Rekordlåg NASA-budget 2014?

Det är, som vanligt, tuffa budgetdiskussioner i den amerikanska kongressens båda kammare, senaten och representanthuset. En budgetkommitté i representanthuset har lagt ett budgetförslag för NASA på "bara" 16,6 miljarder dollar för budgetåret 2014. Om förslaget går igenom skulle det innebära det lägsta budgetanslaget som NASA fått sedan 1986, om man justerar för inflation. Detta enligt Casey Dreier på Planetary Society Blog som tagit fram budgetsiffrorna för åren 1982-2014.

(Bildkälla: Casey Dreier, Planetary Society Blog)

Notera särskilt vilken enorm budgetreduktion som skett sedan 1990-talets början. Budgeten för 2014 är långt ifrån klar. Senatens budgetkommitté ska inkomma med sitt budgetförslag. Hela hösten kommer sedan att ägnas åt budgetdiskussioner som så småningom landar i en budget. Hur som helst ser det inget vidare ut vad gäller förutsättningar för nya stora rymdsondssatsningar de kommande åren. Med tanke på att NASA:s budget numera innehåller fler forskningsområden än vad den gjorde på 1980-talet så är läget bekymmersamt. Det lär bli många lågbudgetprojekt. De kommersiella rymdbolagen kommer sannolikt också att få utökat stöd i syfte att kunna genomföra rymdsatsningar till en lägre kostnad.

Global uppvärmning för 3 miljarder år sedan gjorde liv möjligt på jorden

Idag talas det mycket om hotet om global uppvärmning och de allvarliga konsekvenser det får för liv på jorden. Allteftersom halterna av växthusgaser i atmosfären stiger höjs jordens medeltemperatur. Det kommer larmrapporter om att istäcket vid arktis smälter rekordsnabbt. Risken för att havsvattennivåerna höjs är uppenbar, vilket medför stora problem vid kustområdena runt om på jorden. Höjda temperaturer innebär också torka på många håll i världen. Det finns idag en stor enighet bland forskare om att den globala uppvärmningen vi ser är en följd av mänsklig påverkan och att följderna riskerar att bli katastrofala om inte årgärder vidtas omgående. Paradoxalt nog så innebar en mer "naturlig" global uppvärmning för ca 3 miljarder år sedan att liv på jorden kunde frodas. Det visar en forskningsstudie som forskare vid University of Colorado Boulder presenterade häromdagen (läs om studien i Astrobiology Magazine).

Kanske liknade jorden Saturnusmånen Titan? (Bildkälla: NASA)

Det har länge förbryllat forskarna hur liv på jorden kunde uppstå för mer än 3 miljarder år sedan med tanke på att solen då var ca 20 procent ljussvagare än vad den är idag. Det borde ha varit iskallt på jorden och omöjligt att bibehålla flytande vatten, vilket är en förutsättning för att liv ska frodas. Forskarna har med hjälp av avancerade datormodeller beräknat att jordatmosfärens halter av koldioxid och metan kan ha varit mycket högre än idag och att den växthuseffekt det medför har hållit jorden tillräckligt varm. Klimatet kan ha varit ungefär som idag, möjligen lite kallare, tror forskarna.

Atmosfären tros ha haft en 50 gånger högre halt av koldioxid än idag och en betydligt högre halt av metan. Just metan är en mycket effektiv växthusgas. Idag lagras stora mängder koldioxid i våra oceaner, i växter och under jord. Den tidiga jorden var inte lika effektiv vad gäller koldioxidlagring utan en mycket större andel hamnade i atmosfären. Så tack vare en häftig växthuseffekt kunde de enkla livsformer som bildades för mer än 3 miljarder år sedan överleva och så småningom utvecklas till de mer utvecklade livsformer vi idag ser på jorden.

Resultatet av forskningsstudien ställer också en del intressanta frågor kring liv på exoplaneter. Det kan innebära att en planet med kraftig växthuseffekt kan utveckla liv även om planeten inte är inom den beboeliga zonen kring en stjärna. Det är inte planeters placering i den beboeliga zonen utan planeters atmosfärer och atmosfärsammansättning som egentligen är den mest intressanta aspekten när det gäller liv på andra planeter. Vi kan därför se fram emot alltfler forskningsrapporter som fokuserar just på atmosfärstudier. Med utvecklade teleskop kan också avlägsna planeters atmosfärer analyseras och bedömningar göras rörande förutsättningar för liv på dessa planeter.

Vårt solsystem har en svans likt en komet!

Rymdsonden IBEX (Interstellar Boundary Explorer) har för första gången kartlagt solsystemets svans. Jo, likt en komet har solsystemet en svans. Den är dock inte lika spektakulär som en kometsvans, utan tvärtom mycket svår att identifiera. IBEX har nu kartlagt svansens struktur och funnit att den är formad som en fyrklöver. Även andra stjärnor har en svans, så det är i och för sig inte konstigt att även vår sol har en. Forskarna vet inte hur lång svansen är, men de tror att partiklarna i svansen successivt glesnar ju längre ut från solen man kommer. Videon nedan beskriver denna nästan osynliga svans mer i detalj.

(Källa: NASA)

IBEX studerar solsystemets gränsområden mot den interstellära rymden. Denna rymdsond har som huvudsaklig uppgift att räkna atomer. Sonden studerar det som kallas för "det lokala interstellära molnet", som är ett moln vari solsystemet just nu befinner sig. Läs mer om IBEX HÄR.

En blå exoplanet

Som jag skrev igår har Hubbleteleskopet lyckats fastställa färgen på en exoplanet. Det rör sig om planeten HD 189733b och den är djupblå till färgen. Ingen ovanlig färg på en planet kan man anta, eftersom vi i vårt solsystem har flera planeter som är blå. Förutom jorden är också Uranus och Neptunus blå.

Illustration av den blå planeten (Bildkälla: ESA/NASA)

HD 189733b liknar dock ingen av solsystemets blå planeter. Det är över 1.000 grader varmt på planetytan, det regnar glas (!) och planeten härjas av stormar med vindhastigheter på 7.000 kilometer per timme! Denna planet är inte så värst långt bort, bara 63 ljusår ifrån oss. Den kretsar kring stjärnan på bara ca 4 miljoner kilometers avstånd.

Rymdsonden New Horizons har fångat Pluto och Charon på bild

Rymdsonden New Horizons har ganska prick två års färd kvar till Pluto och dess månar, men har redan nu på avstånd fångat Pluto och den stora månen Charon på bild. Bra jobbat!

(Bildkälla: NASA)

Exoplanetkartan ritas om - igen!

Även om Keplerteleskopet verkar ha gjort sitt (läs HÄR) har forskarna arbete som räcker i åratal för att analysera alla de data som teleskopet har samlat in. Nya forskningsrapporter presenteras i en strid ström och det är svårt att sovra bland alla nya forskningsrön. Exoplanetutforskningen är fortfarande i sin linda, trots 900 upptäckta exoplaneter.

Planetary Habitability Laboratory (PHL) har tagit fram en bild som illustrerar alla (inte riktigt alla, men nästan) exoplanetfynd så här långt. Bilden visar var i Vintergatan som planeterna finns. Det finns ett par stora kluster, rödbrunfärgade i bilden, med till synes mängder med exoplaneter. Det är dels det lilla område på stjärnhimlen som Keplerteleskopet studerat, dels ett område i galaxcentrum som varit föremål för utforskning. Det är sannolikt inte så att det är tätare med exoplaneter i dessa områden, utan de är bara mer utförligt utforskade. Klicka på bilden för att förstora den eller klicka på länken.

(Bildkälla: PHL)

Forskare vid Chicago Universitet och Northwestern University har beräknat att det kan finnas så många som 60 miljarder beboeliga planeter bara i vår galax, Vintergatan. Det är betydligt mer än vad tidigare beräkningar gjort gällande. Forskarna har bedömt att många planeter har ett skyddande molntäcke. Det innebär att den beboeliga zonen kan utvidgas och att det därmed ger fler planeter förutsättningar att vara beboeliga. Det bör dock betonas att det fortfarande är ganska mycket spekulation i alla antaganden om antal beboeliga planeter. Faktum är att vi i dagsläget bara känner till en beboelig planet, jorden. För att en planet ska vara beboelig och utveckla liv krävs framförallt stabilitet ur alla aspekter. Lagom mycket strålning, rätt sammansättning vad gäller atmosfär och rätt ämnessammansättning i övrigt, stabil omloppsbana runt stjärnan, stabil omgivning vad gäller andra planeter, månar, asteroider och meteorer m.m.

Planetary Habitability Laboratory tar fram ett s.k Planetary Habitability Index (PHI) för olika planeter och den senaste bilden, från 10 juli 2013, ser ut så här:

(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)

På topplistan över potentiellt beboeliga planeter återfinns ett flertal av de senaste exoplanetfynden. Även om indexvärden på 0,7-0,8 antyder att planeter är nästan jordlika så fattas det nog en hel del för att forskarna ska kunna utropa att man upptäckt en jordkopia.

Hur ser då en exoplanet ut? Det vet vi inte eftersom vi inte har lyckats ta någon detaljbild av någon exoplanet ännu. Det närmaste man kommit är bilden nedan, som bara skymtar en planet. Planeten är större än Jupiter och tycks vara klarblå till färgen.

Foto av en exoplanet (Bildkälla: Arxiv.org)

Man har för första gången också lyckats bestämma en planets färg. Bilden nedan är en illustration av planeten HD 189733b. Likt jorden är planeten blå. Forskarna tror dock att det är 1.000 grader varmt på planeten, så det är inte precis en jordkopia vi har här. Man har kommit fram till planetens färg genom att studera data från rymdteleskopet Hubble. Läs mer om det här på Popular Science websida.

(Bildkälla: NASA/ESA/M. Kornmesser)

Solsystemets största månar

Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog har på bloggsidan publicerat ett par fina bilder där den relativa storleken för solsystemets största månar visas, se HÄR. Det är intressant att notera hur olika månsystemen ser ut kring planeterna. Jupiter har fyra stora månar och en hel skock små månar, medan Saturnus har en stor måne, ett flertal mellanstora månar och en massa små månar. Jorden har en stor måne och inget mer, medan Mars har två pyttesmå månar. Varken Uranus eller Neptunus har någon riktigt stor måne, men många små. Merkurius och Venus har inga månar alls. Däremot har dvärgplaneten Venus minst 5 månar. Som det kan bli!

Solsystemets största måne, Ganymedes (Bildkälla: NASA)