Planeten Kepler 78b liknar jorden men är glödhet

Med hjälp av Keplerteleskopet har forskare för första gången upptäckt en exoplanet som är väldigt lik jorden, förutom att den är glödhet. Planeten Kepler 78b är lite större än jorden. Den har en radie som är 1,2 gånger jordens och en massa som är 1,7 gånger jordens. Densiteten är nästan identisk med jordens, vilket antyder att planeten sannolikt består av sten och metall. Den stora skillnaden mot vår planet är att Kepler 78b kretsar väldigt nära sin stjärna. Omloppstiden är bara 8,5 timmar! Ett år på jorden är alltså 1.000 gånger längre än på Kepler 78b! Närheten till stjärnan gör förstås planetytan glödhet.

(Bildkälla: David A. Aguilar, CfA)

UniverseToday gör en intressant jämförelse mellan Kepler 78b och kometen ISON som nu närmar sig solen. Denna komet är en s.k "sungrazer", som kommer väldigt nära solen i sin bana. Det finns bland kometfantaster (och det är vi ju alla) en oro att kometen splittras upp i mindre delar av solens hetta. Tänk då att Kepler 78b årmiljon efter årmiljon kretsat nära sin stjärna och utsatts för denna hetta. Man kan fundera på hur den hamnat där och hur länge den ska överleva i denna miljö. Forskare menar att Kepler 78b egentligen inte borde existera! Enligt gällande teorier om hur planeter bildas borde inte Kepler 78b kunna bildas på denna plats. Stjärnan var ursprungligen något större vilket skulle ha inneburit att planetens omloppsbana hamnat inne i stjärnan! Den borde inte heller kunna bildas längre ut från stjärnan och sedan förflyttas så nära stjärnan. I så fall borde den ha fortsatt hela vägen in i stjärnan. Det tycks som våra teorier om hur planeter bildas behöver utvecklas.

Astronomerna tror att stjärnan sakta men säkert kommer att äta upp Kepler 78b. Gravitationskrafterna kommer att dra planeten allt närmare stjärnan och möjligen dra sönder den. Det är dock en långsam process som kan ta ett par miljarder år. Det finns forskare som tror att även vårt solsystem skulle kunna ha haft en planet som likt Kepler 78b kretsat alltför nära solen. Om en sådan planet funnits är idag omöjligt att bekräfta. Alla spår efter sådana himlakroppar har i så fall effektivt sopats igen. Bilden nedan visar hur nära planeten är dess stjärna. Avståndet motsvarar endast 1,7 stjärnradier från stjärnans yta!

(Bildkälla: David A. Aguilar, CfA)

Det är intressant att man nu börjar identifiera jordliknande planeter. Det kan innebära att vi inom en inte alltför avlägsen framtid kan upptäcka de första jordkopiorna. Det är planeter som är jordstora, har samma densitet som jorden, kretsar på "rätt" avstånd från stjärnan och som har en atmosfär. 

Kepler 78b är inte den första jordstora planeten som upptäckts. Av de dryga 1.000 exoplaneter som hittills upptäckts är 21 stora som jorden, eller t o m något mindre. Samtliga kretsar nära sina respektive stjärnor. Det unika med Kepler 78b är att det är den första jordstora planeten vars storlek och massa kunnat beräknas. Med kunskap om dessa båda storheter kan densiteten beräknas och planetens sammansättning bedömas. Bilden nedan, från PHL, visar planeternas "periodiska system" (klicka på bilden för att förstora den)

(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)

Den stjärna som Kepler 78b kretsar kring är något mindre än vår sol och befinner sig hela 400 ljusår bort i stjärnbilden Svanen. Stjärnans massa beräknas vara 0,84 +-0,06 gånger solens. 

Keplerteleskopets observationer av denna exoplanet har följts upp av observationer som gjorts med hjälp av Keck-teleskopet på Hawaii och ett observatorium på La Palma på Kanarieöarna. Det är den här typen av samarbete mellan rymdteleskop och jordbaserade teleskop som ger förutsättningar att göra alltfler intressanta exoplanetupptäckter framöver. Läs mer om utforskningen av exoplaneter HÄR. Läs också Robert Cummings artikel om Kepler 78b på Populär Astronomis websida. 

Dagens rymdvideo: Laserkommunikation från månen

I dagens rymdvideo visas hur rymdsonden LADEE kommunicerar med jorden med hjälp av laserkommunikation. Mängden data som kan överföras per tidsenhet ökar dramatiskt och enligt NASA har man redan nu kommit upp i 622 megabits data per sekund (Mbps). Detta är framtidens rymdsondskommunikation.

(Källa: Youtube)

November månads rymdsondskarta

Olaf Frohn har på sin websida Armchair Astronautics uppdaterat rymdsondskartan för november månad. Det ser ut som tidigare utan några större förändringar, annat än att månsonden LADEE nu är i omloppsbana kring månen. Nu väntar vi med spänning på uppskjutningen av den indiska rymdsonden Mars Orbiter Mission och uppskjutningen av NASA:s rymdsond MAVEN (se särskild artikel nedan om dessa sonder). Klicka på bilden för att förstora den.

(Bildkälla: Olaf Frohn, Armchair Astronautics)

Två rymdsonder till Mars i november - de sista förberedelserna

I november månad sänds två rymdsonder till Mars. Det är dels NASA:s rymdsond MAVEN, dels den indiska rymdsonden Mars Orbiter Mission (MOM), eller Mangalyaan som den också kallas. De sista förberedelserna pågår för fullt både i Cape Canaveral i Florida och i Indiska Sriharikota, som ligger i delstaten Andhra Pradesh i sydöstra Indien.

Först att sändas upp blir Mars Orbiter, som om allt fungerar, kan sändas upp redan den 5 november. Den Indiska rymdmyndigheten ISRO (Indian Space Research Organization) ser projektet som lite av ett testprojekt. Förutom det vetenskapliga uppdraget att studera Mars ska också lärdomar inhämtas för framtida indiska rymdsonder till andra planeter. Mars Orbiter har i uppdrag att studera Marsytan och även Marsatmosfären. Eftersom Indien är en relativt ny rymdnation så handlar projektet i stor utsträckning om att överhuvudtaget komma till Mars, kommunicera med jorden från en omloppsbana kring Mars och få det hela att fungera rent tekniskt. Rymdsonden väntas nå Mars i september 2014. Bilden nedan visar raketen som ska föra rymdsonden upp i rymden.

(Bildkälla: ISRO)

MAVEN sänds upp tidigast den 18 november med en United Launch Alliance Atlas V 401-raket. Färden tar 10 månader och i september 2014 går rymdsonden in i elliptisk omloppsbana kring Mars. Den kommer att ha en bana där avståndet till planetytan varierar mellan 150 och 6.000 kilometer. Vid fem tillfällen sänker den ner sig till en höjd på bara 120 kilometer. Sonden ska undersöka den övre atmosfären kring Mars för att försöka klargöra orsaken till att planeten förlorat det mesta av sin atmosfär. Man hoppas få en bild av planetens klimathistoria och ökad kunskap om huruvida Mars varit beboeligt. Av bilden nedan att döma så verkar det mesta av förberedelsearbetet vara klart.

(Bildkälla: NASA)

De två rymdsonderna når Mars ungefär samtidigt och ansluter där till den flotta av rymdsonder som just nu kretsar kring den röda planeten. Bilden nedan, hämtad från websidan Spaceref, sammanfattar läget (Man verkar dock ha glömt bort den indiska rymdsonden i bilden!). Vi har tre rymdsonder i dagsläget kring Mars och dessutom två Marsfordon. Fram till 2020 tillkommer ytterligare en rymdsond, en landare och två Marsfordon. Det riskerar nästan att bli trafikstockning på och kring planeten!

(Bildkälla: NASA)

Dagens rymdvideo: En flygtur över Mars

Ojojoj, vilken häftig video som det tyska rymdcentrat DLR producerat! Det är rymdsonden Mars Express som flyger över Mars. DLR:s High Resolution Stereo Camera har tagit en massa bilder som satts samman till en video. "Filmen", som publicerades redan i somras, tål att visas hur många gånger som helst. Den visar verkligen vilket spektakulärt landskap det är på den här planeten.

(Källa: DLR)

Kratrar, sprickor och jordskred

I det digra nyhetsflödet från NASA kan det vara läge att plocka ut ett par nyligen publicerade bilder som visar hur planetytor kan formas av yttre och inre krafter. Det är bilder som visar kratrar, sprickdalar och jordskred på solsystemets två minsta planeter, Merkurius och Mars. Vi börjar med Merkurius och en bild som rymdsonden MESSENGER tog den 2 oktober. På bilden syns kratrar så långt ögat skådar. Denna planet har verkligen utsatts för ett rejält meteorbombardemang.

(Bildkälla: NASA)

De två följande bilderna är tagna av rymdsonden Mars Odyssey's THEMIS-kamera i  förra veckan. Den första bilden visar en sprickdal i området Elysium Fossae. I bilden syns också en stor mängd små kratrar.

(Bildkälla: NASA)

Den andra bilden visar ett område där ett enormt jordskred har inträffat. Stora mängder grus och sten har rasat ner i dalen.

(Bildkälla: NASA)

Exoplanetsystemet med 7 planeter har "godkänts"!

Upptäckten av ett exoplanetsystem med hela 7 planeter, som amatörastronomerna inom ramen för projektet Planethunters gjort och som jag skrev om igår, tycks ha godkänts av en av de ledande exoplanetdatabaserna, Open Exoplanet Catalogue! Trots att massan för planeterna i dagsläget är okänd anser man det vara så sannolikt att det verkligen är planeter kring stjärnan KOI-351 att man tar med planeterna i sin förteckning. Det finns dessutom två oberoende identifikationer av planetsystemet.

Det är ett intressant planetsystem, lite likt vårt solsystem men betydligt mer kompakt. Det består av ett antal mindre planeter och några jätteplaneter. Alla planeter kretsar innanför den beboeliga zonen. En av dem, KOI-351b, dock nära zonens innersta gräns. Bilden nedan visar planeternas omloppsbanor och med jämförelser med några av "våra" planeters omloppsbanor.

(Bildkälla: Open Exoplanet Catalogue)

Vad är det då för planeter vi har i detta planetsystem och hur är de i förhållande till planeterna i vårt solsystem?

• KOI-351b - en planet som kretsar kring stjärnan på ungefär samma avstånd som jorden gör i förhållande till solen, dvs 1 astronomisk enhet. Planeten har en omloppstid på 331 dagar. Storleksmässigt är den som Jupiter.
• KOI-351c - en planet som kretsar kring stjärnan på "Venus-avstånd". Planeten har en omloppstid på 210 dagar och är något mindre än Saturnus.
• KOI-351d - en planet som kretsar kring stjärnan på "Merkurius-avstånd". Planeten har en omloppstid på 60 dygn och har en diameter som är ca 2,9 gånger jordens.
• KOI-351e - en planet som kretsar  lite utanför KOI-351d. Planeten har en omloppstid på 92 dygn och den har en diameter motsvarande ca 2,7 gånger jordens.
• KOI-351f - en planet som kretsar lite utanför KOI-351e. Planeten har en omloppstid på 120 dygn och den har en diameter som är ca 2,9 gånger jordens.
• KOI-351g - en jordstor planet som dock kretsar mycket nära stjärnan och har en omloppstid på endast 9 dygn.
• KOI-351h - ännu en jordstor planet som kretsar ännu närmare stjärnan och gör ett varv på 7 dygn.

Det är som synes tätt mellan en del av planeterna. Planeterna g och h tycks nästan ha samma omloppsbana! Det lite komiska är att de i så fall sannolikt inte skulle definieras som planeter enligt Internationella Astronomiska Unionens (IAU) definition. En planet ska nämligen dominera sin omloppsbana och "göra rent" från andra objekt. Även planeterna d, e och f ligger relativt nära varandra. Man kan ju undra varför planetsystemet blev så hoptryckt. 

Man kan ju fundera lite också kring det här med olika exoplanetkataloger med delvis olika bedömningsgrunder. Är det inte läge att försöka samsas om definitionerna så att man får till en enda giltig katalog?