Orkansäsongen närmar sig på Titans norra halvklot

Saturnus stora måne Titan har årstider liksom jorden, men med den skillnaden att Titans årstider är mycket längre eftersom Titanåret är uppemot 30 år, dvs den tid det tar för Saturnus inklusive Titan att göra ett varv runt solen. När rymdsonden Cassini gick in i omloppsbana runt Saturnus och dess månar hade det norra polarområdet vinter, men från augusti 2009 har solens strålar så sakteliga alltmer lyst upp även detta område. Våren är i antågande på Titan och kring år 2017 är det midsommarafton.

Vår och sommar innebär också blåst i området. Även om det bara rör sig om vindhastigheter på några få kilometer per timme så kan blåsten göra att det blir vågor på de kolvätesjöar som finns vid Titans nordpol. Det tror i alla fall NASA:s forskare, som kommer att studera väderförhållandena vid nordpolen lite extra under kommande år. Enligt beräkningar bör det kunna bli våghöjder på kanske några decimeter, vilket skulle kunna observeras av rymdsonden Cassini. Det finns också beräkningsmodeller som antyder att det borde kunna uppstå lokala orkaner (tropiska stormar) framåt midsommartid (2017 alltså) med vindhastigheter på uppemot 70 kilometer per timme.

Liguia Mare, en kolvätesjö på Titan (Bildkälla: NASA)

Marsfordonet Opportunity tar snart rekordet

Marsfordonet Opportunity är inte precis solsystemets snabbaste fordon. Efter mer än nio års körande har den inte tillryggalagt mer än knappt 36 kilometer. Det är dock rekord vad gäller amerikanskbyggda rymdfordon. Opportunity slog nämligen i veckan det rekord som Apollo 17:s månfordon från 1972 hade med några meter. Världsrekordet (eller solsystemsrekordet kanske man ska kalla det) innehas av ryska månfordonet Lunokhod som 1973 rullade hela 37 kilometer på månens yta. Innan året är slut har förmodligen Opportunity slagit det rekordet. Konstigt egentligen att dagens rymdfordon är så långsamma. Fascinerande också att man redan för 40 år sedan lyckades bygga fordon som kunde köra med ganska bra fart på månen. Det amerikanska månfordonet från 1972 kördes dessutom av astronauter, Eugene Cernan och Harrison Schmitt. Opportunity har kört runt i en slinga i Endeavour-kratern, enligt bilden nedan.

(Bildkälla: NASA)

Just nu studerar den hårt packad lera som tros ha bildats genom att vatten flödat i området.

(Bildkälla: NASA)

Nytt borrhål på Mars

Curiosity har använt sin borr på Mars. Resultatet blev ännu ett snyggt borrhål. En del av gruset ska samlas in av Curiositys robotarm och analyseras av det lilla minilaboratorium som finns i fordonet. NASA tycks vilja döpa varje liten klippa som Curiosity undersöker. Den senaste har fått namnet Cumberland och ligger bara 2,75 meter från den klippa, "John Klein", som senast blev utsatt för borren. Det senaste borrhålet är bara 1,6 centimeter i diameter och 6,6 centimeter djupt. Syftet med borrningen är att försöka hitta spår av några av "livets byggstenar" på Mars.

(Bildkälla: NASA)

Hur går det då till när Curiosity borrar, samlar in och analyserar Marsmaterian? Kolla in NASA:s dryga två minuter långa video som förklarar denna ganska komplicerade process.

(Källa: NASA)

Hur man bygger en koloni på Mars

De senaste månaderna har det hänt något spännande beträffande planeten Mars. Astronomer och andra forskare börjar på allvar tala om bemannade rymdfärder till Mars och om att bygga en koloni på planeten. Jag har tidigare rapporterat om olika initiativ i frågan (se artiklar under etiketten "Marsutforskning", skrivna i april-maj). Flera vetenskapliga tidskrifter har under den senaste veckan spunnit vidare på idén om en Marskoloni och vad som krävs för att verkligen bygga en sådan.

Bilden nedan, som jag hittade på Wikipedia, visar hur Marskolonisatörer ägnar sig åt odling av grönsaker. Det här med matproduktion är förstås den mest centrala frågan som måste lösas vid en eventuell Marskolonisation.

(Bildkälla: NASA, via Wikipedia)

Tidskriften New Scientist skriver i en artikel om vad som krävs för att bygga en bestående Marskoloni. Förra veckan skrev Astrobiology Magazine om "Farming on Mars".  Att bygga en Marskoloni och att där producera mat för att överleva är kanske nödvändigt för att rädda mänskligheten, säger flera ledande forskare. Det låter onekligen deprimerande när den f.d astronauten och nuvarande NASA-administratören John Grunsfeld säger att "Single-planet species don´t survive". Är Mars den sista utposten om allt går åt fanders på jorden? Hemsk tanke, men i den värsta av världar kan det tyvärr bli en realitet. Hur ska man då kunna överleva på Mars? När man studerar experternas syn på saken så är det utan tvekan en enorm utmaning att verkligen kunna bygga en bestående Marskoloni.

Forskarna är eniga om att det behövs stora utrymmen att vistas i, dels för att producera mat, dels för att klara en längre vistelse på Mars rent psykologiskt. Experimentet Mars500 (läs HÄR), som slutfördes i november 2011 och där sex astronauter var instängda i 520 dagar i en slags Marskolonisimulator, visade att det blev påfrestande att leva och umgås inom en alltför liten byggnad. För att bygga en stor Marsbas krävs ett stort antal rymdsonder som transporterar material till Mars. En idé, som bl a Apolloastronauten Buzz Aldrin framfört, är att landsätta några astronauter på Marsmånen Phobos i ett par år för att de där ska bygga moduler som sedan kan forslas över till Mars. Det är nämligen betydligt lättare att landa på Phobos än på Mars. Phobos saknar atmosfär, vilket innebär att det inte behövs några värmesköldar på rymdsonderna. Man kan ju tycka att Phobos låga gravitationskraft borde innebära problem. Det torde ju även uppstå vissa problem när de färdigbyggda modulerna ska forslas till Mars.

Illustration av en Marsbonde (Bildkälla: Pat Rawlings/NASA)

Om man väl uppfört ett antal byggnader blir nästa stora utmaning att kunna odla något som kan tänkas trivas under de förhållanden som råder på Mars, med lågt lufttryck, låg gravitation och kraftig strålning. Och kan man odla i Marsmyllan tro? Biologer menar att det kanske krävs genmodifierade grödor för att klara de tuffa förhållandena på Mars. Ett led i utvecklingen av den typen av grödor är att studera de växter som lever och frodas under extrema förhållande på jorden. En annan, lite science fictionartad idé är att "trycka mat" med en 3D-printer! Om jag förstår det hela rätt utgår man från matpulver som forslas till Mars från jorden, med 15 års hållbarhet. Detta pulver formas till t.ex pasta, bröd och kakor med hjälp av en 3D-printer. Tydligen har det redan testats och visat sig fungera. Huruvida kakorna är goda förtäljer inte historien. Undrar just vad våra mästerkockar säger om printad mat?

Faktablad om exoplaneter och om Keplerteleskopet

Jag har uppdaterat fliken "Exoplaneter" med aktuell status vad gäller upptäckta exoplaneter, fakta om Kepler teleskopet och dess upptäckter, metoder för att upptäcka exoplaneter m.m.

Illustration av exoplaneter (Bildkälla: ESO)

Keplerteleskopet har förmodligen observerat färdigt

Som jag befarade i inlägget igår så är det allvarliga tekniska problem med positioneringsutrustningen på Keplerteleskopet. Ännu ett s.k "reaction wheel" har slutat fungera och de två återstående "hjulen" kan inte hålla teleskopet i en så exakt position som krävs för observationerna. Under den presskonferens som NASA höll igår uttryckte projektledningen ändå visst hopp om att det inte var helt kört, men frågan är väl om inte det är mer önsketänkande än realiteter. Sannolikt får man kasta in handduken om inte teknikerna på något mirakulöst sätt trots allt fixar teleskopets positionering. Det måste kännas bittert för projektledningen som så gärna hade velat fortsätta observera de stjärnor som visat tecken på att ha planeter.

Antalet exoplanetkandidater som Keplerteleskopet identifierat är över 2.700. En hel del av dessa kommer sannolikt att bekräftas vara exoplaneter även utan Keplers hjälp, men väldigt många av dem hade behövt mer observationstid av detta eminenta rymdteleskop. Nu återstår förstås att studera alla data som samlats in. Dessa studier kommer säkert att innebära en hel del nya exoplanetupptäckter. Möjligen kan teleskopet fortsätta användas för något annat ändamål, som inte kräver så precis positionering. Läs NASA:s pressmeddelande om Keplers tekniska problem HÄR.

Sökandet fortsätter, men kanske utan Keplerteleskopet (Bildkälla: NASA)

Keplerteleskopet har under sina dryga fyra år i rymden revolutionerat exoplanetutforskningen. Även om antalet upptäckta planeter (så här långt) stannat vid 132, så har teleskopet som sagt identifierat drygt 2.700 exoplanetkandidater och uppemot 20.000 signaler som behöver studeras därför att de också kan härröra från planeter.

Om Kepler falerat så känns det evighetslångt tills nya rymdteleskop som specifikt ska studera exoplaneter kommer upp i rymden. Till år 2017 närmare bestämt då NASA:s  TESS och ESA:s Cheops sänds upp. Vi får tills dess förlita oss på att de andra rymdteleskopen (Spitzer, Hubble, Gaia m.fl) får lite tid över för att kolla efter exoplaneter. Vi får också förlita oss på de jordbaserade teleskopen som blir allt bättre på att upptäcka planeter.

En reflektion som man kan göra med anledning av Keplerteleskopets mankemang är hur teknikerna som arbetar med Gaiateleskopet och inte minst James Webb-teleskopet (JWST) säkerställer att inte dessa mycket dyra teleskop råkar ut för samma problem. Blotta tanken att 9-miljarder-dollars-teleskopet JWST slutar fungera efter ett par år på grund av mekaniska problem förskräcker.

Är Keplerteleskopet kaputt?

NASA:s Keplerteam ska hålla en presskonferens sent ikväll. Keplertelesopet har tydligen gått i "safe mode" igen. På nätet spekuleras det om att det kan vara slutet för teleskopet (se bl a NasaWatch). Det vore en katastrof!! Keplerteleskopet hade behövt observera "sina stjärnor" i ytterligare ett par år för att därigenom kunna bekräfta att en hel del av de exoplanetkandidater som den identifierat faktiskt visade sig vara exoplaneter. I avvaktan på mer kraftfulla rymdteleskop för utforskning av exoplaneter är ju Kepler det i särklass viktigaste instrumentet för exoplanetforskningen just nu. Det vore ett elände om de tekniska problemen är så allvarliga att projektet får avbrytas. Jag återkommer imorgon med fakta i målet.