söndag 12 augusti 2012

B612 Foundation - privat initiativ för att jaga nära-jorden-asteroider

Det börjar dyka upp en hel del intressanta privata initiativ vad gäller utforskningen av vårt solsystem. Dels är flera kommersiella företag långt framme i utvecklingen av raketer och rymdsonder. Det bästa exemplet på det är förstås SpaceX som för några månader sedan dockade med den internationella rymdstationen ISS. Dels finns det planer på att starta projekt kring gruvdrift på asteroider. Nu berättar websidan UniverseToday om B612 Foundation som vill börja utforska alla de asteroider som kommer nära jorden och som kan utgör ett hot mot vår existens. Enligt B612 Foundation finns det uppemot en halv miljon objekt som är större än den asteroid/meteor som ödelade ett område på flera tusen kvadratkilometer i Tunguska, Ryssland, år 1908. Endast en bråkdel av dessa har kartlagts.


Asteroiden 2011 AG5, en av många asteroider som kommer nära jorden (Bildkälla: NASA)

B612 Foundation är inget amatörgäng med vilda drömmar, utan består av synnerligen rutinerat rymdfolk. Här finns bl a Apollo 9-astronauten Rusty Schweickart, ISS-astronauten Ed Lu, Stanford-professorn Scott Hubbard som är f.d NASA-expert kring Marsfärder m.fl. 612B Foundation anser att NASA inte satsar tillräckligt på att utforska de s.k near-earth-asteroids och att risken är uppenbar att NASA:s budget de kommande åren inte kommer att inrymma resurser till detta. Nu vill man kartlägga vartenda objekt som kan tänkas ha en omloppsbana som hotar jorden. Det hela ska ske med hjälp av en rymdsond som medför ett 20-tums teleskop som studerar asteroiderna i infrarött ljus. Rymdsonden, kallad Sentinel, ska placeras i omloppsbana runt solen. Man tänker sig att ta hjälp av SpaceX och deras Falcon 9-raket för att få upp rymdsonden. Ska bli intressant att se om det blir något av det hela.

Namnet B612 kommer från den franske författaren Antoine Saint-Exuperys novell "Lille prinsen" som handlar om en pilot som kommer från en liten planet som heter B612.

Forskare har upptäckt plattektonik på Mars

An Yin, forskare vid University of California, har upptäckt vad som tycks vara plattektonik på Mars. Plattektonik innebär att övre delen av jordskorpan består av olka plattor som inbördes "flyter". Man har tidigare trott att plattektonik i solsystemet endast förekommer på jorden. An Yin har analyserat bilder som tagits av rymdsonden Themis samt av Marssonden MRO och har då funnit att Mars har en primitiv form av plattektonik som kanske liknar det som jorden upplevde för länge sedan. På de bilder forskaren har studerat upptäckte han spår av förkastningar m.m, liknande de man kan se mellan plattorna på jorden. På Mars finns solsystemets största kända kanjon, Valles Marineris, som slår Grand Canyon i USA med hästlängder. Den är hela 4.000 kilometer lång, dvs hela 9 gånger längre än Grand Canyon. Forskare har länge undrat hur Valles Marineris uppkommit, men nu hävdar Yin att det är två plattor på Mars som rör sig och skapar denna kanjon. Läs mer om detta på tidningen Astronomys websida.

Det är intressant om Yins teori stämmer. Plattektonik anses nämligen vara en viktig faktor som bidrar till att öka förutsättningarna för uppkomsten av liv. Grundämnen mellan "fast mark" och atmosfär utväxlas. En livgivande atmosfär kan då bildas. På Mars har dock med tiden skapats en atmosfär bestående huvudsakligen av koldioxid. Växthusgaseffekten är mycket hög och inte särskilt nyttig för ens primitiva organismer. En fråga av intresse att få svar på är hur Mars utveckling sett ut under de senaste miljarderna år. Det är bl a det som rymdsonder, Marsfordon m.m utforskar.



Sprickdalen Valles Marineris (Bildkälla: NASA)


Primitiva datorer och kameror på Curiosity. Bra bilder trots det.

Det kommer löpande nya bilder från Curiosity på Mars (se NASA:s bildsamling här). Det har skrivits en hel del intressanta artiklar om Curiosity under veckan som gått. Idg.se hade i torsdags en intressant artikel om datorutrustningen på Curiosity, med rubriken "Curiosity lika smart som en mobiltelefon".  I artikeln beskrivs kapaciteten på den datorutrustning som finns på Marsfordonet. Det viktigaste är inte att ha den senaste och mest kraftfulla processorkapaciteten, utan snarare att ha tillförlitlig utrustning som tål tuffa förhållanden. Desutom behövs inga superdaorer för att genomföra uppdraget. Datorkapaciteten är därför förvånansvärt låg och inte ens i nivå med enkla persondatorer. Detsamma gäller upplösningen på de kameror som används. Många mobiltelefoner har idag 8 megapixel-kameror. Curiositys kameror är på ett par megapixel. Enligt Idg skulle en Intel i7-processor (vanlig i lite mer avancerade persondatorer idag) inte klara en enda dag på Mars!

En orsak till att det till synes verkar vara ålderdomlig utrustnng som används är att all utrustning provas ut under lång period. Under tiden utvecklas datorteknologin snabbt. Rymdsonderna kommer därför alltid att vara en bra bit efter vad gäller utnyttjande av modern teknologi. Med tanke på att allt verkar ha fungerat utmärkt vid Curiositys landning och med tanke på att vi ändå får en hel del bra bilder från Curiositu så verkar det inte spela någon större roll om kameran har 2 megapixel eller 15 megapixel. Se bara på dom här bilderna.


Wall of Gale Crater
Kraterväggen syns i bakgrunden (Bildkälla: NASA)


First High-Resolution Color Mosaic of Curiosity's Mastcam Images
(Bildkälla: NASA)


Exposed by Rocket Engine Blasts
(Bildkälla: NASA)


Precisionen vad gäller landning av Marsfordon och landare har utvecklats markant under de senaste årtiondena. Bilden nedan visar hur exakt Curiositys landning var jämfört med landningen för de övriga Marsfordonen och Marslandarna.

Landing Accuracy on Mars: A Historical Perspective
(Bildkälla: NASA)

Kolla också Planetary Societys Blog där mängder med bilder från Curiosity presenteras. En hel del av dem har dessutom piffats upp lite så att de än bättre visar hur det ser ut omkring Curiosity.

torsdag 9 augusti 2012

Högupplösta bilder från Curiosity!

Nu kommer Curiositys första högupplösta bilder från Gale-kratern på Mars. Bilderna är tagna med en kamera som sitter på "huvudet" på Curiosity. Den första bilden visar ett relativt platt landskap och med kraterkanten i bakgrunden. Alldeles i förgrunden syns två lite slitna fläckar på backen som skapades när Marsgruset blåstes bort vid Curiositys landning.


(Bildkälla: NASA)

Bilden nedan visar området lite mer i detalj. Här kan det vara så att bergrunden kommit i dagen, vilket skulle innebära att gruslagret är väldigt tunt i området.


(Bildkälla: NASA)

Den här bilden visar Curiositys egen skugga.


(Bildkälla: NASA)

Flera mycket skarpa bilder kan ses på Planetary Society Blog, vars medarbetare har bearbetat en del av NASA:s bilder.

onsdag 8 augusti 2012

I skuggan av Curiosity; vad gör övriga rymdsonder just nu?

Curiositys landning på Mars är i fokus just nu i astronomivärlden. Det har varit oväntat stor uppmärksamhet på händelsen från media. Det är ju sällan som kvälls- och dagstidningarna skriver mer än korta notiser om rymdsonder och rymdprojekt.Det är kul att det har blivit ett sådant intresse. I skuggan av Curiositys lyckade landning händer det förstås en massa andra spännande saker i rymdsondsvärlden. Häromdagen presenterade Planetary Society Blog sin månatliga sammanställning av det viktigaste som händer i augusti månad. Här kommer en kort sammanfattning av det hela. "Rymdsondskartan" nedan visar alla rymdsonderna (Klicka här för en större bild).



  • Curiositys landning och tester av instrumenten på detta Marsfordon är förstås det allra mest intressanta i augusti månad. I slutet av augusti eller möjligen i början av september är det tänkt att Curiosity ska börja köra på Mars.
  • Solsonderna SDO, Soho och Stereo A och B fortsätter studera solaktiviteterna nu när den börjar nå sin topp i solens elvaåriga cykel.
  • Rymdsonden Messenger har nu kretsat kring planeten Merkurius i mer än 500 dagar. I slutet av juli publicerade NASA en fin samling bilder som Messenger tagit (klicka här för en större bild).

Bildsamling från Messenger (Bildkälla: NASA)

  • ESA:s rymdsond Venus Express fortsätter sitt uppdrag kring Venus. Ingen ny statusrapport har publicerats på ett tag.
  • De två månsonderna Ebb och Flow (GRAIL A och B) är tillfälligt i viloläge inför deras utökade uppdrag som börjar vid månadsskiftet augusti/september.
  • Rymdsonden Artemis fortsätter kretsa kring månen. Sonden lever en mycket anonym tillvaro. Inga nyhetsrapporter överhuvudtaget i år!
  • Kinesiska rymdsonden Chang' e 2 är på väg mot asteroiden 4176 Toutatis.
  • Rymdsonden LRO fortsätter kretsa kring månen. En lite lustig nyhet från LRO är att den vid observation av Apollo 11:s landningsplats inte kan finna den amerikanska flaggan. Den tycks ha blåst bort i samband med att Apollo 11 lyfte från månen mot jorden. Så kan det gå!
  • Marsfordonet Opportunity fortsätter att studera omgivningarna vid Endeavour-kratern. Häromdagen togs denna bild.

Foto taget av Opportunity (Bildkälla: NASA/Stuart Atkinson)

  • ESA:s rymdsond Mars Express fortsätter sitt uppdrag efter att ha bevakat Curiositys landning.
  • Liksom Mars Express var rymdsonden MRO behjälplig vid Curiosity-landningen. Även den fortsätter nu att kretsa kring Mars.
  • Så gör också rymdsonden Odyssey. Även den sonden assisterade vid landsättningen av Curiosity.
  • Rymdsonden Dawn börjar nu förbereda sig för att lämna asteroiden Vesta. Den 26 augusti frigör den sig från Vestas gravitationskraft för att så sakteliga färdas mot dvärgplaneten Ceres. I slutet av juli presentarades en rad bilder där man med särskild teknik lyckas visa vad som döljer sig i mörka kratrar på Vesta.

Mörka kratrar avslöjar sitt innehåll (Bildkälla: NASA)

  • Rymdsonden Cassini ska under augusti studera Saturnus och Saturnusmånen Titans polarområden. Även Saturnusringarna kommer att fotograferas. Under augusti ligger annars fokus på att försöka observera stormar och molnformationer på Saturnus. En och annan Saturnusmåne kommer vi säkert också att få skåda.
  • New Horizons far fram med hög fart mot Pluto och Kuiperbältet. Det återstår 8,5 AE (astronomiska enheter=avståndet mellan jorden och solen) till Pluto. Den flyger förbi Pluto år 2015 och ska då studera denna spännande dvärgplanet och dess numera 5 upptäckta månar.
  • Rymdsonden Juno är en bit utanför Mars omloppsbana kring solen. Den ska dock närma sig solen igen för att med hjälp av gravitationskrafterna kastas ut mot Jupiter. I juli 2016 når den Jupiter.
  • NASA:s rymdsond Deep Impact och den japanska sonden Akatsuki kretsar kring solen i väntan på nya uppdrag. Japanska rymdstyrelsen ska i ett andra försök försöka sända Akatsuki mot Venus. Deep Impact kommer förmodligen att sändas mot en asteroid.
  • Även rymdsonden ICE väntar på ett nytt uppdrag, eventuellt ska den studera kometen Wirtanen när den närmar sig jorden i december 2018.
  • ESA:s rymdsond Rosetta är på väg för att möta asteroiden Churyumov-Gerasimenko i maj 2014.
  • Fyra sonder är på väg ut ur solsystemet, Pioneer 10 och 11 samt Voyager 1 och 2. Voyager 1 gör en del märkliga upptäckter alldeles vid solsystemets yttersta utpost. Den kosmiska strålningens styrka tycks göra små "hopp" och variera helt plötsligt.
Läs mer om sondernas senaste upptäckter genom att klicka på respektive sond i högerpanelen här i bloggen (scrolla en bit ner på sidan så hittar du alla rymdsonderna).

tisdag 7 augusti 2012

Nya bilder och aktuell status för Curiosity

Här kommer lite statusuppgifter för Marsfordonet Curiosity så här dagen efter den lyckade landningen. NASA har haft ett par presskonferenser och har meddelat bl a följande (utifrån NASA:s pressrealeser och referat som Emily Lakdawalla gjort på Planetary Society Blog):

  • Curiosity landade på platt mark. Fordonet lutar endast ett par grader.
  • Landningsplatsen är ca 6 kilometer från den höga 5,5 kilometer höga bergformationen Aeolis Mons, eller Mount Sharp som den också kallas, i Gale-kratern och ca 28 kilometer från kraterkanten (kratern är ca 150 kilometer i diameter). Curiosity ska bl a utforska Aeolis Mons.
  • Landningsplatsen består av småsten och forskarna tror att det är sedimentavlagringar som forslats ner från kanten på Galekratern. Man tror också att mindre sandpartiklar blåst bort från området.
  • Alla instrument verkar så här långt ha klarat landningen väl.
  • Curiosity sänder redan relativt stora mängder data från Mars.
  • Högeffektantennen på Curiosity ska aktiveras idag.
  • En del av de övriga instrumenten ska också aktiveras idag, såsom RAD (Radiation Assessment Detector, som mäter strålningen), REMS (Rover Environmental Monitoring Station, som studerar väderförhållandena) och ytterligare någon kamera. NASA-teknikerna ska också studera hur Curiositys temperatur varierar under Marsdygnet.

Curiosity har en kamera, MARDI (Mars Descent Imager), som fotograferar neråt. Det innebär att den kunde ta en rad bilder av Curiositys landning. Den här bildsekvensen, bestående av 297 bilder, visar landningen. Observera särskilt när värmeskölden lossas från Curiosity samt den sandstorm som uppkommer när farkosten närmar sig Marsytan. Häftigt!



(Källa: NASA)
Vad är det då för terräng som Curiosity har landat i. Planetary Society Blog har en lååång bild som visar det hela. Kolla här.

Ytterligare några bilder har publicerats. Här är en bild där man i bakgrunden ser den solbelysta bergsformationen Aeolis Mons.

(Bildkälla: NASA)

Denna lite suddiga bild, som i bakgrunden visar kraterkanten, är den första färgbilden som Curiositys kamera MAHLI (Mars Hand Lens Imager) tagit. Bilden är faktiskt tagen med ett dammskydd på linsen. Detta dammskydd var avsett att skydda kameran vid landningen, men kommer att tas bort. Vi kommer därför inom kort att få betydligt bättre bilder.

(Bildkälla: NASA)
 
På tisdagskvällens presskonferens visades också en bild som rymdsonden MRO tagit av Curiosity och av lite rester från rymdsonden MSL, såsom fallskärm, värmesköld m.m.
 
(Bildkälla: NASA)

Lyckligt leende så här dagen efter Curiositys landning

Så här dagen efter den lyckade landningen av Curiosity går man omkring med ett lyckligt leende på läpparna mest hela tiden. Ett leende över den helt ”vansinnigt” komplicerade landningen och att det faktiskt lyckades. Ett leende över att Curiosity bara minuter efter landningen lyckades sända ett par bilder från landningsplatsen. Ett leende över att rymdsonden MRO lyckades ta en bild på MSL/Curiosity när den med fallskärm faller mot Marsytan. Ett leende åt alla tokglada NASA-tekniker som jublar i kontrollrummet när det står klart att landningen lyckats. Ja, det är helt sjukt egentligen det här.

Man kan ju undra vilken tokstolle på NASA som kom på idén om hur man ska landsätta Curiosity! Och, möjligen i ännu högre grad, vilka tokstollar till projektledare som tyckte att det är en god idé att sänka ner ett fordon som väger ett ton med hjälp av några rep på en planet som befinner sig några hundra miljoner kilometer bort! Ja, du milde tid vilket ingenjörskap detta är. Man får en känsla av att allting är möjligt om man bara har en tillräckligt stark vision och ett stort mått av jävlaranamma. Plus en skock duktiga tekniker. Vilken känsla det måste ha varit för dessa tekniker att se att man faktiskt lyckades, som det verkar, till 100 procent.

 
Illustration av Curiosity på Mars (Bildkälla: NASA)

Det finns de som tycker att 2,5 miljarder dollar (som är MSL-projektets totala kostnad) på något så perifert som sökandet efter spår av liv på Mars är slöseri med pengar . Jag håller inte med. Utan tvekan är det ruskigt mycket pengar. Faktum är att de skulle räcka till att driva Sveriges största sjukhus i mer än ett år och ge hundratusentals patienter vård. 2,5 miljarder dollar är också betydligt mer pengar än vad t o m ganska stora svenska kommuner gör av med på ett år i sin samlade verksamhet.

Trots detta, och trots att jag som landstingsekonom (vilket är min egentliga profession) ser alla brister som finns inom sjukvårds- och välfärdssystemet i Sverige, så tycker jag att det är väl använda pengar. Man gör det enkelt för sig genom att påstå att satsningar på diverse tekniska projekt snor pengar från viktiga välfärdsområden. Ekonomi och ekonomiska samband är inte så enkla. Ekonomi är inte statiskt såtillvida att en besparing inom ett område omedelbart innebär mer pengar till ett annat område. Satsningar inom all form av kunskapsutveckling och teknikutveckling (möjligen vapenutveckling undantagen) ger så mycket dynamiska samhällsekonomiska effekter att den samlade ekonomin stimuleras. Hur hade IT-utveckling, utvecklingen av Internet m.m sett ut utan de stora, och mycket kostsamma, vetenskapliga projekten inom fysikens och astronomins värld? Förmodligen hade vi inte haft det informationssamhälle vi har idag utan projekt som CERN, ISS, m.m. För att inte tala om utforskningen av rymden och dess bidrag till kunskaps- och teknikutvecklingen. Teknikutvecklingen i sin tur bidrar i hög grad till att utveckla t.ex sjukvården. Att satsa på dyra rymdprojekt tar onekligen resurser från andra samhällsområden, men bidrar möjligen indirekt med ännu större resurser med tiden.

Det finns också en annan aspekt. Rymdprojekt har under senare år blivit föremål för ökat internationellt samarbete. ISS är väl det bästa exemplet på det, men även MSL/Curiosity-projektet har bidrag i form av instrument m.m från en rad olika länder. USA, Ryssland och Europa för numera en dialog om rymdsamarbete. Internationellt samarbete inom detta område innebär att risken för internationella storkonflikter minskar. När det gäller utforskningen av Mars kan kanske det planerade ExoMars-projektet ytterligare bidra till samarbete mellan de stora rymdnationerna. Just nu diskuterar de europeiska och ryska rymdmyndigheterna om att genomföra projektet tillsammans. Förhoppningsvis finns också förutsättningar för att USA och NASA återigen ansluter sig till projektet. Kanske kan man så småningom också få med Kina i rymdsamarbetet.

Vi behöver utforska andra himlakroppar och deras förutsättningar för liv. Vi behöver öka vår kunskap om liv i vårt solsystem. Frågan om uppkomsten och utvecklingen av liv torde vara den mest grundläggande av alla frågor. Vi vet en hel del idag, men har fortfarande stora kunskapsluckor. Är liv (eller åtminstone ett mer utvecklat liv) på jorden något unikt, eller är det tvärtom vanligt t o m på planeter i vår närhet i galaxen? I ett första steg behövs visshet om vår grannplanet Mars någon gång i sin historia kan tänkas ha hyst liv och vad som gjorde att detta liv släcktes. Vi behöver ta fram en vision om att ”sätta en människa på Mars före år X” och bygga en Marsbas. I kommande steg behöver vi utforska förutsättningarna för liv på några av de månar i vårt solsystem som tycks ha vatten (Europa, Enceladus m.fl). När vi då kanske upptäcker hur ovanligt det trots allt är med liv på andra planeter/månar, så kanske vi börjar ta oss samman kring frågor om global uppvärmning och hoten om ökande växthuseffekt här på jorden med anledning av bristande miljöinsikt. Eller är det naivt att tro att detta ska ske?

Nyfikenhet är det som mer än något annat skapat den värld vi lever i idag, på gott och ont. Vad är väl då ett bättre namn på detta Marsfordon än just Curiosity?! Läs bara vad 12-åriga Clara Ma angav för skäl när hon namngav detta fordon i NASA:s namntävling i maj 2009:

"Curiosity is an everlasting flame that burns in everyone's mind. It makes me get out of bed in the morning and wonder what surprises life will throw at me that day. Curiosity is such a powerful force. Without it, we wouldn't be who we are today. When I was younger, I wondered, 'Why is the sky blue?', 'Why do the stars twinkle?', 'Why am I me?', and I still do. I had so many questions, and America is the place where I want to find my answers. Curiosity is the passion that drives us through our everyday lives. We have become explorers and scientists with our need to ask questions and to wonder. Sure, there are many risks and dangers, but despite that, we still continue to wonder and dream and create and hope. We have discovered so much about the world, but still so little. We will never know everything there is to know, but with our burning curiosity, we have learned so much."


12-åriga Clara Ma som gav namn åt Curiosity (Bilkälla: NASA)

Nu ska jag studera de senaste nyheterna från NASA om Curiosity. Det bästa stället att göra det på är på Planetary Societys Blog där den tokigt entusiastiska Emily Lakdawalla de senaste dagarna skrivit så tangentborden förmodligen glöder vid det här laget. En sammanfattning om det viktigaste kommer här i bloggen om en stund.