En rundtur kring Mars nordpol

Rymdsonden Mars Express har med sina instrument samlat in en massa data om området kring Mars nordpol. Utifrån datamaterialet har ESA skapat en tjusig animation. När nordpolen upplever sommar smälter koldioxidisen och kvar blir ett istäcke bestående av vattenis.

(Källa: ESA)

Nytt nummer av Populär Astronomi

Så har då decembernumret av Populär Astronomi utkommit. Jag bläddrar lite i tidningen och hittar en hel del spännande läsning. Det är glädjande för en rymdsondsfantast att se så många artiklar och nyhetsnotiser om just rymdsonder och de upptäckter som de gjort. Vad finns det då mer att läsa om? Jo, bland annat om månen och hur den påverkar oss samt en lång och innehållsrik artikel om jordnära asteroider, om de häftiga gammablixtarna och svarta hålen samt om Spaceport Sweden och dess verksamhet m.m. En hel del trevlig läsning till jul med andra ord!

ESA vill ha svar på frågor om universums utveckling

Astronomy Magazine skriver om den europeiska rymdmyndigheten ESA:s framtidsplaner. ESA har nämligen fattat beslut om sina två kommande L-klassprojekt. L står för Large och avser stora, dyra rymdsondsprojekt. Redan tidigare har ESA, inom ramen för L-klassprojekten, fattat beslut om projektet JUICE som ska studera Jupiters stora månar. Detta projekt, förkortat L1, består av en rymdsond som ska studera Jupiters galileiska månar. Sonden sänds upp år 2022. De två nya projekten; Athena (L2) och eLISA (L3) ska ge svar på några av de mest grundläggande frågorna om vårt universum:

• varför ser universum ut som det gör?
• hur fortplantar sig gravitationsvågor?
• när och hur skapades de första svarta hålen?
• vad är det för krafter som gör att galaxer bildas?
• hur utvecklas galaxhopar och grupper av galaxer?
• hur bildas kompakta dubbelstjärnesystem och hur utvecklas de?

Den här filmen presenterar översiktligt de två projekten.

(Källa: ESA)

Athena (som står för Advanced Telescope for High-energy Astrophysics) är ett avancerat röntgenteleskop som ska ge svar på hur universums storskaliga strukturer har bildats. Hur gick det egentligen till när materia i form av het gas sammanfogades till galaxer? Redan tidigt, kanske bara 1 miljard år efter Big Bang, bildades de första supermassiva svarta hålen. Forskarna hoppas få ökad kunskap om hur det gick till när dessa svarta hål bildades och vilken inverkan det hade på den fortsatta utvecklingen.

Athena (Bildkälla: ESA)

eLISA (evolved Laser Interferometer Space Antenna) är ett dedikerat rymdobservatorium för studier av gravitationsvågor. Det är ett avancerat system, bestående av tre satelliter, som för första gången direkt ska detektera lågfrekventa gravitationsvågor i universum. Det här med gravitationsvågor är något som Albert Einstein förutsade redan 1916. Förhoppningen är att eLISA ska kunna detektera de gravitationsvågor som universums första svarta hål gav upphov till och ge svar på hur gravitationsvågor bidrog till att skapa universums storskaliga struktur. eLISA är efterföljaren till LISA Pathfinder, ett rymdobservatorium som sänds upp 2015. En del teknologi kommer att testas i Pathfindern som sedan kommer att ingå i eLISA.

eLISA (Bildkälla: ESA)

Båda teleskopen är del i ESA:s program "Cosmic Vision 2028-2034". Det är med andra ord teleskop som sänds upp om 15-20 år. Planen är att Athena ska sändas upp 2028 och e-LISA 2034.

Curiosity har skjutit mer än 100.000 laserskott på Mars!

Marsfordonet Curiosity måste ha ett antal skjutglada operatörer. Den tycks nämligen skjuta på allt som står still. Får den syn på en intressant sten så lägger den av en salva på 300 skott eller så. Det meddelar NASA idag på sin websida. Nu finns det förhoppningsvis anledning till detta vilda skjutande. Tanken är att Curiositys laser ska användas för att undersöka vilka kemiska ämnen som stenar innehåller. När lasern skjuter mot en punkt på stenen avges gaser som Curiositys Chemistry and Camera Instrument (Chemcam) kan analysera med hjälp av Curiositys lilla teleskop. Mer än 420 stenar har undersökts på detta sätt. Varje sten utsätts för ett rejält laserbombardemang. Det är mycket korta laserpulser som avges, men med väldigt hög effekt. Det handlar om en miljon watt i några miljarddelar av en sekund!

(Bildkälla: NASA)

Så här långt visar analyser av stenarna att de skapats på många olika sätt. En del är sedimentära bergarter skapade i kontakt med vatten. En del har skapats genom olika geologiska processer.

Illustration av Chemcam (Bildkälla: NASA)

Hur långt är det egentligen till Mars?

Jag skriver nästan varje vecka om rymdsonders och Marsfordons utforskning av Mars. Dessutom har vi under den senaste månaden fått uppleva uppskjutningar av ytterligare två Marssonder, indiska Mars Orbiter Mission (MOM) och NASA:s MAVEN. Hur långt ska dom då färdas innan dom kommer fram? Det är inte helt lätt att svara på den frågan.

Fraser Cain skriver idag på UniverseToday om avståndet till Mars. Det är lite komplicerat med detta avstånd. Saken är nämligen den att Mars har en lite udda omloppsbana kring solen, där avståndet varierar ganska kraftigt. Mars är som närmast 206,7 miljoner kilometer från solen och som längst 249,2 miljoner kilometer. Eftersom jordens omloppsbana kring solen är hyfsat cirkulär (den varierar bara med några miljoner kilometer) så innebär det att avståndet mellan jorden och Mars varierar ganska mycket, vilket bilden nedan illustrerar. Avståndet mellan planeterna är förstås större när de befinner sig på varsin sida om solen. När de är på samma sida om solen och "i linje" beror avståndet mellan dem på var i banan de råkar vara.

(Bildkälla: UniverseToday)

År 2003 var avståndet mellan jorden och Mars endast 56 miljoner kilometer. Det var faktiskt rekordnära sett till de senaste 50.000 åren. År 2018 kommer vi riktigt nära igen. Då är avståndet 57,6 miljoner kilometer. Som längst kan avståndet vara hela 400 miljoner kilometer!

Uppskjutning av rymdsonder mot Mars sker förstås när planeten är nära jorden. Det inträffar ungefär vartannat år. Därför var det två rymdsonder som sändes iväg i november i år. Åren 2016 och 2018 planeras ytterligare uppskjutningar när ESA ska sända upp rymdsonder.

En Marsfärd, med den raketteknologi som använts i de två Marsprojekten MOM och MAVEN, tar ca 10 månader. På den tiden hinner både jorden och Mars förflytta sig långt i sin omloppsbana runt solen. Det är med andra ord inte raka vägen till Mars, vilket framgår av den här bilden. Det innebär att t.ex rymdsonden MAVEN färdas mer än 700 miljoner kilometer innan den når Mars!

Rymdsonden MAVEN:s bana (Bildkälla: NASA)

Månen är i fokus de kommande veckorna

Månen blir högintressant de närmaste veckorna. Inte bara för att vi går mot fullmåne, utan för att vi snart har ytterligare två rymdsonder som studerar månen från ovan samt en månlandare och ett månfordon som studerar månens yta. Nykomlingarna är dels NASA:s rymdsond LADEE, dels den konesiska rymdsonden Chang'e 3, som inkluderar månlandare och fordon.  Rymdsonden LADEE har nu, tre månader efter det att sonden sköts upp, testat alla sina instrument och ska mer skarpt börja sitt uppdrag. Chang'e 3 ska gå in i omloppsbana runt månen i morgon förmiddag svensk tid för att så sakteliga börja förbereda för månlandning - den första på 37 år!

(Bildkälla: NASA)

LADEE står för Lunar Atmosphere and Dust Environment Explorer, och som namnet antyder, är dess uppdrag att studera atmosfärens struktur och sammansättning samt hur stoftpartiklar förflyttas upp i atmosfären. Rymdsonden har tre instrument för forskning:

• Lunar Dust Experiment (LDEX) samlar in och analyserar månens stoftpartiklar. Instrumentet har redan noterat att mängden partiklar är relativt liten och att det rör sig om mycket små partiklar, med en radie som understiger en mikrometer (en tusendels millimeter).
• Ultraviolet and Visible Light Spectrometer (UVS) studerar månatmosfärens sammansättning. Även detta instrument är i arbete. Inga resultat har ännu redovisats.
• Neutral Mass Spectrometer (NMS) mäter variationer i månatmosfären allteftersom LADEE kretsar kring månen.

Förutom de tre instrumenten är LADEE utrustad med en avancerad laserutrustning (LLCD - Lunar Laser Communication Demonstration). Förutom att laserkommunikation i detta projekt ger möjlighet till snabbare dataöverföring mellan rymdsonden och jorden är det också ett test av kommunikationsutrustning inför framtida rymdsondsprojekt. 

Chang'e 3 ska, om allt går vägen, gå in i omloppsbana kring månen imorgon. Sonden kommer att kretsa runt månen på en höjd av 100 kilometer. Den månlandare som följer med sonden ska landa på månens yta den 14 december enligt preliminära uppgifter. Ut från landaren ska sedan månfordonet Yutu köra. Det blir något att se fram emot! Både månlandning och fordonets körning kan kanske förse LADEE med lite damm att analysera!

(Bildkälla: CNSA)

Saturnus enorma storm i ny NASA-film

Saturnus har en enorm sexkantig molnformation som snurrar runt i hög hastighet vid planetens nordpol. Denna hexagonformade storm har nu filmats med hög upplösning av rymdsonden Cassini. Hexagonen är 30.000 kilometer i diameter och vindhastigheterna uppgår till hissnande 320 kilometer per timme. Det är en enorm storm som dessutom tycks vara långvarig. Faktum är att den kan ha pågått i flera decennier, kanske t o m i århundraden! Ingen vet.

(Källa: NASA)

 

Det som får stormen att fortgå år efter år är avsaknaden av en fast planetyta. På jorden kan stormar pågå några dagar eller möjligen en vecka, men sedan bromsar landmassorna upp vinden. På Saturnus, som är som en stor gasboll finns inget som bromsar upp stormen. I den här infraröd-filmen syns den centrala delen av hexagonen. Det verkar vara en orolig planet minst sagt!

(Källa: NASA)