Senaste nytt om Kepler 62 och 69 samt om exoplanetforskningen i stort

Keplerteleskopets upptäckt av de tre jordlika exoplaneterna Kepler 62e, Kepler 62f och Kepler 69c har gett eko i massmedia. Så gott som alla ledande tidningar skriver om upptäckten. Intresset för planeter kring andra stjärnor ökar för varje upptäckt. Den som vill fördjupa sig lite i den senaste tidens exoplanetutforskning kan t.ex studera mina bloggartiklar i ämnet HÄR. Det har blivit en hel drös med artiklar bara den senaste veckan. Se också fliken "Exoplaneter", med lite basfakta bl a om hur man letar efter exoplaneter Även Populär Astronomi har en stor mängd artiklar om Exoplaneter. Det finns förstås en rad engelskspråkiga websidor som skriver utförligt om exoplaneter. Ett exempel på en sådan sida är SpaceDaily. Även NASA har websidor i ämnet (se bl a den HÄR).

Som vanligt när det gäller exoplaneter är det en hel del spekulationer med i rapporteringen. Det gäller såväl NASA:s rapportering och hur den vidareförmedlas i media. Det rapporteras om tänkbara "vattenvärldar" på ett par av Kepler-planeterna och om goda förutsättningar för liv. Sanningen är att om detta vet man ingenting. Faktum är att det enda man med hygglig precision känner till är planeternas storlek och deras avstånd från stjärnan. Utifrån kunskap om stjärnans storlek kan man beräkna den beboeliga zonens omfattning och bedöma om planeterna ligger innanför denna zon. Det är viktigt att påpeka att en planet inte automatiskt är beboelig bara för att den ligger i den beboeliga zonen. Planetens sammansättning, atmosfär, magnetfält m.m är väl så betydelsefullt. I dagsläget vet vi som sagt inte så värst mycket om dessa viktiga faktorer för liv på de nyligen upptäckta planeterna. Det vi dock vet är att de tack vare rätt avstånd från stjärnorna har goda förutsättningar för att liv ska kunna uppstå. Huruvida liv finns på planeterna kräver betydligt mer avancerad utforskning med ett ännu bättre teleskop än Kepler.

Bilderna nedan visar de två nyupptäckta planetsystemen, med jämförelse med vårt solsystems innersta planeter. Noteras bör att Kepler 62-systemet på många sätt liknar vårt solsystem. Det kan ju tänkas att det finns större gasplaneter längre ut från stjärnan som skulle kunna motsvara Jupiter, Saturnus och de andra större planeterna i vårt solsystem. Det är ju lite extra spännande också att det finns två relativt små planeter i den beboeliga zonen. Det kan ju sätta igång fantasin! Tänk om båda planeterna har utvecklat liv som successivt blivit så intelligent att man kan göra rymdfärder. Kan det då tänkas att man umgås fredligt med sin planetgranne eller sätter man igång att utplåna varandra. Fast nu är det spekulation på hög nivå från min sida!

(Bildkälla: NASA)

(Bildkälla: NASA)

Veckans exoplanetskämt lyder så här:

- "Hur vet man om en planet har intelligent liv?"

- "Man söker efter freon!"

- "Va!"

- "Finns det höga halter av freon i atmosfären så har man uppfunnit kyl och frys på planeten!"

Keplerteleskopet har upptäckt tre jordlika planeter

Ikväll klockan 8 höll NASA:s Keplerteam en presskonferens där man rapporterade en riktigt intressant nyhet, kanske det mest spännande exoplanetfyndet så här långt. Man har upptäckt ett planetsystem med två små planeter, Kepler 62e och 62f. Som planetnamnen antyder finns det fler planeter kring denna stjärna. De är i själva verket minst 5 stycken. De två planeterna är de hittills minsta som upptäckts inom den beboeliga zonen. Har dom "rätt" atmosfär så kan dom mycket väl ha flytande vatten. Man har dessutom upptäckt en "superjord", som är 1,7 gånger större än jorden kring en annan stjärna. Planeten har fått namnet Kepler 69c.

Skiss som visar de nyupptäckta planeterna (Bildkälla: NASA)

Kepler 62-systemet är 1.200 ljusår från oss. Stjärnan är något mindre än vår sol. planeten Kepler 62e är 1,6 gånger jordens storlek och Kepler 62f  1,4 gånger jordens storlek. De kretsar runt stjärnan på 122 resp 267 dagar. Keplerteamet vet storleken på planeterna men inte deras massa och densitet, men sannolikt rör det sig om stenplaneter. Fyndet innebär att man för första gången identifierat vad som skulle kunna vara "jordkopior", dvs planeter som kan vara lika vår egen jord och som kan hysa liv.

Kepler 69-systemet består av minst två planeter, varav en kan vara jordlik. Systemet är 2.700 ljusår från oss. Kepler 69c kretsar kring sin stjärna med en omloppstid på 242 dagar.

Illustration av Keplerteleskopet (Bildkälla: NASA)

Röriga månsystem kring Jupiter och Saturnus

Det är ganska stor skillnader mellan Jupiters månsystem och Saturnus månsystem. Om det skrev jag ett inlägg i höstas (läs HÄR). Se bara på följande två månkartor som visar månarnas relativa storlek (klicka på bilderna för att förstora dem).

(Bildkälla: Wikipedia, bildbearbetning Kari Aartojärvi)

(Bildkälla: Wikipedia, bildbearbetning Kari Aartojärvi)

Märkligt hur olika dessa månsystem har blivit. Det finns också andra skillnader. Jag studerade Jupiters och Saturnus månar häromdagen och hittade en kul websida som beskrev månarna i detalj. Det är Scott S. Sheppard som står för websidan, som är typiskt forskarprimitiv vad gäller design. Innehållet är desto bättre. Vem är då Scott S. Sheppard? Jo, det är en amerikansk astronom vid Carnegie Institution för Science som lett det team som upptäckt det stora flertalet små månar kring Jupiter och Saturnus. På websidan finns alla tänkbara fakta om alla Jupiters och Saturnus månar (och även om Uranus och Neptunus månar m.m). Där finns också ett par bilder av månsystemen, som mest liknar röriga garnnystan!

Jupitermånarnas omloppsbanor (Bildkälla: Sheppard)

Jupiters månar kretsar kring planeten i grupper kan man säga. Först har vi en grupp på fyra små månar som kretsar väldigt nära Jupiter, där omloppsbanans medelradie är ca 100.000 - 200.000 kilometer. Sedan kommer de fyra galileiska månarna (Io, Europa, Ganymedes och Callisto), Jupiters i särklass största månar, med en medelradie för omloppsbanan på mellan 400.000 kilometer och 1,9 miljoner kilometer. Därefter kommer fem relativt små månar på lite drygt 10 miljoner kilometers avstånd. Resterande dryga 50 små månar finner man på ca 20 miljoner kilometers avstånd. I bilden ovan anges de galileiska månarna i rosa färg mitt i bilden.

Saturnusmånarnas omloppsbanor (Bildkälla: Sheppard)

När man ser Saturnussystemet återgivet så här så liknar det ju i mångt och mycket Jupitersystemet. Det ser minst lika rörigt ut. Även kring Saturnus ser man månarna i lite olika grupper. Här interagerar dock planeterna kanske starkare med planetens ringsystem. Mellan den innersta D-ringen och den yttersta E-ringen finns det ca 20 månar, flera av dem relativt stora. Här finns t.ex månarna Dione, Tethys, Enceladus och Mimas. Samtliga 20 månar har en omloppsbana med en medelradie under 400.000 kilometer, dvs ungefär månens avstånd från jorden. Tänk 20 månar som kretsar innanför månbanan!

Utanför E-ringen hittar vi Saturnus tre största månar, Titan, Rhea och Iapetus samt den mellanstora månen Hyperion. Dessa har en medelradie för omloppsbanan på mellan 500.000 kilometer och 3.6 miljoner kilometer. Övriga ca 40 månar kretsar längre ut, på mellan 11 och 25 miljoner kilometers avstånd. I bilden ovan anger de rosa ringarna i mitten de fem största Saturnusmånarnas omloppsbanor.

En slutsats man kan dra när man studerar månars omloppsbanor är att de stora månarna återfinns relativt nära respektive planet. En stor mängd små månar, som sannolikt i många fall har fångats in av planeterna, kretsar på ganska långa avstånd från de två planeterna.

Har månen trots allt en atmosfär?

Det var länge en sanning att månen saknar atmosfär. Likaså var det en sanning att månen är torr och saknar vatten. Nu vet vi att månen har både vatten och en atmosfär. Vad gäller atmosfären så är den extremt tunn. Här på jorden skulle vi beteckna det som närmast vakuum. Atmosfären innehåller dessutom en del udda gaser såsom natrium och kalium.

Astronauterna på den sista (senaste?) månfärden med Apollo 17 i december 1972 placerade ut ett instrument, LACE (Lunar Atmospheric Composition Experiment), på månytan. Med hjälp av detta instrument kunde forskarna upptäcka små mängder av olika ämnen, bl a helium och argon och tecken på förekomst av neon, ammoniak, metan och koldioxid. Natrium och kalium har upptäckts med hjälp av teleskop på jorden. Trots att månen är vår i särklass närmaste himlakropp är vår kunskap om den fortfarande bristfällig. Kanske får vi en mer fullständig bild av månatmosfären och dess sammansättning när rymdsonden LADEE (Lunar Atmosphere and Dust Environment Explorer) når månen. Uppskjutningen planeras ske redan i augusti i år.

Läs mer om månforskning på NASA Lunar Science Institute's websida.

Illustration av LADEE (Bildkälla: NASA)

Det är inte lätt för en planet att förbli beboelig

I samband med exoplanetforskning talas om den beboeliga zonen. Det är en zon på på ett visst bestämt avstånd från en stjärna inom vilken planeter kan bibehålla flytande vatten på planetytan. Det innebär att det inom zonen inte är för kallt och inte för varmt. Eftersom vatten tillsammans med energi är två nödvändiga ingredienser för att utveckla liv är den beboeliga zonen viktig när man letar efter jordkopior. Även om en planet ligger perfekt inom den beboeliga zonen och dessutom har vatten så innebär inte det automatiskt att planeten har liv. Det krävs också ett magnetfält. New Scientist skriver om en forskningsstudie som pekar på just detta.

Studien visar att stjärnvinden snabbt torkar ut en planet om den inte skyddas av ett magnetfält. Se bara på vår grannplanet Mars, som är ökentorr. Inte nog med att magnetfältet skyddar från torka, det skyddar också från skadlig strålning, vilket är avgörande för att organismer ska kunna överleva på en planetyta. I studien har man simulerat hur länge en planet kan behålla sitt magnetfält och testat teorin på några kända exoplaneter; Gliese 581d, HD 40307g och GJ 667Cc. Samtliga dessa anses intressanta och hypotetiskt beboeliga och de är alla med på Planetary Habitability Laboratorys topplista över potentiellt beboeliga exoplaneter (klicka på bilden för att förstora den).

(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)

Enligt forskarna har de två förstnämnda planeterna sannolikt ett magnetfält som med nöd och näppe skyddar planeten. GJ 667Cc anses dock dödsdömd vad gäller förutsättningar för liv. Den viktigaste slutsatsen i studien är att inte enbart fokusera på avståndet mellan stjärna och planeter utan också undersöka om planeterna kan tänkas ha ett tillräckligt magnetfält.

Man kan konstatera att det verkar vara svårt för en planet att över en längre tidsperiod vara beboelig!

Illustration av jordens magnetfält (Bildkälla: Wikipedia)

Intresserad av en resa till Mars? Returbiljett är inte inkluderad!

MarsOne heter en holländskbaserad icke vinstgivande organisation som har som mål att etablera en bosättning på Mars. Tanken är att  redan 2023 sända upp en grupp pionjärer som ska börja bygga en Marskoloni genom att etablera en bosättning på den röda planeten. Denna ska sedan vartannat år kunna ta emot nya astronauter. Det hela ska finansieras med framförallt TV-intäkter, men också delvis med ansökningsavgifter från hugade Marsresenärer. Det ska nämligen kosta uppemot 25 dollar att anmäla sitt intresse. Framförallt är det dock TV-sändningar som ska generera tillräckligt med pengar till projektet. Man ser framför sig en slags Big Brother-historia i solsystemsskala.

(Bildkälla: MarsOne)

Enligt Space.com kommer konsortiet bakom MarsOne att redan i juli i år ta emot ansökningar till Marsresan 2023. Man söker i första skedet 24 Marsresenärer. Företrädare för MarsOne tror på en miljon ansökningar. Det finns dock ett litet aber med den här resan och det är att MarsOne endast erbjuder en enkelbiljett! Det är liksom inte meningen att man ska återvända till jorden. Finns det månne hugade resenärer därute i vårt avlånga land? Jag för min del föredrar att följa spektaklet (om det nu blir av) hemifrån TV-soffan.

Ska vi få vara med att ge namn åt exoplaneter?

Rätten att få ge namn åt alla de nya exoplaneter som upptäcks tycks bli årets stora debattfråga inom astronomin. Oj vilken stridsfråga det blivit under den senaste veckan. I princip alla "stora" amerikanska astronomiskribenter verkar ha engagerat sig i frågan (Se t.ex UniverseToday). Se också Populär Astronomis artikel om debatten. Vad handlar då denna planetnamnsstrid om?

Det hela började för en månad sedan när företaget Uwingus VD, Dr Alan Sterns, meddelade att företaget skulle anordna en omröstning om bästa namn för planeten som upptäckts kring Alpha Centauri (läs min tidigare artikel HÄR). Sagt och gjort. På företagets websida kan man nu föreslå ett namn. Det kostar 99 cent och pengarna ska gå till forskning. Det hade väl inte blivit en så stor affär av detta om inte IAU (Internationella Astronomiska Unionen) gått i taket över detta påfund som man tydligen tyckte hotade IAU:s monopol vad gäller att ge namn åt himlakroppar. Representanter för IAU sågade Uwingu jämns med fotknölarna minst sagt och tog ära och heder från allt det företaget sysslar med. Till saken hör att Alan Stern, VD:n på Uwingu inte är vem som helst. Han har haft en hög position inom NASA och är bl a projektledare för rymdsonden New Horizons. Han var 2007 med på Time Magazines lista över de 100 mest inflytelserika personerna i världen. Stern blev förstås ursinnig över IAU:s uttalanden.

Hur går det då i denna namnstrid? Sannolikt får väl IAU sista ordet, men det verkar ha rört upp en hel del känslor. Forskarna är splittrade i två olika läger. En del tycker att det blir kaotiskt om varje exoplanet ska få udda namn som inte hänger ihop. Andra tycker att det är självklart att man ska kunna ge lite roligare namn till exoplaneter än en massa bokstavsbeteckningar efter stjärnnamnen. Kanske läge för en kompromiss där planetens "efternamn" anger stjärnans namn, medan "förnamnet" kan vara föremål för omröstning. Planeten skulle då kunna heta Planetnamn Alpha Centauri. Kanske ännu bättre tvärtom där planetnamnet blir efternamn, t.ex Alpha Centauri Planetnamn. Om man sedan ger den första upptäckta planeten kring en stjärna ett namn som börjar på A och nästa ett namn som börjar på bokstaven B osv så får man lite ordning på namnen dessutom.

Hur går det då i Uwingus omröstning vad gäller exoplaneten Alpha Centaui B b? Just nu leder "Rakhat" före "Caleo" och "Amara". Omröstningen pågår till 22 april.