Blir ExoMars nedlagt? Det kan bli ett hot mot framtida bemannade rymdfärder!

Läste just ett mycket intressant inlägg i ExoMars-debatten (se nedan). Bakgrunden är att det stora Marsprojektet ExoMars riskerar att bli nedlagt. Astrowebb skrev om detta redan för en vecka sedan och i tisdags rapporterade AviationWeek att NASA:s och ESA:s högsta chefer misslyckats med att hitta en gemensam lösning för att driva projektet vidare. De två rymdmyndigheterna har kärv ekonomi vilket kan få till följd att hela projektet läggs ner. Alternativt får man hitta ytterligare någon samarbetspartner/medfinansiär till projektet. Ryssland kanske eller Kina/Japan?

ExoMars-projektet kan sägas vara en tvåstegsraket (!), där det i steg 1, år 2016, planeras en uppskjutning av en rymdsond inkl en minisond som ska landa på Mars. I steg 2, år 2018, ska två Marsfordon sändas upp. Hela projektet är en slags förberedelse för framtida bemannade rymdfärder till den "röda" planeten.


(Bildkälla: ESA)

I en intressant artikel idag i The Space Review skriver Lou Friedman, en av skaparna bakom The Planetary Society, att ett eventuellt projektstopp från NASA:s sida hotar inte bara framtida utforskning av vårt solsystem utan också det nära samarbete som upparbetats med ESA. Faktum är att det redan nu finns en hel del irritation hos den europeiska rymdmyndigheten över bristen på klara och tydliga beslut från amerikansk sida. Det försvårar ESA:s fortsatta planering av detta viktiga projekt.

Friedman skriver vidare att det tycks vara så att många vetenskapligt viktiga projekt verkar få stå tillbaka för satsningar på framtida bemannade rymdfärder. Det tydligaste exemplet på det är väl debatten om rymdteleskopet James Webbs framtid som förts under hösten. Friedmans syn på saken är att obemannade rymdfärder är en förutsättning för att lyckas med framtida bemannade rymdfärder. Att spara pengar genom att lägga ner rymdsondsprojekt kan minska möjligheterna att nå framgång med bemannade rymdfärder till t.ex Mars.

Genom att ställa olika rymdprojekt mot varandra ställer man också olika forskargrupper mot varandra. Frågan är om det gagnar den astronomiska forskningen? Sannolikt inte. Vore det inte bättre att lägga de bemannade rymdfärderna till asteroider och till Mars lite på hyllan och istället genom obemannade rymdfärder skapa en säkrare plattform att arbeta vidare ifrån. Gärna också i ett större internationellt samarbete. Tänk en gemensam bemannad rymdfärd till Mars med en besättning som består av en amerikansk astronaut, en rysk kosmonaut, en japansk taikonaut och en kinesisk yuhangyuan!

Läs mer på: http://www.thespacereview.com/article/1947/1

Läs mer på: http://web02.aviationweek.com/aw/mstory.do?id=news/awx/2011/10/03/awx_10_03_2011_p0-377356.xml&channel=space&headline=NASA,%20ESA:%20No%20Agreement%20on%20Mars

Läs också: http://exploration.esa.int/science-e/www/object/index.cfm?fobjectid=46048

SORCE-satelliten har funnit ett tydligt samband mellan solaktivitet och klimat på jorden

Förutom alla rymdsonder som studerar solen finns också satelliter som studerar solens effekter på jorden ur lite olika synvinklar. En sådan satellit är SORCE (Solar Radiation and Climate Experiment). I en artikel idag i tidskriften Nature Geoscience (med referat  på websidan Physorg) beskrivs hur forskarna som studerat SORCE-data funnit ett tydligt samband mellan solaktiviteten och klimatet på jorden. Solaktiviteten följer en 11-årscykel där vi just nu är på väg mot en högre aktivitet. Låg solaktivitet tycks innebära kalla vintrar i nordeuropa och i nordamerika, medan hög solaktivitet har motsatt effekt. Även andra faktorer påverkar klimatet, men solaktiviteten är likväl en viktig faktor att ta i beräkning om man ska spå vinterväder framöver. Solaktiviteten påverkar vindarna så att det vid hög aktivitet blir mer framträdande västvindar som för med sig varmluft till oss i nordeuropa vilket ger lite mildare vintrar.

SORCE är en satellit som kretsar runt jorden på 645 kilometers höjd. Den är ganska liten och väger endast 290 kilo. SORCE sändes upp i sin omloppsbana i januari 2003. Den mäter olika aspekter av solens strålning på jorden.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.physorg.com/news/2011-10-link-solar-winter-weather-revealed.html

Läs om SORCE här: http://lasp.colorado.edu/sorce/index.htm

Ännu en fantastisk CASSINI-bild!

Rymdsonden CASSINI förser oss varje vecka med spektakulära bilder från Saturnus och dess månar. Dagens bild är ännu en i raden. Den visar två av Saturnus månar, Tethys och Enceladus, "hängandes" under Saturnusringarna. Det är Enceladus, med en diameter på ca 500 kilometer, som syns precis under ringarna. Tethys, med en diameter på ca 1.060 kilometer, är lite närmare rymdsonden på bilden. Avståndet till Tethys är i fotoögonblicket 208.000 kilometer och till Enceladus 272.000 kilometer.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4380

2011 har varit ett fantastiskt rymdsondsår!

I mitt förra inlägg var jag ganska pessimistisk vad gäller rymdsondsprojekt de kommande åren. Det tycks bli en hel del pengaproblem helt enkelt. Om man nu ändå ska se det från en mer positiv sida så får man utropa 2011 till något av ett rymdsondsår. Det har ju hänt en hel del minst sagt:

• Rymdsonden Dawn sänder den ena fantastiska bilden efter den andra från asteroidernas spännande värld
• Rymdsonden Messenger ger oss helt nya kunskaper och bilder av planeten Merkurius
• Rymdsonden Cassini lever och frodas och kommer hela tiden med nya intressanta fakta om Saturnus och dess månar
• Rymdsonden Juno sändes upp för att så småningom utforska Jupiter och dess månar
• Tvillingsonderna GRAIL-A och GRAIL-B sändes upp mot månen
• Vi har fått nya kunskaper om asteroider från den japanska rymdsonden Hayabusa:s närkontakt med asteroiden Itokawa
• Rymdsonderna SDO, SOHO och STEREO förser oss nästan dagligen med intressanta bilder av en alltmer aktiv sol
• Rymdsonden Lunar Reconnaissance Orbiter (LRO) sänder en massa fascinerande närbilder från månens yta som t o m visar spåren från Apollofärderna
• Rymdsonderna Mars Express, Mars Odyssey och Mars Reconnaissance Orbiter (MRO) samt marsfordonet Opportunity ger oss alltmer kunskaper om planeten Mars.
• T o m rymdsonden Venus Express rapporterar numera nyheter från utforskningen av Venus

Rymdsonden Dawn - en av alla fantastiska rymdsonder (Bildkälla: NASA)

Till det kommer alla dessa fantastiska rymdteleskop (Hubble, Herschel, WISE, Spitzer, Keppler) som skickar fina bilder från vårt solsystem (och i än högre grad från andra delar av universum).

Och året är ju inte slut! I november-december hoppas vi få se både NASA:s Mars Science Laboratory och det rysk-kinesiska samarbetsprojektet Phobos Grunt/Yinghuo-1 komma upp i rymden för att färdas mot planeten Mars. Ryssar, kineser och japaner är i högsta grad aktiva.

Så varför klaga på problemen med finansiering av framtida projekt. Ovanstående projekt räcker mer än väl för att glädja varje rymdsondsfantast i åratal!

Den europeiska rymdvisionen 2015-2025

På årets Astronomdagar i Göteborg kom jag till insikt om att det finns en detaljerad europeisk rymdvision, "The Cosmic Vision 2015-2025", som anger inriktningen för det kommande dryga decenniet vad gäller ESA:s rymdsatsningar. ESA, den europeiska rymdmyndigheten, har utifrån de senaste framgångsrika rymdsondsuppdragen, försökt bygga vidare med en mer långsiktig strategi avseende områden att satsa på. En stor del av de europeiska satsningarna förutsätter samverkan på ett eller annat sätt med NASA.

Vad innehåller då rymdvisionen, som togs fram 2005? Utgångspunkten för visionen är 4 övergripande frågeställningar :

1. Under vilka förutsättningar bildas planeter och hur uppstår liv?
2. Hur fungerar solsystemet?
3. Vilka är de fundamentala lagarna i universum?
4. Hur utvecklades universum och vad består det av?

Utifrån dessa frågeställningar gick ESA år 2007 ut med förfrågningar om förslag på ett medelstort rymdprojekt (M-klass) samt ett stort rymdprojekt (L-klass). År 2010 gick man ut med en begäran om förslag på ytterligare ett medelstort projekt. På 2007 års förfrågan fick man in 50 förslag, varav 5 medelstora och 3 stora projekt valdes ut för vidare utredning. De 5 medelstora projekten kompletterades med ytterligare ett och blev 6 till antalet. Av dessa förslag valde ESA ut två att satsa på, det s.k "Euclid"-projektet och "Solar Orbiter"-projektet. Jag skrev om dessa projekt i ett inlägg förra veckan (Läs här).


(Bildkälla: ESA)

De 3 storskaliga projekten kompletterades också med ytterligare ett och består nu av dessa 4 projekt:

• EJSM Laplace - en rymdsond som ska detaljstudera Jupiter och de 4 galileiska månarna
• IXO (International X-ray Observatory) - ett stort rymdobservatorium som ska studera svarta hål, hur galaxer, galaxkluster m.m bildas. Det handlar helt enkelt om studier av universums storskaliga struktur
• TandEM/TSSM - en rymdsond som ska studera Saturnusmånarna Titan och Enceladus
• LISA (Laser Interferometer Space Antenna) - som ska spåra gravitationsvågor från objekt såsom massiva svarta hål m.m

Här är det fortfarande inte klart vilket av projekten, om ens något, man ska satsa på. För flera av projekten saknas helhjärtat intresse från NASA:s sida, vilket gör att ESA får fundera på om man kan fortsätta planera för projekten på egen hand (eller möjligen i samverkan med de ryska eller japanska rymdmyndigheterna). Flera av projekten är mycket dyra och finansieringsfrågan är just nu det stora problemet. NASA:s medverkan är således i högsta grad osäker. Ett eventuellt positivt besked angående vidareutvecklingen av rymdteleskopet James Webb (JWST) får sannolikt negativa effekter på andra projekt.

Det känns som de akuta ekonomiska problem som USA och delar av Europa hamnat i högsta grad försvårar planeringen av framtida rymdsondsprojekt. Man kan sammanfatta läget med ett ord: osäkerhet. Den amerikanska inriktningen vad gäller rymdsatsningar klarnar sannolikt inom de närmaste två månaderna. Det ger också vägledning för vad som är möjligt att arbeta vidare med i den europeiska rymdvisionen. Vill det sig illa så blir det bara en tummetott av alla stolta planer.
 
Läs mer på: http://sci.esa.int/science-e/www/object/index.cfm?fobjectid=46510

"Allt" från rymdsonden DAWN:s utforskning av asteroiden Vesta

NASA har i en pdf-fil publicerat sammanfattande fakta om rymdsonden DAWN:s utforskning av asteroiden Vesta. Där finns också länkar till en stor mängd information som presenterats på olika konferenser, bla planetkonferensen i Nantes i Frankrike i veckan.

Läs mer på: http://dawn.jpl.nasa.gov/pressroom/e-news/2011/eNews_Oct2011.pdf

Sammanfattning från dag 5 på den europeiska planetkonferensen i Frankrike

Här kommer ett inlägg med korta sammanfattningar av det som avhandlats på den stora amerikansk-europeiska planetkonferensen i Nantes, Frankrike. Det bygger på det som Planetary Societys bloggare Emily Lakdawalla skriver på PS blogg. Hon är verkligen extremt flitig vad gäller skrivandet och skriver nästan dagligen långa bloggartiklar. Nedan beskrivs hennes iakttagelser från dag 5, dvs fredagen på planetkonferensen. Hon ska komma med ett referat från dag 4 under nästa vecka. De tidigare inläggen från dag 1-3 här i min blogg kan läsas här:

• Dag 1: Stor konferens i Frankrike om planetforskning och rymdsonder
• Dag 2: Nyheter från dag 2 på den stora planetkonferensen i Frankrike
• Dag 3: Den tredje dagen på planetforskarnas stora konferens i Frankrike

Vad hände då dag 5? Här kommer en sammanfattning i punktform :

• Den stora stormen på Saturnus, som pågick från början av december 2010 till augusti 2011, diskuterades. Det var det första stora åskvädret som rymdsonden CASSINI observerat på det norra halvklotet. Dessa omfattande stormväder är relativt ovanliga och detta var det sjätte registrerade sedan början av 1900-talet (se bild nedan). Cassinis instrument registrerade enorma krafter.
• Rymdsonden MARS EXPRESS har studerat Mars och även Marsmånen Phobos. Månen uppvisar en rad långa skåror, som går parallellt med månytan. Dessa skåror finns rikligt på den ena sidan av Phobos men upphör plötsligt på den andra sidan. En förklaring till skårorna är att det rör sig om s.k sekundära nedslag, dvs att meteorer slagit ner på månens yta som i sin tur brutit loss större stenblock som studsat vidare på Phobos yta och genom nedslag skapar dessa spår i månens yta.
• Rymdsonden ROSETTA studerade asteroiden Lutetia vid en förbiflygning i juli 2010. Lutetia är en stor asteroid med en diameter på lite drygt 100 kilometer. Rymdsonden mätte asteroidens massa betydligt mer exakt än vad som tidigare varit möjligt. Det visar sig att denna himlakropp har en relativt hög densitet vilket antyder en metallisk kärna. De största kratrarna på Lutetia har bildats relativt nyligen, dvs under några av de senaste hundra miljoner åren. Stora kraternedslag borde uppstå med miljarder års mellanrum, men flera asteroider har såpass många stora kratrar att det tycks som nedslagen händer oftare än så. En förklaring kan vara att mängden asteroider mellan 1 och 100 meter i diameter är större än vad man tidigare trott, vilket ökar risken för större nedslag på solsystemets himlakroppar. Rymdsonden WISE rapporterade dock häromdagen att de medelstora asteroiderna tycks vara färre än vad man trott, så kanske finns det många små asteroider, men relativt få medelstora.

Stormväder på Saturnus norra halvklot (Bildkälla: NASA)



Marsmånen Phobos (Bildkälla: ESA)



Asteroiden Lutetia (Bildkälla: ESA)

Läs mer på: http://www.planetary.org/blog/article/00003214/