kan ju undra om denna vilda idé verkligen är genomförbar. Det är ett mycket avancerat uppdrag och det är bara fem år till 2018. Förutom svårigheten att skicka en rymdsond med astronauter till en annan planet handlar det också om att skydda astronauterna från strålning och andra problem som kan uppstå vid en så lång rymdfärd. Tito och Co hoppas kunna använda sig av befintlig teknologi och hoppas få hjälp av bl a det amerikanska företaget SpaceX. Det företaget har ju bevisat att man har tekniskt kunnande i och med de framgångsrika flygningar som genomförts till ISS. Redan på fredag eftermiddag svensk tid är det dags för den tredje ISS-färden om vädrets makter inte ställer till med problem.

Det låter som en helt galen idé men inget tycks vara omöjligt så varför inte? Läs mer om projektidén på New Scientist websida. Läs också organisationens faktablad HÄR.

Den röda planeten Mars (Bildkälla: NASA)