Även rymdteleskopet CoRoT har slutat fungera

Keplerteleskopet har som bekant tekniska problem, som kan innebära slutet för teleskopets sökande efter exoplaneter. Nu meddelar den franska rymdmyndigheten CNES att även deras rymdteleskop CoRoT gett upp. Datorproblem hos teleskopet gör att man inte längre kan ta emot data. Det innebär att vi står utan något dedikerat exoplanet-rymdteleskop. UniverseToday skriver idag om det avbrutna projektet på sin websida.

Illustration av CoRoT (Bildkälla: CNES)

Rymdsonden Voyager 1 är nu i solsystemets absoluta utkant

Rymdsonden Voyager 1 har (som jag skrivit om tidigare, läs HÄR) nått solsystemets utkant och är på väg ut i den interstellära rymden. Den där "utkanten" är dock ganska långsträckt och består av flera olika regioner. NASA meddelar nu att den interstellära rymden är nära. Forskarna är dock osäkra när sonden bryter igenom den "barriären". Det kan vara inom några månader, men det kan också ta några år.

Bilden nedan visar de olika regionerna sisådär 18 miljarder kilometer bort. Vi får väl se om det visar sig finnas ytterligare någon skum region därute att passera innan Voyager sätter kurs mot nästa stjärna. Det är en resa på kanske 50.000 år!

(Bildkälla: NASA)

Solsonden IRIS sänds upp fredag morgon

NASA sänder upp en solsond fredag morgon svensk tid (om allt går som planerat). Det är sonden/satelliten IRIS (Interface Region Imaging Spectrograph) som ska studera ett område av solatmosfären som ligger nära solytan. Detta pulserande område, som kallas Interface Region, är på mellan 5.000 och 10.000 kilometer djupt och här händer det grejer hela tiden. Uppskjutningen skulle ha skett idag, men har blivit något fördröjd på grund av strömavbrott tidigare i veckan vid Vandenberg Air Force Base i Kaliforninen, varifrån sonden sänds upp. Om allt går som planerat är sonden i luften tidigt fredag morgon svensk tid.

Syftet med IRIS-projektet är att få ökad kunskap om hur energin flödar genom atmosfärlagren nära solytan. Trots relativt omfattande studier av solen har vi fortfarande bristfälliga kunskaper om hur energi transporteras mellan olika atmosfärlager kring solen. IRIS kan därför bidra till en ökad kunskap om hur temperaturen i solens korona kan bli miljontals grader när solytan inte ens når upp till 6.000 grader. Hur kan det vara så mycket varmare långt ut från solen? Forskarna hoppas också få en ökad förståelse för de energiflöden som driver solvinden. Interface Region är också källa till merparten av den ultravioletta strålning som bland annat påverkar jordens klimat.

(Bildkälla: NASA)

IRIS kommer att ge oss en betydligt mer detaljerad bild av solen än vad som varit möjligt tidigare. Samtidigt är sonden ett komplement till de lite större rymdsonderna kring solen, såsom SDO och Hinode. Tillsammans studerar de olika sonderna solytan och de olika delarna av solatmosfären.

IRIS-sonden med utfällda solpaneler (Bildkälla: NASA)

IRIS är en relativt liten sond, som kommer att skjutas upp med hjälp av Orbital Sciences Pegasusraket, som har visat sig vara utmärkt för just den här typen av satellituppskjutningar. Både raket och sond åker "snålskjuts" (piggy-back) på ett ombyggt flygplan. När planet når 12.000 meters höjd släpps raketen med sonden. Med hjälp av Pegasus tre raketsteg skjuts sedan raketen i en omloppsbana över polerna runt jorden.

Tre planeter i den beboeliga zonen kring stjärnan Gliese 667C!

ESO rapporterar att ett astronomteam har kombinerat nya observationer av Gliese 667C med data från instrumentet HARPS på ESO:s 3,6 metersteleskop i Chile, och hittat ett system med åtminstone sex planeter (och möjligen t o m sju). Tre av dessa är s.k superjordar, dvs planeter något större än jorden, inom den beboeliga zonen. Det innebär att Gliese 667C-systemet är det första system som har en fullpackad sådan beboelig zon.

Gliese 667C är en av tre stjärnor i ett trippelstjärnesystem, 22 ljusår från oss i stjärnbilden Skorpionen. 22 ljusår är relativt nära med astronomiska mått mätt. Stjärnan har en massa som är mindre än en tredjedel av solens. De två andra stjärnorna är större. Om man skulle befinna sig på någon av planeterna så skulle man se stjärnan 667C som en klart lysande sol. Dessutom skulle man mitt på dagen se två mycket ljusstarka stjärnor på himlen. Bilden nedan visar hur det skulle kunna te sig för en "invånare" på denna planet.

(Bildkälla: ESO)

I och med att stjärnan är liten så är den beboeliga zonen relativt smal och nära stjärnan. Det innebär att de tre planeterna kretsar närmare stjärnan än vad Merkurius kretsar kring solen. Det låter som om det är ganska trångt i planetsystemet, vilket också bilden nedan indikerar. Bilden lurar dock ögat lite. Planeterna är förstås inte fullt så nära stjärnan som det verkar på bilden.

(Bildkälla: ESO)

Att de ligger inom den beboeliga zonen innebär inte att de är beboeliga. En mängd andra faktorer är väl så avgörande. Just planeten Gliese 667Cc har i en annan studie dömts ut som varandes obeboelig på grund av att den sannolikt utsätts för alltför mycket strålning från stjärnan (läs HÄR).

Det är intressant att man nu hittar ytterligare planeter kring stjärnor som studerats ingående under lång tid. Det är fortfarande ganska få planetsystem med mer än en planet som upptäckts. Sannolikt är det vanligare med just planetsystem än med enstaka planeter kring en stjärna.

Ett ryskt maratonlopp på månen!

NASA meddelade för en månad sedan att man är på gång att slå ett rekord för rymdfordon (läs HÄR). Marsfordonet Opportunity hade då avverkat nästan 36 kilometer under sina dryga nio år på Mars. Därmed passerade den det tidigare amerikanska rekordet som Apollo 17:s månfordon innehaft i drygt 40 år. Man meddelade också att det nu gällande världsrekordet, som ryska månfordonet Lunokhod 2 har, snart skulle vara historia. Det verkar som man varit lite för optimistiska på NASA. Det visar sig nu att nyare beräkningar gör gällande att Lunokhod faktiskt avverkade hela 42 kilometer och inte de 37 som man tidigare trott.

Lunokhod 2 (Bildkälla: NASA) 

Med de detaljbilder, som bl a rymdsonden LRO tagit av månytan, har man kunnat beräkna distansen mer exakt. LRO kan faktiskt t o m identifiera spåren efter Lunokhod 2! Man kommer då fram till att det ryska fordonet körde ett helt maratonlopp, dvs 42 kilometer, på månens yta. Det blir till att köra ytterligare minst ett år för Opportunity för att slå detta rekord. Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog rapporterar om de nya mätningarna.

Spåren efter Lunokhod 2 (Bildkälla: NASA)

Rymdsonden LRO har förresten i dagarna kretsat fyra år kring månen och har under dessa år kartlagt stora delar av månens yta i detalj. I och med att minsta lilla höjdskillnad kunnat identifieras har också den distans som ett månfordon avverkat kunnat beräknas mer exakt. Kolla in den här videon från NASA som visar vad LRO sysslar med.

(Källa: NASA)

NASA-uppmaning: Upptäck alla asteroider som kan hota livet på jorden!

NASA vill uppmana alla rymdorganisationer, forskare, rymdindustri, amatörastronomer m.fl att göra en kraftansträngning för att upptäcka alla asteroider, meteorer och andra "stenklumpar" som kan hota livet här på jorden. NASA har i många år arbetat med att försöka identifiera alla de objekt som kan tänkas utgöra ett hot mot jorden. Man bedömer att 95% av dessa NEO:s (Near Earth Asteroids) har upptäckts, men det finns många fler att upptäcka. Därför uppmanar man till en kraftsamling för att identifiera så många asteroider och meteorer som möjligt. Även om stora meteornedslag har skett ett flertal gånger i jordens historia så är det lyckligtvis en ganska liten sannolikheten att ett stort nedslag ska ske på jorden i närtid (tusentals år alltså).

Illustration av ett gigantiskt meteoritnedslag (Bildkälla: Reuters)

Jag läser i senaste numret av tidskriften Forskning & Framsteg vad det skulle innebära om en 10 kilometer stor meteorit skulle träffa jorden. Det är en meteorit liknande den som tros ha utplånat dinosaurierna för 65 miljoner år sedan. Skulle den slå ner i havet med en hastighet på 15-25 km/sekund, skulle den tränga ända ner till havsbotten i den djupaste ocean och skapa enorma tsunamis.Vi talar om en flera kilometer hög flodvåg som utplånar allt i sin väg. Oavsett om meteoriten slå ner på land eller i havet blir det ett enormt stoftmoln som skulle sprida sig i atmosfären runt hela jordklotet.

Solen firade sommarsolståndet med ett rejält utbrott!

Midsommarafton och sommarsolstånd. Det firade solen med ett rejält utbrott. Solsonden SDO fångade denna magnifika koronamassutkastning på bild.

(Bildkälla: NASA)