Var är alla rymdsonder i december?

Planetary Societys bloggare Emily Lakdawalla har uppdaterat sin statusrapport avseende rymdsonderna i vårt solsystem. Klicka här för att se var alla rymdsonder befinner sig i december 2011 (Bilden är skapad av Olaf Frohn). Tjusig bild!

November månad var en intensiv månad med två uppskjutningar, båda till Mars, varav den ena, PHOBOS GRUNT inkl YINGHUO-1, åtminstone tillsvidare har misslyckats. Det händer en hel del i december trots att inga nya uppskjutningar sker. Faktum är att inte en enda ny rymdsond sänds upp förrän 2013! Tvillingsonderna GRAIL-A och GRAIL-B, som förresten ska få nya namn inom kort, når sin destination kring månen vid årsskiftet. Rymdsonderna CASSINI, DAWN och MESSENGER kommer säkert att peppra oss med en massa nya spännande foton. Detsamma gäller rymdsonderna som studerar solen, Mars och månen. Fullt upp även i december således!

Läs mer här: http://www.planetary.org/blog/article/00003279/

ESA riktar om ett radioteleskop på Kanarieöarna för att försöka kommunicera med PHOBOS GRUNT

UniverseToday rapporterar idag att ESA riktar om ett 15-meters radioteleskop i närheten av Maspalomas på Gran Canaria för att försöka hjälpa Ryssland att få kontakt med rymdsonden PHOBOS GRUNT. I förra veckan lyckades man få kontakt med rymdsonden från en station i Perth, Australien, men den stationen har inte lyckats etablera kontakt sedan dess. Låt oss hoppas att det går bättre med hjälp av den canariska antennen.


(Bildkälla: ESA)

Läs mer på: http://www.universetoday.com/91386/canary-islands-antenna-being-modified-to-boost-signal-to-struggling-russian-mars-probe/

NASA:s Deep Space Network gör det hela möjligt

Emily Lakdawalla har en intressant artikel idag på Planetary Society Blog om NASA:s Deep Space Network, stora antenner för radio- och radarkommunikation med alla dessa rymdsonder. I dagsläget finns tre anläggningar med varsin stor antenn och minst tre lite mindre antenner. De är väl utspridda över jorden för att alltid någon ska kunna kommunicera med de olika rymdsonderna. De finns i Mojaveöknen i Californien, utanför Madrid i Spanien samt utanför Canberra i Australien. Det stora antennerna är 70-meters teleskop, så det är rejäla grejer! De mindre är 25-35 meter i diameter.



Teleskopens placering (Bildkälla: NASA)

Det är detta närverk av teleskop som gör det hela möjligt kan man säga! Hit sänds alla data från de olika rymdsonderna och vidarebefordras sedan till forskare världen över.


Teleskopet i Mojaveöknen (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.planetary.org/blog/article/00003277/

Läs också: http://deepspace.jpl.nasa.gov/dsn/

Kärnbränsle viktigt drivmedel för rymdsonder, Marsfordon m.m.

Under de senaste årtiondena har ett flertal rymdsonder sänts mot olika mål med några kilo kärnbränsle ombord. Plutonium 238 (Pu-238) är det som möjliggjort framgångsrika rymdsondsprojekt såsom Pioneer, Voyager, Galileo, Cassini och New Horizons. S.k Radioisothope Thermoelectric Generators (RTG) har varit helt nödvändiga för att överhuvudtaget genomföra dessa mer långväga rymdfärder. Den nu aktuella rymdsonden MSL:s fordon Curiosity drivs också med hjälp av Pu-238, vilket gör det möjligt att köra omkring på Marsytan i åratal. Nuvarande Marsfordon (t.ex Opportunity) drivs av solenergi.

Ett problem har nu uppstått vad gäller framtida rymdsondsprojekt, åtminstone mer långväga sådana. Från 1980-talet har NASA köpt Pu-238 från Ryssland och USA har inte haft någon egen tillverkning. Problemet är att tillgången på rysk plutonium minskar och inga medel har avsatts i den amerikanska statsbudgeten för 2012 för egen produktion. Lustigt nog ligger anslaget för detta på Energidepartementet och inte inom NASA:s egen budget. Om detta inte löses och nyproduktion påbörjas får det konsekvenser för det amerikanska rymdprogrammet redan om ett par år. Även om det sker en snabb utveckling av teknologi vad gäller solenergi, så möjliggör det i princip "bara" rymdsondsprojekt i de inre delarna av solsystemet. En rymdsond ut i de yttre delarna av solsystemet måste kunna fungera även när solen inte ger energi.

Alla rymdsondsprojekt handlar också om att reducera vikten i möjligaste mån. Målet är att åstadkomma en så lätt rymdsond som möjligt och bara ha med de mest nödvändiga instrumenten för att uppfylla projektens mål. Det stora problemet är bränslet, vars vikt är en inte obetydlig del av totalvikten för hela rymdsonden. En RTG väger däremot väldigt lite och ger tillförlitlig energi under lång tid till rymdsonden under dess färd.

Kärnkraft, radioaktivitet m.m kopplad till rymdsondsprojekten har inte varit helt okontroversiellt under årens lopp. Ett exempel på detta är Galileoprojektet som höll på att stoppas på grund av rädslan för en misslyckad uppskjutning och eventuell krasch på jorden med en sond som innehåller radioaktiva ämnen. Debattens vågor gick höga den gången och självaste Carl Sagan fick gå in och förklara att t om en krasch med allra största sannolikhet inte skulle innebära någon fara för "radioaktiva utsläpp". NASA hade genomfört ett stort antal tester.

UniverseToday har en lång och intressant artikel om det här idag.

Vi får väl se vad som händer kring detta med tanke på problemen i de amerikanska statsfinanserna. Bläcket från president Obamas budgetunderskrift har knappt torkat innan nya krisrapporter kommer om gigantiska budgetunderskott som kräver stora besparingar och riskerar att stoppa all statlig verksamhet, inkl NASA:s, redan 2013 om inte man kan få till en mer balanserad budget.

Läs mer på: http://www.universetoday.com/91341/no-nukes-nasas-plutonium-production-predicament/#more-91341

Merkurius yta sedd från sidan

NASA har publicerat bilder som rymdsonden MESSENGER tagit som visar Merkurius yta från sidan. Det ser ganska häftigt ut med det kuperade landskapet och ett par kraftigt markerade kratrar i bilden (klicka på den här länken för att se det hela än tydligare). Bilden är egentligen sammansatt av nio olika bilder som togs i en följd.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://messenger.jhuapl.edu/gallery/sciencePhotos/image.php?image_id=699&utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+JhuaplsMessengerFeaturedImages+%28JHUAPL%27s+MESSENGER+Featured+Images%29

Exoplaneten som är så nära sin stjärna att den så sakteliga äts upp

Det finns sannerligen många udda exoplaneter. UniverseToday har en intressant artikel om en av dessa märkliga planeter, CoRoT 2b (detta konstiga namn har den fått eftersom den upptäckts av franska rymdmyndighetens Convection, Rotation and planetary Transits space telescope, CoRoT). Det är en ganska stor planet, med 3,5 gånger Jupiters massa, som roterar mycket nära sin stjärna. Avståndet är bara 3 miljoner kilometer, dvs 1/50-del av avståndet mellan jorden och solen. Den gör ett varv runt stjärnan på endast 1,7 dagar! Närheten till stjärnan gör att stjärnvinden är extremt stark. Här kan man verkligen tala om norrsken, sydsken och alla typer av sken!

Påverkan från stjärnan gör att CoRoT 2b tappar miljontals kilo massa varje dag. Den korta omloppstiden runt stjärnan gör också att planeten påverkar stjärnan och därmed indirekt sin egen utveckling. Stjärnan roterar allt snabbare på grund av planetens påverkan. Det blir en slags dynamoeffekt, som i sin tur gör att planeten påverkas allt starkare och mister mer massa. Sammantaget uppskattar forskarna att exoplaneten tappar massa som motsvarar 150 miljoner miljarder kilo materia varje år. Det är ju en hel del, men ändock bara en ytterst liten bråkdel av den totala massan, så processen kommer att fortgå i miljarder år.


Illustration av detta udda par (Bildkälla: NASA/CXC/M.Weiss)

Läs mer på: http://www.universetoday.com/91319/an-exoplanets-auroral-engine/

Rymdsonden CASSINI:s bilder av Saturnusmånen Titans metansjöar

Rymdsonden CASSINI har tagit bilder av Saturnusmånen Titan och dess stora sjöar fyllda av flytande kolväte och metan. På bilden nedan syns vid nordpolen Kraken Mare (det mörka området). Det är en stor kolvätesjö.


(Bildkälla: NASA)

Det finns också några tidigare CASSINI-bilder som visar området mer i detalj. I bilden nedan syns Kraken Mare och några mindre "mares" och "lacus". Notera "Vänern Lacus" i övre delen av bilden. Det är en etan- /metansjö med en diameter på 43,9 kilometer, som fått sitt namn från vår svenska sjö! Jag ser på Wikipedia (engelskspråkiga) att olika sjöar på jorden tycks ha gett namn åt Titans sjöar.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4422

Mycket Mars nu i slutet av november

Det mesta handlar om planeten Mars just nu. Samtidigt som allt verkar ha gått planenligt vad gäller uppskjutningen av NASA:s rymdsond MSL och ESA börjar få ordning på sin rymdsond MARS EXPRESS, så är det fortsatta kommunikationssvårigheter med den ryska sonden PHOBOS GRUNT. De senaste dagarna har man inte lyckats nå sonden och dess framtid ser allt mörkare ut. Bättre blev det väl inte när den ryske presidenten Medvedev offentligt gick ut och hotade med att straffa de "skyldiga" till detta misslyckande. Frågan är väl om det är sådana åtgärder som kan få ordning på rysk rymdfart igen?

Till något mer positivt: Medan ett rymdfordon, CURIOSITY, nu alltså är på väg mot Mars så rullar ett annat redan omkring på denna planets yta. Rymdfordonet OPPORTUNITY är just nu på väg att leta efter en "viloplats" över Marsvintern, vid kanten till Endeavour-kratern. Just nu kör den bara några meter om dagen.


Det tunna strecket i bilden visar den senaste tidens körning (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.marsdaily.com/reports/Opportunity_Continutes_To_Scout_For_Site_To_Winter_In_999.html

Allt verkar vara OK med rymdsonden MSL. Mars nästa alltså!

Helt enligt planerna sköts rymdsonden MARS SCIENCE LABORATORY (MSL) upp igår eftermiddag svensk tid. Rymdsonden har separerat från Atlas-raketen och allt verkar fungera perfekt. Den hittills mest avancerade Marsexpeditionen är därmed på väg mot "den röda planeten". Dit kommer rymdsonden den 6 augusti 2012. Det är ju inte så långt dit, bara ett drygt halvår!


MSL på väg mot Mars (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/msl/news/msl20111126.html

Läs också: http://spaceflightnow.com/atlas/av028/

Svårt att få kontakt med rymdsonden Phobos Grunt. Kan ExoMars vara något för Ryssland?

Det kom lite positiva nyheter i mitten av veckan, då en station i Australien lyckades kommunicera med den ryska rymdsonden Phobos Grunt, men under fredagen fick man återigen problem med kontakterna med sonden som kretsar runt jorden. Uppskjutningsfönstret mot Mars tycks också vara stängt, så frågan är vad sonden ska användas till om man på något sätt ändå skulle få styr på den. Det har spekulerats i media kring Rysslands eventuella intresse av att medverka i ESA/NASA-projektet ExoMars istället. Det skulle kunna vara ett sätt för Ryssland att bidra till utforskningen av Mars. ESA har ju också ställt en fråga till den ryska rymdmyndigheten Roscosmos om deras intresse att medverka, och därmed kanske rädda detta projekt. Mycket talar för att NASA:s budget inte räcker till att fullfölja ExoMars-planerna. Tanken var ju att två olika rymdsonder skulle skickas mot Mars 2016 resp 2018, där ESA och NASA skulle finansiera olika delar av projektet. De båda "delprojekten" är också beroende av varandra så NASA:s tveksamhet riskerar att krascha hela projektet.

Det återstår att se om Ryssland får ordning på Phobos Grunt. Om inte så kanske ändå ExoMars kan vara intressant för Roscosmos. Det verkar pågå en del diskussioner om det hela i alla fall.

Läs mer på: http://www.businessweek.com/news/2011-11-24/russia-may-join-nasa-european-mars-mission-after-probe-failure.html

Uppskjutningen av rymdsonden MSL beräknas ske i eftermiddag svensk tid

Idag kl 16.02 svensk tid beräknas uppskjutningen av rymdsonden MSL gå av stapeln. Uppskjutningsfönstret under lördagen är fram till kl 17.45. De senaste väderprognoserna verkar också lovande, så det finns goda chanser till en uppskjutning idag. Följ de senaste nyheterna kring uppskjutningen på SpaceflightNow.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://spaceflightnow.com/atlas/av028/status.html

Rymdsonden MESSENGER:s senaste bilder

Även rymdsonden MESSENGER fortsätter sina observationer och en rad fina bilder från Merkurius yta publiceras löpande på NASA:s websida för Messenger-projektet. Några bilder från den senaste veckan visar ett flertal intressanta kratrar och s.k sekundära kratrar. Dessa sekundära kratrar bildas när en meteor slår ned på ytan och i samband med det skjuter iväg ytmaterial som i sin tur slår ner en bit längre bort. Sådana sekundära kratrar kan hamna på rad och se ut som en enda avlång krater.


Sekundära kratrar på Merkurius (Bildkälla: NASA)

Merkurius är en synnerligen kraterfylld planet med många stora kratrar och en mängd små kratrar innanför dom stora. Bilden nedan visar en mäktig krater med höga kraterväggar.


(Bildkälla: NASA)

Bilden nedan visar ett flertal små djupa kratrar innanför en mycket stor krater som heter Praxiteles. Den är hela 198 kilometer i diameter. Området kan ha varit föremål för tidig vulkanism.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://messenger.jhuapl.edu/gallery/sciencePhotos/

Rymdsonden DAWN:s bild av en relativt ny krater på asteroiden Vesta

Rymdsonden DAWN har tagit en bild av en relativt nybildad krater på asteroiden Vestas yta. Den ljusa kratern mitt i bilden är ca 8 km i diameter och i högerkanten på den finns en mindre, ca 3 km stor krater som bildats senare.


(Bildkälla: NASA)

Var är då rymdsond och asteroid just nu i förhållande till jorden och andra himlakroppar. Som synes av bilden nedan så befinner dom sig lite drygt 2,3 astronomiska enheter ifrån oss, dvs ca 350 miljoner kilometer. Längst till höger i bilden syns också dvärgplaneten Ceres dit Dawn så småningom ska fortsätta sin färd. Ceres hinner dock ytterligare 3/4-dels varv runt solen innan rymdsonden "kommer i kapp den".



(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://dawn.jpl.nasa.gov/multimedia/imageoftheday/image.asp?date=20111124

Man börjar få ordning på rymdsonden MARS EXPRESS tekniska problem

ESA rapporterar idag att man är på väg att lösa de tekniska problem som rymdsonden MARS EXPRESS haft sedan mitten av oktober. Under en dryg månad har datorminnet på rymdsonden krånglat och gått in i s.k safe-mode. Ett datorminne som inte kan lagra information är ju förstås katastrofalt för varje rymdsond. Nu tycks det som om man hittat orsaken till problemet och redan har vissa instrument påbörjat sina observationer. Minnesproblemet är det första riktigt allvarliga problemet överhuvudtaget under de dryga åtta år som Mars Express varit i rymden. Nu aktiverar man ett instrument i taget för att i början av 2012 ha igång allt som vanligt.

Trevligt om man kan få ordnig på allt i god tid innan NASA:s rymdsond MSL närmar sig Mars. Man kan ju gissa att vissa gemensamma observationer av Mars kommer att göras så småningom.



(Bildkälla: ESA)

Läs mer på: http://www.esa.int/SPECIALS/Operations/SEMYN9ZW5VG_0.html

Allt inför uppskjutningen av MSL

Den flitige Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog har sammanställt en tabell med alla fakta inför lördagens uppskjutning av rymdsonden MSL med Marsfordonet Curiosity. På bloggen finns också en kul bild över alla Marsexpeditioner. Det är en hel del rymdsonder som besökt "den röda planeten".

Läs mer på: http://www.planetary.org/blog/article/00003274/

Läs också: http://www.planetary.org/blog/article/00003273/

Den beboeliga zonen vad gäller exoplaneter måste inte betyda jordlika förhållanden

Mycket av utforskningen av exoplaneter handlar om att inom ramen för den s.k beboeliga zonen, dvs i ett avgränsat område från en solliknande stjärna, hitta jordliknande planeter och förutsättningar för liv. Det börjar alltmer ifrågasättas om inte detta är en ganska inskränkt syn på "liv", som utgår från jorden som modell. Faktum är ju att det kan finnas helt andra förutsättningar än de vi råkar ha som också kan skapa olika former av liv.


Exoplaneter och den beboeliga zonen (Bildkälla: NASA)

Även om det finns en logik i att söka efter jordliknande planeter, då det ju bevisligen finns liv på jorden, så finns det astrobiologer som vill vidga begreppet "beboelig zon". En grupp forskare vid Washington State University har tagit fram ett system för klassificering av planeter, månar och exoplaneter utifrån två olika faktorer:

1. En "Earth Similarity Index" (ESI), som är en kategorisering av en himlakropps jordlika förhållanden ur olika aspekter.
2. En "Planetary Habitability Index" (PHI), som beskriver vilka kemiska och fysikaliska parametrar som teoretiskt befrämjar möjligheterna till liv under mer extrema förhållanden, som inte är särskilt jordlika.

Tanken är att den stora mängden exoplaneter, och där antalet sannolikt kommer att öka explosionsartat de kommande åren, ska klassificeras mer systematiskt. Snart kommer vi också att hitta en stor mängd exoplanetmånar. Även dessa kan ju ha förutsättningar för liv.  Även om fokus även framöver kommer att vara på jordliknande exoplaneter, så finns det skäl att börja studera även andra typer av planeter menar forskargruppen.

I vårt solsystem lyfts ofta Saturnusmånen Titan upp som ett exempel på en himlakropp där liv kan finnas trots att förhållandena avviker radikalt från förhållandena på jorden. Titans stora sjöar av kolväten kan hysa liv. Faktum är att Titan tillsammans med exoplaneten Gliese 581g (20 ljusår bort) av forskarna rankats högst som himlakroppar med möjlighet till liv. När det gäller jordlika planeter (mätt utifrån ESI) så är Gliese 581 g den planet som hittills visat sig vara mest lik vår jord (indexvärdet 0,89, där jorden = 1,0). Mars och Merkurius har högsta indexvärdet av planeterna i vårt solsystem, 0,70 resp 0,60. När det gäller PHI-indexet så är Titan högst rankat (index 0,64), följt av Mars (0,59) och Jupitermånen Europa (0,47) i vårt solsystem. Av exoplaneterna är återigen Gliese 581 g högst rankat (index 0,49).

Utan tvekan finns det behov av ett mer utvecklat klassificeringssystem för exoplaneterna. Det är också intressant att samma system används för att klassificera planeter och månar i vårt solsystem.

Läs mer på: http://www.spacedaily.com/reports/Habitable_Does_not_Mean_Earth_Like_999.html

Läs också: http://www.bbc.co.uk/news/mobile/science-environment-15863549

Akatsuki, en annan "skenande" rymdsond som det finns hopp för

Astrowebb rapporterade igår att den japanska rymdmyndigheten JAXA lyckats genomföra tre större motortändningar på rymdsonden AKATSUKI som hamnade i omloppsbana runt solen istället för att färdas mot Venus. Motortändningarna syftar till att ändra sondens kurs så att den kommer i en bana som så småningom kan möjliggöra en färd mot Venus.

Läs mer på: http://www.astrowebb.com/

Kontakt med Phobos Grunt!

En kommunikationsstation i Perth, Australien, fick tisdag kväll svensk tid kontakt med den ryska rymdsonden PHOBOS GRUNT. Sedan 9 november har ESA hjälpt Ryssland med att försöka få kontakt med rymdsonden som kretsar ett par hundra kilometer ovanför jordytan. Lite modifieringar av stationen i Perth möjliggjorde till slut att man lyckades kommunicera med rymdsonden. Det handlar om väldigt korta tidsintervall då kommunikation kan ske - bara 6 till 10 minuter per gång som sonden passerar. Man har också tvingats sänka signalstyrkan i kommunikationen med sonden, eftersom sondens mottagare är konstruerad att ta emot svaga signaler på långt avstånd. Nu ikväll kommer ytterligare försök att göras för att sända signaler till Phobos Grunt. Möjligen kan man trots allt få styr på den och rikta den mot något lämpligt mål. Mars är kört, men det finns ju en hel del spännande asteroider att utforska.


Stationen i Perth (Bildkälla: ESA)

Läs mer på: http://www.esa.int/SPECIALS/Operations/SEM4NEZW5VG_0.html

Marsfordonet CURIOSITY:s färd ska bli intressant att följa

SpaceflightNow har en längre artikel idag om Marsfordonet CURIOSITY och dess planerade körning i Marskratern Gale. Denna krater tros vara en gammal sjöbädd och man hoppas finna spår av vatten. Den har också en 5 kilometer hög bergstopp som sticker upp. Tanken är att Curiosity ska klara av att köra i en hel del uppförsbacke och klättra ett antal hundra meter upp för bergskanten. Man får väl anta att det är en ganska flack del av berget det handlar om. Fast fordonet lär klara en lutning på 20 grader! Det är brant det! Forskarna har förhoppningar om att Curiosity ska fortsätta fungera längre än de två år som projektplanen har satt upp och sakta men säkert ta sig än högre upp på berget. Den ska klara av att köra en sträcka på minst 20 kilometer totalt.

Galekratern är i sin helhet lite drygt 150 kilometer bred och anses som ett mycket geologiskt intressant område på Mars.

5 dagar kvar till uppskjutning!


Galekratern och landningsplatsen (Bildkälla: NASA)


Det nyfikna Marsfordonet (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://spaceflightnow.com/atlas/av028/111121gale/index.html

Även exoplaneterna har faser på samma sätt som månen och Venus

Ulf på Cassiopeiabloggen har en intressant artikel idag om exoplaneters faser. Jag håller med Ulf om att man aldrig upphör att fascineras (och det är väl tur det!) över utvecklingen av vår "observationsförmåga". Med hjälp av allt mer sofistikerad utrustning, allt bättre teleskop, allt mer avancerade rymdsonder och rymdteleskop ökar vi vår förmåga att se detaljer som tidigare varit omöjliga att skåda. Vår kunskap ökar samtidigt som det hela tiden också innebär att nya frågeställningar dyker upp.

Det måste ha varit väldigt mycket enklare för tidiga astronomer i historien att förklara universum. Jorden var i centrum och allt annat kretsade runt den i perfekta sfärer. Lätt som en plätt! Det var ju bara att vända blicken mot himlen så kunde man se det uppenbara i denna enkelhet. Sedan började någon astronom observera lite noggrannare och upptäckte till sin förfäran att vissa "stjärnor" periodvis började röra sig åt fel håll - i s.k retrograd rörelse. Då hittade man på epicykler, deferenter och annat kreativt för att återskapa den perfekta geocentriska ordningen.

Sedan kom Copernicus, Brahe, Kepler och Galileo och inledde den vetenskapliga eran och "förstörde" den enkla världsbilden. Det ledde till den heliocentriska världsbildens genombrott. Allt var i stort sett frid och fröjd ända tills en viss Albert Einstein krånglade till det! Hans relativitetsteorier blev nästan omöjliga att förstå och ta till sig. Än värre blev det med kvantfysikens, kvantmekanikens och strängteorins än mer obegripliga teoribildning. Insikten om att universum är en ganska komplicerad historia har växt allteftersom tiden gått. Eller universa kanske man ska säga. Igår sändes ett program på TV om parallella universa och om möjligheten att vara på två ställen samtidigt! Livet är i princip ganska osäkert   :-) 

Så James Webb-teleskopet är nog bara ännu ett litet, men ack så viktigt, steg på vägen mot kunskapen om "hur det egentligen ligger till" med Universum och det hele. Förbannat spännande är det hur som helst!

Läs mer på: http://www.astb.se/cassiopeiabloggen/?p=23536

Rymdsonden CASSINI:s närbilder av Saturnusmånen Hyperion

Rymdsonden CASSINI har tagit många fina bilder av den lite udda Saturnusmånen Hyperion och här nedan visas ytterligare en. Den här månen, som är oregelbunden till formen och ca 270 kilometer "på längden", snurrar runt lite hur som helst i sin bana runt Saturnus. Månen ser nästan ut som en tvättsvamp!


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4421

Nu är antalet exoplaneter över 700

Under veckan har några nya exoplaneter observerats och antalet överstiger nu 700. Det senaste fyndet är en gasjätte med namnet HD 100665 b. Den kretsar kring en stjärna med en massa som motsvarar lite drygt två solmassor. Planetens massa är 1,7 Jupitermassor (man brukar jämföra exoplaneters massor med jorden eller Jupiter). Den kretsar runt sin stjärna med en omloppstid på 157,57 dygn på ett avstånd av 0,76 AU (tre fjärdedelar av jordens avstånd från solen). Stjärna och planet befinner sig ca 398 ljusår från oss.

En annan, och mycket massiv, exoplanet man funnit är 2M 0746+20 b (kryptiskt namn!). Den är lika stor som Jupiter men har 30 gånger större massa! Det är en av de massivaste planeter man funnit. Den kretsar kring en stjärna, som lustigt nog är lika stor som solen, men endast har 12% av solens massa. Vilket par! Stjärnans massa är ju inte så värst mycket större än planetens! Det här kunde väl ha blivit ett dubbelstjärnepar, eller är jag månne fel ute?! Planeten kretsar på ett mycket stort avstånd från sin stjärna, hela 237 astronomiska enheter (AU). 1 AU är ca 150 miljoner kilometer, så det rör sig här alltså om drygt 35 miljarder kilometer. Omloppstiden är närmare 13 år. Detta system befinner sig ca 40 ljusår från oss.

Samma dag som man fann 2M 0746+20 b fann man en tvillingplanet till denna fast kring en helt annan stjärna. Även denna planet, 2M 2206-20 b,  har en massa motsvarande 30 Jupitermassor.

Läs mer på: http://exoplanet.eu/catalog-all.php?&munit=&runit=&punit=&mode=-7&more=

Solen har haft nya kraftiga utbrott

Veckans bild från solsonden STEREO visar kraftiga utbrott på solen. Under perioden 12-14 november skedde två mycket kraftiga korona-massutkastningar. Solens aktivitet är i stigande och väntas kulminera 2012-2013 i den 11-åriga solcykeln.

Det ljusa objektet nere till höger på bilden är Merkurius.


(Bildkälla: NASA)

Solskivan är i bilden övertäckt med den svarta fyllda cirkeln för att utbrotten ska synas bättre.

Läs mer på: http://soho.nascom.nasa.gov/pickoftheweek/old/18nov2011/

NASA får en "hyfsad" budget även 2012 - 17,8 miljarder dollar

NASA:s budget har nu röstats igenom både i senaten och i representanthuset. President Obama har undertecknat budgetbeslutet som innebär att NASA får 17,8 miljarder dollar, 648 miljoner mindre än ifjol och 924 miljoner mindre än vad presidentens administration äskade. Det är dock 1 miljard mer än vad representanthusets underkommitté med ansvar för bl a NASA-budgeten föreslog tidigare i år. Dessutom är James Webb-teleskopet tillsvidare räddat och merparten av de viktigaste rymdprogrammen kvar på agendan. På det hela taget får man alltså trots allt vara ganska nöjd.

Det viktigaste, förutom James Webb-teleskopet (JWST), är att programmet "Space Exploration" fick en i stort sett oförändrad budget, 3,8 miljarder dollar (-30 miljoner jämfört med 2011). Programmet "Space Operations" fick 4,2 miljarder, vilket är 1,3 miljarder mindre än föregående år, men här ingår avvecklingen av rymdfärjorna som utgör mer än 1 miljard av besparingen. "NASA Science programs" fick hela 5,2 miljarder dollar (+155 miljoner jämfört med 2011). Här anges en hög prioritet för JWST, på bekostnad av vissa andra forskningsprojekt. Om man tar hänsyn till besparingen som avser avvecklingen av rymdfärjorna så är 2012 års NASA-budget sammantaget endast marginellt reducerad jämfört med 2011 års, med hänsyn tagen till inflationen.

Vad gäller JWST har man angett ett kostnadstak på 8 miljarder dollar, vilket är 700 miljoner dollar under senaste kostnadsprognos. Detta kommer att ställa projektledningen på hårda prov att verkligen begränsa kostnaderna så att man inte överskrider taket. I budgetbeslutet ställs också krav på att JWST-projektet löpande lämnar rapporter till USA:s "ekonomistyrningsverk", GAO - Government Accountability Office, avseende projektets framsteg och kostnader. Det kan man ju tycka är rimligt för att inte skenande kostnader för JWST ska äventyra finansieringen av andra viktiga projekt.

Det extremt långa och mödosamma budgetprocessen inför 2012 är således klar, men nu börjar snart 2013 års budgetprocess. Det ska bli intressant att se om det innebär nya besparingar för NASA, om ExoMars-projektet (som jag skrivit en hel del om senaste veckorna) får full finansiering och om man tydligare pekar ut forskningsområden som olika nationella forskningskommittér under 2011 föreslagit att NASA borde satsa sina resurser på. Det tycks finnas en hel del kritik, både från politiskt håll och från forskarsamfundet, mot NASA vad gäller ekonomisk hushållning och projektprioritering. Läs här artikeln jag skrev i onsdags om det hela.

Läs mer på: http://www.spacepolitics.com/

Läs också: http://www.planetary.org/blog/article/00003269/

Om inte Mars så kan ju månen eller någon asteroid kanske duga?!

Ryska rymdmyndigheten Roscosmos lär diskutera möjligheten att ge rymdsonden PHOBOS GRUNT ett nytt uppdrag om man får kontakt med den och det skulle vara för sent att sända den mot Mars. Varför inte skicka den mot månen eller kanske någon intressant asteroid?! Det kan man kalla flexibilitet! Undrar just vad Kina tänker om dessa planer, med tanke på att deras minisond Yinghuo-1 hänger på Phobos Grunt. Vad ska man använda den till? Det blir något att klura på!

Phobos Grunt är inte gjord för att landa på månen. Månens gravitation är helt enkelt för stark. Däremot finns det en hel del tänkbara asteroider som den teoretiskt skulle kunna landa på. Det hela låter onekligen som önsketänkande, men är kanske ändå inte helt omöjligt. Först gäller dock att få styr på den skenande rymdsonden innan den återinträder i jordatmosfären och förstörs om mindre än två månader.



Olika tänkbara banor för Phobos Grunt (Bildkälla: Roscosmos)

Läs mer på: http://www.universetoday.com/91127/consolation-prize-for-phobos-grunt-experts-consider-possibilities-for-sending-spacecraft-to-moon-or-asteroid/

Finns det vatten under Plutos isiga yta?

Just nu är det en hel del teorier om förekomsten av oceaner med flytande vatten under olika himlakroppars isiga ytskikt. Förra veckan var det underjordiska oceaner på Jupitermånen Europa som var lite av toppnyhet. Nu anger forskare att även Pluto skulle kunna ha oceaner under isen. Rymdsonden NEW HORIZONS är på väg mot Pluto för att bl a undersöka detta. Den ska också studera denna dvärgplanets temperatur, dess atmosfär och hur solvinden påverkar en himlakropp långt ute i yttre delarna av solsystemet. Dessutom gör rymdsonden förstås en mängd observationer av Plutos yta och undersöker dess sammansättning och utveckling.

New Horizons kommer inte att gå in i omloppsbana runt Pluto utan kommer endast att flyga förbi och därefter fortsätta ut mot Kuiperbältet och dess asteroider. Det är helt enkelt för komplicerat att sätta sonden i omloppsbana runt Pluto och dessutom genomföra övriga planerade observationer. Rymdsonden flyger dock ganska nära Plutos yta, som närmast 12.500 kilometer ifrån.

Ja, då är det bara att vänta till New Horizons kommer fram till Pluto, dvs närmare bestämt i 1.331 dagar!

Läs mer på: http://www.spacedaily.com/reports/Pluto_Hidden_Ocean_999.html

Mars igen - NASA:s rymdsond Mars Science Laboratory (MSL) är redo!

Nu är det bara en knapp vecka tills det är dags för en uppskjutning av en rymdsond igen. Den här gången är det NASA:s Mars Science Laboratory (MSL) som ska sändas till Mars. MSL består av ett sofistikerat Marsfordon, Curiosity, som i än mer detalj än tidigare Marsfordon ska utforska denna planets yta. Uppskjutningen var ursprungligen planerad till den 25 november men har fördröjts med (minst) en dag på grund av batteriproblem. Så det blir uppskjutning tidigast den 26 november och, om vädret är dåligt eller det blir någon form av tekniska problem, senast den 18 december. Om allt går som det ska sker Marslandningen den 6 augusti 2012. MSL kommer att landa i den s.k Gale-kratern lite söder om Marsekvatorn. Vid landningen befinner sig Mars en ganska bra bit från jorden, ca 154 miljoner kilometer bort. Uppdragets längd motsvarar ett Marsår (98 veckor).

MSL ska undersöka om det finns eller har funnits förutsättningar för liv i Galekratern. Förutom studier av Marsatmosfären kommer Curiosity att ta upp lite prover från Mars yta för att undersöka dess sammansättning. Även förekomsten av olika typer av strålning kommer att undersökas.

I det "Press Kit" som NASA publicerat står allt som är värt att veta om MSL. Några tekniska fakta kan sammanfattas enligt följande:

• MSL skjuts upp med hjälp av en Atlas V-raket, som är hela 58 meter hög.
• Färden till Mars tar ca 36 veckor.
• Hela rymdsonden väger 3893 kilo, varav enbart Curiosity 899 kilo.
• Curiosity är 3 meter lång, 2,8 meter bred och 2,1 meter hög.
• Curiosity drivs med hjälp av en radioaktiv källa.
• Det finns totalt 10 instrument för olika typer av observationer.
• Temperaturen i Galekratern, där Curiosity ska köra omkring, varierar mellan 0 och -90 grader Celsius.

Marsfordonet Curiosity (Bildkälla: NASA)

Låt oss hoppas att allt går som det ska med den här Marsexpeditionen. Det är nämligen en mycket dyr historia det handlar om. Projektet är kostnadsberäknat till ca 2,5 miljarder dollar. Låt oss också hoppas att Ryssland får ordning på sin rymdsond, Phobos Grunt, inklusive kinesiska minisonden Yinghuo-1. Det hade varit spännande med amerikansk, rysk och kinesisk närvaro samtidigt kring planeten Mars.

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/msl/index.html

Läs också: http://www.jpl.nasa.gov/news/press_kits/MSLLaunch.pdf

Det är ett ovanligt stormigt år på Saturnus i år

2011 tycks vara ett ovanligt stormigt år på Saturnus. För nästan ett år sedan dök ett stort vitt molnområde upp på Saturnus norra halvklot. Molnet som är ett stort stormområde har följt med planeten en längre tid nu och har skapat enorma atmosfäriska störningar, dom största på tjugo år. Stormen har nu pågått i två hundra dagar, vilket är den längsta stormperiod som någonsin noterats på denna planet. Stormen har en bredd på 15.000 kilometer och täcker stora delar av det norra halvklotet. Detta fenomen har förstås fotograferats av rymdsonden CASSINI.


(Bildkälla: NASA)


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/news/cassinifeatures/feature20111117/

Rymdsonden MRO har filmat sanddynernas rörelser på Mars

Rymdsonden MRO (Mars Recconnaisance Orbiter) har observerat att sanddynerna på Mars rör sig litegrann. Det är inte mer än någon meter per år som Marsvinden lyckas flytta på dessa relativt tunga dyner, som består av mörkare materia än den lättare röda sanden på Mars. Den röda sanden virvlar runt lite varstans över planetens yta. Alla sanddyner rör sig dock inte utan det finns även områden som är mer statiska.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/MRO/news/mro20111117.html

Den bästa topografiska kartan över månen hittills

Utifrån bilder som rymdsonden LRO (Lunar Reconnaissance Orbiter) tagit har en mycket detaljerad topografisk karta av månen gjorts. Varenda topp och dal framträder tydligare än någonsin.


(Bildkälla: NASA)


En detaljbild (Bildkälla: NASA)


Höjdskalan (Bildkälla: NASA)

Läs mer här: http://lroc.sese.asu.edu/news/index.php?/archives/484-Lunar-Topography-As-Never-Seen-Before!.html

Kinesiska rymdkapseln Shenzhou 8 återvände till jorden

Efter att ha genomfört lyckade dockningar med rymdstationen Tiangong-1 återvände idag rymdkapseln SHENZHOU-1 till jorden. Den landade säkert i Inre Mongoliet och det hela sändes i kinesisk TV. Det här projektet får ses som en stor triumf för det kinesiska rymdprogrammet och innebär sannolikt att vi inom kort kommer att få se fler rymdsonder sändas till rymdstationen. I planerna finns ju också bemannade rymdfärder.


Kapseln har landat (Bildkälla: Kinesiska rymdmyndigheter)

Läs mer på: http://spaceflightnow.com/china/shenzhou8/111117landing/

Läs också: http://www.astrowebb.com/

Nya indikationer på vatten under ytan på Jupitermånen Europa

Forskare vid University of Texas har studerat gamla bilder som rymdsonden GALILEO tog under sina 33 varv runt Jupiter mellan åren 1995 och 2003. Ett flertal förbiflygningar av Jupitermånen Europa gjordes och det är i bilderna av denna måne man funnit tydliga tecken på vatten under månens isiga yta. Man tror att det några kilometer under ytan finns en flytande ocean med vattenmängder motsvarande de som finns i de stora sjöarna i Nordamerika. Man anser också att det här finns goda chanser till enklare livsformer. 


Oceanen under isytan (Bildkälla: NASA)

Intressant att man 8 år efter att Galileoprojektet avslutades fortfarande gör nya fynd i alla de observationer som rymdsonden gjorde. Europa är verkligen en intressant måne och det hade varit spännande med en rymdsond som studerade enbart Europa. Som jag rapporterade igår så finns ju ett sådant projekt på planeringsstadiet, men det återstår mycket arbete, och pengar, innan det eventuellt kan bli verklighet. Tills dess får vi hoppas att rymdsonden JUNO kan ge oss mer fakta om Europa och de andra Jupitermånarna. Vi får dock vänta till juli 2016 innan den kommer fram till Jupiter.

Läs mer på: http://www.nasa.gov/topics/solarsystem/features/europa_20111116.html

NASA:s planer de närmaste åren redovisade i amerikanska kongressen

Igår hölls en hearing i det amerikanska representanthusets underkommitté "Space and Aeronautics" med Jim Green, NASA:s chef för Planetary Science Division, och Steve Squyres, ordförande i kommittén för Planetary Science Decadal Survey (som lägger fram strategier och inriktningsförslag för planetforskning m.m). Green och Squyres beskrev sina tankar om den närmaste framtidens utforskning av solsystemet, med fokus på det s.k "Flagship-programmet" (Solsystemsutforskningen innehåller också två andra programområden, "Discovery" och "New Frontiers", som båda innehåller lite mindre projekt).

Green inledde sitt anförande med att lite stolt betrakta perioden oktober 2010 - augusti 2012 som solsystemets år (han associerar då till ett "Marsår" som är ungefär så långt). Med tanke på alla lyckade rymdsondsprojekt som avslutats, påbörjats och pågår under den perioden så får man hålla med honom. Det är en oerhörd insats som egentligen utförs under dessa knappa två år (se uppräkning av projekt i den länkade pdf-filen).

I anförandet diskuterar han också utforskningen av Mars. Redan nästa fredag kan det bli en uppskjutning av rymdsonden MSL. 2013 planeras dessutom rymdsonden MAVEN (Mars Atmosphere and Volatile Evolution) att sändas mot Mars. I planerna finns ju också samarbetsprojektet ExoMars ihop med ESA, som just nu utvärderas ytterligare från NASA:s sida. Utifrån rekommendationer från Planetary Science Decadal Survey arbetar NASA enligt Green med att få till ett Marsprojekt ihop ESA som kan sändas upp senast 2018 till en kostnad för NASA:s del på max 2,5 miljarder dollar. Projektet måste också inrymmas i NASA:s samlade budget (som krymper 2012 jämfört med 2011).

Utöver Marsexpeditionen, som anges som prioritet 1 (!), så finns i planerna, som prio 2, en rymdsond som ska kretsa runt Jupitermånen Europa. Det stora problemet med detta uppdrag är att den beräknade kostnaden uppgår till hela 4,7 miljarder dollar. NASA har blivit uppmanade att kraftigt reducera kostnaderna. Kanske kan ett samarbete med ESA vara en lösning på detta problem. Som prio 3 anges rymdsond (inkl minisond) till Uranus! Bland tänkbara projekt finns också en rymdsond som studerar Saturnusmånen Enceladus lite närmare samt en sond som studerar Venus klimat. Även ytterligare Marsexpeditioner finns i planerna. Green betonar dock att det ansträngda finansiella läget gör att projekten behöver analyseras ytterligare.

Squyres beskrev i sitt anförande de projekt som hans kommitté rekommenderat NASA att satsa på (de ovan beskrivna prioriteringarna). Motiveringen att närmare studera Jupitermånen Europa är att månen tros ha en flytande ocean under ytan som möjligen kan uppvisa någon form av livsformer. Prio 2 ovan förklaras av att de mycket framgångsrika rymdsondsprojekten Galileo och Cassini talar  för att en expedition till Uranus borde vara nästa självklara steg. Squyres menar också att rymdteleskopet Keplers observationer av exoplaneter visar att dessa ofta är Uranusliknande isjättar, vilket ytterligare talar för behovet av mer kunskap om denna planet. Det förslag som kommittén lagt fram liknar Galileoprojektet med en rymdsond som kretsar kring planeten + en minisond som sänds ner genom planetens atmosfär (Även Cassiniprojektet hade en minisond men den sändes ner mot Saturnusmånen Titans yta).

Squyres kritiserar indirekt i sitt anförande NASA för att de inte följt kommitténs rekommendationer vad gäller Flagships-projekt och att detta bekymrar forskarsamfundet. Han förstår att NASA:s ekonomi är ansträngd och betonar vikten av samarbete med ESA. I anförandet ges särskild kritik åt att NASA vacklar vad gäller ExoMars-projektet, eftersom kommittén hade utforskningen av Mars som högsta prioritet. Samarbetet med ESA är i fara om inte NASA ger klartecken för ExoMars.  Det allvarligaste, enligt Squyres, är att NASA i dagsläget inte har gett klartecken till något enda av de projekt som kommittén föreslagit inom ramen för Flagshipsprojekt! Han uppmanar kongressen att inte ge upp denna typ av projekt för då tappar USA sin ledande ställning inom området.

Läs mer på: http://science.house.gov/sites/republicans.science.house.gov/files/documents/hearings/111511_Green.pdf

Läs mer på: http://science.house.gov/sites/republicans.science.house.gov/files/documents/hearings/111511_Squyres.pdf

En överenskommelse om NASA:s budget 2012 tycks nu ha nåtts i den amerikanska kongressen

En förhandling mellan representanter för senaten och för representanthuset tycks idag ha resulterat i en överenskommelse om NASA-budgeten 2012. Enligt förslaget får NASA 17,8 miljarder dollar, vilket är 0,9 miljarder mindre än vad president Obamas administration föreslagit för 2012 och 0,7 miljarder mindre än 2011. Det gemensamma förslaget från kongressens två kamrar är dock betydligt närmare senatens förslag (17,9) än representanthusets (16,8).

Preliminära uppgifter säger att James Webb-teleskopet är räddat! Man verkar dock ha satt ett kostnadstak på 8 miljarder dollar, vilket innebär att vissa besparingar måste göras. De senaste kostnadsprognoserna för projektet har nämligen pekat mot 8,7 miljarder dollar.

Mer information kommer de närmaste dagarna, när detaljerna kring överenskommelsen klarnar. Om jag förstår det hela rätt ska en omröstning ske om förslaget senare i veckan.

Läs mer på: http://www.spacepolitics.com/

Statusrapport avseende rymdsonden PHOBOS GRUNT

Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog har idag en mer utförlig statusrapport avseende den ryska rymdsonden PHOBOS GRUNT. Det har nämligen kommit ett officiellt uttalande från den ryska rymdmyndigheten Roscosmos och dess chef Vladimir Popovkin om sonden och problemen med att få kontakt med den och styra in den på en bana mot Mars. Uttalandet kan sammanfattas enligt följande:

• Rymdsonden verkar fungera korrekt bortsett från dess bana. Den är rätt orienterad i förhållande till solen m.m. Försök görs att få kontakt med sondens dator och uppdatera programvaran.
• Kommunikationsstationerna är för långsamma och hinner inte fånga in rymdsonden när den flyger förbi, vilket gör att man inte lyckas få kontakt med den. Stationerna är inte anpassade till den här typen av problem. Den låga banan över jorden gör också att tiden att upprätthålla en fungerande kommunikationslänk är väldigt kort.
• Enligt den ryska rymdmyndigheten har man på sig till januari att rädda sonden. Uppskjutningsfönstret mot Mars stänger dock i början av december. Hopp finns fortfarande att komma tillrätta med problemen och det är därför för tidigt att förklara projektet som misslyckat.
• Ett eventuellt misslyckande innebär enligt Popovkin att sonden exploderar innan den når jorden och att det därmed inte ska utgöra någon allvarlig fara, vilket det spekulerats om i massmedia. Sonden har bl a stora mängder giftigt bränsle.

Läs mer på: http://www.planetary.org/blog/article/00003261/

Rymdsonden MESSENGER:s uppdrag förlängs med ett år

NASA meddelar att rymdsonden MESSENGER:s uppdrag blir förlängt med ett år och därmed beräknas fortgå till mars 2013. Det innebär att sonden sammantaget kommer att kretsa runt Merkurius i ganska prick två år.

Det förlängda uppdraget kommer att innebära ytterligare närstudier av planetens yta. Man ska bl a undersöka hur de märkliga håligheter man funnit på planetens yta skapats, hur sent i Merkurius historia det fanns vulkanisk aktivitet och hur Merkurius yta utvecklats över tid. Man vill också se hur Merkurius påverkas av den ökande solaktivitet som vi just nu upplever.

Det ska bli kul att följa Messenger ännu ett år!


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://solarsystem.nasa.gov/news/display.cfm?News_ID=38964

Exoplaneters atmosfärer analyseras

UniverseToday rapporterar att exoplaneten WASP 14b, upptäckt 2008, har observerats av rymdteleskopet SPITZER. Teleskopet kunde i infrarött fånga upp strålning som planeten utsänder. Denna mycket massiva planet (7,7 gånger Jupiters massa, men en radie som endast är 1,3 gånger Jupiters) har en atmosfär som inte tycks överensstämma med den gängse bilden av heta Jupiterliknande exoplaneters atmosfärer. Man har trott att alla stora exoplaneter har stora temperaturskillnader i olika atmosfärlager, men det tycks inte vara fallet för WASP 14b.

WASP 14b kretsar mycket nära sin stjärna (bara ca 5 miljoner kilometer ifrån) och har en omloppstid på endast 2,24 dagar. Stjärnan är ganska lik vår sol i storlek och befinner sig 522 ljusår bort från oss. Man kan ju tänka sig att stjärnan och planeten påverkar varandra i mycket hög grad.


Wasp 14b:s storlek  i förhållande till Jupiter (Bildkälla: Wikipedia)

Läs mer på: http://www.universetoday.com/90943/exploring-the-atmosphere-of-exoplanet-wasp-14b/

Leta efter planeter

Robert Cumming på Populär Astronomi har en kul artikel idag på tidskriftens websida om att hitta alla planeter på stjärnhimlen. Robert, denne lyckans ost, befinner sig i Chile för teleskopobservationer. Därifrån kan man tydligen se alla våra planeter idag. Även asteroiden Vesta (som utforskas av rymdsonden Dawn) och dvärgplaneten Ceres är synliga från Andernas höjder.

Hur många planeter kan man se under kvällen-natten-morgonen från Göteborg månne? Inte en enda en eftersom det är Lutzendimma därute, men med hjälp av planetarieprogrammet Stellarium har jag kommit fram till att man skulla ha kunnat se följande planeter:

• Jupiter syns hela natten och tydligt i sydost vid 21-tiden
• Uranus befinner sig ganska nära Jupiter, i sydlig riktning vid 21-tiden
• Neptunus kunde ses i samma riktning (sydlig) vid 19-tiden
• Mars syns kring midnatt i öster
• Saturnus syns vid 5-tiden på morgonen i öster
• Merkurius och Venus lär bli svåra att se eftersom de är väldigt lågt över horisonten när solen går ner.
• Vesta var en bit över horisonten i sydlig riktning vid 18-tiden
• Ceres  var också en bit över horisonten i sydlig riktning, men först vid 20-tiden.

Man kan leta planeter med dataprogram, men visst är det mycket roligare att leta på riktigt! Särskilt från en bergstopp i Chile!

Läs mer på: http://www.popast.nu/2011/11/solsystemsmaraton.html

Saturnusmåne gömmer sig bakom sin större släkting

Dagens bild från rymdsonden CASSINI visar när den lilla Saturnusmånen Epimetheus (113 kilometer i diameter) försöker gömma sig bakom den lite större månen Enceladus (504 kilometer i diameter). Ovanför båda månarna syns Saturnus ringar. Kul bild!


(Bildkälla: NASA)

Bilden togs den 1 oktober i år på ett avstånd av 175.000 kilometer från Enceladus. I bilden syns också svagt de vattenstrålar från Enceladus sydpol som månen skickar ut i rymden.

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4404

NASA lugnar oss - jorden kommer inte att gå under 2012

Läser lite roat dagens Aftonbladet på nätet. Tidningen skriver att NASA nu har gått ut med ett pressmeddelande där man vill lugna allmänheten. Mayakalenderns spådom om att jorden kommer att gå under den 21 december 2012 stämmer inte. Att solen skulle få ett så kraftigt utbrott att det skulle förgöra jorden är omöjligt på grund av att solen helt enkelt inte har tillräcklig energi för det. Redan 2008 skrev Ian O'Neill en utmärkt artikel om det hela i UniverseToday. Även om vi är på väg mot ett maximum vad gäller solaktivitet så är det bara helt i sin ordning och följer den 11-åriga cykel som solaktiviteten har.


Solen på väg att explodera redan idag? (Bildkälla: NASA)

Domedagsprofetior har vi sannerligen haft många av under de senaste årtiondena. Säkert var det någon som trodde på jordens undergång 111111 också. Annars har jag ett förslag: Vad sägs om 21/12 2112? Det är ju en mystisk datumkombination som bara kan betyda elände! Som tur är så är det 100 år dit  :-)

Läs mer på: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13927530.ab

Läs mer på: http://www.nasa.gov/topics/earth/features/2012-superFlares.html

Läs mer på: http://www.universetoday.com/14645/2012-no-killer-solar-flare/

Det tycks gå åt skogen med Phobos Grunt

Det mesta talar för att rymdsonden Phobos Grunt inte lyckas komma ur den omloppsbana runt jorden som den "fastnat i". Anders skrev igår i bloggen Tyngdlöst ett utmärkt och mycket utförligt inlägg som beskriver den senaste händelseutvecklingen. Även Astrowebb följer utvecklingen. Planetary Societys bloggare Emily Lakdawalla skrev i förrgår ett längre inlägg om händelseutvecklingen. Rent allmänt kan sägas att det är väldigt svårt att få mer utförliga officiella kommentarer från ryskt håll om vad som hänt och hur man från den ryska rymdmyndigheten Roscosmos ser på möjligheterna att få ordning på sonden. Anatoly Zak som följer den ryska rymdutforskningen på RussianSpaceweb är minst sagt förtvivlad över den usla informationen. Man kan ju också undra vad Kina tycker om det hela. Trots allt är ju även den kinesiska minisonden Yinghuo-1, som hänger på Phobos Grunt, förlorad om ryssarna inte får kontroll på sonden.

Likksom Anders har jag också funderat över om verkligen alla internationella ansträngningar gjorts för att komma i kontakt med rymdsonden och på så sätt få den på rätt spår. Även om det är en mycket svår uppgift att rätta till systemfel och teknik från jorden så har det ju gjorts några gånger i rymdsondshistorien. Ett bra exempel på detta är rymdsonden Galileo (1989-2003) vars huvudantenn inte vecklades ut som den skulle. Trots frenetiska försök under flera år förmådde inte teknikerna att få den att fungera. Det innebar att man fick förlita sig på den mycket enkla reservantennen. För att ändå kunna genomföra så mycket som möjligt av de planerade observationerna lyckades man programmera om rymdsondens dator och på så sätt effektivisera datalagring m.m. Även Galileos bandspelare lagades från jorden! Den stora skillnaden mellan Galileo och Phobos Grunt är att den senare flyger med hög hastighet nära jorden och därmed blir mer svår att kommunicera med från jordytan.

Läs mer på: http://andersrymdblogg.wordpress.com/2011/11/12/hur-ska-det-ga-for-fobos-grunt/

Läs mer på: http://www.astrowebb.com/

Läs också: http://www.planetary.org/blog/article/00003257/

Läs också: http://www.russianspaceweb.com/

Är asteroiden Lutetia en del av jorden?

Den märkliga asteroiden Lutetia som utforskats av bl a rymdsonden ROSETTA i samverkan med jordbaserade teleskop och rymdteleskopet Spitzer, kan vara en del av den gemensamma himlakropp som tidigt i solsystemets historia splittrades upp och bl a bildade jorden, Merkurius och Venus! Det påstår forskare som närmare studerat de data som samlats in om asteroiden. Frågan är bara hur den lyckades undfly de inre delarna av solsystemet och hamna i asteroidbältet utanför Mars omloppsbana. Den är nämligen en udda himlakropp vad gäller kemisk sammansättning jämfört med det stora flertalet andra himlakroppar som finns i asteroidbältet. Kanske har Jupiter påverkat Lutetia och skickat iväg den dit?

Ulf R. Johansson skriver mer om detta på sin Cassiopeiablogg. Han skriver också om jätteplaneten som blev utstött ur solsystemet (som jag också skrev lite om igår). Jag kan för övrigt varmt rekommendera läsning av denna härliga blogg!


(Bildkälla: ESA)

Läs mer på: http://www.astb.se/cassiopeiabloggen/

Läs mer på: http://www.universetoday.com/90920/asteroid-lutetia-a-piece-of-earth/#more-90920

Omfattande politisk diskussion om utforskningen av rymden

I veckan som gick har en större konferens om europeisk rymdpolitik gått av stapeln i Europaparlamentet i Bryssel. Ledande EU-politiker med Europeiska rådets ordförande Herman von Rompuy och EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso i spetsen har diskuterat europeisk rymdpolitik i vid bemärkelse. Diskussionerna handlade om allt från kommunikationssatelliter till rymdsonders utforskning av solsystemets olika himlakroppar. Ledande Europapolitiker betonar vikten av rymdsatsningar och tycks ha höga ambitioner för framtiden. En större grad av självständighet betonas (gentemot framförallt USA får man förmoda) och en önskan att bli världsledande inom rymdutforskning framförs av flera politiker, bl a Barroso.

I slutet av förra veckan hölls också en stor internationell rymdkonferens i den italienska staden Lucca. Representanter från 41 länder var samlade till "The Third International Conference on Exploration and the first High-level International Space Exploration Platform". Konferensen fokuserade på utveckling av ett gemensamt koncept för och utveckling av det internationella samarbetet avseende utforskningen av rymden.

I veckan som kommer ska USA:s representanthus ha en hearing om rymdutforskning, med temat "Exploring Mars and Beyond: What's Next for U.S. Planetary Science?". Låt oss hoppas att även representanthuset (på samma sätt som senaten) ser mer positivt på rymdutforskningen och som ett led i detta bl a ger klartecken för fortsatt utveckling av James Webb-teleskopet. I USA ses också rymdsatsningar av många politiker som ett viktigt område som bidrar till nya jobb.

Ja, den växande ekonomiska krisen innebär att rymdutforskningen kan komma att få minskade budgetanslag. Samtidigt finns det en hel del inslag av teknologiprestige i debatten. Det märks en tydlig nationell stolthet när europeiska "GPS-systemet" skickas upp både i de europeiska länderna och i Ryssland som stod för raketen i detta stora projekt. När Kina lyckas sända upp sin rymdstation och dessutom lyckas docka med den är det också en stor politisk framgång. Motsatsen gäller misslyckade uppskjutningar, bl a flera ryska på senasre tid. Så frågan är hur de olika nationerna kommer att förhålla sig till rymdsatsningarna i mer bistra ekonomiska tider? Kanske kan detta forskningsområde trots allt bli fredat från alltför stora besparingar. Samtidigt är det angeläget med ökat internationellt samarbete. Det är ju egentligen inte vettigt att så gott som varje rymdmyndighet ska sända rymdsonder till Mars.

Läs mer på: http://www.esa.int/esaCP/SEM5UKTWLUG_index_0.html

Läs mer på: http://www.space-travel.com/reports/International_rendezvous_in_Lucca_on_global_space_exploration_999.html

Läs också: http://science.house.gov/hearing/space-and-aeronautics-subcommittee-hearing-planetary-science

När upptäcks den 700:e exoplaneten?

Jag tänkte börja skriva lite mer om utforskningen av exoplaneter (extrasolära planeter), dvs planeter kring andra stjärnor än vår sol. Främst kommer jag att fokusera på rymdteleskopet Keplers utforskning, men självklart också skriva om ämnet i största allmänhet. För två och en halv månad sedan, den 29 augusti, skrev jag ett inlägg här i bloggen med titeln: Den 600:e planeten, när upptäcks den? Som synes av titeln på detta inlägg så har den upptäckts och nu letar vi efter den 700:e planeten. Beräkningen av antalet exoplaneter varierar lite mellan olika källor, men den källa jag kommer att luta mig emot är Exoplanet.eu, som idag redovisar 697 funna exoplaneter. Jag kommer också att bygga mina uppgifter på en alldeles eminent app som jag har i min (likaledes eminenta) Ipad: Exoplanet, av Hanno Rein (se också websidan http://exoplanet.hanno-rein.de/complete.php).  Denna app innehåller dels information om alla dessa exoplaneter, dels ganska utförlig beskrivning av hur man med hjälp av olika metoder söker efter exoplaneter. I appen anger Hanno att det finns 699 exoplaneter.


Olika typer av planetkandidater (Bildkälla: NASA)

Stora delar av utforskningen av exoplaneter är inriktad på att hitta planeter, och helst jordliknande planeter, i den s.k beboeliga zonen. Detta är ett område på ett viss specifikt avstånd från stjärnan där liv kan existera i någon form. Mycket av utforskningen av exoplaneter i den beboeliga zonen bygger också på en tänkbar förekomst av flytande vatten. Termen beboelig zon diskuteras en hel del just nu och senast igår skrev flera av astronomiwebsiterna (t.ex Physorg) om att man kan tänka sig andra typer av livsformer som bygger på förekomsten av metan. Detta är ingen "nyhet" i och för sig, eftersom det diskuterats en hel del tidigare. T.ex Saturnusmånen Titan har en metanrik atmosfär och det har funnits, och finns, en del spekulationer om möjligheterna till liv på Titan (Se t.ex denna artikel i Populär Science). Vi talar då om enkla livsformer.

De flesta exoplaneter som hittats är relativt stora och många av planeterna har korta omloppstider runt sina respektive stjärnor. Dessa planeter är lättare att hitta än små planeter med årslånga omloppstider. Jag ska i en kommande artikel beskriva hur det går till när man letar efter planeter och varför det är så svårt att hitta jordliknande planeter.

Under de senaste månaderna har det kommit en hel del nyheter om spektakulära fynd. I augusti spreds nyheten i media om fyndet av en diamantplanet, dvs en planet som består av samma materia som en diamant!


Diamantplaneten (Bildkälla Swinburne University of Technology)

Några veckor senare kom nyheten om planeten med två solar! En planet som alltså finns i ett dubbelstjärnesystem.


(Bildkälla: NASA)

Det var rymdteleskopet Kepler som hittade den planeten och detta rymdteleskop har också inneburit lite av en revolution vad gäller sökandet av exoplaneter. Förutom att teleskopet hittat ett stort antal planeter så presenterade forskarteamet kring Kepler i februari i år en lista på hela 1.235 planetkandidater! Arbete pågår nu att försöka bekräfta om det verkligen rör sig om planeter. I det arbetet deltar både professionella astronomer och amatörastronomer. I slutet av september i år meddelades att två "amatörer" hittat två planeter som Keplerteamet missat. Det finns en website där man kan hjälpa till att leta: http://www.planethunters.org/

Visst är exoplaneter ett spännande område?!

Läs mer på: http://www.kepler.arc.nasa.gov/

Den amerikanska rymdforskningen tycks ha vissa jämställdhetsproblem

Jag läser med viss förundran en artikel på Physorg:s websida om att kommande bemannade Mars-expeditioner även kommer att inkludera kvinnliga astronauter. Jaha, det är väl ändå självklart kan man tycka ett drygt decennium in på 2000-talet! Tydligen inte, eftersom frågan diskuterades på ett tvådagars möte i Washington. Och faktum är ju att alla astronauter till månen var män. Den helt övervägande majoriteten av forskare kopplade till NASA:s olika projekt är män. Faktum är ju också att den nyligen avslutade simuleringen av en Mars-expedition, Mars500, uteslutande bestod av manliga "astronauter". Varför? Hur tänkte man? Låt oss hoppas att den första människa som tar en "riktig" Marspromenad är kvinna!

Läs mer på: http://www.physorg.com/news/2011-11-mars-explorers-women-experts.html

Rymdsonden CASSINI har analyserat Saturnus stoftströmmar

Forskarna i Cassiniprojektet har utifrån rymdsonden CASSINI:s mätningar av stoftpartiklar kring Saturnus analyserat hur dessa partiklar strömmar från planeten. Man skulle ju kunna tro att planeten drar till sig partiklarna, men det tycks vara så att den istället skjuter ifrån sig strömmar av partiklar. Likartade observationer gjordes av rymdsonderna ULYSSES och GALILEO kring Jupiter. Dessa stoftströmmar kring Saturnus har hastigheter på hela 100 kilometer per sekund. Partiklarna är mikroskopiskt små, 1/100.000-del av diametern på ett hårstrå! Det tycks vara så att solvinden i kombination med Saturnus magnetfält skapar dessa strömmar.

Vad kommer då partiklarna ifrån? På Jupiter är den främsta källan Jupitermånen Io och dess vulkanutbrott. I Saturnussystemet är det främst meteorer som krockar med Saturnus månar och med Saturnusringarna som skapar dessa partiklar. Isiga Saturnusmånar, såsom Enceladus, kan också ge ifrån sig en hel del laddade partiklar.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/news/cassiniscienceleague/science20111110/

Har solsystemet haft en femte stor planet?

I en artikel i Astrophysical Journal beskriver en forskare vid Southwest Research Institute, Dr David Nesvorny, att det kan ha funnits en femte stor planet i solsystemet (förutom Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus). Matematiska beräkningar av planetbanorna runt solen antyder att de stora planeterna på något sätt har påverkats av en femte planet, som i den processen "slungades" iväg bort från solsystemet. Det skulle förklara hur den tidiga instabiliteten i solsystemet så småningom skapade den relativt stabila struktur av inre och yttre planeter, asteroider, dvärgplaneter etc som vi kan se idag. Framförallt en stabilisering av Jupiters omloppsbana kan sägas ha räddat de inre planeterna i solsystemet. Denna femte planet var av samma storlek som Uranus och Neptunus tror Nesvorny.

Illustration av den tänkta planeten (Bildkälla: Southwest Research Institute)

Mängden "fria planeter" i universum kan vara relativt stor. I den turbulenta process när en protostjärna utvecklas och skapar ett solsystem kan en hel del himlakroppar komma att skjutas ut ur systemet. Så det kan ju tänkas finnas en hel del (mycket kalla) planeter där ute i den mörka rymden. Det tycks vara så att detta var ännu en viktig förutsättning för att skapa förutsättningar för det liv vi idag har på jorden. Det är många slumpartade faktorer som skapar liv minst sagt! Så vad är egentligen sannolikheten för att finna lite mer utvecklade livsformer på andra ställen i universum?

Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2011/11/111110142102.htm

Solen 111111 kl 11:11

UniverseToday visar bilder av solen som rymdsonden SDO tagit den 11/11 2011, kl 11:11. Det ser ut att vara en hel del solaktivitet denna ett-dag! Det har varit en hel del kraftiga soleruptioner de senaste veckorna och solaktiviteten tycks så sakteliga vara väg uppåt. NASA:s websida beskriver bl a den mycket kraftiga soleruptionen den 3 november.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.universetoday.com/90892/portraits-of-our-sun-on-111111-at-1111-utc/

Läs också: http://www.nasa.gov/mission_pages/sunearth/news/News110411-x1.9-cme.html

Rymdsonden Phobos-Grunt blir svår att rädda

Det ser inget vidare ut vad gäller möjligheterna att rädda den ryska rymdsonden Phobos Grunt (inkl den kinesiska minisonden Yinghuo-1). Trots ett flertal försök att få kontakt med rymdsonden och få den på rätt bana igen, så fortsätter den kretsa runt jorden. Informationen om vad som pågår är mycket knapphändig från den ryska rymdmyndigheten Roscosmos. Robert Cumming beskriver den senaste händelseutvecklingen på Populär Astronomis websida. Han hänvisar där till flera olika källor som under de senaste dagarna följt händelseutvecklingen mer i detalj.

Läs mer på: http://www.popast.nu/2011/11/laget-for-fobos-grunt-illavarslande.html

Tillbaka till bloggandet efter härlig Italiensemester

Ja då var man tillbaka vid tangentbordet efter en veckas semester i Florens. Inte blev det så värst mycket astronomiska studier, utan mer kulturella och matkulturella studier. Det finns ett och annat att se i denna fantastiska stad! När man nu studerar nyhetsfloran så ser man att det har hänt ett och annat i rymdsondernas värld under veckan och här kommer en samlad uppdatering av det, i mitt tycke, viktigaste:

• Först en smärre katastrof (om det inte löser sig på något sätt): Den rysk-kinesiska rymdsonden Phobos-Grunt/Yinghuo-1 ämnad att färdas mot Mars kom tydligen ur kurs kort efter uppskjutningen. Den hamnade i omloppsbana runt jorden och riskerar enligt vissa rapporter (se t ex Aftonbladet)dessutom att krascha på jorden inom ett par veckor. Frenetiska försök görs av de ryska teknikerna att få kontroll över rymdsonden innan "uppskjutningsfönstret stänger" och det blir omöjligt att fullfölja uppdraget. Det här är riktigt illa och man kan få vissa tvivel om det ryska rymdprogrammets framtid. Det har varit en hel del misslyckanden i projekt som avser rymdsonder till andra planeter. Låt oss hoppas att dom får ordning på det hela. Det här projektet är ju synnerligen intressant och det vore kul om det lyckades. Läs mer om uppskjutning och pågående räddningsförsök på Astrowebb.

Uppskjutningen av Phobos-Grunt (Bildkälla: Roscosmos)

• När vi ändå är inne på planeten Mars så har ESA:s rymdsond Mars Express tagit en fin bild av en slocknad vulkan. Vulkanen som heter Tharsis Tholus är enorm med jordiska mått mätt. Den är 8 kilometer hög och har en bas på 155x125 kilometer! Den tycks delvis ha kollapsat och därigenom skapat en märklig landformation. Läs mer på ESA:s websida.

(Bildkälla: ESA)

• Ännu lite mer om Mars: Astronauterna som tittade ut ur rymdsondssimulatorn Mars500 efter 520 dagars Marsfärd (på jorden) ser allt bra trötta ut. Det är nog ganska skönt att komma tillbaka till ett riktigt jordeliv igen. Läs mer på ESA:s websida.

Trött besättning har "landat" (Bildkälla: ESA)

• NASA rapporterar att rymdsonden New Horizons fortsätter sin färd mot Pluto helt enligt planerna. Forskarna i projektet är dock lite bekymrade för att rymdsonden ska krocka med någon liten  himlakropp i Pluto-systemet. Det kan ju finnas fler månar eller större mängder med rymdstenar, grus och annat kring Pluto som kan tänkas utgöra en fara för sonden. Det kan ju tyckas vara en omöjlig uppgift för forskarna att upptäcka sådana faror förrän väldigt sent, när rymdsonden redan är framme, men man har ändå samlat expertis för att analysera riskerna. Läs mer på NASA:s websida.

Pluto och dess fyra hittills upptäckta månar (Bildkälla: NASA)

• Rymdsonden Cassini har än en gång passerat Saturnusmånen Enceladus och som vanligt tagit ett antal fina bilder. På bilden nedan syns Saturnusringarna i bakgrunden. Läs mer här.

(Bildkälla: NASA)

Dessutom har Cassini tagit en fin bild av Saturnusmånen Tethys. Läs mer här.


(Bildkälla: NASA)

• Den gamle trotjänaren Voyager 2 lever fortfarande. NASA har sänt signaler till rymdsonden för att justera dess färd något och sonden har sänt tillbaka en bekräftelse. Efter 34 år i rymden så fortsätter Voyager 2 sin färd ut ur solsystemet. Det är helt otroligt att tekniken fungerar så bra som den faktiskt gör! Läs mer om denna manöver på NASA:s websida.

Illustration som visar Voyager i solsystemets yttersta delar (Bildkälla: NASA)

Det var väl det viktigaste tror jag. Under de närmaste dagarna ska jag rapportera lite mer om rymdsonderna Messengers och Dawns senaste fynd samt om den amerikanska kongressens senaste turer vad gäller NASA-budgeten 2012 och förstås om annat spännande som händer.