De stora astronomikonferensernas vecka

Som jag skrev igår är det dags för årets stora svenska astronomikonferens, i Lund. Det pågår också en stor amerikansk planetkonferens just nu. Det är "Division for Planetary Sciences meeting", som i år hålls i Denver. Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog har rapporterat kort om några intressanta forskningsrön som presenterats på konferensen. Bland annat Merkurius märkliga rotation har studerats.

Merkurius roterar runt sin axel på ca 59 dagar och har en omloppsbana runt solen på 88 dagar. Det innebär att planeten roterar tre varv runt sin axel när den avverkar 2 varv runt solen. Detta 3:2-förhållande har länge fascinerat forskarna. Hur har det blivit så? Är det normalt och kanske rentav vanligt i exoplanetsystem? Astronomen Benoit Noyelles har gjort datorsimuleringar som visar att just detta 3:2-förhållande faktiskt är det mest troliga när en planet som Merkurius bildas. Noyelles tror också att Merkurius mycket tidigt hamnade i detta rotationsmönster, kanske redan 10 miljoner år efter att planeten bildades. Det torde också vara vanligt i andra planetsystem.

Merkurius (Bildkälla: NASA)

Merkurius har liksom andra planeter i vårt solsystem utsatts för en stor mängd meteornedslag. Den period som forskarna kallar för "the late heavy bombardment", lite drygt 3,5 miljarder år sedan skapade till stor del det kraterfyllda landskap som vi idag ser på Merkurius. Omfattande vulkanisk aktivitet, med stora lavaflöden, har dock jämnat ut landskapet framförallt på det norra halvklotet. Ett flertal föredrag på konferensen handlade just om hur Merkurius yta formats och successivt omvandlats till vad det är idag. Rymdsonden MESSENGER förser därvid forskarna med stora mängder data och detaljerade bilder. 

Astronomdagarna i Lund

Torsdag till lördag denna veckan är det Astronomdagar i Lund. Ett hundratal yrkesverksamma astronomer samt en handfull amatörastronomer (bl a jag) träffas för att lyssna på ca 40 föredrag. Programmet ser lovande ut. Där finns bl a ett flertal föredrag om rymdsonder och exoplaneter:

• Gabriella Stenberg Wieser ska prata om det svenska deltagandet i JUICE-projektet (som jag för övrigt skrev lite om går). 
• Göran Olofssom ska berätta om rymdsonden CHEOPS och sökandet efter exoplaneter. 
• Oleg Kochukhov talar om utforskningen av exoplaneters atmosfärer med ESO:s VLT- resp E-ELT-teleskop. 
• Ett intressant föredrag på fredag är Erik Zackrissons som handlar om det första svenska SETI-projektet. Ska bli kul att höra vad det innebär.
• Både David Hobbs och Daniel Michalik ska berätta om det snart stundande Gaia-projektet. 
• Gregory Ruchti ska berätta om Keplerteleskopet och dess fynd av litiumrika jättar.

Jag har säkert missat något föredrag som berör rymdteleskop och exoplaneter, men det är som synes ett flertal intressanta föredrag. Utöver de här uppräknade föredragen är det en massa annat spännande att lyssna till. En av höjdpunkterna blir den s.k Nordenmark-föreläsningen på torsdag kväll, som även är öppen för allmänheten. Nils Bergvall ska hålla en entimmes föreläsning med titeln "Den kosmiska våren, galaxerna och det stora livspusslet". Det låter poetiskt minsann! 

Dessutom får vi på fredagen bl a lyssna på Peter Linde och hans författande av boken "Jakten på liv i universum", en bok som jag skrev om häromdagen. Populär Astronomis redaktör Robert Cumming ska berätta om just populär astronomi (tror jag). Det blir några spännande dagar i Lund. Utförlig rapportering kommer här i bloggen i slutet av veckan.

Många rymdobservatorier är det!

Av bilden nedan framgår att det kryllar av olika typer av rymdobservatorier. Det är Olaf Frohn som på sin websida Armchair Astronautics har gjort en statusuppdatering. Klicka på bilden för att förstora den.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen; Olaf Frohns websida är fantastisk! Den gode Olaf lägger ner en massa arbete på att hålla websidans fakta uppdaterade.

(Bildkälla: Olaf Frohn/Armchair Astronautics)

Chalmers medverkar i ESA:s stora rymdsondsprojekt JUICE

Chalmers rapporterar idag om att en kompakt och känslig terahertz-radiomottagare för rymduppdrag, som ESA:s ”Jupiter icy moons explorer” (JUICE), har utvecklats i ett gemensamt europeiskt projekt. Chalmers har lett projektet, som är ett samarbete mellan europeiska universitet, institut och företag som finansieras av EU-kommissionens sjunde ramprogram (FP7).

Från Chalmers pressmeddelande har jag klippt ut följande;

I ett gemensamt europeiskt projekt har en grupp forskare utvecklat en heterodyn terahertzmottagare som uppfyller kraven för rymduppdrag. De har uppnått det genom att minimera antalet komponenter i lokaloscillatorn (LO) i mottagaren, och genom en hög grad av integration av alla dess delkomponenter.

– Den unika terahertzmottagaren är kompakt, lätt, robust och fungerar vid rumstemperatur, säger projektledaren Jan Stake, professor vid Chalmers. Det är nödvändigt för satellituppdrag som ska pågå under många år.

Mottagaren är optimerad för frekvensbandet 520-590 gigahertz, eftersom vattenånga och flera andra viktiga atmosfäriska spårgaser kan identifieras ifrån deras spektrallinjer i det intervallet.

Forskarna har uppnått rekordresultat när det gäller mottagarens förmåga att ta emot svaga signaler. Nyckeln till detta resultat är att använda högpresterande halvledarkomponenter, och på Chalmers har de utvecklat en komplett tillverkningsprocess för membranintegrerade Schottkydioder, som är speciellt lämpliga för terahertztillämpningar.

– Resultaten visar att mottagaren är mycket väl lämpad för fjärranalys av atmosfärer och astronomiska objekt, säger Jan Stake. På grund av mottagarens låga vikt och och förmåga att ta emot svaga signaler är den särskilt lämpad för rymduppdrag som ESA:s Juice (Jupiter icy moons explorer).

Inom samarbetet har företaget Omnisys Instruments, som tillverkar avancerad elektronik för rymdtillämpningar, varit ansvarigt för utformningen av terahertzmottagarens blandare och integrationen av alla komponenter i den slutliga mottagaren.

En illustration av mottagaren i rymdsonden JUICE (Bildkälla: Chalmers och ESA)

Kul att svenska universitet och svenska rymdbolag medverkar aktivt i utvecklingen av instrument till ESA:s rymdsonder! Läs mer om JUICE och ytterligare svenskt deltagande i detta spännande projekt HÄR.
.

Kina planerar för ett flertal månfärder till år 2020

Websidan Spaceref rapporterar om Kinas högtflygande (!) planer vad gäller rymdfart. 4 stora månprojekt står på programmet fram till år 2020! Samtliga projekt handlar om att landsätta månlandare och månfordon. Två av projekten går ut på att en landare plockar upp månmateria som sedan transporteras till jorden. Det tycks också bli en ny rymdkapplöpning, likt den på 1960-talet. Denna gången är det de nya rymdnationerna Kina och Indien som tampas med Ryssland. De två senare nationerna har också stora planer vad gäller månen. USA har numera inte fullt så stort intresse i månen, även om man för ett par veckor sedan sände iväg rymdsonden LADEE för att studera månatmosfären. NASA har ju dessutom en annan avancerad rymdsond som kretsar kring månen, Lunar Reconnaissance Orbiter (LRO).

Redan innan årsskiftet (eller strax därefter) väntas den kinesiska rymdsonden Chang'e 3 sändas till månen. Den för med sig både månlandare och månfordon. Det blir första gången sedan 1976 som en månlandare dimper ner på månens yta och första gången sedan 1973 som ett månfordon kör på månen. Månlandaren 1976 var den ryska Luna 24 och månfordonen likaledes ryska Lunokhod 2.

Illustration av landare och fordon (Bildkälla: CNTV)

Chang'e 3 är en avancerad rymdsond som noga kommer att utforska månterrängen innan den landsätter månlandare och fordon. Landaren är försedd med solpaneler och en liten generator som omvandlar kärnkraft till elektricitet, en s.k RTG (Radioisotope Thermoelectric Generator). Energiförsörjningen behöver säkras under kalla mörka månnätter. Landaren har en del egna instrument, bl a flera kameror, som ska användas för diverse utforskning.

Det kinesiska månfordonet är också synnerligen avancerat. Även det är utrustat med solpaneler som ska möjliggöra en färd på uppåt 10 kilometer under sex månaders tid på månen. Fordonet styrs från jorden, men ska också kunna koppla på autopiloten. Såsom de flesta Mars- och månfordon har den sex hjul och en basutrustning i form av kameror, spektrometrar etc., varav en del är monterade på en robotarm.

År 2015 är det tänkt att nästa kinesiska landare/fordon-kombo, Chang'e 4, sänds upp. Den kommer att ha ett liknande uppdrag som Chang'e 3, men ska utforska en annan del av månen. År 2018 är det då dags för ett projekt, Chang'e 5, som går ut på att plocka med sig månmateria till jorden. Ännu ett sådant projekt ska ske 2020, Chang'e 6. I de lite mer långsiktiga planerna finns bemannade månfärder någon gång kring 2025-2030.

"Jakten på liv i universum" - en utmärkt astronomibok

Jag har äntligen läst Peter Lindes bok "Jakten på liv i universum". När jag väl fick tid att börja läsa boken har det varit svårt att lägga ifrån sig den. Det här är nämligen en alldeles utmärkt astronomibok. Boken handlar, som titeln antyder, om sökandet efter liv på andra himlakroppar än vår egen jord. På lite drygt 270 sidor får vi en genomgång av hur planetsystem bildas, hur liv utvecklades på jorden och om förutsättningar för liv på andra planeter i vårt solsystem och på exoplaneter. Vi får en god beskrivning av hur utforskningen av exoplaneter har utvecklats och vilka intressanta fynd som gjorts. En relativt stor del av boken ägnas åt att beskriva sökandet efter någon form av signaler från intelligenta civilisationer i vår galax. Det är stundtals spännande läsning för alla oss som inte har koll på allt det arbete som entusiastiska forskare och amatörer lagt ner inom området.

I ett av kapitlen ställer sig Linde frågan: "Hur många civilisationer finns det?" och resonerar kring frågan utifrån bland annat Drakes ekvation. Utifrån hur man uppskattar olika faktorer i denna ekvation kan man komma till väldigt olika resultat. Även om man är pessimist finns dock en hyfsat god chans att det faktiskt kan finnas relativt många utomjordiska civilisationer. I det följande kapitlet kommer därför helt naturligt följdfrågan: "Var är alla". Det var den fråga nobelpristagaren Enrico Fermi ställde sig när han funderade kring detta. Peter Linde skriver "objektivt" och sansat kring sannolikheterna för utomjordiskt liv.

Linde är en lysande skribent som har lyckats med den svåra konsten att skriva en lättläst populärvetenskaplig bok om ett ganska komplext ämne. Boken är i mångt och mycket också en bra introduktion till astronomin i allmänhet och borde kunna fungera utmärkt i grundutbildning. i astronomi. Linde har valt att inte skriva så mycket om astrobiologi. För den som vill fördjupa sig i det ämnet finns också en relativt nyutkommen (2012) bok på svenska: "Astrobiologi", med Björn Stenholm som redaktör och med en rad framstående forskare som medförfattare. Den är läsvärd, men kräver lite mer av läsaren.

Det är kul att det åter börjat komma lite bra svenska astronomiböcker. Ett tag verkade det som om man var tvungen att helt förlita sig på engelskspråkig litteratur om man ville få till livs de senaste forskningsrönen inom astronomin. Peter Linde ska berätta om sin bok på Astronomdagarna om en vecka. Det, liksom mycket annat i konferensprogrammet, ska bli intressant att lyssna på. Rapport kommer här i bloggen i slutet av nästa vecka.

Förberedelserna för rymdsonden MAVEN:s uppskjutning kan fortsätta

Trots att nästan all amerikansk statlig verksamhet ligger nere just nu med anledning av budgetkrisen, fick idag rymdsondsprojektet MAVEN klartecken att fortsätta förberedelsearbetet inför uppskjutningen i nästa månad. UniverseToday rapporterar att NASA lyckats utverka ett undantag för detta projekt. Att tidplanen hålls är nämligen synnerligen viktigt om en uppskjutning ska kunna ske under det tre veckor långa uppskjutningsfönstret fr o m 18 november och framåt. I annat fall hade man fått vänta till 2016 för nästa chans att skicka sonden till Mars. Det hade varit lite av en katastrof. Inte bara vetenskapligt utan också ekonomiskt. Projektet har nämligen en kostnadsram på hela 650 miljoner dollar! Inga småpengar direkt!

Förberedelsearbetet fortsätter (Bildkälla: NASA)