Att åka till Mars

Jag har roat mig med att studera vad som skrivs om rymden i olika media. Det är faktiskt en hel del. Framförallt gäller det planeten Mars. Dels pågår ju som bekant en omfattande utforskning av denna planet med hjälp av rymdsonder och fordon. Dels pågår en hel del aktiviteter vad gäller planering av färder till Mars. Det är aktiviteter som drivs av rymdmyndigheter, av kommersiella intressen och av non-profitorganisationer. Det är förstås lockande för media att skriva om allt detta. För visst ska vi väl åka till Mars en vacker dag, eller?!

(Bildkälla: NASA)

Det har under hela rymdepoken framförts tankar om bemannade färder till Mars, allt från Wernher von Brauns "The Mars Project" från början av 1950-talet till senare års "vilda" projektidéer såsom MarsOne och Inspiration Mars Foundation. Även NASA har mer aktivt börjat diskutera frågan om att sända astronauter till Mars. I maj i år höll NASA-chefen Charles Bolden en presskonferens där tankar om en sådan expedition presenterades (läs t.ex artikel i Space.com och i Guardian). President Obama har också satt upp en målsättning att en bit in på 2030-talet landsätta astronauter på Mars. NASA presenterade i slutet av 2012 en slags "roadmap to Mars" för att nå det målet.

NASA:s plan för Mars handlar om att noggrant studera planeten innan man skickar dit astronauter. Först efter att förutsättningarna klarlagts med hjälp av nu pågående rymdsondsprojekt och planerade rymdsondsprojekt det närmaste decenniet (se nedan) kan det bli aktuellt med bemannade färder till Mars. Det är därför man satt upp 2030-talet som en realistisk målsättning. De kommersiella aktörerna är mer "pang på". MarsOne har en roadmap som innebär att man redan år 2023 landsätter astronauter på Mars. Dessa astronauter har i uppdrag att bygga en Marsbas och bosätta sig på Mars. Någon returbiljett ingår inte i planen. Inspiration Mars Foundation är än mer optimistiska och ser en möjlighet att sända iväg astronauter på en 501 dagar lång tur i januari 2018. Här ska astronauterna återvända till jorden.

(Bildkälla: MarsOne)

Varför skicka astronauter till Mars? Räcker det inte med alla rymdsonder (för närvarande tre stycken; Mars Odyssey, Mars Express och Mars Reconnaissance Orbiter) som kretsar kring Mars och Marsfordonen Opportunity och Curiosity som kör omkring på Mars? Dessutom har vi inom kort ytterligare två rymdsonder kring Mars, NASA:s MAVEN och indiska Mangalyaan. Båda planeras att sändas mot Mars i höst. 2016 sänds NASA:s Insight-landare till Mars, som sedan följs av europeisk-ryska ExoMars 2016 och 2018 samt av NASA:s nästa Marsfordon kring 2020. Till det kan komma någon rysk eller kinesisk rymdsond eller landare (läs HÄR om Marsplanerna). Det ser ut att bli trångt på Mars! Varför då sända astronauter dit?

Det är kanske inte främst vetenskapliga skäl bakom planerna att skicka astronauter till Mars. Utforskning av himlakroppar sker i princip lika väl med obemannade rymdsonder och rymdfordon och dessutom till mycket lägre kostnad. Visserligen kan astronauter se och göra saker som sonder och "robotar" inte kan göra, men det är trots allt ett marginellt vetenskapligt mervärde i att sända astronauter till Mars. Det handlar nog mer om att dels visa att man klarar av att göra det, dels att utforska hur det påverkar människan att genomföra en sådan rymdtripp. Att bygga en mer permanent Marsbas, som på sikt ska kunna vara självförsörjande, ses av både forskare och en del kommersiella intressenter som ett viktigt mål med bemannade Marsfärder. Det hela vore ju ganska cool dessutom!

Vilka är då utmaningarna som måste bemästras för att bemannade rymdfärder ska vara möjliga? Engelskspråkiga Wikipedia har en utmärkt artikel om bemannade rymdfärder till Mars och listar följande utmaningar:

• att skydda astronauter från kosmisk strålning
• att hantera hälsorisker med anledning av långvarig låg gravitation
• att hantera de psykologiska effekter som kan uppstå pga hemlängtan och brist på direktkommunikation med andra än sina astronautkamrater
• att hantera sociala effekter av att under en lång tidsperiod bo tätt ihop med andra astronauter
• att klara sig utan mer kvalificerad medicinsk utrustning, läkemedel och medicinsk kompetens
• att säkerställa att rymdsonder, landare, utrustning m.m inte fallerar
• att undvika att människor kontaminerar Mars
• att undvika att astronauterna vid återkomsten till jorden bär med sig Marsmikrober som kan skada liv på jorden

När sker då första färden till Mars? Personligen tror jag att det är fullt möjligt att sända astronauter till Mars kring 2030. Den svåra frågan är väl att skydda astronauterna från strålning. En färd till Mars tar trots allt kanske 500 dagar tur och retur. Det är en lång period som Marsastronauterna utsätts för strålning. En del av de projektidéer som presenterats av olika kommersiella intressen m.m med rymdfärder redan inom 5-10 år tror jag är mindre realistiska. Det krävs mer forskning om förutsättningarna för bemannade rymdfärder innan mer konkreta bemannade rymdfärder ens kan börja planeras. Vi kanske forskningsmässigt är där kring år 2020. Planerings- och konstruktionsfasen kan tänkas behöva pågå under hela 2020-talet. Så vi får nog vänta ett tag till innan vi ser astronauter på Mars. Och ännu bra mycket längre innan vi kan semestra på vår grannplanet!

Marsfordonet Opportunity fyller 10 år idag!

Grattis säger vi till Opportunity som för prick 10 år sedan sändes till Mars. Häromdagen visade fordonets odometer att den avverkat över 37 kilometer. Fantastiskt egentligen. Fordonets primära uppdrag var att under tre månader studera så mycket som möjligt. Den faktiska livslängden visade sig vara väldigt mycket längre än vad teknikerna trodde. Det är ju inte alla fordon som fungerar så länge ens på jorden trots service en gång per år och möjlighet att fixa eventuella problem. I och för sig är kanske 37 kilometer ingen imponerande sträcka, men det är ju inte direkt motorväg därborta på Mars. Opportunitys systerfordon Spirit klarade sig också betydligt längre än planerat men fick ge upp 2010.

Opportunity är nu på väg upp mot en plats som kallas för Solander Point. Det är en kulle där forskarna hoppas finna ytterligare bevis för att Mars haft förutsättningar för liv i sin förhistoria. Bilden nedan visar terrängen som Opportunity ska köra i. Det ser nästan ut som fotot är taget från luften och visar en tät skog i ett norrländskt vinterlandskap, men det är det förstås inte. Några träd finns inte på Mars.

(Bildkälla: NASA)

Snart dags för nästa rymdsond till månen - LADEE

Den 5 september är det dags för nästa rymdsond att sändas upp. Det är månsonden LADEE som ska studera månens atmosfär. Jag har skrivit en hel del om denna rymdsond tidigare här i bloggen (se bl a HÄR). NASA har producerat en animation som visar sonden "i luften".

(Källa: NASA)

Det finns bra och mindre bra landningsplatser på Mars!

Idag är det 16 år sedan som det första Marsfordonet, Mars Pathfinder, landsattes på Mars. Det var väl antagligen ingen slump att man valde just 4 juli, den amerikanska nationaldagen, för denna historiska landning. Pathfinder var det första fordonet som körde omkring på den röda planeten. Den blev en föregångare till de efterföljande fordonen Spirit, Opportunity och Curiosity. Bilden nedan visar landningsplatsen för detta fordon. Man kan ju tänka sig bättre ställen att landa på än den här! Det är stenar så långt ögat kan skåda. Likväl lyckades Pathfinder köra omkring och göra en del värdefulla observationer under knappt tre månaders tid.

Fordonet syns nästan inte bland alla stenarna, men kan ses mitt i bilden (klicka på bilden för att förstora den). I förgrunden syns Marslandarens landningsramp.

(Bildkälla: NASA)

Vi är nu uppe i 900 exoplaneter!

Så har då antalet upptäckta exoplaneter nått upp till 900 styck, åtminstone enligt Exoplanet.eu. Det bör påpekas att de lärda tvistar lite om en del av upptäckterna, så beroende på källa så varierar antalet exoplaneter något. NASA anger siffran 879. Open Exoplanet Catalogue anger siffran 902.

Antalet forskningsrapporter vad gäller exoplaneter är enormt. I veckans rapportflod kan noteras en studie som pekar på att den beboeliga zonen kan utvidgas avsevärt om man tar i beräkning planeters atmosfärer och förekomsten av moln. De potentiellt beboeliga planeterna kring röda dvärgstjärnor skulle utifrån forskarnas beräkningsmodeller kunna fördubblas. Man beräknar att så många som 60 miljarder planeter skulle kunna kretsa inom en sådan utvidgad beboelig zon kring röda dvärgar.

Illustration av en planet kring en röd dvärgstjärna (Bildkälla: NASA)

En annan forskningsstudie har dock en mer pessimistisk syn på eventuell beboelighet kring röda dvärgstjärnor. I den menar man att röda dvärgar inte är någon bra miljö för planeter att utveckla liv. Stjärnans magnetfält tros påverka planeters magnetfält på ett sådant sätt att planetytan utsätts för alltför mycket ohälsosam strålning.

(Bildkälla: NASA)

Det är mycket diskussion bland forskarna om förutsättningar för liv kring röda dvärgstjärnor. Eftersom dessa utgör hela 75% av alla stjärnor i Vintergatan är det förstås intressant att veta om det är där man ska leta efter jordkopior eller om det helt enkelt är så att solliknande stjärnor är bättre objekt att studera.

Två små Plutomånar har döpts till Kerberos och Styx

Nu har äntligen alla Plutos fem månar riktiga namn. Två månar som upptäcktes med hjälp av Hubbleteleskopet 2011 respektive 2012 har alltsedan upptäckten hetat P4 respektive P5. Den Internationella Astronomiska Unionen (IAU) meddelar nu att de fått namnen Kerberos och Styx, namn som har koppling till grekisk mytologi. Det är namn som föreslogs i den stora namntävling (med totalt 500.000 röstande!) som hölls i februari i år. Det namn som fick flest röster i den tävlingen var dock det Star Trek-inspirerade Vulcan. Efter lite funderande avslog dock IAU detta namnförslag med motiveringen att det redan finns andra himlakroppar med det namnet och att namnet inte har den nära kopplingen till grekisk mytologi.

Pluto och dess fem månar (Bildkälla: IAU)

Kerberos och Styx är mycket små månar, båda mellan 10-35 kilometer i diameter och med oregelbunden form. Om ganska prick två år får vi förhoppningsvis reda på hur de ser ut. I juli 2015 passerar nämligen rymdsonden New Horizons Plutosystemet.

Statusrapport för rymdsonderna per 30 juni

Olaf Frohn lämnar månatligen på bloggen Armchair Astronautics en statusrapport vad gäller rymdsonderna. Bilden nedan visar läget nu i månadsskiftet juni/juli 2013 (klicka på bilden för att förstora den). I bildens nederkant redovisas också alla planerade rymdsonder de närmaste åren samt viktiga milstolpar för rymdsonder som är på väg mot sina mål.

Som synes är det för tillfället mer än 20 rymdsonder + två marsfordon som observerar himlakropparna i vårt solsystem. Ett par av sonderna är dessutom på väg ut ur solsystemet.

(Bildkälla: Olaf Frohn)

På samma eminenta bloggsida finns också en statusrapport vad gäller rymdobservatorierna. Den statusrapporten visar på att det hänt en hel del de senaste månaderna. ESA:s Herscheteleskop gav upp för två månader sedan, det franska CoRoT-teleskopet gav upp för några dagar sedan, NASA:s GALEX-teleskop gav upp i förrgår (?) och solsonden IRIS sändes upp häromdagen. Trots att några av observatorierna har gjort sitt är det fortfarande en stor mängd observatorier som studerar jorden och andra himlakroppar i solsystemet. Flera av dem blickar också ut i universum.

(Bildkälla: Olaf Frohn)