Mer rymd åt folket!

Rymden är spännande. Det tycker nog de flesta människor som någon gång fått tillfälle att t.ex besöka ett planetarium, eller kanske fått titta igenom ett teleskop. Även TV-program om utforskningen av rymden brukar, åtminstone ibland, kunna intressera den "breda allmänheten". Trots att det ju egentligen finns en enorm potential i ämnet Rymden vad gäller spänning, fascination, science-fiction, äventyr etc så verkar det ändå vara svårt att nå ut med rymdnyheter till folket. Mina amatörmässiga studier av kunskapsnivån vad gäller rymden, i form av diskussioner med vänner och bekanta, visar att folk i allmänhet har mycket begränsade kunskaper t o m om basfakta i ämnet. Jag undrar hur stor andel av befolkningen som kan räkna upp solsystemets planeter? Jag befarar att det är en beklämmande liten andel som klarar den uppgiften. Kunskaperna om galaxer, stjärnor, exoplaneter etc är än mer begränsade, på gränsen till obefintliga. Hur råda bot på detta? Det tycker jag är en fråga att fundera på för deltagarna på Astronomdagarna som i år går av stapeln 10-12 oktober i Lund.

Lund står värd för årets Astronomdagar

Astronomdagarna är en konferens för Sveriges astronomer, både proffsastronomer och amatörastronomer, och hålls vartannat år på lite olika platser i landet. Hösten 2011 var Chalmers i Göteborg värd för konferensen. Jag var själv med och lyssnade på ett stort antal intressanta föredrag om nya forskningsrön m.m (läs min sammanfattning från konferensen HÄR). Som amatörastronom fascinerades jag av både bredd och djup i konferensprogrammet. Som ekonom, och van vid ekonomikonferenser m.m, fascinerades jag också av den stringens som präglade konferensen. Korta, koncisa föredrag utan en massa "svammel" helt enkelt. Tyvärr är konferensspråket engelska, förmodligen beroende på det stora antalet utländska forskare som deltar. I flera fall var det också ganska svårbegripliga föredrag även för en amatörastronom som jag. Möjligen får man som amatör acceptera detta eftersom den primära målgruppen för föredragen förstås är de andra forskarna i församlingen. I 2011 års program fanns ett flertal föredrag under rubriken "Outreach". Här diskuterades frågan om hur astronomerna bättre ska nå ut till allmänheten med sin forskning. Mitt intryck var att det var några få entusiaster som seriöst arbetade med frågan, medan det stora flertalet forskare och astronomer var ganska ointresserade. Jag befarar att det ser likadant ut 2013.

Jag tror att en framgångsfaktor för forskningen i allmänhet, och för naturvetenskaplig forskning såsom astronomi i synnerhet, är att tala om för allmänheten vad man håller på med, vilka upptäckter man gjort och vilka upptäckter man hoppas komma att göra i framtiden. I den hårda konkurrens som finns om budgetmedel till olika samhällsinsatser måste forskarna komma ut ur sina skrubbar och berätta om allt det spännande man faktiskt håller på med. Annars är risken uppenbar att forskningsanslagen successivt kommer att minska. Så därför ger jag, i all anspråkslöshet, följande råd till de som funderar på Outreach-frågorna på de kommande Astronomdagarna:

• Byt ut begreppet Outreach till något begripligt svenskt ord
• Ta fram en målbild/strategisk karta för arbetet, med tydliga strategier och aktiviteter för att nå målbilden
• Utse ansvariga för arbetet
• Ta fram en kommunikationsstrategi för arbetet
• Fundera på nya kanaler för kommunikation, t.ex en rymdportal på webben som ger en mer samlad information om allt spännande som händer
• Lär av de goda exemplen, t.ex astronauten Chris Hadfields eminenta Youtubeinslag eller NASA:s arbete med utvecklade websidor m.m
• Ta fram ett basfaktamaterial i ämnet astronomi till grundskolan
• Fundera på hur forskning kan populariseras och göras mer begriplig utan att för den skull bli "ovetenskaplig"
• Fundera på hur forskare ska motiveras till att informera om sitt arbete
• Uppmana svenska universitet och högskolor att börja titta lite närmare på de nya internetbaserade undervisningsformerna som just nu sprider sig lavinartat. Ett sådant exempel är Coursera.org med deltagande av f.n 81 universitet och med uppemot fyra miljoner studenter över hela världen. Inget svenskt lärosäte är ännu med. Jag har, tillsammans med mer än 10.000 andra studenter, följt en kurs i astrobiologi, i University of Edingburghs regi, som höll mycket hög klass och följer för närvarande en klimatkurs i University of British Columbias regi, med samma höga nivå på undervisningen.
• Stötta de insatser som görs idag för att utveckla astronomiundervisningen (t ex Högskolan  Kristianstads utmärkta distanskurser i astronomi).
• Och jo, det finns pengar till ovanstående insatser. Den svenska "rymdbudgeten" uppgår till en dryg miljard och de svenska universiteten och forskningsinstituten har omfattande budgetanslag utöver det. Om någon enstaka promille av den samlade budgeten för rymdforskning skulle avdelas till att öka allmänbildningen i astronomi skulle det kunna åstadkomma underverk.

Folket förtjänar helt enkelt mer rymd! Det borde inte vara omöjligt att åstadkomma. Dessutom kommer forskarna att lära sig ett och annat som gör dom till bättre forskare. Det är helt enkelt ett typiskt vinna-vinna-koncept!

NASA:s nästa solsatellit, IRIS, sänds upp om drygt två veckor

Solaktivitieten har under de senaste veckorna varit hög. Ett flertal utbrott har inträffat och de senaste dagarna har några av utbrotten varit riktade mot jorden. Finfina polarsken är att vänta i samband med den typen av utbrott. Bilden nedan är tagen från den Internationella rymdstationen (ISS) 2011.

(Bildkälla: NASA)

På bloggen Rymdväder kan man läsa senaste nytt om solutbrott, rymdväder m.m och få en bild av hur norrskensläget är just nu.

(Bildkälla: Rymdväder)

Ett flertal rymdsonder studerat solen just nu och fler ska det bli. Den 26 juni sker nämligen uppskjutning av solsatelliten IRIS (Interface Region Imaging Spectrograph). Satelliten ska studera de lägre atmosfärlagren hos solen och hur de påverkar den energiansamling och uppvärmning som sker av solens korona. Forskarna hoppas, med hjälp av denna specialdesignade satellit, få ökad kunskap om de processer som bl a skapar solvind och rymdväder. Faktum är att det är ganska mycket vi inte förstår om vår absolut viktigaste himlakropp, solen.

IRIS-satelliten ska föras upp med ett flygplan och därifrån skjutas iväg med en liten raket. Satelliten ska gå i omloppsbana runt jorden på en höjd av ca 600-700 kilometer. Jämfört med de andra solsonderna är IRIS en ganska enkel konstruktion. Den har bara ett instrument, ett teleskop som ska studera solen i ultraviolett ljus. Filmen nedan beskriver det hela lite närmare.

(Källa: NASA)

Marsfordonet Opportunity har snart rullat i tio år

Som bekant har vi två fordon som kör omkring på Mars. Det ena, Curiosity, rapporteras det om ganska frekvent både här i bloggen och i media i största allmänhet. Det andra fordonet, Opportunity, har det varit lite mer tyst om. Denna gamla trotjänare är inne på sitt tionde år på Mars och har till dags dato avverkat lite drygt 36 kilometer totalt. Bilden nedan visar fordonets rutt, från landningsplatsen i Eaglekratern till kanten på den stora Endeavourkratern.

(Bildkälla: NASA)

Planen är nu att köra vidare mot ett nytt område, Solander Point, som forskarna tror kan vara geologiskt intressant. Området ligger ca 2 kilometer bort och tar nog ett antal veckor att avverka. Lite intressant kuriosa: När Opportunity når Solander Point slår fordonet det rekord som sovjetiska månfordonet Lunokhod innehaft i 40 år. Detta gamla fordon körde nämligen 37 kilometer på månen, vilket är den längsta sträcka som ett fordon kört på en annan himlakropp. Bilden nedan visar rymdfordonens topplista (klicka på bilden för att förstora den).

(Bildkälla: NASA)

Opportunity har funnit åtskilliga tecken på att vatten format landskapet kring Endeavourkratern. Annars ser det väldans kargt och ödsligt ut att döma av den panoramabild som fordonet tog häromdagen. Det verkar som om Opportunity, liksom Curiosity, står inför lite bergsklättring de närmaste månaderna.

(Bildkälla: NASA)

Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog har skrivit en lång artikel om Opportunitys rundtur på Mars.

Ytterligare 500 exoplanetkandidater upptäckta

NASA:s Keplerteam meddelade i veckan att Keplerteleskopet identifierat ytterligare 503 objekt som tros vara planeter. Dessa planetkandidater behöver utforskas ytterligare innan de kan bekräftas vara planeter. De 503 planetkandidaterna ingår i en grupp på hela 1.924 nya s.k "Kepler Objects of Interest (KOI). Det är objekt som kan sägas klassas som tänkbara planetkandidater, dvs att det är ännu lite mer osäkerhet kring dessa objekt. 83 av dessa KOI:s anses kunna vara potentiellt beboeliga planeter. Antalet beboeliga planetkandidater och KOI:s ökar därmed relativt kraftigt. Det är ett resultat av att Keplerteleskopet nu observerat sin del av stjärnhimlen under en relativt lång period och därför lyckats fånga upp signaler från planeter med lite längre omloppsbanor runt sina stjärnor. Därför är det tråkigt att Keplerteleskopet har tekniska problem och kanske inte kan fullfölja sina studier så som det var planerat (läs HÄR).

Antalet planetkandidater är nu uppe i 3.216 styck. Antalet upptäckta planeter närmar sig 900. Bilden nedan visar den lilla del av Vintergatan som Keplerteleskopet studerat.

(Bildkälla: NASA)

Planetary Habitability Laboratory (PHL) har klassat de 1.924 nya objekten enligt nedan (klicka på bilden för att förstora den). Det är som synes väldigt många tänkbara planeter i bildens vänstra del, med de lite mer jordlika planeterna.

Forskare har också, med hjälp av jordbaserade teleskop, tittat lite närmare på alla de objekt som Keplerteleskopet identifierat och funnit att upptäckta exoplaneter sannolikt är något större än vad man tidigare trott. Det verkar som om Keplerteleskopet underskattat stjärnornas storlek och därmed också planeternas storlek. Astrobiology Magazine rapporterar om studien på sin websida. Uppemot en fjärdedel av stjärnorna är t o m så mycket som 35% större än vad man tidigare trott. Antalet upptäckta små planeter och planetkandidater minskade därmed något.

Nu blir det köra av för Curiosity!

Sedan Marsfordonet Curiosity landade på den röda planeten i augusti 2012 har den inte kört mer än några hundra meter. Det senaste halvåret har den studerat ett område, stort som en fotbollsplan. Det har blivit lite borrande och lite skjutande med laserkanon. Robotarmen har också fått jobba en del, framförallt med att samla in Marsgrus för djupare analys i det inbyggda minilabbet. Nu verkar det dock som om det är dags för Curiosity att börja köra mot berget Mount Sharp (Aeolis Mons). Det är en sträcka på ca 8 kilometer till bergets fot, en körning så beräknas ta ett par månader. Äntligen säger jag! Det är ju det vi har väntat på. Det ska bli intressant att se hur fordonet klarar av klättringen upp för bergssluttningarna.

Illustration av Curiosity (Bildkälla: NASA)

Stjärnor förtär inte gärna sina planeter

Allteftersom antalet upptäckta exoplaneter ökar förundras man över alla de extrema planeter som tycks finnas. Ett stort antal stora planeter kretsar t.ex väldigt nära sina respektive stjärnor. Dessa s.k "heta Jupiters" kan göra ett varv runt stjärnan på några enstaka dagar. Man kan ju tycka att de inte kan överleva så värst länge i den omloppsbanan utan borde inom en relativt kort tidsperiod slukas av stjärnan. Så verkar dock inte vara fallet. Forskare som studerat data från Keplerteleskopets observationer anser att dessa heta planeter kan stabiliseras i denna omloppsbana och förbli där i miljarder år. Trots att de ursprungligen bildats längre från stjärnan och sedan successivt närmat sig denna tycks de alltså kunna stanna upp och fortleva i en nära omloppsbana kring stjärnan.

(Bildkälla: NASA)

Stora gasplaneter kan inte bildas nära en stjärna utan bildas i ett betydligt svalare område långt från stjärnan. Om en sådan planet börjar migrera inåt i ett planetsystem kan den i processen sparka ut eventuella jordlika planeter ut i rymden. Varför dessa stora gasplaneter börjar förflytta sig närmare stjärnan är fortfarande oklart. Det finns ett flertal teorier kring varför gasplaneterna tycks stanna upp innan de slutligen förtärs av stjärnan, vilket sannolikt trots allt är deras öde. Enligt en teori är det stjärnans magnetfält som håller planeten på avstånd. En annan teori är att planeten når den inre delen av det gas- och stoftmoln som bildar planeter och därför stannar upp. En tredje teori, och den som forskarna anser mest riktig, är att planeten stabiliseras när dess omloppsbana blivit cirkulär med hjälp av stjärnans gravitationskraft.

Vi får vara tacksamma att våra gasplaneter Jupiter och Saturnus inte gjort denna förflyttning inåt i solsystemet. Då hade det för länge sedan varit kört för allt vad liv heter på vår jord.

Enorma översvämningar har format landskapet på Mars

ESA:s rymdsond Mars Express har observerat ett område på Mars, Kasei Valles, som drabbats av enorma översvämningar tidigt i planetens historia. Vattnet har karvat ut omfattande kanalsystem i ett område som täcker mer än 1,5 miljoner kvadratkilometer. Bilden nedan, där 67 individuella bilder kombinerats, visar kanaler med flera tusen kilometers längd och upp till tre kilometers djup. Forskarna tror att området påverkats av vulkanisk och tektonisk aktivitet för tre miljarder år sedan. Mars är idag är en ganska död planet, men tycks en gång i tiden varit synnerligen aktiv.

Kasei Valles med dess kanaler (Bildkälla: ESA)