Kan asteroider vara en naturtillgång?

Det kryllar av asteroider i jordens närhet. Dessa s.k Near Earth Objects (NEO:s) uppgår faktiskt till minst 10.000! Den tiotusende NEO:n, som fick namnet 2013 MZ5, upptäcktes i slutet av juli (läs mer om sökandet efter nära-jorden-asteroider på NASA:s websida HÄR). När man ser bilden nedan, som visar dessa asteroiders omloppsbanor, kan man bli en aning skrämd. Man skulle nästan kunna tro att asteroider kolliderar med jorden stup i kvarten. Så är det dock inte. Det är trots allt mycket sällan som sådana kollisioner sker.

(Bildkälla: NASA)

Även om asteroidkollisioner är sällsynta, så utgör de likväl ett hot mot jorden. Med anledning av det satsar bland annat NASA en hel del pengar på forskningen om asteroider. Det har under senare år lett till att man inte bara bör se på asteroider som ett hot mot jorden utan också som en tillgång. Asteroider bedöms nämligen innehålla en hel del grundämnen och mineraler som kan vara värdefulla för oss jordbor. Forskare och en del industriföretag har därför börjat titta på möjligheterna att utvinna dessa ämnen från någon lämplig asteroid. Om så sker så handlar det om en lagom stor NEO som kan nås relativt enkelt med en "gruvbrytningssond". Mycket utforskning återstår dock innan gruvdrift kan påbörjas på en asteroid.

Rymdsonden med det dinosaurieliknande namnet OSIRIS-REx sänds upp i september 2016 i syfte att undersöka asteroiden 101955 Bennu (även kallad 1999 RQ36). Den ska plocka med sig lite asteroidmateria till jorden för närmare analys. Sondens vetenskapliga uppdrag är att, genom att studera asteroidens sammansättning och eventuell förekomst av organisk materia, ge oss ökad kunskap om hur solsystemet bildades. Genom dessa studier kan också en hel del  nyttig information samlas in för framtida utvinning av ämnen från asteroider. Ett deluppdrag är också att försöka utröna hur stor kraft som behövs för att knuffa en asteroid av Bennus storlek (ca 500 meter i diameter) ur dess omloppsbana. Om någon av alla asteroider kring jorden kommer för nära oss kan det vara bra att veta vad som krävs för att putta till den lite så att vi inte hotas. Läs mer om  rymdsonden OSIRIS-REx och dess uppdrag i Astrobiology Magazine.

Illustration av OSIRIS-REx kring asteroiden Bennu (Bildkälla: NASA)

Akronymen NEO har man ju känt till ett tag men nu får vi lära oss ytterligare en akronym, ERO, som står för Easily Retrievable Objects. Det handlar om små asteroider som kan fångas in med en "asteroidfångare" och transporteras till en mer stabil punkt, där det är lättare att utföra gruvdrift. De s.k Lagrangepunkterna, som är punkter där två olika himlakroppars gravitation tar ut varandra, kan vara platser där ERO:s kan placeras. Två sådana punkter (L1 och L2) finns nära jorden. UniverseToday skriver om detta idag på sin websida. Man har också en lista på 12 små asteroider som kan vara lämpliga att plocka ner. Det är förstås inte helt lätt att fånga in en asteroid som far fram i hög hastighet. Det gäller ju också att inte putta till den av misstag så att den far mot jorden. Bilden nedan är en konceptbild som NASA presenterat. Det är onekligen lite scinece-fiction över det hela!

(Bildkälla: NASA)

Mer reguljär gruvdrift på en asteroid kan möjligen komma att ske framåt 2030-talet. Det är å ena sidan lite fascinerande att tänka sig gruvdrift på en annan himlakropp med alla de tekniska utmaningar det innebär. Å andra sidan är det lite skrämmande att vi här på jorden lyckats uttömma våra naturtillgångar till den milda grad att vi måste ut och skövla i rymden.

Rymdsonderna observerar kometen ISON

Kometen ISON som är i antågande har av vissa forskare kallats för "århundradets komet". Det kan kometen mycket väl bli, men det finns en del forskare som är tror att kometen bara blir en blek ljusfläck i skyn. Mer om det i slutet av detta inlägg. Först lite om hur rymdsonder och rymdteleskop kommer att ha "ögonen öppna" för att studera denna komet. Daniel Fischer skriver på Planetary Society blog om de förberedelser som pågår inför kometens ankomst.

Just nu befinner sig ISON på andra sidan solen sett från oss. Först om en månad eller så kommer det att bli möjligt att se kometen från jorden. Rymdsonder och rymdteleskop kan däremot redan nu få en god bild av kometen. Här nedan visas några bilder som sonder och teleskop tagit så här långt. Den första är en bild som Spitzerteleskopet tog den 13 juni 2013 med två olika filter.

(Bildkälla: NASA)

En rymdsond som i november kommer att vara perfekt placerad för studera ISON är Messenger. Denna sond som kretsar kring Merkurius är ju den rymdsond som är närmast solen. Dessförinnan kommer dock de sonder som är lite längre ut i rymden att kolla in kometen. En av dessa är rymdsonden Deep Impact som ska ha tittat på kometen under veckan som gått. Vi får väl se om det kommer några bra bilder från dessa observationer.

I slutet av september kommer Marssonden MRO att vara i bra läge för kometstudier. ISON passerar bara 11 miljoner kilometer från Mars, vilket förhoppningsvis ger möjligheter till detaljstudier av kometen. Redan i slutet av augusti kommer MRO:s HiRISE-kamera att testas, för att vi sedan i september ska få så bra bilder som möjligt. Ett flertal andra sonder och teleskop kommer att rikta blicken mot ISON. Hubbleteleskopet tog redan den 30 april en fin bild. Kanske kan det bli än mer spektakulära bilder så småningom när ISON kommer lite närmare? Eller är det så att ISON kommer att bli en tummetott?

Hubbles bild av ISON (Bildkälla: NASA)

En del forskare har studerat kometens ljuskurva allteftersom den närmar sig solen och har funnit att den inte tycks utvecklas riktigt så som vi skulle vilja. En av de som studerat ISON är astronomen Ignacio Ferrin från Colombia och han påpekar att ISON inte blivit ljusare sedan januari 2013 (läs mer HÄR). Det ser inte lovande ut menar Ferrin. Den är fortsatt ganska blek och det finns dessutom en stor risk för att kometen kommer för nära solen (som närmast 1,2 miljoner kilometer) och att den därför riskerar att upplösas i en massa mindre delar. Solens värme och gravitationskraft riskerar att smula sönder den 4 kilometer stora kometkärnan. Låt oss hoppas att Ferrin m.fl har fel och att ISON verkligen blir något spektakulärt på stjärnhimlen i slutet av november.

Readly - Tidskrifternas motsvarighet till Spotify!

Jag har nyligen tecknat ett abonnemang på en ny intressant tjänst - Readly. Det är tidskrifternas motsvarighet till Spotify. För 99 kronor i månaden får man tillgång till lite drygt 90 tidskrifter (antalet tycks växa varje vecka!). Bland tidskrifterna finns Forskning & Framsteg, Allt om Vetenskap, en rad fototidningar, datatidningar, resetidningar, historietidningar m.m. Inte nog med att man på sin pekplatta kan läsa nyutkomna nummer av tidskrifterna - man får också tillgång till det senaste årets utgåvor av samtliga tidskrifter! Helt lysande och fungerar perfekt!

Tidskriften Allt om Vetenskap är som sagt en av de tidskrifter som man nu kan läsa direkt i pekplattan. En riktigt bra tidskrift för oss astronomiintresserade med en hel del intressanta rymdnyheter. I det senaste numret har man bl a en intressant artikel om exoplaneter. Det är Alarik Haglund som i artikeln beskriver hur det går till när man utforskar exoplaneter med olika metoder. I artikeln beskrivs bl a hur transitmetoden fungerar. En mycket intressant ny metod, inom ramen för det s.k Project 1640, beskrivs också. Metoden går ut på att blockera ljuset från en stjärna så att man direkt kan studera planeter kring stjärnan. Med hjälp av en koronagraf och adaptiv optik kan även planeter på åtskilliga ljusårs avstånd studeras. Tekniken har testats på planetsystemet kring stjärnan HR 8799 och dess fyra planeter. Planeternas atmosfär kunde observeras trots att planeterna är hela 130 ljusår från oss! Jag skrev kort om nyheten i maj i år (läs HÄR), men Allt om Vetenskap har en betydligt utförligare rapportering om det hela.

Hur skulle det vara att landa på Jupitermånen Europa?

Det pågår intensiv utforskning av planeten Mars i syfte att försöka klarlägga om det har funnits förutsättningar för liv där. En hel skock med rymdsonder och två Marsfordon letar frenetiskt efter miljöer som möjliggör liv och även efter tecken på liv. Det finns en annan himlakropp i solsystemet som kanske har större förutsättningar att hysa liv och det är Jupitermånen Europa. Forskare har i många år diskuterat möjligheten att skicka en rymdsond för att studera denna måne. Det mest intressanta vore att landa på Europa och studera vad det är som skapar de sprickor och förkastningszoner som den isiga månen är överkorsad med. Vilka processer skapar dessa sprickor och finns det organiska molekyler på ytan. Andra frågor av intresse att studera är Europas geologiska aktivitet, dess sammansättning, finns det flytande vatten samt hur Jupiter egentligen påverkar denna måne.

Vår kunskap om denna måne bygger till stor del på de observationer som rymdsonderna Voyager och Galileo gjorde i slutet av 1970-talet respektive slutet av 1990-talet. Särskilt Galileo studerade månen ganska ingående under sina 34 varv runt Jupiter. Rymdsonden Juno är på väg mot Jupiter och når planeten i juli 2016. Rymdsonden JUICE planeras att sändas upp år 2022 med uppdraget att särskilt studera Jupiters fyra stora månar. Sannolikt får vi ökad kunskap om förhållandena på Europa när rymdsonderna börjar sin utforskning. Någon Europa-landare finns dock inte i planerna varken hos NASA eller någon annan rymdmyndighet.

Bilden nedan är en illustration av hur det kan tänkas se ut på Europas yta. Inte helt lätt att landa där! Läs mer om månen Europa på NASA:s websida.

(Bildkälla: NASA)

Exoplanetfakta har uppdaterats

Fliken "Exoplaneter" här i bloggen är nu uppdaterad. Fakta om antalet upptäckta exoplaneter bygger på redovisningen på websidan Exoplanets.eu. Till dags dato har 927 exoplaneter upptäckts. Efter en lite seg vår har det blivit ordentlig fart vad gäller nya upptäckter. Det händer saker varje vecka. Följ utvecklingen HÄR.

Av de 927 exoplaneterna har 532 upptäckts med hjälp av radialhastighetsmetoden och astrometri, 323 med hjälp av transitmetoden, 23 med hjälp av gravitationslinsmetoden, 34 via direkt upptäckt och 15 med hjälp av pulsartiming och annan timing (studera fliken Exoplaneter för mer fakta om respektive metod). Ett flertal av exoplaneterna har efter upptäckt dessutom bekräftats med hjälp av någon av de andra metoderna.

Illustration av en exoplanet (Bildkälla: NASA)

Planetary Habitability Laboratory (PHL) har på sin utmärkta websida ytterligare fakta om de hittills upptäckta exoplaneterna:

• Endast 8 planeter är mindre än jorden. 7 planeter är jordstora. Hela 683 planeter är Jupiterstora eller större. Resterande 229 planeter är antingen s.k superjordar eller Neptunusstora planeter.
• 106 planeter bedöms vara varma, men inte kokheta. Alla planeter i denna grupp är större än jorden, den stora majoriteten t o m så stora som Jupiter, men i gruppen finns 10 s.k superjordar. De allra flesta planeter är således antingen mycket heta (571 styck) eller mycket kalla (191 styck). För 59 planeter är temperaturförhållandena okända.
• De 927 planeterna har upptäckts kring 712 olika stjärnor. Av dessa planetsystem är 80 procent, eller 568 styck, 1-planetsystem, dvs man har ännu inte upptäckt någon ytterligare planet. Vi har 103 stycken 2-planetsystem, 24 stycken 3-planetsystem, 8 stycken 4-planetsystem, 5 stycken 5-planetsystem och 4 planetsystem med 6 eller fler planeter.

Av de 927 planeterna är det ytterst få som är potentiellt beboeliga och ingen i närheten av att vara en s.k jordkopia. PHL rankar planeternas beboelighet enligt följande (klicka på bilderna nedan för att förstora dem):

(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)

Alla potentiellt beboeliga planeter som upptäckts så här långt är större än jorden. Om man jämför dessa planeters placering i den beboeliga zonen kring sina respektive stjärnor med hur det ser ut i vårt solsystem ser det ut enligt följande (källa: PHL):

Några av planetsystemen har som synes flera potentiellt beboeliga planeter. Det finns en del intressant att notera när man tittar på bilderna. Jorden är faktiskt lika långt från den beboeliga zonens mitt som Mars! Endast en av planeterna befinner sig mitt i den beboeliga zonen och det är HD 40307g. Flertalet av planeterna är i den inre delen av den beboeliga zonen.

Fler tjusiga bilder finns på PHL:s websida.

Curiosity har fångat Mars två små månar på bild!

Curiosity har tagit en fin bild på de två Marsmånarna Phobos och Deimos. Båda månarna är mycket små. Phobos är hyfsat rund och ca 20 kilometer i diameter och Deimos lite ojämn till formen och ca 10x15 kilometer i storlek.

(Bildkälla: NASA)

Rymdsonden MRO tog denna närbild av Phobos i mars 2008....

(Bildkälla: NASA)

...och denna bild på Deimos året efter, i mars 2009. Deimos är en lustigt slät liten stenklump!

(Bildkälla: NASA)

Det blir en intensiv astronomihöst!

Det kommer att hända en hel del spännande saker i Astronomi-Sverige i höst:

Den 28 september är det Astronomins dag och natt. Det ser ut att bli ett digert program med olika arrangemang runt om i landet. Läs mer om detta HÄR.

Den 10-12 oktober blir det stor Astronomkonferens i Lund. Läs mer om Astronomdagarna på websidan HÄR.

Vi som inte har möjlighet att delta i dessa evenemang kan ändå glädjas åt bl a följande:

• Meteorsvärmen Perseiderna som med lite tur kan bli riktigt sevärd. Nu till helgen och måndag-tisdag är det läge att räkna in meteorerna. Läs mer på Populär Astronomis webbsida där Robert ger lite tips. 
• Årets riktigt stora händelse, kometen ISON, i slutet av november kan bli riktigt spektakulär. Det finns dock tyvärr en del tecken som talar för att kometen inte riktigt blir så bra som vi alla skulle vilja. Mer om det i ett kommande inlägg här i bloggen.
• Att det blir mörkare. Varje sann astronom längtar efter att den ljusa sommaren ska ta slut och att stjärnhimlen åter ska visa upp sig i all sin glans (ett tamt försök från min sida att se det positiva i att semestern är slut och en lång höst väntar).