Curiosity har siktet inställt på berget Mount Sharp

NASA:s Marsfordon Curiosity har skickat en bild från sin färd mot berget Mount Sharp (eller Aeolis Mons som berget egentligen heter. NASA envisas med att hitta på egna namn åt diverse naturformationer på Mars). Det kan bli en del besvärligheter framöver för Curiosity. Det är många klippblock, bergkullar m.m som ska forceras eller rundas innan bergsklättringen kan börja. I bildens bakgrund ser vi Mount Sharp. Bilden är tagen med Curiositys Front Hazcam Camera den 13 september 2013.

(Bildkälla: NASA)

Teamet bakom Curiosity har lagt in några s.k "waypoints" på fordonets väg mot slutmålet Mount Sharp. Det är ett antal platser där Curiosity ska stanna till och studera terrängen lite noggrannare. Den har nu kommit till den första av dessa waypoints, som NASA kallar för Darwin. Här ska Curiosity stanna några dagar innan färden fortsätter. Bilden nedan visar den planerade rutten mot bergets fot. De gröna trianglarna visar de ställen som Curiosity ska göra korta uppehåll vid (klicka på bilden för att förstora den).

(Bildkälla: NASA)

Vad ska då Curiosity göra vid Darwin? Jo, den ska titta lite närmare på den bergformation som reser sig från backen. Enligt uppgift ska Marsfordonets borr användas enbart om det finns något av riktigt intressant att studera. Stoppen ska bli korta vid dessa waypoints för att inte ytterligare fördröja ankomsten till Mount Sharp. På de dryga 13 månader som Curiosity kört omkring på Mars har den ju inte hunnit så värst långt. Det har minst sagt gått sakta, men nu har NASA uppdaterat fordonets dataprogramvara så nu ska tydligen farten öka. Det handlar dock fortfarande om dagsetapper på i bästa fall lite drygt 100 meter. Den 5 september slog den personligt rekord med 141 meter på en dag. Ingen turbofart således.

Bergknallen vid Darwin (Bildkälla: NASA)

Läs mer om Curiositys senaste färd på UniverseToday.

Mars har för länge sedan drabbats av enorma översvämningar

Att det har flödat vatten på Mars är ingen nyhet. Otaliga rapporter från rymdsondernas utforskning av planeten har under senare år visat på spåren efter stora vattenflöden. Spaceref rapporterar att det på förra veckans planetkonferens i London presenterades data som visar på att Mars haft så kraftig issmältning att det skapat enorma flodvågor och jordskred. Området Aram Chaos (lämpligt namn i sammanhanget!), som är en 280 kilometer bred och 4 kilometer djup krater har varit fylld med en en flera kilometer tjock blandning av vattenis och sediment. När isen smälte kollapsade hela bassängen och stora mängder vatten och sedimentavlagringar flödade ut i omgivningen. Det hela skedde för mer än tre miljarder år sedan.

(Bildkälla: NASA)

Illustrationen nedan visar den kuperade terrängen i området och man kan ju bara ana vilken enorm flodvåg som kollapsen skapade!

(Bildkälla: Manuel Roda)

Forskarna som presenterade studien på konferensen har också tagit fram en illustration som visar hur det skulle ha kunnat se ut när dalen bredvid kratern fylls med vatten. Det kan ha rört sig om 100.000 kubikkilometer med vatten! Det är fyra gånger så mycket som i hela Bajkalsjön, en av världens största sjöar. Vattenmassorna skapade en tio kilometer bred och två kilometer djup dalgång genom landskapet.

(Bildkälla: Manuel Roda)

Nu finns en "världsatlas" för asteroiden Vesta

Alla vi som gillar att studera kartor kan nu fördjupa oss i en utomjordisk karta. NASA har, utifrån 10.000 bilder som rymdsonden Dawn tagit, skapat en fullständig karta över asteroiden Vesta. Kartan är ungefär i samma skala som detaljerade vägtrafikkartor som vi använder (om nu någon i GPS:ens tidevarv fortfarande använder en vägkarta). Det innebär att en centimeter på kartan motsvarar ungefär 2 kilometer.

Översiktsbilden nedan, som skapats av en stor mängd individuella bilder, visar både högländer och stora, djupa kratrar. Vesta har en mycket kuperad terräng där djupa kratrar kan ligga i närheten av höga berg. Nivåskillnaderna kan uppgå till över 20 kilometer på en sträcka på 10 mil!

(Bildkälla: NASA)

Mängder av fotografier och detaljerade studier av Vestas topografi har gjort det möjligt att skapa kartan. Nedan visas några av alla de bilder som tagits. Färgerna illustrerar höjdskillnader. Mer bilder finns på rymdsonden Dawns websida.

(Bildkälla: NASA)

24 nya exoplaneter har bekräftats!

Igår skrev jag här i bloggen att vi närmar oss 1.000 upptäckta exoplaneter. Idag togs ett stormsteg mot den 1.000:de upptäckten när det rapporterades om hela 24 nya exoplaneter. Det handlar om tidigare exoplanetkandidater upptäckta av Keplerteleskopet som nu bekräftats vara planeter. Bland planeterna finns flera som är relativt små, s.k super-jordar. Många av planeterna finns dessutom i planetsystem med flera planeter.

När upptäcker vi liv på en exoplanet?

Utforskningen av exoplaneter fortskrider och vi närmar oss upptäckten av exoplanet nr 1.000. Det kan ske redan före årsskiftet. Även sökandet efter liv i universum fortsätter oförtrutet. Forskarna har ännu inte lyckats identifiera s.k biomarkörer i en exoplanets atmosfär, men det är bara en tidsfråga innan den första upptäckten sker. Astrobiology Magazine skriver på sin webbsida om att nästa generation teleskop kommer att ge helt nya möjligheter för forskarna.

En biomarkör är en slags signal på att någon form av biologisk process pågår. På vår jord ger fotosyntesen upphov till den höga syrehalten och ozonlagret. Mikroorganismer avger ämnen till en planets atmosfär. Om man i en exoplanets atmosfär finner den typen av biomarkörer kan det vara en indikation på att det finns liv på planeten. 

Biomarkörer är signaler som är mycket svåra att identifiera. Det kräver extremt känsliga instrument i avancerade teleskop. Teleskoptekniken utvecklas dock snabbt och inom en 10-årsperiod kan vi ha kommit dithän att exoplaneters atmosfärer kan analyseras mer i detalj. ESO:s European Extremely Large Telescope (E-ELT), som färdigställs i början av 2020-talet, är ett av de teleskop som forskarna ställer sitt hopp till.

Inledningsvis kommer man att söka efter biomarkörer hos planeter kring dvärgstjärnor. Dessa är mindre och ljussvagare än vår sol, vilket gör att eventuella biomarkörer från planeter kring sådana stjärnor är lättare att identifiera. 

Det finns många problem som måste bemästras för att kunna fastslå att en planet har liv. Även en till synes tydlig biomarkör kan ha sitt ursprung i en geologisk process och inte i en biologisk. Så vi som ivrigt väntar på de första rapporterna om liv utanför vårt solsystem får ha en stor portion tålamod. Forskning tar tid.

Rymdsonden Voyager 1 har nu lämnat solsystemet

NASA meddelade för en liten stund sedan att rymdsonden Voyager 1, som första rymdsond, lämnat solsystemet och nu far fram i den interstellära rymden. Sonden sändes upp den 5 september 1977. Det innebär att det tog 36 år innan sonden for ut ur solsystemet. Eller kanske "bara" 35 år? Det tycks som om sonden for ut redan för kanske ett år sedan (se nedan). Voyager 1 är nu 19 miljarder kilometer från jorden.

Illustration av Voyagersonden (Bildkälla: NASA)

Nya data visar att sonden i ca ett år färdats igenom joniserad gas (plasma) bortom den "bubbla" som solvinden skapar. Det tar mer än 40.000 år tills Voyager 1 når nästa stjärna! Läs mer om Voyager 1 och dess systersond Voyager 2 HÄR.

Högintressanta rymdteleskopet Gaia sänds upp i november

Det händer mycket på rymdsondsfronten i höst. Förutom månsonden LADEE, som sändes upp i lördags, kommer inte mindre än fyra ytterligare rymdsonden/rymdteleskop att sändas upp före årsskiftet! Sådan frekvens i sonduppskjutningar har det inte varit på flera decennier.

Det är dessutom flera relativt stora rymdsondsprojekt som nu påbörjas. LADEE har en budget på över en miljard dollar. Flera av de kommande projekten är också kostsamma. Vad har vi då att se fram emot i höst? Jo, rymdteleskopet Gaia och de två Marssonderna MAVEN och Mars Orbiter (Mangalayaan) samt den kinesiska månsonden Chang'e-3. Här kommer den första artikeln i en serie om fyra som handlar om dessa sonder och teleskop. Den handlar om rymdteleskopet Gaia. I det senaste numret av Populär Astronomi finns en mycket bra artikel om Gaia, som beskriver dess förhistoria, dess uppdrag och hur den fungerar mer i detalj. Dessutom har ESA utförligt beskrivit Gaia och dess uppdrag i sin senaste bulletin (läs HÄR). 

Rymdteleskopet Gaia

Ett av den europeiska rymdmyndigheten ESA:s stora projekt, rymdteleskopet Gaia, står redo att skjutas upp i rymden från Franska Guyana. Gaias uppdrag är att, under en period på 5 år, kartlägga en miljard stjärnor i Vintergatan! Om uppdraget lyckas kommer vi att få en betydligt mer detaljerad karta över vår galax. Vi kommer också att få ökad kunskap om Vintergatans ursprung, struktur och utveckling.

Illustration av Gaia (Bildkälla: ESA)

Att observera en miljard stjärnor är förstås en enorm insats. Med tanke på att varje stjärna dessutom ska studeras 70 gånger förstår man vilket omfattande projekt detta är. Vid varje observation ska stjärnors ljusstyrka, färg, och framförallt position, studeras. Precisa mätningar av stjärnors position vid olika tillfällen ger mer exakta kunskaper om stjärnors rörelser. Med kunskaper om position, rörelse och avstånd kan simuleringar göras av Vintergatana utveckling. Forskarna kommer att få enorma mängder data i sina databaser. Man får hoppas att Gaias datorer och datakommunikationsutrustning fungerar som de ska!

Gaia förväntas upptäcka en mängd andra  objekt i samband med sina stjärnstudier. Det kan vara allt från asteroider och kometer till exoplaneter och allt från nyfödda stjärnor till svarta hål och stjärnor som exploderar. 

Gaia är ett av de mest spännande rymdprojekten på mycket länge. I november sker som sagt uppskjutningen. Teleskopet kommer att placeras vid solens-jordens Lagrangepunkt nr 2. Där finns redan ett flertal andra teleskop, såsom WMAP, Planck och Herscel. även James Webb-teleskopet ska dit så småningom. 

Med sina två rektangulära teleskop på ca 0,7 kvadratmeter var, riktade åt olika håll, ska den kartlägga skyn. Gaia roterar sakta för att hela stjärnhimlen ska kunna observeras. När kan vi då förvänta oss att få data från Gaia? Det tar några månader för Gaia att nå L2-punkten så vi får ha lite tålamod.