fredag 27 september 2013

Tekniska komplikationer i Curiositys sökande efter liv på Mars

Aldrig får man vara riktigt nöjd. Just när nyheten kom att Curiosity upptäckt vatten i Marsmaterian (se mitt föregående inlägg) och hoppet om att finna liv på Mars steg med några hundra procent, så kommer det en negativ nyhet som tar ner oss på jorden igen. Det har uppstått vissa "tekniska problem" i Curiositys analysarbete.

Astrobiology Magazine rapporterar nämligen att det har uppstått problem när Curiosity ska analysera Marsmaterian. Det är tydligen så att det finns en del perklorater (salter av perklorsyra) i den materia som Curiosity samlat in lite varstans på Mars. Problemet med detta ämne är att det tycks bränna upp organiskt material i Curiositys minilab och därmed förstöra det innan labanalyserna är färdiga. Eftersom det tycks vara så att perklorat är vanligt förekommande på Mars blir det problem att identifiera livets byggstenar med den teknik som Curiosity använder. Det kan komma att påverka framtida Marsfordons konstruktion.

Curiositys SAM-system (SAM står för Sample Analysis on Mars) fungerar så att det värmer upp den insamlade materian så att de olika kemiska beståndsdelarna framträder. Därefter beräknar SAM andelen av olika ämnen i den analyserade materian. När perklorat ingår i materian och upphettas så avger det syre. Om det då finns organisk materia i proverna så bildas koldioxid och därmed har man förstört alla bevis vad gäller förekomsten av livets byggstenar. Vill det sig väl kan dock lite kol förbli kol och därmed bli möjlig att detektera innan det "förstörs".


En skopa grus som ska analyseras (Bildkälla: NASA)


Forskarna hyser dock hopp om att man kan komma runt detta lite oväntade problem. Ett alternativ är att man kan analysera olika markprover genom att jämföra dem mot varandra. Prover från områden som är kända för att sakna organiskt material kommer att uppvisa en annan mix av koldioxid än prover där organisk materia förekommer. Man tvingas göra lite bakvända analyser så att säga. Ett annat, och förmodligen bättre, alternativ är att inte hetta upp proverna så mycket at perkloratet upplöses i sina beståndsdelar. Det verkar finnas instrument i Curiositylabbet som ännu inte använts och som använder sig av andra metoder. Det är lite mer komplicerade analysmetoder som behöver genomgå en del tester innan man kör mer skarpa analyser. Sannolikt aktiveras dessa instrument inom kort.

Curiosity har upptäckt vatten på Mars!

Så kom då äntligen nyheten om att man funnit vatten på Mars. Inte bara spåren efter vatten utan "riktigt" vatten. Curiosity har analyserat ytmaterian på Mars och funnit att ca två procent av det är vatten. Det verkar också vara så att vattnet är fördelat över stora delar av Mars yta. Tidigare har man trott att det framförallt finns vid polerna på Mars. Den här upptäckten har stor betydelse för det fortsatta sökandet efter liv på Mars. Astrobiologerna anser nämligen att liv är beroende av vatten. Även om enkla livsformer kan utvecklas utan vatten så blir det så mycket enklare med flytande vatten. Läs mer om fyndet på NASA:s websida.


Illustration av Marsfordonet Curiosity (Bildkälla: NASA)

torsdag 26 september 2013

På lördag är det astronomins dag och natt!

På lördag den 28 september ( och långt in på natten till den 29:e) är det återigen astronomins dag och natt. På Populär Astronomis websida finns allt om detta spännande evenemang. Även jag tänkte försöka ägna mig åt astronomiska observationer på lördag. Om det vill sig med vädret så skall jag studera stjärnhimlen från en synnerligen mörk plats i norra Bohusläns skärgård. Där är det emellanåt en fantastisk stjärnhimmel! Kanske skulle man deltaga i "fånga-månen-tävlingen"? Och varför inte spana in Neptunus? Packningen bör med andra ord inkludera kamera och fältkikare.



Spåren efter ett gammalt sovjetiskt månfordon

Rymdsonderna har skarpa "ögon"! Bilden nedan är tagen av månsonden LRO och visar spåren efter det sovjetiska månfordonet Lunokhod 1, när den körde omkring på månytan för mer än 40 år sedan. Detta fordon transporterades till månen med rymdsonden Luna 17 och mjuklandade på månens yta den 17 november 1970. Det var alltså bara ett drygt år efter det att Armstrong & Co landat på månen. Klicka på bilden nedan för att förstora den eller klicka HÄR för att på Spaceref:s websida se denna bild och ett flertal andra bilder från månlandningar.


(Bildkälla: NASA)


Lunokhod ser  i närbild onekligen ut som hämtat ur en science-fiction-film!


Lunokhod 1 (Bildkälla: Wikipedia/Lavochkin Association)

Spitzerteleskopet riktar in sig på exoplaneter

Rymdteleskopet Spitzer firade 10 år i rymden för en månad sedan. Den 25 augusti 2003 sändes teleskopet upp från Cape Canaveral med hjälp av en Deltaraket. På de tio år den varit i drift har teleskopet gjort en stor mängd upptäckter. På senare år alltfler inom exoplanetområdet. Spitzerteleskopet hade egentligen inte något specifikt uppdrag rörande exoplaneter. Det är först under senare år som teleskopet fått detta utökade uppdrag. Orsaken är att teleskopet förbrukat det helium som kyler ner instrumenten. De kan därför inte längre användas för det som var Spitzers ursprungliga uppdrag, att studera den infraröda strålningen i rymden. Med sitt 85-centimetersteleskop kunde Spitzer studera olika aspekter i universum på ett sätt som optiska teleskop inte kunde göra. I maj 2009 tog "kylvätskan" slut och sedan dess har teleskopets instrument värmts upp från -273 grader Celcius till ca -242 grader Celcius. Vid denna temperatur kan de dock fortfarande studera asteroider i vårt solsystem, gas- och stoftskivor kring stjärnor där planeter är under bildande, exoplaneter m.m.

Det är egentligen en teknisk bragd teleskopet fungerar för mer avancerad exoplanetutforskning. När Spitzerprojektet planerades på 1990-talet fanns inga tankar om något exoplanetletande med hjälp av ett infraröd-teleskop. Faktum är att de första exoplaneterna precis hade upptäckts i mitten av 1990-talet. Tack vare en "total makeover" av kluriga tekniker som tålmodigt gjort en massa modifieringar både vad gäller teleskopets stabilitet och dess instrument är teleskopet nu en potent exoplanetletare. Särskilt stabiliteten hos teleskopet är av största vikt för att kunna upptäcka planeter med transitmetoden. Det är ju just stabiliteten som fallerat hos Keplerteleskopet. Läs mer om de modifieringar som gjorts på Spitzer på NASA:s websida. Jag blir alltid lika fascinerad över hur man från jorden i det närmaste kan åstadkomma underverk med teknisk utrustning som befinner sig långt ute i rymden!


Illustration av Spitzerteleskopet bland exoplaneterna (Bildkälla: NASA)


Det är lite extra kul att ett så avancerat rymdteleskop som Spitzer kan användas för utforskning av exoplaneter. Just nu behöver vi verkligen ett kapabelt rymdteleskop för att söka efter exoplaneter, när både Keplerteleskopet och CoRoT-teleskopet verkar ha gett upp. Likt dessa två teleskop använder sig Spitzer av transitmetoden. Med sina känsliga instrument kan den notera den lilla ljusdipp som uppstår när en planet passerar över solskivan hos en stjärna. Spitzer observerar det hela i infrarött ljus. Teleskopet kan också analysera en planets atmosfär och därigenom få lite indikationer på vilken temperatur planeten kan tänkas ha.
Nu väntar vi med spänning på nya intressanta fynd från denna trotjänare till teleskop.

Interaktiv exoplanetkarta

Tidskriften New Scientist har på sin websida skapat en kul interaktiv exoplanetkarta (se HÄR). Förutom att man får en bild av Keplerteleskopets upptäckter får man en insikt i hur otroligt liten del av stjärnhimlen som detta rymdteleskop egentligen har studerat. I detta lilla område har den funnit tusentals exoplaneter och exoplanetkandidater (som med stor säkerhet också är planeter och inte bara kandidater)! På sidan ges också en hel del information om hur Keplerteleskopet observerar med hjälp av transitmetoden.

Nästa gång ni tittar upp mot stjärnhimlen, ta då en extra titt på området mellan stjärnbilderna Svanen och Lyran. För där finns alla de planeter och sannolika planeter som Keplerteleskopet upptäckt!!


Keplers observationsområde i stjärnbilderna Svanen och Lyran (Bildkälla: NASA)

Spår av liv på 25 kilometers höjd i jordens stratosfär!

Peter Linde rapporterar på sin websida "Jakten på liv i universum" att brittiska forskare upptäckt spår av liv i jordens stratosfär. På 25 kilometers höjd har man funnit vad som tycks vara fragment av skalet till en kiselalgsliknande organism. Forskarna tror att fragmentet inte kommer från jorden utan kanske från en meteor eller komet. Det är i så fall ett gott tecken på att det kan finnas liv någonstans därute i rymden. Läs mer om nyheten på Peters websida.

Bilden nedan visar fragmentet. Det ser nästan ut som en sliten kofta!


(Bildkälla: M. Wainwright et al.)