En av testbilderna som NEOWISE tagit av stjärnbilden Fiskarna (Bildkälla: NASA)
fredag 20 december 2013
NEOWISE på jakt efter asteroider igen
Rymdsonden WISE (Wide-field Infrared Survey Explorer) sköts upp i december 2009 och opererade till februari 2011. Under denna tid upptäckte WISE 34.000 asteroider. WISE som är bestyckad med ett 40-centimeters teleskop och infrarödkamera hann också ta mer än 2,7 miljoner bilder och katalogiserade hela 747 miljoner objekt i rymden. Efter att sedan februari 2011 varit i viloläge har rymdsonden uppväckts av NASA och påbörjar nu ett nytt uppdrag, NEOWISE. NEO står för Near Earth Object, vilket antyder att sonden ska leta efter kometer och asteroider som kommer när jorden. De första testbilderna har nu tagits och tanken är att NEOWISE nu ska börja sitt nya uppdrag mer skarpt. Målsättningen är att i god tid upptäcka objekt som kommer inom 45 miljoner kilometer från jorden. Asteroidjakt tycks få ökad prioritet hos NASA.
En krater på Merkurius har döpts efter John Lennon
John Lennon har fått ge namn åt en krater på Merkurius. Rymdsonden Messenger har tagit bilden nedan av denna krater. Internationella Astronomiska Unionen har gett namn åt ett antal Merkuriuskratrar och det var ju kul att Lennon blev förevigad även på en annan planet än jorden. Undrar just när forne Queen-gitarristen Brian May ska få namn åt någon himlakropp, krater eller annat? Han borde ju ligga bra till någon gång i framtiden med tanke på att han på gamla dagar doktorerat i astronomi.
Annars har det varit ganska tyst kring Messengers förehavanden under året som gåttt. Det beror väl antagligen på att rymdsonden observerat det mesta som finns att observera under sina mer än 2.000 varv runt planeten. Man kan bli snurrig av mindre!
Videon nedan visar hur det ser ut kring Merkurius sydpol. Många kratrar är det!
Annars har det varit ganska tyst kring Messengers förehavanden under året som gåttt. Det beror väl antagligen på att rymdsonden observerat det mesta som finns att observera under sina mer än 2.000 varv runt planeten. Man kan bli snurrig av mindre!
Lennonkratern på Merkurius (Bildkälla: NASA)
Videon nedan visar hur det ser ut kring Merkurius sydpol. Många kratrar är det!
(Källa: NASA)
torsdag 19 december 2013
Rymdobservatoriet Gaia sändes upp idag för att studera Vintergatans stjärnor
Idag klockan 10.12 svensk tid sändes den europeiska rymdmyndigheten ESA:s rymdobservatorium Gaia upp från rymdbasen i Kourou i franska Guyana. Det var som vanligt spektakulärt att se Soyuz-raketen skjuta upp i skyn genom ett moln av rök. Allt tycks ha gått helt enligt planerna och Gaia vecklade efter 1 timme och 17 minuters färd ut sin magnifika solpanel. Det tog hela 10 minuter!
Gaiaprojektet startade redan på 1990-talet och är en av ESA:s viktigare projekt hittills under 2000-talet. Gaias uppdrag är att studera en miljard stjärnor i vår galax Vintergatan för att ge oss en bättre bild av vår galax struktur och utveckling. Målsättningen är att vi ska få en betydligt mer detaljerad bild av alla dessa stjärnor och av Vintergatan som helhet. Gaiaprojektet är fortsättningen på ett annat stort rymdsondsprojekt, Hipparcos, som sköts upp 1989 och observerade ungefär 100.000 stjärnor under fyra års tid. Målsättningen är nu alltså att observera 1 miljard stjärnor med Gaia, dvs 10.000 gånger mer än Hipparcos! Gaias mätningar är dessutom 100 gånger mer exakt än Hipparcos mätningar. Observatoriet ska placeras vid solens-jordens s.k Lagrangepunkt 2 (L2). Bilden nedan visar var denna punkt, liksom övriga fyra Lagrangepunkter finns. Dessa punkter är områden där gravitationen från två himlakroppar tar ut varandra. Det blir på så sätt stabila platser att placera rymdsonder på. Gaia når L2 kring den 7 januari och kan sedan under våren 2014 påbörja observerandet.
Trots att Gaia observerar en miljard stjärnor är det bara mellan 0,5 och 1 procent av alla stjärnor i Vintergatan. Trots att de övriga 99 procenten inte observeras hoppas forskarna kunna rekonstruera hur hela galaxens struktur ter sig utifrån Gaias observationer. Det blir också en lags tredimensionell bild i och med att Gaia också ska studera hur snabbt stjärnor rör sig från oss eller mot oss. Utifrån dessa data (och här talar vi om enorma mängder data) är det tänkt att forskarna ska kunna bygga upp en bild av hur Vintergatan har utvecklats och hur den fortsätter att utvecklas i framtiden.
Projektet är som sagt gigantiskt och har en total kostnadsram på hela 940 miljoner euro, dvs 8-9 miljarder svenska kronor. Den totala datamängden som samlas in uppgår till hissnande 1 miljard megabyte! Varje dag ska 40 miljoner stjärnor studeras med en CCD med optik som består av 106 CCD-detektorer, med totalt närmare 1.000 megapixlar. Läs mer om tekniken på SpaceflightNow. Gaia kommer sannolikt också att bidra till upptäckten av 1.000-tals nya exoplaneter, 200.000 nya asteroider m.m. Bilden nedan visar komplexiteten i projektet. Klicka på bilden för att förstora den eller på länken HÄR.
När kan vi då förvänta oss få reda på vad Gaia observerat? På Astronomidagarna i Lund i höstas berättade Daniel Michalik från Lunds universitet om projektet och manade till tålamod. Det första datasetet presenteras först i september 2015 och de fullständiga resultaten först år 2022. Forskning tar tid. Det är bara att inse detta. Så småningom kommer vi att få reda på en mängd spännande fakta om stjärnors position, avstånd och rörelser och inte minst om hur vår galax blev vad den är idag och hur galaxens framtid kan tänkas se ut.
Läs också Populär Astronomis artikel om Gaia HÄR. Kolla också Ulfs snygga bildsekvens av vad som hände de första 90 minuterna efter start på Cassiopeiabloggen HÄR.
Gaia lyfter med hjälp av en Soyuz-raket (Bildkälla: Arianespace/Spaceflight Now)
Gaiaprojektet startade redan på 1990-talet och är en av ESA:s viktigare projekt hittills under 2000-talet. Gaias uppdrag är att studera en miljard stjärnor i vår galax Vintergatan för att ge oss en bättre bild av vår galax struktur och utveckling. Målsättningen är att vi ska få en betydligt mer detaljerad bild av alla dessa stjärnor och av Vintergatan som helhet. Gaiaprojektet är fortsättningen på ett annat stort rymdsondsprojekt, Hipparcos, som sköts upp 1989 och observerade ungefär 100.000 stjärnor under fyra års tid. Målsättningen är nu alltså att observera 1 miljard stjärnor med Gaia, dvs 10.000 gånger mer än Hipparcos! Gaias mätningar är dessutom 100 gånger mer exakt än Hipparcos mätningar. Observatoriet ska placeras vid solens-jordens s.k Lagrangepunkt 2 (L2). Bilden nedan visar var denna punkt, liksom övriga fyra Lagrangepunkter finns. Dessa punkter är områden där gravitationen från två himlakroppar tar ut varandra. Det blir på så sätt stabila platser att placera rymdsonder på. Gaia når L2 kring den 7 januari och kan sedan under våren 2014 påbörja observerandet.
Lagrangepunkterna (Bildkälla: Wikipedia)
Trots att Gaia observerar en miljard stjärnor är det bara mellan 0,5 och 1 procent av alla stjärnor i Vintergatan. Trots att de övriga 99 procenten inte observeras hoppas forskarna kunna rekonstruera hur hela galaxens struktur ter sig utifrån Gaias observationer. Det blir också en lags tredimensionell bild i och med att Gaia också ska studera hur snabbt stjärnor rör sig från oss eller mot oss. Utifrån dessa data (och här talar vi om enorma mängder data) är det tänkt att forskarna ska kunna bygga upp en bild av hur Vintergatan har utvecklats och hur den fortsätter att utvecklas i framtiden.
Illustration av Gaia
Projektet är som sagt gigantiskt och har en total kostnadsram på hela 940 miljoner euro, dvs 8-9 miljarder svenska kronor. Den totala datamängden som samlas in uppgår till hissnande 1 miljard megabyte! Varje dag ska 40 miljoner stjärnor studeras med en CCD med optik som består av 106 CCD-detektorer, med totalt närmare 1.000 megapixlar. Läs mer om tekniken på SpaceflightNow. Gaia kommer sannolikt också att bidra till upptäckten av 1.000-tals nya exoplaneter, 200.000 nya asteroider m.m. Bilden nedan visar komplexiteten i projektet. Klicka på bilden för att förstora den eller på länken HÄR.
Info om Gaiaprojektet (Bildkälla: Astrium)
När kan vi då förvänta oss få reda på vad Gaia observerat? På Astronomidagarna i Lund i höstas berättade Daniel Michalik från Lunds universitet om projektet och manade till tålamod. Det första datasetet presenteras först i september 2015 och de fullständiga resultaten först år 2022. Forskning tar tid. Det är bara att inse detta. Så småningom kommer vi att få reda på en mängd spännande fakta om stjärnors position, avstånd och rörelser och inte minst om hur vår galax blev vad den är idag och hur galaxens framtid kan tänkas se ut.
Läs också Populär Astronomis artikel om Gaia HÄR. Kolla också Ulfs snygga bildsekvens av vad som hände de första 90 minuterna efter start på Cassiopeiabloggen HÄR.
onsdag 18 december 2013
Har man upptäckt den första exomånen?
Tidskriften New Scientist skriver på sin websida att forskare kan ha upptäckt den första exomånen. Som bekant har en stor mängd exoplaneter upptäckts (drygt 1.000) under de senaste 20 åren. Nu kan man alltså ha upptäckt en måne utanför vårt eget solsystem. Det tycks dessutom vara en mycket märklig måne, och inget som liknar månarna i vårt solsystem. Vår största måne, Jupitermånen Ganymedes, är ca 5.200 kilometer i diameter. Den "månkandidat" man nu upptäckt beskrivs som en rymdens vagabond. Månen och dess planet svävar omkring i rymden utan närhet till någon stjärna. Både planeten och månen är stora.
Planeten beräknas ha en massa som är fyra gånger Jupiters och månen en massa som är ungefär hälften av jordens. Det innebär att den i så fall skulle ha ungefär 20 gånger större massa än Ganymedes! Månen kretsar dessutom hela 20 miljoner kilometer från planeten, vilket är ett stort avstånd med solsystemsmått mätt.
Både planet och måne har upptäckts med gravitationslinsmetoden. Det är en metod som bygger på det faktum att ljus från en stjärna böjer av om en annan stjärna finns mellan den mer avlägsna stjärnan och oss. Den mer närbelägna stjärnans gravitation påverkar alltså ljusets bana. Om då denna stjärna dessutom har någon planet som kretsar kring den så påverkar det gravitationslinseffekten.
Forskarna betonar att man fortfarande är lite osäkra på om det är en planet och en måne. Det kan också röra sig om en ljussvag dvärgstjärna och en planet. Tyvärr kommer man aldrig att få reda på hur det ligger till med de två objekten. Att planet-måne (eller stjärna-planet) kombon skulle passera precis framför någon stjärna en gång till så att de kan observeras igen är osannolikt. De kommer därför att fortsätta sin färd i den mörka rymden. Så det gäller att upptäcka planet-måne-kombinationer med andra metoder där upptäckten kan bekräftas genom flera observationer.
Planeten beräknas ha en massa som är fyra gånger Jupiters och månen en massa som är ungefär hälften av jordens. Det innebär att den i så fall skulle ha ungefär 20 gånger större massa än Ganymedes! Månen kretsar dessutom hela 20 miljoner kilometer från planeten, vilket är ett stort avstånd med solsystemsmått mätt.
Både planet och måne har upptäckts med gravitationslinsmetoden. Det är en metod som bygger på det faktum att ljus från en stjärna böjer av om en annan stjärna finns mellan den mer avlägsna stjärnan och oss. Den mer närbelägna stjärnans gravitation påverkar alltså ljusets bana. Om då denna stjärna dessutom har någon planet som kretsar kring den så påverkar det gravitationslinseffekten.
Forskarna betonar att man fortfarande är lite osäkra på om det är en planet och en måne. Det kan också röra sig om en ljussvag dvärgstjärna och en planet. Tyvärr kommer man aldrig att få reda på hur det ligger till med de två objekten. Att planet-måne (eller stjärna-planet) kombon skulle passera precis framför någon stjärna en gång till så att de kan observeras igen är osannolikt. De kommer därför att fortsätta sin färd i den mörka rymden. Så det gäller att upptäcka planet-måne-kombinationer med andra metoder där upptäckten kan bekräftas genom flera observationer.
Rymdsonden SDO visar upp solen i regnbågens alla färger
Rymdsonden SDO (Solar Dynamics Observatory) kan studera solen i en mängd olika våglängder. Dessa observationer, i för oss människor osynliga våglängder, konverteras sedan till bilder vi kan se. Dessa bilder presenteras i alla regnbågens färger. Dagens Image of the Day på NASA:s websida illustrerar detta på ett tjusigt sätt.
(Bildkälla: NASA)
måndag 16 december 2013
Fler bilder från månen
Nu har det gått lite drygt två dygn sedan den kinesiska månlandningen. Den har uppmärksammats en hel del i media, inte minst rymdmedia. Den kinesiska rymdmyndigheten har varit bra på att informera och kommunicera bilder m.m. Så har det inte alltid varit, så låt oss hoppas att det här är början på en lite mer öppen kommunikation om Kinas utforskning av rymden och vilka resultat man uppnår. För det är ju onekligen en imponerande prestation att landa på månen och väl värd att uppmärksammas.
Landningen den 14 december var av en händelse exakt 41 år efter att den sista (senaste?) amerikanska Apollobesättningen lämnade månen. Apollo 17 landade nämligen på månen den 11 december 1972 och lyfte från månen för återfärden mot jorden tre dagar senare. Det var USA:s sjunde bemannade månfärd och den sjätte månlandningen (Apollo 13 fick ju avbryta sitt uppdrag). Astronauterna Eugene Cernan och Harrison Schmidt hade faktiskt med sig ett månfordon på denna färd. Med bilen körde de 35,9 kilometer under nästan fyra och en halv timmer total körtid. Detta månfordon ser ut som en sportbil jämfört med Yutu och NASA:s Marsfordon!
Igår kväll, när jag var på väg till bion för att se rymdfilmen Gravity (!), var det en relativt klar himmel och nästan fullmåne. Fascinerande att titta upp mot månen och inse att därborta kör en liten månbil omkring just nu! Man får av någon anledning inte samma känsla när man tittar på Mars. Trots allt kör det ju faktiskt omkring två Marsfordon på den planeten.
Det kinesiska månfordonet Yutu har tagit bilder på månlandaren och vice versa. Den första bilden visar landaren med sin utfällda ramp. Den ser ut som vilken månlandare som helst.
Nästa bild visar Yutu, med utfällda solpaneler. Fordonet verkar ha gjort en liten piruett där den står.
Yutu har också tagit en bild på omgivningarna. Finfin terräng att köra omkring i för ett litet fordon som Yutu. Den är ju bara 140 centimeter hög och har små hjul som kan ha svårt att forcera en mer stenig terräng.
Lustigt förresten angående filmen Gravity att kinesisk rymdteknologi spelar en avgörande roll i hur det går. Jag ska inte avslöja mer, ifall ni som läser detta inte har sett filmen. Jag vill verkligen rekommendera er att göra det. Det är en lysande film, särskilt för oss rymdnördar.
Läs också Anders Nyholms artikel på Populär Astronomis websida om Chang'e 3 och Yutu.
Landningen den 14 december var av en händelse exakt 41 år efter att den sista (senaste?) amerikanska Apollobesättningen lämnade månen. Apollo 17 landade nämligen på månen den 11 december 1972 och lyfte från månen för återfärden mot jorden tre dagar senare. Det var USA:s sjunde bemannade månfärd och den sjätte månlandningen (Apollo 13 fick ju avbryta sitt uppdrag). Astronauterna Eugene Cernan och Harrison Schmidt hade faktiskt med sig ett månfordon på denna färd. Med bilen körde de 35,9 kilometer under nästan fyra och en halv timmer total körtid. Detta månfordon ser ut som en sportbil jämfört med Yutu och NASA:s Marsfordon!
Apollo 17 Lunar Roving Vehicle (Bildkälla: NASA)
Igår kväll, när jag var på väg till bion för att se rymdfilmen Gravity (!), var det en relativt klar himmel och nästan fullmåne. Fascinerande att titta upp mot månen och inse att därborta kör en liten månbil omkring just nu! Man får av någon anledning inte samma känsla när man tittar på Mars. Trots allt kör det ju faktiskt omkring två Marsfordon på den planeten.
Det kinesiska månfordonet Yutu har tagit bilder på månlandaren och vice versa. Den första bilden visar landaren med sin utfällda ramp. Den ser ut som vilken månlandare som helst.
(Bildkälla: CNSA)
Nästa bild visar Yutu, med utfällda solpaneler. Fordonet verkar ha gjort en liten piruett där den står.
(Bildkälla: Xinhua)
Yutu har också tagit en bild på omgivningarna. Finfin terräng att köra omkring i för ett litet fordon som Yutu. Den är ju bara 140 centimeter hög och har små hjul som kan ha svårt att forcera en mer stenig terräng.
(Bildkälla: Xinhua/Wang Jianmin)
Lustigt förresten angående filmen Gravity att kinesisk rymdteknologi spelar en avgörande roll i hur det går. Jag ska inte avslöja mer, ifall ni som läser detta inte har sett filmen. Jag vill verkligen rekommendera er att göra det. Det är en lysande film, särskilt för oss rymdnördar.
Läs också Anders Nyholms artikel på Populär Astronomis websida om Chang'e 3 och Yutu.
söndag 15 december 2013
Ny spännande rymdsondsuppskjutning i veckan som kommer - Gaia!!
Vilken rymdsondshöst det har varit och det är inte slut än! Månlandningen igår toppade väl det mesta, men redan i nästa vecka kan vi se fram emot ännu en stor rymdsondsuppskjutning. Efter höstens uppskjutningar av två rymdsonder mot Mars (NASA:s MAVEN och Indiska Mars Orbiter Mission) och två rymdsonder mot månen (NASA:s LADEE och kinesiska Chang'e 3) är det nu på torsdag dags för den europeiska rymdmyndigheten ESA att visa att man minsann också är med i matchen. Vid tiotiden på torsdag förmiddag svensk tid är det tänkt att ESA:s avancerade rymdobservatorium Gaia ska sändas upp. Det kommer att ske från rymdbasen Kourou i franska Guyana med hjälp av en Soyuzraket. Jag har skrivit en hel del i bloggen om Gaia och dess uppdrag att kartlägga en miljard stjärnor i Vintergatan (se HÄR).
Av de sex stora i "rymdbranschen": NASA, ESA, ryska Roscosmos, kinesiska CNSA, japanska JAXA och indiska ISRO är det väl framförallt ryssarna som saknats den här hösten. Visserligen används ryska raketer till en mängd uppskjutningar, men vi har inte haft något ryskt rymdsondsprojekt på ett tag nu. Det verkar som om man hamnat lite på efterkälken. Efter de kinesiska och indiska framgångarna kan vi nog räkna med att Ryssland gör allt för att komma tillbaka på rymdscenen igen. Vi kan nog räkna med att japanska JAXA också vill visa framfötterna.
Av de sex stora i "rymdbranschen": NASA, ESA, ryska Roscosmos, kinesiska CNSA, japanska JAXA och indiska ISRO är det väl framförallt ryssarna som saknats den här hösten. Visserligen används ryska raketer till en mängd uppskjutningar, men vi har inte haft något ryskt rymdsondsprojekt på ett tag nu. Det verkar som om man hamnat lite på efterkälken. Efter de kinesiska och indiska framgångarna kan vi nog räkna med att Ryssland gör allt för att komma tillbaka på rymdscenen igen. Vi kan nog räkna med att japanska JAXA också vill visa framfötterna.
Illustration av Gaia (Bildkälla: ESA)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)