Nu blir det snart bergsklättring för Marsfordonet Opportunity

De två Marsfordonen Opportunity och Curiosity är på väg mot varsitt berg. Opportunity ska klättra upp för sluttningarna på det som NASA kallar för Solander Point, medan Curiosity ska en bit upp för berget Aeolis Mons (eller Mount Sharp som NASA döpt berget till). Om Curiosity skrev jag häromdagen och här kommer ett inlägg om Opportunitys fortsatta färd. UniverseToday har en intressant artikel på sin websida om Opportunitys bergsklättring.

Fordonet har så sakteliga närmat sig bergets fot och står nu 200 meter från stigningen. Det här blir första gången på de tio år som Opportunity kört omkring på Mars som den ska upp för en lite brantare backe. Det blir intressant att se hur det går. Fordonet ska klara stigningar på 12-15 grader så den har utan tvekan bergsklättringskapacitet. Det område som nu ska studeras ser ut att ha flödat av vatten och forskarna hoppas finna några av "livets byggstenar", dvs ämnen som krävs för att liv ska kunna uppstå, i marken. Rymdsonden MRO har, med sina känsliga instrument, identifierat tecken på mineraler som innehåller vatten i området. Bilden nedan visar Opportunitys rutt sedan landsättningen på Mars 2004 (klicka på bilden för att förstora den).

(Bildkälla: NASA, Ken Kramer)

Som bilden visar så står Opportunity just nu vid kraterkanten till Endeavour-kratern. Här finns som sagt Solander Point, som är en av många bergknallar på kraterkanten. Forskarna tror att det kan bli en finfin utsikt från toppen på kullen och ner mot kratern. Där Opportunity står just nu tycks det finnas en stor mängd lite större stenblock. Det blir till att kryssa mellan blocken för att så småningom nå berget, som syns i bakgrunden.

(Bildkälla: NASA/Ken Kramer)

Bild från ovan på Curiosity och dess hjulspår

Rymdsonden MRO har tagit en riktigt skarp bild som visar Marsfordonet Curiositys hjulspår där den farit fram över Marsytan. Man kan t o m se Curiosity som en blänkande liten prick i bilden (lite till höger på bilden). Fascinerande vilken skärpa MRO:s HiRISE-kamera har. Klicka på bilden för att förstora den eller klicka på länken HÄR för en mer högupplöst bild.

(Bildkälla: NASA)

Denna kamera är en rejäl pjäs; den väger hela 65 kilo! Kameran har ett 0,5-meters reflektorteleskop, som gör det möjligt att ta bilder med en upplösning på 0,3 meter per pixel. Även mycket små objekt kan därmed fångas på bild.

Solsatelliten IRIS första bilder av solatmosfären

NASA sände upp satelliten IRIS (Interface Region Imaging Spectrograph) för en månad sedan och nu kommer de första bilderna som satelliten tagit av solatmosfären. NASA har sammanställt bilderna till en kort video.

(Källa: NASA)

Satelliten studerar ett område av solatmosfären som inte studerats så mycket tidigare, Interface Region. Bilderna visar mängder av tunna, trådliknande strukturer som inte tidigare observerats. Det tycks vara stora temperaturskillnader i denna del av atmosfären. Forskarna söker en förklaring till varför solens korona är så mycket hetare än solytan och denna region av solatmosfären tros bidra till den heta koronan på något sätt.

Mars kan ha haft en enorm ocean

Forskare vid California Institute of Technology (Caltech) har studerat data från rymdsonden MRO och funnit bevis för att Marsytan täckts av en enorm ocean. Oceanen, på Mars norra halvklot, kan ha täckt uppemot en tredjedel av planetens yta! Man har studerat bilder som MRO tagit och hittat ett stort forntida deltalandskap där vatten flödat ut i oceanen. Astrobiology Magazine rapporterar om forskningsstudien på sin websida. 

Bilden nedan visar en jämförelse av det studerade deltalandskapet på Mars och ett deltalandskap på jorden. Vatten tros ha karvat ut landskapet och skapat ett delta som mynnar ut i en stor ocean.

(Bildkälla: NASA)

Det norra halvklotet på Mars är plattare och det är mer av lågland här än på det södra halvklotet. Landskapet liknar oceanbottnarna på jorden. Gränslandet mellan lågland och högland kan ha varit en forntida kustlinje. Det södra halvklotet skiljer sig genom att var mer kraterfyllt och "ojämnt" än det norra halvklotet.

(Bildkälla: NASA)

Det kommer forskningsrapporter stup i kvarten som pekar på förekomsten av vatten på Mars. Det tycks ha funnits rikligt med vatten på den idag torra röda planeten.

Har stora mängder smält snö skapat dalgångarna på Mars?

De senaste årens omfattande utforskning av Mars har visat tydliga tecken på att landskapet formats av stora mängder flytande vatten. Varifrån vattnet kommit har diskuterats bland forskarna. En del forskare menar att vattnet "bubblat" upp från underjorden, medan andra mer tror att vattnet härstammar från kraftig nederbörd. Nu har forskare vid Brown University i en ny forskningsstudie pekat på möjligheten att det är nederbörd i form av snö och sedan smält snövatten som forsat fram över Marsytan som skapat dalgångarna. Forskarna har studerat fyra olika områden på Mars med nätverk av dalgångar. Det är platser med antingen höga berg eller branta kraterkanter. Spaceref skriver om forskningsstudien på sin websida.

Rymdsonden Mars Odysseys bild av dalgångar på Mars (Bildkälla: NASA)

Nya bilder på kometen ISON

Kometen ISON närmar sig alltmer och nu har rymdteleskopet Spitzer fångat kometen på bild. Man ser tydligt att kometen släpper ut stora mängder gas. Enligt NASA släpper ISON ifrån sig så mycket som en miljon kilo koldioxid och 54 miljoner kilo stoftpartiklar per dag! Det kan bli en fin kometsvans av det här när ISON närmar sig solen! Kometen har en bit kvar att färdas innan vi ser den med blotta ögat. När bilderna togs i mitten av juni i år var den ca 500 miljoner kilometer från solen.

(Bildkälla: NASA)

Kometkärnan beräknas vara max 5 kilometer i diameter och är likt andra kometer som en smutsig snöboll bestående av is, stoftpartiklar och frusen gas (vatten, ammoniak, metan och koldioxid). Den 28 november passerar den solen som allra närmast på ett avstånd av 1,16 miljoner kilometer. Vi får hoppas att den lyckas hålla ihop genom hela passagen så att vi får se en spektakulär komet. Det finns en viss risk att ISON kan brytas sönder i mindre delar och då blir det inte lika kul.

Mysteriet med avsaknaden av vågor på Titan

En av de mest intressanta fynden under de senaste tio årens utforskning av solsystemets planeter och månar är upptäckten av att Saturnusmånen Titan är så lik jorden. Här finns sjöar, floder, kanaler, öar, regnmoln och kanske t o m regnbågar. Forskarna har särskilt fascinerats av Titans sjöar, som dock inte är fyllda med vatten utan med metan, etan och andra kolväten. Rymdsonden Cassini har i detalj observerat månen och gjort en del märkliga upptäckter. Trots stora sjöar och att det rimligtvis måste blåsa på Titan (förekomsten av stora sanddyner talar för att det blåser) så har rymdsonden inte kunnat observera några vågor på Titansjöarna. Det är lite av ett mysterium. Är sjöarna frusna? Är det något ämne på sjöytorna som motverkar vågbildning? Blåser det för lite för att det ska bli vågor? Det är ett mysterium som kanske löses om några år när sjöområdena på Titan får sommar och sannolikt drabbas av lite mer blåst. Då kanske det uppstår mätbara vågor. Vi får kanske vänta till 2017 innan vi får en lösning på vindmysteriet.

En av Titans sjöar reflekterar solljus (Bildkälla: NASA)