Grand Canyon är magnifikt men ändå inget mot Valles Marineris på Mars

Jag har varit på rundresa i USA i två veckor och bland annat besökt Grand Canyon. Det är fantastiskt att stå där vid kanten till denna enorma kanjon som Coloradofloden karvat ut under årmiljonernas lopp. Grand Canyon är ca 450 kilometer lång och mer än 20 kilometer bred som mest. Den är mer än 1.600 meter djup och det är inte utan att man får svindel när man tittar ner i avgrunden.

(Bild: Kari Aartojärvi)

Vid solnedgången blir det nästan magiskt att skåda hur klipporna sakta ändrar färg. Långt där nere i dalen kan Coloradofloden skymtas. När man ser den idag är det svårt att förstå hur denna till synes "fjuttiga" lilla flod kan ha åstadkommit detta enorma ärr i landskapet.

(Bild: Kari Aartojärvi)

I all sin storhet är dock inte Grand Canyon solsystemets största kanjon. Den finns på Mars och heter Valles Marineris. I jämförelse med denna Marskanjon är faktiskt Grand Canyon nästan ingenting! Valles Marineris är ett system av kanjoner som sträcker sig hela 4.000 kilometer över Mars. Den är upp till 200 kilometer bred och hela 7 kilometer djup på det djupaste stället! Undrar just hur det skulle vara att stå vid kanten till denna gigantiska kanjon?! Kanske är det så att den helt enkelt är för stor för att ge det där magiska intrycket som Grand Canyon ger? Lagom är bäst brukar man ju säga, så Valles Marineris må vara solsystemets största kanjon, men Grand Canyon kanske är den vackraste. Vi får väl se om någon framtida astronaut kommer att få skåda över Valles Marineris avgrund på Mars.

(Bildkälla: NASA)

Som synes på bilden nedan sträcker sig Valles Marineris över nästan hela planetskivan.

(Bildkälla: NASA)

Ett flertal nya rymdsondsuppdrag till Mars i pipeline

Det är en intensiv utforskning av den "röda planeten" just nu och mer ska det bli. Vi kommer att få se ett flertal rymdsonder till Mars de närmaste åren. Alla de stora rymdnationerna är med på banan och planerar för Marsprojekt. Här nedan ges en översikt av läget.

MAVEN
Först i tur (i konkurrens med den indiska sonden som beskrivs nedan) att sändas mot Mars är NASA:s rymdsond MAVEN (Mars Atmosphere and Volatile Evolution) som sänds upp redan i november 2013. Sonden ska framförallt studera atmosfären och magnetfältet kring Mars. Målet är att få ökad förståelse för hur planeten successivt fått en allt tunnare atmosfär genom att den förlorat atmosfäriska gaser ut i rymden. Tanken är att man därmed ska kunna få en bild av planetens klimathistoria. Tidigare Marsstudier visar på att planeten haft stora mängder vatten, vilket tyder på ett helt annat klimat än det vi idag ser på denna iskalla och ökentorra planet. En teori är att Mars haft ett mycket starkare magnetfält som skyddat planeten från solvinden. När magnetfältet försvagades tilläts solvinden torka ut planeten. Rymdsonden går in i omloppsbana kring Mars i oktober 2014.

Illustration av MAVEN (Bildkälla: NASA)

Mangalyaan - Mars Orbiter Mission
Sent i höst (oktober-november) ska också den indiska rymdmyndigheten ISRO sända iväg en rymdsond mot Mars. Emily Lakdawalla har skrivit en del om projektet på Planetary Societys bloggsida. När sonden når Mars under 2014 ska den in i en elliptisk omloppsbana. Avståndet till Mars kommer att variera mellan 372 kilometer och ca 80.000 kilometer. Sondens uppdrag är framförallt att studera Marsatmosfären, men också att kartlägga planetens sammansättning.

Illustration av Mangalyaan (Bildkälla: ISRO)

InSight
NASA:s nästa Marslandare, InSight, sänds upp i mars 2016, med uppdraget att utforska planetens sammansättning och temperatur m.m. Den ska landa på Mars i september samma år och verka i två år. Landaren bygger på ungefär samma teknologi som Phoenixlandaren som damp ner på Marsytan 2008. Syftet är att få ökad kunskap om Mars sammansättning och om hur en planet som Mars bildas och utvecklas. Uppdraget handlar mycket om geofysisk utforskning - att studera seismisk aktivitet, värme etc. Landaren är bl a utrustad med en avancerad borr som ska borra några meter ner i Marsmaterian. Landningen ska ske i ett slättområde som heter Elysium Planitia, som visar tecken på att ha varit vulkaniskt aktivt.

Illustration av InSight (Bildkälla: NASA)

ExoMars: Trace Gas Orbiter resp Marsfordon
Den europeiska rymdmyndigheten ESA och den ryska rymdmyndigheten Roscosmos har kommit överens om upplägget för det gemensamma ExoMars-projektet. Två rymdsondsuppskjutningar, 2016 resp 2018, ska ske där den första är den s.k Trace Gas Orbiter (TGO) 2016, som också inkluderar en landare med det kryptiska namnet Entry, Descent anl Landing Demonstrator Module (EDM). Liksom så många andra Marsprojekt är uppdraget att försöka utröna om liv existerat på Mars. TGO ska studera Marsatmosfären och bl a söka efter metan, som kan vara en indikator på aktiva biologiska eller geologiska processer.

År 2018 sker uppskjutning av sond nr 2 i ExoMars-projektet. Den inkluderar en landare samt ett Marsfordon. Den tycks ha samma typ av uppdrag som NASA:s Curiosity, dvs att borra efter liv. Detta fordons borr ska kunna tränga ner 2 meter under Marsytan. Tanken är att försöka finna organisk materia som inte förstörts av den starka strålningen vid Marsytan.

Ryssland, som kom in ganska sent i projektet efter att NASA beslutade sig för att hoppa av, bidrar med både raketer för uppskjutning av rymdsonderna och med landaren i "ExoMars 2". ESA står för landaren i "ExoMars 1" samt med Marsfordonet. Båda rymdmyndigheterna står för olika typer av instrument.

Illustration av Trace Gas Orbiter (Bildkälla: ESA)

Marsfordonet (Bildkälla: ESA)

NASA:s Marsprojekt 2020
Som jag skrivit tidigare här i bloggen (se HÄR) planerar NASA för ett Marsprojekt 2020, som inkluderar ytterligare ett Marsfordon. Projektet liknar till stor del det nuvarande Curiosity-projektet.

Kommersiella färder till Mars?
Multimiljardären Dennis Tito, den förste privatperson som år 2001 besökte den Internationella rymdstationen ISS, har inom ramen för Inspiration Mars Foundation annonserat om planer på en rymdfärd till Mars redan 2018. Tanken är att ett flertal kommersiella rymdbolag ska samarbeta i ett projekt som syftar till att sända två "amatörastronauter" i en bana runt Mars och tillbaka till jorden. Just 2018 ligger jorden och Mars perfekt i linje för att en rymdsond likt en boomerang ska kunna flyga runt Mars och åter till jorden. Nästa sådant tillfälle blir inte förrän år 2031. Året 2018 är även perfekt med tanke på att solaktiviteten väntas vara på en låg nivå i solens 11-åriga cykel. Det gäller ju att se till att Marsastronauterna inte utsätts för alltför mycket strålning under färden mot Mars. Det hela beräknas vara i ca 500 dagar. Återstår att se om man verkligen hinner få till ett projekt på de 5 år som återstår.

Illustration av Marssonden (Bildkälla: Mars Inspiration Foundation)

Ett annat kommersiellt projekt som varit på tapeten det senaste året är MarsOne. Detta något "galna" projekt har som målsättning att etablera en bosättning på Mars 2023. Dessförinnan ska diverse förnödenheter sändas till Mars med hjälp av en Marslandare. Det hela ska finansieras via TV-intäkter. Personligen skulle jag bli väldigt förvånad om det här projektet blir verklighet. Information om projektet finns HÄR.


Kina?
Även den kinesiska rymdmyndigheten CNSA har förstås Marsplaner, men de tycks vara lite mer på sikt. Reuters rapporterade i höstas att Kina först 2030 planerar att genomföra ett rymdsondsprojekt med målet att hämta Marsmateria till jorden. Massmedia rapporterade också i början av december ifjol om de kinesiska planerna att odla grönsaker på Mars i ett stort växthus. Vi får väl se om inte också Kina snart rapporterar om ett kommande Marsprojekt. Den kinesiska rymdmyndigheten är inte så värst kommunikativ om sina planer.

Japan?
Japanska rymdmyndigheten JAXA har inte meddelat några konkreta Marsplaner, men planerar, enligt websidan Physorg, att sända upp ett rymdteleskop någon gång under 2013 med uppgift att bl a studera Marsatmosfären.

Illustration av teleskopet (Bildkälla: JAXA)

Som synes blir det många projekt som i detalj kommer att utforska planeten Mars. Till ovanstående ska förstås läggas alla nu pågående Marsprojekt. Flera av dem kommer sannolikt att pågå ytterligare några år, så det blir nästan lite trångt i luftrummet ovan Mars.

Allt om solaktiviteten på bloggen Rymdväder

Bloggen Rymdväder blir bara bättre och bättre. Nu kan man se utvecklingen på solen ur de olika solsondernas perspektiv och dessutom få en dag-för-dag bild av hur solaktiviteten förändras i "Helioviewer". 

360 graders panoramabild från Mars

Curiosity har tagit en stor mängd bilder under sin färd på Mars. Det finns ju kameror lite varstans på fordonet. Nu har en del av bilderna komponerats till en stor gigapixelbild som visar Marsytan med en helt fantastisk skärpa. Kolla in länken HÄR som visar en 360 gradersvy av Mars. Peka på bilden för att se hela bilden. Man kan också zooma in detaljer.

En liten del av bilden (Bildkälla: NASA)

Tre planeter i samma riktning

Rymdsonden SOHO har tagit en bild på koronamassutkastningar från solen. I bilden kan man också se planeterna Venus, Mars och Uranus.

(Bildkälla: NASA)

Uranus har en udda trojan

New Scientist rapporterar att forskare har upptäckt att Uranus har en asteroidliknande trojan som "leder" planeten i dess Lagrangepunkt 4. Den ca 60 kilometer stora himlakroppen har samma omloppsbana som Uranus och befinner sig ca 3 miljarder kilometer "före" planeten i banan. Det är första gången man upptäcker en sådan s.k trojan kring Uranus. Tidigare har man trott att Jupiters starka gravitationskraft omöjliggjorde trojaner kring Saturnus och Uranus. Sedan tidigare har man upptäckt trojaner kring Mars, Neptunus och jorden, men fyndet av denna trojan kring Uranus visar att relativt stora himlakroppar kan befinna sig i intressanta positioner för att liv ska kunna uppstå. Forskarna menar att stora exoplaneter skulle kunna ha jordliknande trojaner som befinner sig inom den beboeliga zonen kring en stjärna. Frågan är bara hur man ska kunna upptäcka dessa objekt. De är ju t o m svåra att finna kring planeterna i vårt solsystem.

De olika Lagrangepunkterna (Bildkälla: Wikipedia)

Saturnus ringar och månar är antika

Forskare som analyserat rymdsonden Cassinis data har fastställt att Saturnus ringar och månar bildats redan i solsystemets begynnelse. De skapades samtidigt som planeterna började bildas ur den gasskiva som omgav solen för drygt 4 miljarder år sedan. Dessa forskningsrön visar att solsystemets objekt kan tänkas ha bildats ganska snabbt efter att solen började fusionera väte till helium. Flera av Saturnusmånarna har tjocka istäcken och forskarna tror att även vattenisen bildats tidigt. Kometer kan föra med sig is till planeter och månar, men kring Saturnus är det så mycket is att kometerna inte kan ha levererat allt. 

Några av Saturnus ringar och månar (Bildkälla: NASA)