Saturnus är verkligen stor!

Saturnus är en stor planet. Det har vi vetat länge, men det illustreras väldigt tydligt när några av Saturnus månar ställs bredvid planeten. Det handlar inte om några pyttesmå månar heller, utan om Tethys och Enceladus. Tethys har en diameter på ca 1.060 kilometer och Enceladus på ca 500 kilometer. Tethys är den ljusa lilla pricken till höger på bilden och Enceladus den lilla mörka pricken längst till vänster och precis under Saturnusringarna. Även månen Pandora (diameter 80 kilometer) ska kunna ses i bildens högra del ovanför ringarna. Är det någon som ser den i bilden? Häftig bild, tagen av rymdsonden Cassini!


(Bildkälla: NASA)

Hur stor är då Saturnus? Jo, den har en diameter på ca 120.500 kilometer vid ekvatorn. Den är lite "platt" i formen eftersom diametern vid polerna endast är ca 108.700 kilometer. Den får dock stryk av Jupiter i tävlingen om solsystemets största planet. Jupiters ekvatordiameter är hela 143.000 kilometer.

Det finns stora mängder vatten i Mars inre

En ny forskningsstudie visar att planeten Mars har stora mängder vatten under ytan. Man har studerat några Marsmeteoriter som härstammar från Mars inre och funnit att vattenhalten i Mars mantel motsvarar den som jorden har i sin mantel. Hittills har forskarna trott att endast jorden har större mängder vatten i manteln, området mellan kärnan och jordskorpan.

De meteoriter man studerat tros ha kastats ut från Mars redan för 2,5 miljarder år sedan och ger forskarna en hel del information om de processer som skapar planeter. En mängd studier visar att det finns och har funnits vatten på Mars. Låt oss hoppas att något av de Marsfordon som framöver ska studera Marsytan finner mer konkreta bevis på vattenförekomst. Läs mer om fynden här.

Saturnus jetströmmar får sin förklaring

Mycket kraftiga jetströmmar härjar i Saturnus atmosfär och forskarna har länge undrat hur dom uppstår. Det ser nu ut som om man funnit en förklaring på detta lilla mysterium. Forskarna har studerat en rad bilder som rymdsonden Cassini tagit och utifrån dessa funnit att jetströmmarna skapas av Saturnus inre värme. Denna värme medför att vatten kondenserar och skapar temperaturskillnader i atmosfären. Dessa atmosfäriska störningar sätter fart på jetströmmarna. Tidigare har man trott att det möjligen kunde vara solens värme som ger energi till jetströmmarna, men nu pekar det mesta alltså på att det är planeten själv som orsakar strömmarna. Lär mer om dessa nya forskningsrön här.


Pilen pekar på en kraftig jetström (Bildkälla: NASA)

Tänk om Neptunus hade varit vår grannplanet!

Tänk om Neptunus hade varit bara ett par miljoner kilometer bort. Hur skulle det påverka livet här på jorden? Keplerteleskopet har upptäckt två exoplaneter, en som liknar jorden och en som liknar Neptunus, som kretsar runt en solliknande stjärna och stundtals väldigt nära varandra. Kepler 36 b är något större än jorden och har en omloppstid på endast 14 dagar runt stjärnan. Kepler 36 c är betydligt större, ungefär stor som Neptunus, och har en omloppstid på16 dagar. Det innebär att de två planeterna i genomsnitt var 97:e dag är i konjunktion och befinner sig knappt två miljoner kilometer från varandra. Påverkan från den större gasplaneten på den mindre stenplaneten är enorm. Tala om tidvatteneffekter! Och vilken "fullmåne" om man hade kunnat betrakta den stora planeten från den lilla. De båda planeterna kretsar dock så nära sin stjärna att de är allt för heta för att liv ska kunna bestå. Bilden nedan illustrerar det inferno som sannolikt skulle upplevas på den lilla planeten.



(Bildkälla: Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics)

Stora mängder is i en krater vid månens sydpol

Rymdsonden LRO (Lunar Reconnaissance Orbiter) har funnit relativt stora mängder is i en krater vid månens sydpol. Forskarna tror att det kan röra sig om så mycket som 22 procent av ytmaterian i kratern. Rymdsonden har studerat Shackletonkratern (diameter 21 kilometer) med hjälp av laser och genom noggranna mätningar kartlagt höjdskillnader och reflektion från kratern.


(Bildkälla: NASA)

ESA:s Euclid-sond ska utforska mörk energi och mörk materia

ESA har nu gett klartecken för fortsatt planering av ett rymdsondsprojekt, Euclid, som ska granska några av universums mest mystiska fenomen - mörk energi och mörk materia. Tillsammans med sonden Solar Orbiter utsågs Euclid som en av två projekt i ESA:s medelstora uppdrag inom programmet Cosmic Vision. Nu har man alltså fått klartecken att planera detta projekt vidare och konstruera denna sond. Euclid planeras sändas upp år 2020.

Euclid ska utrustas med ett 1,2-metersteleskop som tillsammans med kamerautrustning ska kartlägga hela två miljarder galaxer. Den ska kunna studera objekt 10 miljarder ljusår bort och därmed också kunna ge en bild av universums barndom. Syftet är att försöka få svar på en av astronomins viktigaste frågor: Varför expanderar universum i en accelererande takt. Mörk materia och mörk energi har föreslagits orsaka denna accelererande expansion. Det är svårt att annars förklara varför den synliga materians gravitationskraft till slut inte lyckas bromsar upp denna expansion.


Illustration av Euclid (Bildkälla: ESA)

Asteroiden som hotar jorden år 2040

Robert Cumming skriver på Populär Astronomis websida om asteroiden 2011AG5 som kan utgöra ett hot mot jorden. Den 5 februari år 2040 korsar nämligen jordens och asteroidens bana varandra. Med största sannolikhet "missar" asteroiden jorden med en liten hårsmån, men det finns en liten risk att de två himlakropparna kolliderar. NASA planerar därför att vidta åtgärder för att minimera denna risk. Ett sätt är att putta lite på asteroiden så att den får en lite annan bana.

Den 5 februari 2040 alltså. Lite roat (med en stor portion sjuk humor) noterar jag att det skulle vara min 81:a födelsedag just denna dag. Det kan alltså bli en sprakande födelsedagsfest med andra ord :)