Saturnusmånen Enceladus fontäner och snöiga landskap

NASA visar idag en bild som rymdsonden CASSINI tagit av Saturnusmånen Enceladus där den sprutar upp en fontän med vattenånga och ispartiklar. Vackert!


(Bildkälla: NASA)

På websidan Physorg beskrivs denna månes vinterlandskap och även här finns ett par fina bilder. Ser nästan ut som en satellitbild över alperna!!


(Bildkälla: NASA)


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4373

Läs också: http://www.physorg.com/news/2011-10-enceladus-weather-flurries-powder.html

Stor konferens i Frankrike om planetforskning och rymdsonder

Planetary Societys blog-redaktör Emily Lakdawalla har under dagen rapporterat flitigt via Twitter från en stor astronomikonferens i Nantes, Frankrike. Det är ett gemensamt möte mellan det Amerikanska Astronomiska Sällskapets ”Division of Planetary Sciences” (DPS) och ”European Planetary Science Congress (EPSC). Mycket av innehållet på konferensen handlar om rymdsondernas pågående utforskning av solsystemets planeter m.m. På Planetary Societys blog har hon precis skrivit om dag 1 på denna konferens. En kort sammanfattning ser ut enligt följande:

• Utifrån rymdsonden CASSINI:s observationer av Saturnusmånen Enceladus så har man funnit att den sprutar ut vatten (vilket beskrivits i ett par tidigare inlägg i denna blogg), men djupare ner tycks det finnas en massa saltrika partiklar. Det tycks också ha varit tektonisk aktivitet på denna måne. Enceladus har ett vinterlandskap med upp till 100 meter snö på sina ställen, men snötäcket är ojämnt fördelat.
• Utifrån rymdsonden DAWN:s observationer av asteroiden Vesta har en rad preliminära resultat nu presenterats. Där återstår dock mycket arbete i den fas som Dawn nu gått in i (HAMO-fasen, som jag beskrev i ett inlägg igår). GRaND-instrument (Gamma Ray and Neutron Detector) startar nu en detaljerad utforskning av asteroiden Vestas yta när sonden kommit ner i en omloppsbana närmare asteroidytan. Det kommer att ge ökade kunskaper om asteroidens sammansättning och än mer när Dawn går ännu närmare Vestas yta i nästa fas om en månad.
• Man tror att asteroiden varit föremål för vulkanism.
• Man har sökt efter eventuella månar till Vesta, men än så länge inte funnit några som är mer än 10 kilometer i diameter, Det kan dock finnas mindre månar.
• Vesta tros bestå av 1,5-5 kilometer tjock "jordskorpa" bestående av grus, sten och annan lös materia.
• Flera olika data pekar på stora skillnader mellan den norra och södra polen på Vesta. Man har bl a räknat kratrar på olika delar av Vesta och tror nu att Vestas sydpol är så mycket som en miljard år yngre än nordpolen, vilket antyder påverkan av ett större meteornedslag.
• Det finns ett mycket högt berg i kratern vid den södra polen. Matchar den solsystemets högsta berg Olympus Mons (drygt 20 km högt) på Mars rentav?
• Man har nu en mycket god uppfattning om Vestas volym och massa och har beräknat att den har en järnkärna på 100-110 km i radie.
• Vestas yta är mycket komplex med stora variationer i spektra mellan olika delar av asteroiden.
• Vesta kan nästan ses som en mindre jordliknande himlakropp i och med att den har påverkats av vulkanism, tektonism med tydliga förkastningar, djupa sprickor och stor järnkärna.

Reservationer för att jag missuppfattat hennes Twitterinlägg.

Läs mer på: http://www.planetary.org/blog/article/00003207/

Lite foton från Astronomdagen vid Onsala Rymdobservatorium

Här kommer några bilder från lördagens besök på Onsala Rymdobservatorium. Det var väl årets dimmigaste dag, så bilderna ger ett lite mystiskt skimmer över denna spännande verksamhet.

Solen är högt uppe på himmelen, men lyckas inte tränga igenom dimman. Det stora 25-metersteleskopet på Onsala är, även i dimma, en imponerande syn.

Bilden visar delar av LOFAR-anläggningen, med dess lite lustiga antenner. Avancerad astronomi med till synes ganska enkla medel.

Astronomer som intresserat studerar den märkliga anläggningen.

Under presenningar återfinns en rad fyrkantiga sektioner som samlar in data.

Från alla de "enkla" antennerna samlas data in i "datacontainern" som står därute på den halländska åkern. Vilken kabelhärva!! Och vilka datamängder som samlas in och skickas via fiberkabel till datacentraler och sedan vidare till LOFAR-centralen i Holland!!

På observatoriet finns också en utställning över gamla tiders instrument. Det har hänt en del inom radioastronomin de senaste decennierna!


Bilden nedan visar en flygbild över hela detta område


De fyrkantiga plattorna med antenner är som synes ganska många. Den stora konstruktionen till högre på bilden är alla de frigolitklädda plattorna under mörk presenning. Mitt i bilden syns också "datacontainern" (Bildkälla: Onsala Rymdobservatorium)

Rymdsonden DAWN allt närmare asteroiden Vestas yta

Rymdsonden DAWN har gått in i en närmare omloppsbana runt asteroiden Vesta. Denna s.k High Altitude Mapping Orbit (HAMO) innebär att sonden kretsar runt Vesta på ett medelavstånd av endast 680 kilometer, vilket är fyra gånger närmare än den tidigare omloppsbanan. Det innebär att ett varv runt Vesta endast tar 12 timmar mot tidigare 3 dygn. Under denna fas på 30 dagar, och alltså 60 varv runt Vesta, kommer en rad vetenskapliga observationer att göras. Det innebär sannolikt att vi kommer att få se en rad fina bilder från Dawn.


Bild av Vestaytan tagen innan HAMO-fasen inleddes (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.jpl.nasa.gov/news/news.cfm?release=2011-307&rn=news.xml&rst=3157

Tre spännande dagar i astronomins tecken

I Göteborg samlades Sveriges astronomielit (+ några amatörastronomer såsom denne bloggförfattare) för att under tre dagar lyssna på en mängd intressanta föredrag om den senaste utvecklingen inom astronomins olika forskningsfält. I det fullspäckade programmet ingick drygt 30 spännande föredrag, en stor posterutställning och ett studiebesök ute på Onsala Rymdobservatorium. Jag har i tre tidigare inlägg här i bloggen gett min sammanfattning av de olika inläggen (med lite extra fokus på det som handlar om rymdsonder). Läs artiklarna här:

1. Astronomdagarna i Göteborg har inletts
2. Mycket om rymdsonders utforskning på dagens "Astronomdag" i Göteborg
3. Det europeiska rymdsondsprogrammet diskuterades på Astronomdagarna

Under fredagen var det dessutom flera andra intressanta föredrag som kort kan sammanfattas enligt följande:

• Flera föredrag handlade om utforskningen av supernovor. Josefin Larsson gav lite "nytt ljus" över supernovan 1987A, som var en supernova i det Stora Magellanska molnet, vars kraftiga sken nådde oss på jorden för snart 25 år sedan. Det lustiga med den här spektakulära supernovan är att den helt plötsligt börjat lysa starkare igen från ungefär år 2003 (se bild nedan) . Det "normala" är att supernovornas sken sakta men säkert bleknar med åren. Populär Astronomi har en artikel på sin websida om Josefins forskning.
• Sedan berättade Fabien Batejat om ett annat spektakulärt fynd: De sju supernovorna, sex supernovaresterna och två eventuella supernovorna (?) i Arp220, denna konstellation som är ett resultat av en kollision mellan två galaxer.Det är ett forskarteam, lett av astronomer vid Onsala Rymdobservatorium, som upptäckt sju tidigare okända supernovor i denna galax som ligger 250 miljoner ljusår bort. Det är första gången som så många supernovor upptäcks samtidigt i en och samma galax. En stor framgång för den radioastronomiska forskningen! Läs mer om detta på Chalmers websida. Forskningsrönen presenteras den 20 oktober i tidskriften Astrophysical Journal men finns redan publicerat på nätet. Läs här.
• Rahman Amadullah berättade om hur supernovor används som avståndsindikatorer i syfte att få mer kunskap om universums expansion. Galaxhopar kan användas som s.k teleskoplinser för att hitta avlägsna supernovor. Man kan säga att galaxhopen gör den avlägsna supernovan lite ljusstarkare. För den intresserade finns en artikel som beskriver det hela här.
• Ett flertal fördrag om stjärnor, pulsarer och svarta hål. Det mest spännande var kanske Anthony Rushtons föredrag om Cygnus X-1 och dess ensidiga jetstråle. Detta objekt, som är en kraftig röntgenkälla, har en häftig jetstråle (se bild nedan). Man vet inte riktigt orsakerna till att jetstrålen är ensidig.
• Ett flertal intressanta föreläsningar om galaxer, kvasarer m.m. Erik Zackrissons föredrag om riktigt exotiska objekt, eller "monster" som han kallade det var kanske det mest spännande. Det handlar bl a om jakten på tidiga stjärnor och galaxer (s.k Pop III). Dessa är riktigt avlägsna så man studerar verkligen universums barndom just efter Big Bang. Dessa stjärnor är svåra att hitta medan galaxerna, som består av en massa Pop III-stjärnor, är lättare att hitta. Hoppet står till att de riktigt kraftfulla teleskopen kommer i drift. Det gäller både Rymdteleskopet James Webb (JWST) och det stora europeiska jordbaserade teleskopet E-ELT.

Supenovan 1987A (Bildkälla: NASA)

Illustration av Cygnus X-1 (Bildkälla: NASA)

På lördagen besöktes Onsala Rymdobservatorium där den nya LOFAR-anläggningen studerades särskilt. Jag återkommer här på bloggen med lite (dimmiga) bilder från detta besök. John Conway berättade också om den oerhört spännande utveckling som radioastronomin just ju genomgår. Det finns snart förutsättningar för att utforska vad som verkligen hände precis efter Big Bang. Garrelt Mellemas föredrag om joniseringsepoken efter Big Bang var också mycket intressant.

Som helhet tre mycket spännande dagar och en ynnest för en amatörastronom att få vara med på!

Det europeiska rymdsondsprogrammet diskuterades på Astronomdagarna

Även fredageftermiddagen på årets Astronomdagar i Göteborg innehöll en hel del information om rymdsondernas utforskning av solsystemet och framförallt om de europeiska rymdsondsplanerna. Per Magnusson från Rymdstyrelsen presenterade senaste nytt om vad som planeras på europeisk nivå. Här kommer ett försök till kortfattad sammanfattning:

• Europa, under ledning av den europeiska rymdmyndigheten ESA, har en rad rymdsonder uppe som utforskar olika aspekter i solsystemet. Många nya planeras också, vilket nämndes redan i gårdagens inlägg från astronomdagarna (BepiColombo, Gaia m.fl)
• Problemet just nu är avsaknad av finansiering för ett flertal av de planerade projekten. Både NASA (som är samarbetspartner i flertalet projekt) och ESA har stora budgetproblem. Debatten i den amerikanska kongressens budgetkommittéer (som beskrivits i några inlägg här i bloggen) angående rymdteleskopet James Webbs framtid är väl det bästa exemplet på finansieringsproblemen. Även andra projekt kommer dock att diskuteras vad gäller finansiering. ESA är tvungen att välja vilka projekt som ska genomföras och också försöka komma överens med NASA om hur de ska genomföras. Detta gäller inte minst det stora ExoMars-projektet, med planerade uppskjutningar 2016-2018. Projektet har en budget på hela 1 miljard euro! Ska NASA ställa upp med ett par Marsfordon eller ska ESA finansiera den ena? Vad ska vara projektets inriktning?
• Ska ESA satsa på Euclid (kosmologiprojekt som bl a syftar till att studera mörk materia och mörk energi), eller Plato (som ska studera stjärnor och exoplaneter m.m) eller på Solar Orbiter (som ska kretsa nära solen och detaljstudera den)? Oavsett vilket sker uppskjutning 2017-2018 ungefär.
• Sverige deltar i flera av projekten med utformning av instrument m.m.
• Lite längre fram planeras också rymdsondsprojekt som ska studera asteroider (Marco Polo R).
• Det kan också bli aktuellt med utforskning av Jupitermånarna Ganymedes och Callisto (Laplace-projektet). Här är NASA i högsta grad en osäker samarbetspartner, så frågan är om ESA kan driva projekten utan amerikansk medverkan.
• Hösten 2012 hålls ett möte med de politiska beslutsfattarna för att lägga upp en mer långsiktig strategi. Den fortsatta utvecklingen av europeiska ekonomin, och hur den nuvarande krisen i euro-området utvecklas, kommer sannolikt att påverka besluten i allra högsta grad.

Var är alla rymdsonder den 1 oktober?

Jag har ju gjort några försök att i ett par solsystemskartor visa var alla rymdsonder är, men upptäcker nu att Emily Lakdawalla på The Planetary Societys blog gör detta så mycket bättre och dessutom skriver om vad som är på gång. Så jag länkar här till hennes fina artikel och eleganta illustrationer. Hon är verkligen lysande!

Nu väntar vi ett par månader så kommer en hel skock med Marssonder att sändas upp. Det är den ryska Phobos-Grunt och den kinesiska Yinghuo-1, som sänds upp tillsammans, samt det stora amerikanska Marsprojektet, sonden Mars Science Laboratory (MSL).

Läs mer på: http://www.planetary.org/blog/article/00003204/