2011 års bästa rymdsond resp rymdobservatorium!

Slutligen i denna kavalkad av bästalistor kommer nu min förteckning över 2011 års bästa rymdsonder respektive rymdobservatorier. Tidigare under veckan har följande bästalistor presenterats:

• 2011 års bästa planet, den 29/12
• 2011 års bästa måne,  den 28/12
• 2011 års bästa dvärgplanet - asteroid - komet, den 27/12
• 2011 ur de olika rymdmyndigheternas perspektiv , den 26/12

Ja, vilken av alla rymdsonder har då varit bäst år 2011? Det beror förstås på vad man menar med "bäst". Jag har här valt att utgå från det nyhetsvärde och de nya kunskaper som rymdsondernas utforskning inneburit. Sedan finns också en icke obetydlig portion "spänning" och "fascination" med i mitt urval. Det är med andra ord en synnerligen subjektiv årsbästalista som följer! Detta är vad jag kom fram till:

1. Dawn - rymdsonden som givit oss en helt ny bild av en asteroid, Vesta. Hela 40 inlägg om Dawn har det blivit under det dryga halvår som bloggen funnits. Läs här om denna fantastiska rymdsond.
2. Messenger - som innebär att vi äntligen får reda på hur det egentligen ser ut på Merkurius. En ny värld har öppnat sig för oss! Läs mer här.
3. Cassini - som fortsätter att leverera nya fakta och nya fantastiska bilder av Saturnus och dess månar. Det har t o m blivit något fler inlägg i bloggen om Cassini än om Dawn. Detta rymdsondsprojekt är utan tvekan en av historiens mest framgångsrika och ingår i "The Classic Five" (som jag ska skriva en liten specialartikel om så småningom). Läs mer här.
4. MRO - som under året rapporterat en mängd intressanta fakta om planeten Mars. Nu väntar vi bara på beviset med stort B på att det finns eller har funnits vatten (och liv?!) på Mars. Läs mer här.
5. Solsonderna SOHO, SDO och Stereo - som ofta tillsammans ochi realtid rapporterar om solaktiviteter och därmed förvarnar oss på jorden om "rymdoväder". Mängder med fina bilder har det också blivit. Läs om SOHO, SDO och Stereo.
6. Mars Express - som rapporterat nästan lika intenssivt som MRO från Mars. Här är ESA bra på att rapportera om vad som händer (till skillnad från Venus Express). Läs mer här.
7. LRO - som kartlagt månen i detalj och kollat in de gamla landningsplatserna från Apolloexpeditionerna. Inom ett par dagar får denna sond assistens av Grail-sonderna och vi kommer att få veta än mer om månen under 2012. Läs mer här.
8. Voyager 1 - denna långdistansare, som nu nått solsystemets utkant. Vilken rymdsond är inte detta?! Sonden som tycks ha evigt liv och snart färdats i 35 år. Läs mer här.
9. Juno - som än så länge egentligen inte gjort någonting annat än att den är på väg mot planeternas planet, Jupiter. Det räcker för en Jupiterentusiast som jag för att få plats på 10-i-topplistan! Läs mer här.
10. New Horizons - som är på god väg mot dvärgplaneten Pluto. Med en hastighet på mer än 1 miljon kilometer per dygn! Det kan man kalla raketfart! Läs mer här.

Som synes startar listan med Dawn (Gryning) och avslutas med New Horizons (Nya horisonter)! Det låter väl hoppingivande!


Illustration av rymdsonden Dawn (Bildkälla: NASA)

Några viktiga rymdsondsprojekt kom inte med i topplistan (i år), såsom MSL, GRAIL, Rosetta, Deep Impact/Epoxi, Pioneer m.fl som är på väg för att genomföra sina uppdrag eller som reser mot mer obestämda mål. Andra sonder kom inte med för att nyhetsförmedlingen kring dom är så bristfällig att det är svårt att få reda på vad dom egentligen gör, såsom Venus Express, Artemis och Chang'e 2. Jag ser att t o m Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog (min favoritbloggare) klagar på den bristfälliga informationen.

Vi har ju också ett antal rymdobservatorier i rymden. Skiljelinjen mellan rymdsond och rymdobservatorium är väl inte direkt glasklar. Alla rymdsonder är rymdobservatorier på sitt sätt, men i den följande listan har jag tagit med de mer dedikerade rymdobservatorierna som är placerade i omloppsbana runt jorden eller som placerats vid en viss specifik punkt i solsystemet, t.ex Lagrangepunkt nr 2. Det är bara några av dessa rymdobservatorier som jag följer mer noggrant (de som utforskar vårt solsystem eller letar efter exoplaneter), så listan får tas för vad den är. Min årsbästalista för 2011 ser ut enligt följande:

1. Keplerteleskopet - som gjort utforskningen av exoplaneter till något av det mest spännande i astronomins värld (åtminstone för oss amatörastronomer). Ändå tror jag att 2012 kommer att bli det stora exoplanetåret. Vi kommer att få se en explosion av jordliknande planeter och kanske någon som kretsar kring en stjärna som liknar vår sol och dessutom på ett lagom avstånd från stjärnan. Läs mer här.
2. Hubbleteleskopet - som är historiens kanske mest framgångsrika rymdprojekt alla kategorier. Vi har fått så många fantastiska rymdbilder från detta teleskop att man skulle kunn tapetsera ett slott med dom! Den ena bilden vackrare än den andra. Hubbleteleskopet hittade ju dessutom under 2011 ytterligare en måne kring Pluto. Bara en sådan sak! Läs mer här.
3. Herschelteleskopet - som gjort ett flertal intressanta fynd i år. Bl a hittade teleskopet en ocean med vatten kring en stjärna. Teleskopet har också studerat dvärgplaneter, kometer och asteroider under året. Tillsammans med rymdsonden Cassini tittade den lite extra på Saturnusmånen Enceladus vattenkaskader. Läs mer här.
4. WISE - som kartlagt asteroiderna i jordens närhet. Den har också tittat på kometer tillsammans med andra rymdsonder/rymdteleskop. En av årets stora nyheter var annars att WISE funnit att jorden har en asteroid som följeslagare. Läs mer här.
5. Spitzerteleskopet - som tillsammans med rymdsonden Rosetta utforskade asteroiden Lutetia. En annan intressant nyhet var att teleskopet lyckats identifiera något som liknar en kometsvärm i ett annat solsystem än vårt. Spitzer tittar på både exoplaneter och dvärgplaneter m.m. Läs mer här.
6. CoRoT-teleskopet - som liksom Keplerteleskopet letar efter exoplaneter (bland annat). Den har varit ganska framgångsrik och hittat drygt 20 styck. Läs mer här.
7. James Webb-teleskopet - som fått klartecken för fortsatt finansiering. Vi får hoppas att den amerikanska budgetprocessen inför 2013 innebär att projektet verkligen fullföljs. Efter 2013 är det sannolikt svårt att stoppa utvecklingsarbetet.

Sedan finns ju alla de stora rymdobservatorier som studerar olika aspekter i universum (Chandra X-ray, Fermi, INTEGRAL, WMAP, Planck m.fl), men att rangordna dom avstår jag ifrån.

Det var årets sista årsbästalista. Därmed packar vi ihop för 2011 och tar nya tag inför 2012. Antalet läsare av denna blogg tycks ha ökat månad för månad sedan starten i juni 2011 vilket är glädjande. Det är kul att det finns fler astronomiintresserade där ute i landet (och i andra länder - bloggen verkar ha en hel del läsare utanför Sveriges gränser). Tack för visat intresse!

Gott Nytt År tillönskas alla rymdsondsfantaster!

Kinesiska rymdplanerna de kommande åren offentliggjorda

Den kinesiska rymdmyndigheten har offentliggjort Kinas rymdplaner för de kommande åren i ett s.k "white paper". Kina ser rymdindustrin som en viktig del i landets utveckling och betonar vikten av utforskning av rymden. Dokumentet innehåller planer avseende rymdtransporter, satelliter, bemannade rymdfärder och "Deep Space"-utforskning.

Under 2012 planeras ytterligare dockningar med den rymdstationen Tiangong-1. Det kan handla om både obemannade och bemannade rymdfärder till rymdstationen. Ytterligare utbyggnad av rymdstationer finns också med i det dokument som publicerats. Kina börjar nu planera mer systematiskt för bemannade rymdfärder till månen. I ett första steg handlar det dock om att bygga sonder som kan hämta materia från månytan. En viktig del i Kinas planer är en utbyggd rymdinfrastruktur med ett system av kommunikationssatelliter, navigationssatelliter m.m.

Läs mer här: http://www.google.com/hostednews/ap/article/ALeqM5jEkERY4W_Tcn1BiCen-KMjUbE5xA?docId=d993b24eace648378c9774ad7fd9ed11

2011 års bästa planet!

Ett flertal av rymdsonderna utforskar, eller är på på väg att utforska, solsystemets planeter. I dagsläget har vi rymdsonder med uppdrag att studera alla planeter utom solsystemets två yttersta, Uranus och Neptunus. Dessutom pågår en hel del utforskning av planeter i andra solsystem än vårt. Nya fynd avseende dessa exoplaneter presenteras i princip varje vecka. Vilka är då 2011 års bästa planeter ur ett rymdsondsperspektiv?

Så här ser jag på det hela:

1. Jorden - vår egen planet! En stor mängd satelliter m.m studerar jorden liksom ett antal rymdsonder, direkt och indirekt. T. ex solsonderna studerar vilken effekt solen har på rymdvädret och hur det i sin tur påverkar oss på jorden. Varför är då jorden i topp? Jo, det är fortfarande den enda riktigt beboeliga planet som upptäckts. Alla andra planeter är ur mänkligt perspektiv ganska ogärtvänliga platser. Antalet exoplaneter i den s.k beboeliga zonen har visserligen ökat i antal under 2011, men det räcker inte med att hitta en planet i den beboeliga zonen. Det krävs också att en mängd andra förutsättningar ska vara uppfyllda för att det ska bli så där lagom varmt och behagligt som på jorden. Det handlar om atmosfärens sammansättning m.m. Forskare har också under året lagt fram teorier om att förekomsten av en måne av lagom storlek kan ha en positiv inverkan på livet på jorden liksom förekomsten av plattektonik (Läs bl a mitt inlägg från 11 december samt artikel i SpaceDaily). Frågan är dock hur länge jorden är en beboelig planet? Jag har följt klimatdiskussionerna under året med intresse och årets miljökonferens i Durban får väl återigen betecknas som ett misslyckande. Skräckscenarios har målats upp kring vad som händer om temperaturen på vår planet stiger (se bl a Aftonbladets artikel). Frågan diskuterades också en hel del på den stora AGU-konferensen i USA i början av december 2011. Det ser inte bra ut för jorden. Blir det månne så att det är klimatförändringarna som tar död på mänskligt liv (och mycket annat liv) på jorden och inte någon asteroid eller meteor eller något kärnvapenkrig?
2. Saturnus - planeternas drottning! Det utan tvekan vackraste planetsystemet i vårt solsystem. Saturnus med sitt ringsystem och sitt komplexa månsystem har studerats ingående av rymdsonden Cassini under flera års tid. Saturnus stora storm som rasat månad efter månad runt hela planeten har fascinerat. Vi har också fått se mängder med nya fina bilder av Saturnusmånarna (Se bara min lista över 2011 års bästa månar igår. Det blev en lång rad med Saturnusmånar). Läs mer här.
3. Merkurius - äntligen i detalj! I och med att rymdsonden Messenger gick in i omloppsbana runt Merkurius har vi nu en helt ny bild av denna lilla planet. Från nära håll kommer nu detaljbilder från en värld som vi inte visste så mycket om innan det här året började. Vi ser ett kraterfyllt landskap, men också konstiga håligheter och klippformationer på delar av planetens yta. Planeten tycks ha bildats av mindre beståndsdelar liknande materian hos vissa meteorer. Det tycks också ha funnits omfattande vulkanism på planeten. Solens närhet gör att solvinden ständigt "sandpapprar" Merkurius yta. Läs mer här.
4. Mars - den mest studerade planeten! Planeten Mars är forskarnas favoritobjekt. Dels är den relativt nära, dels är frågan om förekomsten av liv på planeten fortfarande inte helt löst. Under året kom ett flertal rapporter om att spår av vatten hittats på olika delar av Mars. Marsfordonet Opportunity körde också förbi en liten gipsformation som sannolikt bildats med hjälp av vatten. Läs om Opportunitys fynd här. Från rymdsonden MRO har det kommit mängder med nya bilder av Marsytan, läs mer här. Dessutom har ESA:s rymdsond Mars Express försett oss med en rad nya fakta om "den röda planeten". Läs mer här. Ytterligare en rymdsond, MSL, är på väg dit med ett avancerat Marsfordon, Curiosity, så 2012 kommer att bli ett än mer spännande Marsår. Tyvärr gick det åt skogen med det rysk-kinesiska Marsprojektet Phobos-Grunt/Yinghuo-1.
5. Jupiter - kungen av planeter! Planeternas planet har i år fört en lite mer anonym tillvaro. Därav denna blygsamma femteplats på årsbästalistan. Den stora nyheten under året har varit uppskjutningen av rymdsonden Juno (läs mer här). När den om några år kommer fram till Jupiter så är denna planet åter i absolut fokus. Under 2011 har det varit en hel del diskussioner om Jupitermånen Europa och eventuell förekomst av liv. Upptäckten av vad som tycks vara stora oceaner under månens isiga yta har gjort att många forskare vill sända en rymdsond dit för att utforska det hela. Vi får väl se om det blir av.
6. Venus - fortfarande en diffus värld! Trots att det är vår närmaste grannplanet så har vi bara en rymdsond som studerar den för närvarande, ESA:s Venus Express. Informationen från ESA är tyvärr lite knapphändig (jämfört med NASA) så vi får inte reda på så värst mycket från denna rymdsond. Några nyheter under året har varit att man eventuellt upptäckt tecken på åskväder kring Venus samt att man upptäckt ett mycket tunt ozonlager. Läs mer här.
7. Uranus - en ouforskad pärla?! Sedan Voyager 2 passerade Uranus 1986 har ingen rymdsond studerat planeten (Hubbleteleskopet har dock tittat lite på den). Uranussystemet med dess 27 månar kan mycket väl vara en minivariant av Saturnussystemet med ringar och allt. Planer finns på en framtida rymdsond till denna lite udda planet, som roterar "liggandes". En färd till Uranus tar dock 15-20 år så vi får ha en stor portion tålamod. Läs mer här.
8. HD 85512b - den "mest" beboeliga exoplaneten! Enligt ett "Earth Similarity Index" toppar denna exoplanet listan. Läs mer här.
9. Kepler 20f - en planet stor som jorden! Planeten hittades av Keplerteleskopet i december 2011 och är i storlek en kopia av jorden. Förutsättningarna för liv är dock inget vidare eftersom planeten kretsar relativt nära sin stjärna. Det intressanta med fyndet är att vi fr o m nu sannolikt kommer att få nyheter om en rad nya jordliknande exoplaneter. Läs mer här.
10. Kepler 22b - en "superjord" i den beboeliga zonen! Exoplaneten är 2,4 gånger större än jorden i diameter och därmed den minsta planet man funnit i den beboeliga zonen kring en solliknande stjärna. Läs mer här.

Bilden av jorden är tagen av Apollo 17 (Bildkälla: NASA)

Utanför listan: Neptunus! Denna planet har under 2011 varit synnerligen anonym. I stort sett har Neptunus nämnts endast när man talar om exoplaneter av "Neptunusstorlek". Det är lite synd. Sedan Voyager 2 flög förbi planeten 1989 har inte planeten studerats av någon rymdsond (Hubbleteleskopet har dock tittat på planeten). Det beror förstås på det stora avståndet dit, men det hade varit intressant att få lite mer fakta om vad som hänt med den stora fläcken på Neptunus som Voyagersonden observerade, hur det är med de häftiga stormarna på Neptunus samt hur det ligger till med Neptunus månar. Till dags dato har man hittat 13 månar, men det är väl inte otroligt att det finns fler.

Synpunkter på listan? Har jag glömt något?

Imorgon: 2011 års bästa rymdsond och 2011 års bästa rymdobservatorium!

Populär Astronomi har också topplistor!

Även Robert Cumming på Populär Astronomi har tagit fram ett par topplistor:

• 2011 års bästa bilder (vilka bilder!!)
• 2011 års bästa astronomiforskning

Intressant läsning. Svensk astronomisk forskning verkar till stor del vara inriktad på frågeställningar om Universums begynnelse, de första stjärnorna, den mörka materian men också mycket annat spännande.

Läs mer här: http://www.popast.nu/

En ny flik i bloggen: Exoplaneter!

Jag har nu skrivit lite fakta om utforskningen av exoplaneter i allmänhet och om Keplerteleskopets utforskning i synnerhet. Klicka på fliken "Exoplaneter" i menyraden ovan för att komma till sidan.

Månsonderna GRAIL-A och GRAIL-B siktar in sig på månen

De två rymdsonderna GRAIL-A och GRAIL-B som sköts upp 10 september har sakta men säkert färdats mot månen. De går nu inom de närmaste dagarna in i omloppsbana runt månen, GRAIL-A den 31 december och GRAIL-B dagen efter. Jag skrev lite mer utförligt om uppdraget i samband med uppskjutningen i september, läs här. Även Astrowebb har flera utförliga artiklar om de två rymdsonderna.

De två sonderna flyger i samma bana runt månen och ska genom noggranna mätningar i detalj kartlägga variationer i månens gravitationsfält. Syftet med mätningarna är att få ökad kunskap om månens inre struktur och om hur månen bildades och utvecklades. Det ger också kunskaper om hur jordliknande planeter bildas.

NASA utlyste i höstas också en namntävling där skolungdomar uppmanades att föreslå nya namn på sonderna. De nya namnen ska offentliggöras inom några dagar.


De två GRAIL-sonderna (Bildkälla: NASA)

Läs mer här: http://www.astrowebb.com/

Läs också: http://www.nasa.gov/mission_pages/grail/overview/index.html

Rymdsonden CASSINI:s bild av Titan visar en hoptryckt sydpol

Rymdsonden CASSINI har tagit en bild som visar en hoptryckt sydpol på Saturnusmånen Titan. Det ser nästan lite platt ut. Det blåa området är Titans övre atmosfärlager och det orangea är nedre lager.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer här: http://www.nasa.gov/multimedia/imagegallery/image_feature_2140.html

2011 års bästa måne!

Av alla månar i vårt solsystem; vilka har varit de bästa under 2011? Då menar jag utifrån rymdsondernas utforskning av månar och inte en bästalista över huvudtaget (En sådan lista har Populär Astronomi sammanställt och jag håller i princip med om nästan allt i den rangordningen). I år tycks det vara Saturnusmånarnas stora år. Det är ju framförallt de som utforskas mer detaljerat av en rymdsond (Cassini).
Vad tycks om listan? Har jag glömt någon viktig måne? Protestera gärna!

Här följer min bästalista:

1. Enceladus - Saturnusmånen som utforskats av rymdsonden Cassini. Denna måne med sina vattenkaskader och sitt alplandskap är en fascinerande värld, där det kan finnas goda förutsättningar för enklare livsformer. Enceladus sprider via sina geysrar vattenånga som hamnar i Saturnusatmosfären och t o m på planeten. Läs bl a här.
2. Hyperion - Saturnusmåne som ser ut som en sliten tvättsvamp! Den tumlar runt lite hur som helst i sin omloppsbana runt Saturnus. Det tycks vara en ganska löst sammansatt måne bestående av en hel del is. I sin bana runt Saturnus påverkas den också en hel del av den större Saturnusmånen Titans gravitationskrafter. Läs mer här.
3. Iapetus - Saturnusmåne som kanske har haft en egen måne! Denna mycket märkliga måne tycks bestå av två helt olika delar, en ljus och en mörk. Månen har en lång och mycket hög bergskedja längs ekvatorn. Detta gör att den ser ut som en valnöt! Läs mer här.
4. Månen - vår egen måne. Utforskningen av månen har fortsatt under 2011 av framförallt rymdsonden LRO. Vi har under året fått en detaljerad topografisk karta över månen. LRO har funnit en titanfyndighet på månen, tagit en fin bild av månens nordpol, studerat Apolloexpeditionernas landningsplatser m.m. Tvillingsonderna GRAIL-A och GRAIL-B når dessutom om ett par dagar sina respektive utkikspunkter kring månen. 2012 får vi därmed ännu mer fakta om månen. Läs mer här.
5. Europa - Jupitermånen som Populär Astronomi utsåg till solsystemets bästa måne. Jag håller helt med om detta. Sedan rymdsonden Galileos utforskningar av denna måne har det spekulerats om det finns förutsättningar för liv under den isiga månytan. Nya rapporter kom i år om förekomsten av stora vattenoceaner under isen. Högt upp på många forskares önskelista finns en rymdsond till Europa. Tillsvidare får vi nöja oss med rymdsonden Juno som är på väg till Jupitersystemet. Läs mer här.
6. Titan - Saturnusmånen som granskats i detalj av Cassinis minisond Huygens, men i år också utforskats ytterligare av Cassini. Dess metansjöar är av särskilt intresse. Mycket forskning pågår kring Titan och dess förutsättningar att hysa liv. Månen har också ett klimat och en geologi som i mycket liknar jordens för miljarder år sedan. Läs mer här.
7. Phobos - Marsmåne som studerats av rymdsonden Mars Express. Tanken var ju också att den ryska rymdsonden Phobos-Grunt skulle tittat närmare på denna måne, men av det blev det som bekant inget. Angående Mars Express utforskning av Phobos, läs mer här.
8. Rhea - Saturnusmåne vars kratrar fotograferades i detalj av rymdsonden Cassini i januari 2011. Läs mer här.
9. Dione - Saturnusmåne vars atmosfär tycks i viss mån kunna påverka Saturnus magnetfält. Läs mer här.
10. Helene - Saturnusmåne som fotograferats av rymdsonden Cassini. Månen ser ut som en liten lerklump! Läs mer här.

2011 års bästa måne - Enceladus! (Bildkälla: NASA)

Imorgon: 2011 års bästa planet!

2011 års bästa dvärgplanet - asteroid - komet

Som jag skrev i gårdagens inlägg så har 2011 på många sett varit ett fantastiskt år. Förutom utforskningen av solsystemets planeter har också solsystemets mindre himlakroppar studerats av olika rymdsonder. Vilken är då 2011 års bästa "lilla himlakropp"?

Min topplista 2011 ser ut enligt nedan. Kanske har jag glömt bort någon viktig himlakropp?! Protester och synpunkter i övrigt emottages tacksamt!

1. Asteroiden Vesta - förstås! Årets kanske största astronomiska händelse alla kategorier (åtminstone ur ett rymdsondsperspektiv) var när rymdsonden Dawn går in i omloppsbana runt asteroiden Vesta och skickar en mängd spännande bilder av denna himlakropp. Vesta är på många sätt spektakulär med sina höga berg och med sina kratrar och underliga klippformationer m.m. Läs mer här.
2. Kometen Lovejoy - årets överlevare! Denna fantastiska lilla himlakropp överlevde nämligen solens hetta vid en passage genom solkoronan. Hur detta var möjligt övergick även luttrade forskares förstånd. Vi fick en rad fina bilder på denna händelse från bl a den Internationella Rymdstationen ISS. Läs mer här.
3. Asteroiden Lutetia - som studerats av rymdsonden Rosetta. Data analyserades och presenterades under 2011 om denna märkliga himlakropp. Den tycks vara en gammal kraterfylld asteroid som kan ha haft ett spännande förflutet. Kan det rent av vara en del som blev över när några av de inre planeterna i vårt solsystem bildades? Läs mer här.
4. Kometen Hartley 2 - som studerades av rymdsonden Deep Impact. Data om kometen presenterades i år och visade på en mycket aktiv komet som formligen sprutade ut materia på sin färd genom rymden. Dess form antyder också att den består av två delar som sammanfogats vid en tidigare kometkrock. Läs mer här.
5. Kometen Tempel 1 - som studerades av rymdsonden Stardust-NExT (i februari i år, innan jag börjat skriva på min blogg). År 2005 hade rymdsonden Deep Impact kollat in den här kometen och nu var det alltså ytterligare en studie. Det finns en häftig film som visar passagen förbi kometen. Läs mer här.
6. Asteroiden 25143 Itokawa - som utforskades av den japanska rymdsonden Hayabusa redan 2005, men vars prover analyserades först i år. Det var första gången som mer ingående analyser kunde göras av materia som hämtats hem från en asteroid. Läs mer här.
7. Dvärgplaneten Pluto - som kommer att utforskas av rymdsonden New Horizon när den väl kommer dit om drygt 3 år. Mängder med intressanta nyheter har under året kommit om Pluto. Allt från upptäckten av en fjärde måne till komplexa molekyler på Plutos yta. Frågan om Plutos storlek har också varit föremål för diskussioner. Är den månne den största dvärgplaneten i alla fall? Läs mer här.
8. Asteroiden 2005 YU55 - som kom otäckt nära jorden. På ett avstånd av endast 325.000 kilometer svischade denna 400-metersasteroid förbi oss. Läs mer här.
9. Kometen Elenin - som vissa trodde skulle innebära jordens undergång. Den "missade" dock jorden med sisådär 35 miljoner kilometer och fortsatte sin färd ut i rymden. Undergångsprofeterna har även under 2011 varit synnerligen aktiva och förutspått jordens undergång vid ett flertal tillfällen, t.ex 11/11 2011. Nu har man siktat in sig på 2012 (närmare bestämt 21/12 2012) och Mayakalenderns (eventuella) förutsägelser om att det nu är dags att packa ihop. Kalendern tar helt enkelt slut! Läs mer här.
10. Eris, Ceres och alla andra dvärgplaneter - som nu förtecknats. Läs mer här.

Vesta - 2011 års bästa lilla himlakropp! (Bildkälla: NASA)

Imorgon: 2011 års bästa måne

Rymdsonden PHOBOS-GRUNT väntas störta i Afganistan den 14 januari

Enligt UniverseToday väntas den ryska rymdsonden PHOBOS-GRUNT störta i Afganistan den 14 januari 2012. Detta enligt beräkningar som amerikanska myndigheter har gjort. Låt oss hoppas att den ramlar ner över obebodda trakter.

Läs mer på: http://www.universetoday.com/92147/phobo-grunt-predicted-to-fall-in-afghanistan-on-january-14/

2011 har varit ett fantastiskt NASA-år och ett katastrofalt år för ryska Roscosmos

2011 lider mot sitt slut. Det har sammantaget varit ett fantastiskt rymdsondsår, med ovanligt många uppskjutningar av rymdsonder och ovanligt många spektakulära uppdrag och upptäckter. De följande dagarna kommer en rad "årskrönikor", topplistor m.m på denna blogg. Vi börjar idag med att se tillbaka på 2011 utifrån de fyra stora rymdmyndigheternas perspektiv.

Den amerikanska rymdmyndigheten NASA har ju utropat 2011 som "Year of the Solar System" och det får man sannerligen säga att det har varit. Betydligt sämre har det gått för den ryska rymdmyndigheten Roscosmos. Det här året har kantats av missöden och tekniska problem. Ryssarna vill nog helst glömma 2011 och se framåt. Ett land som kan se tillbaka på 2011 med stor glädje är Kina. Den kinesiska rymdstyrelsen, China National Space Administration (CNSA), har under 2011 haft ett stort antal lyckade uppskjutningar av framförallt satelliter av olika slag, men också sänt upp en rymdstation. Den europeiska rymdmyndigheten ESA har ett flertal rymdsonder som under 2011 fortsatt sina uppdrag. Året har väl inte kännetecknats av något mer spektakulärt, utan är ett rymdsondsår bland andra. Om man sammanfattar 2011 utifrån dessa fyra rymdmyndigheters perspektiv så ser det ut enligt följande:

NASA
"The Year of The Solar System" resulterade i en mängd lyckade uppskjutningar av rymdsonder som ska utforska solsystemet. Dessutom har NASA en rad rymdsonder som nästan dagligen rapporterar nya intressanta fynd. Rymdsonden Messenger gick in i omloppsbana runt planeten Merkurius i mars i år och ger oss helt ny kunskap om denna planet. Rymdsonden Juno skjöts upp i augusti och är nu på väg mot Jupiter och sonden MSL skjöts upp i november mot Mars (där ju sonden MRO och Marsfordonet Opportunity redan opererar för fullt). Rymdsonden Dawn tittar sedan juli närmare på den fascinerande asteroiden Vesta, medan rymdsonden Stadust-NExT i februari flög nära förbi kometen Tempel 1. De två tvillingsonderna GRAIL-A och GRAIL-B sköts upp i september för att mer ingående studera månen. Vilket år!

Dessutom kretsar rymdsonden Cassini runt Saturnus och lämnar en mängd intressanta uppgifter om planeten, dess månar och om Saturnusringarna m.m. Sonden Voyager 1 är på god väg ut ur vårt solsystem och fortsätter utföra sitt uppdrag efter alla dessa år. Även systersonden Voyager 2 liksom de två Pioneersonderna färdas med rasande fart ut mot solsystemets utkanter. En annan rymdsond som är långt ut i solsystemet är New Horizons som har i uppdrag att utforska Pluto och så småningom objekt i Kuiperbältet. Rymdsonden Deep Impact är eventuellt på väg mot en komet (Den kan tänkas få ett nytt uppdrag inom kort). Sedan har vi ju alla solsonderna som rapporterar i realtid om solens utveckling. Månsonder har vi också. Vilket år som sagt!


Bild av kometen Tempel 1 (Bildkälla: NASA)

Samtidigt som alla dessa rymdsonder framgångsrikt utforskar vårt solsystem så kretsar ett stort antal olika rymdobservatorier runt jorden (och i vissa fall en bra bit från jorden) för att bl a studera vårt solsystem. Hubbleteleskopet och Keplerteleskopet m.fl har verkligen levererat nya fakta om stort och smått under 2011. Hubbleteleskopets fantastiska bilder av olika objekt i universum fortsätter strömma in i en strid ström. Vilket exoplanetår det varit 2011. Keplerteleskopets fynd har revolutionerat exoplanetforskningen. NASA har (åtminstone tillfälligt) också fått klartecken att fortsätta utvecklingsarbetet med det nya stora rymdteleskopet James Webb.

NASA:s år har också kännetecknats av stora finansiella svårigheter. Den amerikanska budgetprocessen inför 2012 har varit minst sagt besvärlig. Till slut lyckades den amerikanska kongressen komma överens om en budget, som ändå får betecknas vara ganska OK för NASA. Det innebär dock krav på besparingar. Ett resultat av minskade anslag var avvecklingen av rymdfärjorna. Ett annat inslag är alla de projekt som pågår vad gäller utveckling av kommersiell rymdfart. Ett flertal amerikanska bolag samarbetar med NASA för att ta fram mer kostnadseffektiva lösningar vad gäller bl a framtida rymdsonder. Fortsättning följer under 2012 sannolikt med att t.ex företaget SpaceX skjuter upp en raket till rymdstationen ISS.

Trots alla ekonomiska problem; vilket fantastiskt NASA-år har det inte varit, eller som NASA-chefen Charles Bolden utrycker det: "This year truly marks the beginning of a new era in the human exploration of our solar system".

Roscosmos
Om NASA:s år varit fantastiskt så kan man inte säga annat än att ryska rymdmyndigheten Roscosmos haft ett katastrofalt år. Så sent som för några dagar sedan gick ännu en uppskjutning åt skogen. Den här gången var det en satellit som kraschade i Sibirien. Ytterligare ett par satellituppskjutningar har misslyckats under året, men det största missödet är ändå att det mycket påkostade Marsprojektet Phobos-Grunt inte lyckades. Sonden kretsar nu runt jorden och befaras krascha om ett par veckor. Allt är dock inte nattsvart för Roscosmos del. Uppskjutningar av astronauter/kosmonauter till den internationella rymdstationen ISS har fortsatt och just nu har ryssarna monopol på detta i avsaknad av amerikanska rymdfärjor. Den ryska Soyuz-raketen har dessutom skickat upp europeiska navigationssatelliter i rymden. Dessutom sände man upp ett nytt avancerat radioteleskop, Spekt-R, i juli. Kanske kan de ryska missödena föra med sig något positivt: ett närmare samarbete med NASA och ESA. Kanske innebär det också en öppnare kommunikation om ryska rymdplaner framöver.

CNSA
Den kinesiska rymdstyrelsen CNSA har haft ett bra år 2011. Enligt SpaceflightNow har man 18 lyckade uppskjutningar (av 19 försök) i år och slår därmed t o m NASA. Det är främst olika typer av satelliter som sänts upp, men även en rymdstation, Tiangong-1, och en rymdsond, Shenzhou-8, som dockat med stationen. Nästa år följs detta enligt aktuella planer av bemannade rymdfärder till rymdstationen. Man lyckades dessutom placera rymdsonden Chang´e 2 vid Lagrangepunkt nr 2. Enda stora missödet, som man kan skylla ryssarna för, är att sonden Yinghuo-1 inte kom till Mars som planerat. Den "hängde" ju på den ryska sonden Phobos-Grunt. Kina har stora rymdplaner framöver och det ska bli intressant att följa fortsättningen under 2012.

ESA
2011 har väl inte varit något mer framträdande rymdsondsår för ESA:s del. Det har främst kännetecknats av fortsatt utforskning med hjälp av de rymdsonder som man sedan en tid haft uppe i rymden. Det kommer en del spännande nyheter från framförallt rymdsonden Mars Express, men även Venus Express. Sonden Rosetta är på väg mot en komet. Annars medverkar ESA i ett flertal av de projekt som NASA är huvudansvarig för. Flera av ESA:s rymdobservatorier rapporterar löpande nya spännande fakta om universum. Under året har ESA arbetat intensivt med att verkligen få till stånd ett Marsprojekt; ExoMars. Man har försökt få med Ryssland i detta prestigeprojekt. Många andra rymdsondsplaner finns för de kommande åren. Låt oss hoppas att flertaler förverkligas, trots en mer besvärlig ekonomisk situation.


ExoMars Marsfordon (Bildkälla: ESA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/home/hqnews/2011/dec/HQ_11-415_2011_Year_in_Review.html

En julhälsning från snögubben på asteroiden Vesta!

NASA:s rymdsond DAWN skickar denna fina julhälsning från sin omloppsbana runt asteroiden Vesta. Dawn liksom Rymdsondsbloggen tar nu julledighet. Vad Dawn ägnar sig åt under denna julledighet vet jag inte, men själv ska jag äta julmat, dricka glögg och äta en massa pepparkakor. Det lär också bli gott om tid till att bläddra i min nya astronomibok (som jag skrev om igår).

Antagligen kan jag inte hålla mig hela julhelgen utan återkommer väl med något inlägg på juldagen eller annandagen. Nästa vecka kommer en hel kavalkad med "Årets bästa....". Jag älskar nämligen topplistor, så det kommer en hel skock med sådana i denna blogg. Vilken är Årets rymdsond? Vilket är Årets rymdobservatorium? Vilken är Årets planet , måne, asteroid och komet? "Svar" kommer nästa vecka.

God Jul  till alla rymdsondsfantaster och blivande rymdsondsfantaster!


(Bildkälla: NASA)

Rymdsonden CASSINI har tagit nya fantastiska bilder (igen)!

Idag är det lite julafton vad gäller spektakulära rymdbilder (se också inlägget om kometen Lovejoy idag). Rymdsonden CASSINI har tagit ett par helt fantastiska bilder av Saturnusmånar. Den första med månarna Titan och Dione i förgrunden och med Saturnus som fond. Den andra med Titan och Tethys i förgrunden och Saturnusringarna som en vacker bakgrund.

Cassini har under 2011 tagit en mängd vackra bilder av Saturnussystemet med planet, ringar och månar.


(Bildkälla: NASA)


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/cassini/whycassini/cassini20111222.html

Lovejoy, årets komet 2011, lever och frodas!

Kometen Lovejoy, som så mirakulöst överlevde färden förbi solen, har fascinerat både professionella astronomer och oss amatörer. Allt förnuft säger att den borde ha upplösts i sina minsta beståndsdelar av den hetta som solens korona måste ha utsatt den för. Men icke! Kometen tycks leva upp igen och lysa upp vår tillvaro. Besättningen på den internationella rymdstationen, ISS, har tagit några fina bilder på Lovejoy, se nedan.

SpaceflightNow har en artikel om det hela. Den syn som mötte NASA-astronauten Dan Burbank måste varit helt fantastisk. I en intervju med en TV-station uttryckte han att han sett den mest fantastiska syn han någonsin varit med om, och det vill inte säga lite för en astronaut som dagligen har en utsikt från ISS som vi vanliga dödliga bara kan drömma om. ISS färdades över Tasmanien och besättningen såg stormar kring Filippinerna, natthimlen fylldes av ovädersblixtar. Precis innan soluppgången lyses horisonten upp av en tunn ljusstrimma. Det är kometen Lovejoy som stiger allt högre upp över horisonten och bildar ett tydligt ljust streck med uppemot 20 måndiametrars storlek! Spektakulärt och poetiskt vackert!

Bild nr 2 nedan är NASA:s "Image of the day". Frågan är väl om det inte är "Image of the Year"?!



(Bildkälla: NASA)


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://spaceflightnow.com/station/exp30/111222comet/

Komplexa molekyler på Pluto? Rymdsonden NEW HORIZONS är på väg för att kolla upp det.

Häromdagen kom rapporter om att forskare, med hjälp av data från rymdteleskopet Hubble, funnit tecken på komplexa molekyler på dvärplaneten Pluto. Hubbleteleskopet har ett instrument, Cosmic Origins Spectrograph, som mer detaljerat kan studera förhållanden på t.ex planeter eller andra himlakroppar. Genom spektralanalyser erhålls data om temperatur, densitet, kemisk sammansättning, himlakroppens hastighet i förhållande till oss m.m. Hubbleteleskopet har studerat Pluto lite närmare och funnit tecken på förekomst av komplexa kolvätemolekyler och kväveföreningar på dvärgplanetens yta. Sådana kemiska föreningar kan skapas genom att solljuset påverkar Plutos isiga och kalla yta, som innehåller ämnen såsom metan, kolmonoxid, kväve m.m. Forskarna har vid jämförelser med Hubbledata från 1990-talet funnit att det tycks ha skett förändringar på Plutos yta.


Bild tagen av Hubbleteleskopet (Bildkälla: NASA)

Utforskningen av Pluto är fortfarande i sin linda. Vår kunskap om denna avlägsna himlakropp, som 2006 blev degraderad från planet till dvärgplanet av Internationella Astronomiska Unionen, är fortfarande ytterst begränsad. Därför är det ju utmärkt att rymdsonden NEW HORIZONS är på väg för att utforska denna himlakropp och dess månar. Hubbleteleskopet hittade ju dessutom i juli 2011 en fjärde måne. Det kan tänkas finnas flera ännu ouptäckta månar runt Pluto. I slutet av november i år kom också rapporter om att det kan finnas flytande oceaner under Plutos tjocka istäcke. Jag skrev om det i ett tidigare inlägg, läs här. På sin färd ut mot Pluto tog sonden dessutom en fin bild av Jupiter i slutet av oktober, läs här. Sommaren 2015 lär vi få veta hur det står till med Pluto. Kanske kan nya fakta föranleda en uppgradering till planet igen, vem vet?!

Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2011/12/111220133803.htm

Läs också: http://pluto.jhuapl.edu/index.php

Rymdsonden DAWN:s närbilder visar verkligen detaljerna från asteroiden Vesta:s yta!

Nu när rymdsonden DAWN kretsar lite närmare asteroiden Vesta:s yta börjar vi få se ett antal närbilder av denna fascinerande värld. De bilder som Dawn tar från sin Low-Altitude Mapping Orbit (LAMO), ca 200 kilometer över asteroidytan, är betydligt mer detaljerade än de som rymdsonden tog i de två tidigare faserna; High-Altitude Mapping Orbit (HAMO) och Survey Orbit. Jämför bara bildkvaliteten nedan (Klicka på denna länk för en bild med högre upplösning).


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/dawn/news/dawn20111221.html

Vintersolstånd, snart jul och en ny astronomibok!

Idag är det vintersolstånd och bara två dagar till julafton. Populär astronomi publicerar årets bästa astronomi- och rymdbilder. Flertalet av dom skulle varit fina planscher att ha på väggen på jobbet! Själv gjorde jag ett fynd häromdagen när jag letade efter julklappar. Av någon anledning hamnade jag vid hyllan med astronomiböcker. Där hittade jag en ny bok i astronomi! Den heter "Mapping the Universe - The Interactive History of Astronomy", skriven av Paul Murdin, fellow of Royal Astronomical Society. Den blev förstås köpt - till mig själv.

Jag har så här långt bara bläddrat i boken. Det är en genomgång av astronomihistorien. Väldigt snyggt upplagd. Boken har också några små fickor där det finns lösblad med kopior på olika historiska dokument. Allt från Galileos skisser till bilder som Hubbleteleskopet tagit. Kul! Julen verkar vara räddad!

Ytterligare två intressanta exoplaneter har upptäckts

Nu kommer det nya intressanta exoplanetfynd slag i slag. Häromdagen rapporterade ju Keplerteamet att man funnit två exoplaneter av jordens storlek. Nu har ett forskarteam, med stöd av Kepler Asteroseismic Investigation som är en grupp som granskar Keplerfynd, funnit ytterligare två exoplaneter i jordstorlek. Planeterna, som heter KOI-55b och KOI-55c, har diametrar som är något mindre än jordens (76% resp 87% av jordens diameter). De kretsar extremt nära sin stjärna och är således inte inom den beboeliga zonen. Det är 1.000-tals grader på planetytorna!

Det mest intressanta, förutom att man återigen funnit planeter av jordstorlek, är att den stjärna de kretsar kring är en före detta röd jätte! Det är alltså två planeter som har överlevt det faktum att stjärnan expanderar i volym och hotar att "äta upp" alla närliggande planeter. Sannolikt har de två planeterna påverkats kraftigt av stjärnans utveckling, men forskarna tror också att planeterna i sin tur påverkat stjärnan och medverkat till att den tappar massa. Stjärnan som planeterna kretsar kring är nu en s.k subdvärg.

Det är sannolikt så här det kommer att se ut i vårt solsystem om några miljarder år när vår sol utvecklas till en röd jätte och därmed expanderar kraftigt. Flera av de inre planeterna upplöses sannolikt och även jorden är i farozonen. De stora yttre planeterna i solsystemet kan tänkas överleva, ordentligt tilltufsade.

Läs mer på: http://www.spacedaily.com/reports/Exo_planets_that_survived_red_giant_stage_found_999.html

Läs också: http://www.dailygalaxy.com/my_weblog/2011/12/two-newly-discovered-earth-sized-planets-survived-the-red-giant-phase-of-their-star.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+TheDailyGalaxyNewsFromPlanetEarthBeyond+%28The+Daily+Galaxy+--Great+Discoveries+Channel%3A+Sci%2C+Space%2C+Tech.%29

En julhälsning från Mars

NASA och dess rymdsond MRO skickar en julhälsning från Mars. Det är en liten film med ett antal högupplösta bilder av ett kargt och vinterlikt Marslandskap.

(Källa: NASA)

Rymdsonden DAWN:s första bilder från låg höjd

Rymdsonden DAWN har nu skickat de första bilderna från den nya låga omloppsbana som den har runt asteroiden Vesta. Under en dryg vecka har sonden flugit på endast 200 kilometer över asteroidytan. Det innebär att vi fr o m nu kommer att få se en mängd detaljerade bilder från Vestas mycket ojämna yta. Här kommer som sagt några av de första. Den första bilden visar en relativt nybildad krater med tydligt markerad kraterkant.


En relativt nybildad krater (Bildkälla: NASA)

Delar av Vesta är också relativt jämn. Bilden nedan är tagen i Rhea Silvia-sänkan vid Vestas södra pol.


En ganska ´"ren" och jämn del av Vesta (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://dawn.jpl.nasa.gov/feature_stories/vesta_low_altitude_images.asp

Mer fakta om gårdagens Keplerfynd

Gårdagens stora nyhet var ju rymdteleskopet Keplers fynd av två jordliknande planeter. De två, Kepler 20e och Kepler 20f, är de första planeterna som i det närmaste överensstämmer med jorden vad gäller storlek. Den ena, Kepler 20e, har en diameter som är 87% av jordens (lite olika uppgifter om diametern förekommer) och den andra, Kepler 20f, har en diameter som är 103% av jordens. De kretsar nära sin stjärna, vilket gör att det är synnerligen varmt på planetytan. Så varmt att t o m glas smälter på Kepler 20e! Det innebär att de båda planeterna inte är innanför den beboeliga zonen. Ur den aspekten är de inte jordlika. Som Robert Cumming skrev igår på Populär Astronomis websida tycks det också vara en aning trångt i Kepler 20-systemet. De två planeterna + ytterligare tre planeter samsas om ett utrymme som motsvarar zonen mellan vår sol och Merkurius.

Det har nu kommit lite mer fakta om de två planeterna. Bland annat Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog har skrivit en längre artikel där hon efter att ha studerat alla faktablad har försökt skilja fakta från spekulationer. Jag ska här lämna en kort sammanfattning av det hon skriver och därmed också komplettera det jag själv skrev igår.

• Stjärnan Kepler 20 med dess planeter har observerats av Keplerteleskopet i totalt 670 dagar. Stjärnan är ungefär lika stor som solen, men något mindre massiv och ljusstark. Den befinner sig ca 1.000 ljusår från oss.
• Uppgifterna om planetdiametrar kan ha en viss felmarginal, kanske uppemot 10%.
• Kepler 20e har en omloppstid på 6,1 dygn och Kepler 20f på 19,6 dygn.
• Med hjälp av Keck-teleskopet och radialhastighetsmetoden har man försökt beräkna de två planeternas massa. En övre gräns är 3 resp 14 jordmassor, men de kan vara betydligt mindre. Forskarna tror att det finns förutsättningar att beräkna planeternas massor mer exakt utifrån Kepler 20-stjärnans rörelser när den påverkas av planeternas gravitationskrafter.
• Uppgifterna avseende planeternas temperaturer varierar också. Alla uppgifter anger dock temperaturer på över 400 grader Celsius. Ohälsosamt för liv alltså.
• Förutom de två jordlika planeterna fann Kepler ytterligare tre planeter, Kepler 20b (diameter = 191% av jordens, omloppstid = 3,7 dygn), Kepler 20c (diameter = 307% av jordens, omloppstid = 10,9 dygn) och Kepler 20d (diameter = 275% av jordens, omloppstid = 77,6 dygn). Alla tre är alltså mindre än Neptunus.

En illustration som visar hur det kan tänkas se ut på kokheta Kepler 20e (Bildkälla: NASA)

 

De fem planeterna har en något udda ordning i Kepler 20-systemet där större och mindre planeter kommer om vartannat i turordning räknat från stjärnan och utåt. Det har varit en del spekulationer om de verkligen bildats så och med de inbördes placeringarna eller om de har ”flyttats omkring” i Kepler 20-systemet. Om de ursprungligen befann sig längre ut i Kepler 20-systemet så kan de möjligen ha haft vatten i ett tidigare skede. Kepler 20f som kretsar lite längre ut från stjärnan kan ha lyckats behålla sitt vatten i några miljarder år. Här handlar det dock om mer spekulationer än fakta.

 

Exoplanetutforskningen är sannerligen ett spännande område! Med ett förlängt uppdrag för Keplerteleskopet finns alla förutsättningar för en rad nya fynd under 2012. teleskopet behöver helt enkelt mer tid. Vi har idag lite drygt 700 bekräftade exoplaneter. Jag gissar att antalet fördubblas under nästa år och att det bland de nya fynden kommer att finnas tiotals jordlika planeter. Kanske hittar man någon planet med samma diameter som jorden och på samma avstånd från en solliknande stjärna. Har den dessutom en atmosfär med någotsånär vettig sammansättning så kanske vi kan börja tala om jordkopior.

 

Läs mer på: http://www.planetary.org/blog/article/00003309/

 

Rymdteleskopet Kepler har bekräftat ytterligare 5 exoplaneter varav två som liknar jorden

I kväll meddelar NASA att rymdteleskopet Kepler bekräftat ytterligare 5 exoplaneter, alla runt samma stjärna. De har fått namnen Kepler 20 b-f. Två av dessa liknar jorden i storlek. Det är första gången som planeter i jordens storlek hittas kring en solliknande stjärna. Alla 5 planeterna kretsar på ett avstånd av stjärnan som motsvarar planeten Merkurius omloppsbana runt solen. De två jordlika planeterna, Kepler 20e och Kepler 20f tros vara stenplaneter, medan de tre övriga sannolikt är gasplaneter. Planeterna är i ordning räknat från stjärnan;  Kepler 20b, 20e, 20c, 20f, 20d. Stjärnan är en G-stjärna liksom vår sol, men något mindre och svalare.

Planeten Kepler 20f är något större än jorden. Den kretsar runt sin stjärna på bara 20 dagar. Yttemperaturen uppgår sannolikt till lite drygt 400 grader så något liv lär det inte finnas där. Den andra jordlika planeten, Kepler 20e är ännu varmare, ca 750 grader. Planeten visar alltid samma sida mot stjärnan och tycks sakna atmosfär. Det innebär sannolikt att det är stora temperaturskillnader på "framsida" och "baksida" på denna planet. Forskarna tror att den kan vara geologiskt aktiv.



Illustration av Kepler 20f, den mest jordlika planeten hittills storleksmässigt (Bildkälla: NASA)

En intressant faktor i detta Keplerfynd är att lite större gasplaneter och lite mindre stenplaneter kommer om vartannat i ordningsföljd. I vårt solsystem har vi stenplaneterna innerst och gas- och isplaneterna ytterst. Detta visar att ett solsystem kan utvecklas på ett flertal olika sätt.

"Upptäckten innebär att vi för första gången funnit jordliknande planeter runt andra stjärnor än vår sol och att vi har förmågan att hitta dem" säger Francois Fressin från Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics (Cambridge, Mass.), som beskriver fyndet i tidskriften Nature.



En storleksjämförelse (Bildkälla: NASA)

I och med detta fynd har Keplerteamet nu inalles 33 bekräftade exoplaneter. I mitt förra inlägg beskrev jag Keplerteleskopet mer ingående. Läs det för ytterligare information om detta spännande projekt. Mer fakta om det här senaste fyndet kommer också så småningom.

Läs mer på: http://kepler.nasa.gov/news/nasakeplernews/index.cfm?FuseAction=ShowNews&NewsID=172

Keplerteleskopets första 1.000 dagar i rymden - utforskning, metoder och fynd

Jag har fördjupat mig lite i Keplerteleskopet och i frågor kring exoplaneter i stort. Här kommer därför ett lite längre inlägg som beskriver detta spännande uppdrag. Enligt nyhetsrapporteringen ska det komma en information från Keplerprojektet senare idag. Om så är fallet återkommer jag med ett inlägg om det också (och möjligen en revidering av nedanstående fakta!). I bloggen finns inom kort en särskild flik som ska heta "Exoplaneter" där dels nedanstående fakta finns, dels mer allmänna fakta om utforskningen av exoplaneter.

Rymdteleskopet Kepler har nu varit uppe i sin omloppsbana runt jorden i mer än 1.000 dagar. Under denna tid har en rad upptäckter gjorts som närmast inneburit en revolution inom exoplanetutforskningen. Jag ska här beskriva lite mer utförligt vad Kepler-teleskopet gör, hur den gör det och vilka fynd den har gjort.

Keplerteleskopet är riktat så att det studerar Cygnus-Lyra-regionen av stjärnhimlen. Till dags dato har Keplerteamet visserligen "bara" hittat 33 planeter som kunnat bekräftas (av totalt 714 exoplaneter, se exoplanet.eu), men publicerat förteckningar på hela 2.326 exoplanetkandidater där fortsatta studier behövs för att bekräfta om det rör sig om exoplaneter eller något annat. De exoplaneter man hittills hittat kan grupperas i tre större grupper; gasjättar, heta superjordar med korta omloppstider nära sina stjärnor samt isjättar. Det man framförallt söker efter är jordliknande planeter på lagom avstånd från sina respektive stjärnor, dvs inom den s.k beboeliga zonen. Den 5 december 2011 meddelade Keplerteamet att man hittat en sådan planet, Kepler 22b, som även om den är betydligt större än jorden, kan ha jordliknande förhållanden. Ikväll (20 december 2011) kom uppgifter om att två planeter som storleksmässigt liknar jorden hittats runt samma stjärna, Kepler 20e och 20f.


Cygnus-Lyra-regionen som Kepler studerar (Bildkälla: NASA)

Keplerteleskopets uppdrag
Uppdraget för Kepler kan sammanfattas enligt följande:

• Bedöm antalet jordliknande planeter eller planeter som är större än jorden och hur många av dessa som finns i eller i närheten av den beboeliga zonen. Kepler studerar ett område i Vintergatan som kan tänkas ha ungefär samma förutsättningar för planetbildning som vårt solsystem. Inom detta område observeras olika typer av stjärnor.
• Bedöm hur fördelningen mellan planeter ser ut utifrån planetstorlek, omloppsbanors utseende m.m.
• Uppskatta hur många planeter som finns kring binära och multipla stjärnor.
• Bedöm variation vad gäller storleken på omloppsbanor samt planeternas reflektivitet, storlek, massa och densitet.
• Identifiera ytterligare planeter med hjälp av andra metoder i de system där man observerat någon planet.
• Bedöm egenskaper hos de stjärnor där planetsystem finns.

De fynd som Keplerteleskopet gör startar ofta en mängd aktiviteter på observatorier på jorden, t.ex på Keck-observatoriet, vars 10-metersteleskop riktats in mot särskilt intressanta objekt i syfte att bekräfta fynden.

Beboeliga zonen

Beboelig zon, eller Guldlocks-zon som den ibland kallas, är en region i rymden där förhållandena är fördelaktiga för att upprätthålla liv (Definition enligt Wikipedia, som för övrigt har en mycket bra artikel om ämnet, läs här). Man brukar säga att detta är ett sfäriskt område runt en stjärna där yttemperaturen på en planet gör det möjligt för vatten att existera i flytande form. Utöver det finns andra viktiga förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en planet ska vara beboelig. En sådan är stjärnsystemets plats i galaxen. Det ska helst vara ett lugnt och fridfullt område utan några supernovaexplosioner eller annat som på ett slag kan utplåna allt liv (Effekterna av en supernova sträcker sig åtskilliga ljusår bort).

Atmosfärens storlek och sammansättning påverkar i högsta grad förutsättningarna för liv (se bara på ogästvänliga Venus!). Det har också framförts teorier om att en stenplanet behöver vara utsatt för tektonik, dvs att jordskorpan består av plattor som rör sig i förhållande till varandra, för att vatten bättre ska kunna bibehållas på planeten. En viktig fråga är väl också: Beboelig för vad? Handlar det om små mikroorganismer eller om mer avancerade livsformer?

Exempel på beboeliga zoner (Bildkälla: NASA)

I december 2011 gjorde Keplerteamet en omdefinition avseende den beboeliga zonen, vilket flyttade zonen längre ut från en stjärna och minskade därmed denna zon högst markant. Framöver kan det tänkas att ytterligare omdefinitioner kan komma att ske. En av de faktorer som diskuterats alltsedan rymdsonden Cassinis minisond Huygens dök ner genom Saturnusmånen Titans tjocka atmosfär är om annat än vatten kan föda liv. Titans flytande metan och etan kan eventuellt ge förutsättningar för enkla livsformer. Om så är fallet måste en större omdefinition av ”Beboelig zon” göras. Detsamma gäller om spår av liv kan hittas på t.ex Jupitermånen Europa eller på Saturnusmånen Enceladus. Båda tros ha flytande vatten, men kretsar långt utanför solsystemets beboeliga zon. Det som eventuellt kan ge förutsättningar för liv är effekterna av Jupiters och Saturnus omfattande gravitationella tidvattenkrafter.

Keplers metod för att hitta exoplaneter

Den metod som Keplerteleskopet använder sig av kallas transitmetoden. Det innebär att teleskopet letar efter planeter som passerar över ”solskivan” och som därmed skapar en mycket liten, men mätbar, skillnad i stjärnans skenbara ljusstyrka. För en jordliknande planet kan det handla om en reduktion avseende ljusstyrka på kanske 1/10000-del. Denna reduktion måste också periodiskt återupprepas för att det ska kunna avgöras att det rör sig om en planet. Det innebär att ett flertal mätningar måste göras. Det är också detta som gör att Keplerteleskopet hittills främst kunnat bekräfta sådana exoplaneter som har relativt kort omloppstid runt en stjärna och därmed passerat ett antal gånger över solskivan. Metoden ger kunskaper om en exoplanets storlek (diameter), men inte direkta kunskaper om dess massa. Viss kunskap erhålls också om planetens atmosfär (om den har någon sådan) vad gäller ämnessammansättning i och med att stjärnljuset passerar atmosfären. Utifrån dessa data kan vissa slutsatser dras om yttemperatur m.m.

Hur transitmetoden fungerar (Bildkälla: Wikipedia)

Vad är då sannolikheten för att hitta planeter med denna metod? Att hitta planeter som kretsar nära stjärnan är betydligt lättare än att hitta planeter som kretsar på längre avstånd från stjärnan. Det som krävs är att en planet i sin omloppsbana ”råkar” passera över solskivan så att Kepler kan se detta utifrån sin synvinkel. Keplerteleskopet, planeten och stjärnan måste ligga i linje för att möjliggöra en observation. Sannolikheten för detta kan beräknas med formeln stjärnans diameter/omloppsbanans diameter. För en planet av jordens storlek och med jordens omloppsbana runt en stjärna av solens storlek är chansen för en transit endast ca 0,5% (1,4 miljoner kilometer/300 miljoner kilometer). För en gasjätte på kort avstånd från sin stjärna och med en omloppstid på några få dygn ökar chansen markant att finna den med hjälp av transitmetoden.

I och med att sannolikheten att hitta jordliknande planeter inom den beboeliga zonen är så liten måste Keplerteleskopet studera ett mycket stort antal stjärnor och på så sätt försöka hitta fler planeter.

Keplerteamets besked så här långt att man funnit 2.326 planetkandidater visar på att så är fallet. Faktum är att teleskopet studerar mer än 150.000 stjärnor! En planet som är en jordkopia och som kretsar runt en stjärna som är en solkopia gör ett varv runt stjärnan en gång per år. Det krävs alltså mer än två år för att studera tre transits, vilket enligt Keplerteamet bekräftar att det rör sig om en exoplanet. Så varje förlängning av Keplerteleskopets uppdrag ökar sannolikheten för att fler jordliknande planeter kan bekräftas. En jordliknande planet med två års omloppstid kräver ju mer än 4 års observationer.

Keplerteamets förväntningar är att med omloppstider runt respektive stjärna på ca 1 år hitta 50 planeter som är av max jordens storlek samt ytterligare 185 planeter som är upp till 1,3 gånger jordens storlek. En målsättning är också att 12% av funna exoplaneter finns i system med mer än en planet. En mycket stor mängd planeter förväntas dessutom hittas där omloppstiden är kortare än ett år. Dessutom förväntas ett par hundra gasjättar hittas.

Det finns också andra metoder för att leta efter exoplaneter. De beskrivs inom kort under fliken "Exoplaneter".

Fakta om teleskopet
Keplerteleskopet har en primärspegel som är 1,4 meter i diameter och med 0,95 meters bländare. Den observerar 105 kvadratgrader, vilket motsvarar den yta en hand har med armen utsträckt. Arean är betydligt större än för andra motsvarande teleskop eftersom Kepler behöver observera ett stort antal stjärnor. Teleskopet har en precision som gör det möjligt att mäta de små variationer i ljusstyrka som en transit innebär. Hänsyn har då också tagits till stjärnors ”normala” variation i ljusstyrka. Även vår sols ljusstyrka varierar något över dess 11-åriga solfläckscykel. Keplers kamera har en upplösning på 95 megapixlar fördelat på 42 CCD:er.


(Bildkälla: NASA)

Keplerteleskopets viktigaste fynd så här långt
I februari 2011 rapporterade Kepler-teamet att man funnit 1.235 exoplanetkandidater. I början av december 2011 utökades denna skara med ytterligare drygt 1.000 och uppgår nu totalt till 2.326. Av dessa planeter är 207 ungefär av jordens storlek, 680 är s.k superjordar (lite större än jorden alltså), 1.181 har en storlek som Neptunus, 203 är Jupiterstora och 55 är större än Jupiter. 48 av dessa planetkandidater finns inom den beboeliga zonen.
Några av de viktigaste fynden som Kepler gjort:

• Kepler 20e, 20f - två planeter som storleksmässigt är väldigt lika jorden. Det är första gången sådana hittas.
• Kepler 22b – en s.k superjord som kretsar runt en solliknande stjärna och inom den beboeliga zonen. Planeten, med en diameter som är 2,4 gånger jordens, är den minsta man hittills hittat i den beboeliga zonen kring en solliknande stjärna.
• Kepler 16b – den första planet man funnit som kretsar runt en stjärna i ett dubbelstjärnesystem. Planeten har alltså två solar. Planeten är inte inom den beboeliga zonen.
• Kepler 18b, 18c och 18d – tre planeter, en superjord och två Neptunusstora planeter, som kretsar runt en solliknande stjärna. Planeterna kretsar dock väldigt nära sin stjärna och är inte inom den beboeliga zonen.
• Kepler 11-systemet, bestående av planetsystem med sex planeter. 
• Kepler 10b – Keplers första stenplanetfynd. Planeten är 1,4 gånger större än jorden och den minsta planet som Kepler hittat utanför vårt solsystem.

Läs mer på: http://kepler.nasa.gov/Mission/QuickGuide/

Gruvdrift på en asteroid, kan det vara något?

Månar och asteroider innehåller en hel del värdefulla metaller. Under senare år har förslag lagts fram på att börja planera för gruvdrift på någon lämplig himlakropp. Varför då inte ta en asteroid som råkar fara förbi, landsätta en bemannad eller obemannad rymdsond och sätta igång. En någotsånär stor asteroid, med en diameter på några kilometer, kan ha metalltillgångar värda miljardbelopp. PopularScience hade häromdagen en kul artikel om detta. Tidskriften undrade helt enkelt hur man ska gå tillväga för att hämta hem dessa tillgångar. Problemet är att försöka bryta metall på en snabbt roterande himlakropp utan någon gravitation att tala om. Det gäller att "Asteronauten" spänner fast sig ordentligt och inte har anlag för yrsel när arbetet ska utföras. Annars riskerar hon eller han att fara ut i rymden och bli en mänsklig satellit. Det blir inte så mycket lättare med en obemannad rymdsond. Kostnadseffektiviteten i ett sådant projekt kan nog ifrågasättas!



Gruvdrift här kanske? Stenklumpen är asteroiden 951 Gaspra som rymdsonden Galileo flög förbi 1991 (Bildkälla: NASA)

NASA har dock planer att kanske redan år 2025 landsätta astronauter på en asteroid. I början av året var det en nyhet i media att Obama-administrationen hade satt upp detta mål (se bl a Aftonbladet och UniverseToday). Ett av problemen var just hur man skulle hantera det här med den låga gravitationen. Det ska bli spännande att se hur det blir med detta. En risk är väl att det, när naturtillgångarna börjar tryta på jorden, blir en kamp mellan olika rymdnationer om naturtillgångarna i solsystemet. Redan nu har det hörts lite sådana tongångar från amerikanskt håll där man är rädda för kinesiska satsningar på t.ex månfärder. Eller som Space.com uttrycker det "Is mining rare minerals on the moon vital to national security?"

Läs mer på: http://www.popsci.com/science/article/2011-11/how-mine-asteroid

Saturnusmånarna är inte stora jämfört med sin moderplanet

I bilden nedan finns två till synes pyttesmå månar som kretsar runt Saturnus. Den ena, Enceladus (diameter 504 kilometer), syns hyfsat tydligt, men till vänster om den och en bit under Saturnusringarna finns en knappt synlig svart prick. Det är Epimetheus (diameter 113 kilometer). Den är svår att se på bilden nedan, men klicka på denna länk så syns den lite tydligare. Trots att de två månarna inte är helt obetydliga i storlek, så försvinner de nästan i jämförelse med Saturnus. Denna planet har en diameter vid ekvatorn på lite drygt 120.000 kilometer.

Bilden togs den 4 november på ett avstånd av 1,2 miljoner kilometer från Saturnus och 1 miljon kilometer från de två månarna. Ringarna kastar sin skugga över planeten.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4439

NASA kanske klarar sig trots allt från ytterligare besparingar

Jag skrev igår om att det amerikanska representanthuset föreslagit ett extra sparbeting för olika myndigheter, bl a NASA, för att finansiera katastrofhjälp. Den amerikanska senaten röstade dock emot förslaget, så NASA:s budget är tillsvidare kvar på 17,8 miljarder dollar.

Som ekonom blir man lätt förskräckt över den amerikanska budgetprocessen och bristen på långsiktighet. Hur ska en myndighet kunna planera sin verksamhet när de ekonomiska ramarna för denna verksamhet är i gungning ett par veckor innan budgetåret börjar?

Den amerikanska budgetkrisen (för det handlar snarare om en budgetkris och inte en ekonomisk kris) lär bli en lång följetång under 2012. I februari läggs Obama-administrationens budgetförslag för 2013 och den lär bli föremål för än större diskussioner än de som vi skådat under detta året. Ett år med presidentval lär väl enbart innebära ytterligare budgetunderskott i den amerikanska ekonomin. Ansvarstagande och långsiktighet tycks inte vara prioriterat i amerikansk politik. 2012 blir nog ett besvärligt år för NASA.

Läs mer på: http://www.planetary.org/blog/article/00003307/

Rymdsonden DEEP IMPACT mot nya äventyr!

Jag skrev för några veckor sedan om rymdsonden DEEP IMPACT (se här) och det test som NASA genomförde. Igår skrev SpaceflightNow om att sonden nu eventuellt är på väg för att utforska en s.k Near Earth Asteroid som utgör en potentiell fara för jorden. Asteroiden heter 2002 GT och rymdsonden planeras nå fram till den år 2020 om bränslet räcker. Deep Impact har mycket lite bränsle kvar och teknikerna på NASA är lite osäkra på om rymdsonden därför kan genomföra detta utökade uppdrag (Definitivt beslut och finansiering återstår).

Den 24 november i år kördes raketmotorn i två minuter och 20 sekunder för att ändra rymdsondens hastighet och kurs. I oktober 2012 planeras också en mindre kursändring. NASA funderar också på andra alternativ för rymdsonden, bl a att studera exoplaneter, kometer elelr andra asteroider. Vi får väl se vad det kan bli.

Läs mer på: http://spaceflightnow.com/news/n1112/17deepimpact/

Rymdsonden MARS EXPRESS har genomfört detaljerad undersökning av Mars nordpol

Rymdsonden MARS EXPRESS har ett instrument som mäter sammansättningen i olika ytlager på planeten Mars. Instrumentet, Mars Advanced Radar for Subsurface and Ionosphere Sounding (MARSIS), använder sig av ungefär samma teknik som de instrument som letar efter olja på jorden. Radiovågor sänds mot planetytan och beroende på hur de reflekteras kan forskarna få indikationer på förhållandena under Marsytan ner till några kilometers djup. Det man bl a undersöker är om det finns is och vatten under ytan.

Rymdsonden har nu genomfört mätningar av Mars nordpol. Under perioden augusti - oktober var det en del tekniska problem med datorminnet på Mars Express som gjorde att systemet sattes i s.k safe mode. ESA:s tekniker lyckades dock lösa problemen och mätningarna kunde fortsätta. MARSIS- instrumentet fungerar bäst när polarområdet är mörkt och inte belyst av solen. Denna period inföll mellan juni och november 2011 och rymdsonden kretsade under observationsperioden 600 gånger runt planeten! Radarn fungerar också bara på låg höjd så avståndet till Marsytan var endast ca 1.000 kilometer.Med den höga farten som sonden har varade förbiflygningen av polarområdet bara mellan 3 och 7 minuter varje gång.

Data analyseras nu och det återstår att se om vi kan få lite mer definitiva bevis på förekomsten av lite större mängder vatten på Mars. Under 2012 bör väl ändå denna fråga slutgiltigt kunna få sitt svar med de samlade observationer som ESA:s Mars Express, NASA:s MRO resp MSL och de olika Marsfordonen gör.


(Bildkälla: ESA)

Stora delar av Marsytan vid polerna är istäckta och det finns en hel del bilder av detta istäcke, men vad finns under istäcket? Bilden nedan är tagen redan 2004.


(Bildkälla: ESA)


Illustration av Mars Express med MARSIS-antennen utfälld (Bildkälla: ESA)

Läs mer på: http://sci.esa.int/science-e/www/object/index.cfm?fobjectid=49771

NASA:s budget 2012 reduceras plötsligt med 325 miljoner dollar!

Det amerikanska representanthuset har godkänt att 8,1 miljarder dollar avsätts till katastrofhjälp med anledning av de väderkatastrofer som USA drabbats av under 2011. För att finansiera det hela har alla övriga statliga myndigheter, inkl NASA, fått ett extra sparbeting på 1,83%. Det innebär att NASA:s budget reduceras med 325 miljoner dollar till lite drygt 17,4 miljarder dollar. Det innebär att ytterligare budgetnedskärningar i olika forskningsprogram måste vidtas. Omröstning ska också ske i senaten innan det hela är definitivt.

Det komiska, eller snarare sorgliga, i detta är att en del av NASA:s forskning handlar om att öka förståelsen avseende rymdvädret och dess effekter på jorden och annat som kan öka våra möjligheter att prognosticera vädret. Att då skära i denna typ av verksamhet är inte särskilt smart!

Läs mer på: http://www.space.com/13967-nasa-faces-budget-cuts.html

Läs också: http://www.planetary.org/blog/article/00003306/

Chockvågor från meteorer påverkar Mars

En forskare vid University of Arizona har studerat data från rymdsonden MRO:s (Mars Reconnaissance Oribter) observationer av Marsytan. Det tycks som om meteorer just innan de träffar Mars påverkar Marsytan genom de chockvågor de utsänder. Dessa chockvågor skapar en lavineffekt där damm och mindre partiklar flyter iväg på planetens yta. Planeten Mars har en mycket tunn atmosfär, vilket gör att även små meteorer kan färdas relativt oskadda genom atmosfären och slå ner på Marsytan. På jorden skulle dessa meteorer "brinna upp" i atmosfären innan de når jorden. Varje år skapas därför ca 20 nya kratrar som är mellan 1-50 meter i diameter. Rymdsonden MRO har sedan 2006 fotograferat Marsytan i minsta detalj och noterat alla större förändringar.

Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2011/12/111216115022.htm

Kometen som överlevde kontakten med solen!

Den stora nyheten i astronomimedia igår var kometen Lovejoy. Denna komet som till synes gick mot sin undergång när den färdades alldeles för nära solen lyckades överleva denna närkontakt. På bilder och filmer som rymdsonden SDO tagit kan man se kometen fortsätta färden ut i solsystemet igen. Forskare är förvånade över att den kunde överleva solatmosfärens hetta. Med tanke på att solens korona har en temperatur på en miljon grader och stora delar av kometen består av is så är det ganska anmärkningsvärt att det blev något kvar av Lovejoy. Den kom ju faktiskt så nära som 120.000 kilometer från solytan.

(Källa: NASA)

Lovejoy är en s.k Kreutz-komet, en mycket stor familj av mestadels små kometer som brutits loss från en större komet för 900 år sedan. Dessa kometer kommer alla väldigt nära solen och kallas därför för "sungrazers". Varje vecka rusar sådana kometer mot solen och de allra flesta upplöses av den värme de utsätts för. Många av Kreutz-kometerna är bara 10 meter i diameter och helt chanslösa när de kommer i solens närhet. Lovejoy tros dock, före närkontakten med solen, ha varit en mycket större komet med en kärna på kanske 500 meter. Det är den enda tänkbara förklaringen till att kometen nu fortsätter sin färd någotsånär intakt. Sannolikt har den tappat en stor del av sin massa och reducerats högst avsevärt. Forskarna tror också att den kan komma att brytas sönder i än mindre delar. Fast det vill vi ju inte riktigt tro på  :-)

Kometen var sannerligen i fokus under ett par dygn och följdes av inte mindre än fem olika rymdsonder: SDO, de två STEREO-sonderna, SOHO och den europeiska minisatelliten PROBA2. Det var också kul att läsa websidor, bloggar m.m som beskrev kometen versus solen lite som Davids kamp mot Goliat. Utan tvekan rycktes man själv med i denna eufori. Se bland annat Populär Astronomi, Cassiopeiabloggen och UniverseToday. Se alla bilder och filmer för mer detaljer.

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/sunearth/news/comet-lovejoy.html

Rymdsonden CASSINI mäter Saturnusmånen Titans temperatur

Rymdsonden CASSINI flög relativt nära Saturnusmånen Titan i förrgår. Avståndet till månen var endast 3.586 kilometer. Sonden skulle bl a mäta temperaturen i Titanatmosfären och studera månens yta mer detaljerat.


Illustration av förbiflygningen (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/mission/flybys/titan20111213/

NASA:s senaste uppfinning - en kometharpun!

Dom är kreativa på NASA. Nu har man uppfunnit något som kan liknas vid en kometharpun. Tanken är att denna harpun ska skjutas iväg från en rymdsond mot en komet. Harpunen ska, om den träffar rätt, fånga upp lite materia från kometens yta.

Varför då detta? Jo, det är synnerligen svårt att försöka landa på en komet som far fram med hög hastighet och dessutom sprutar ifrån sig is, grus och annat, för rymdsonder, ohälsosamt. Då är det säkrare att plocka upp lite materia med hjälp av denna harpun och sedan flyga därifrån med rymdsonden intakt.

Nu gäller det bara att konstruera en användbar harpun för ändamålet. Utvecklingsarbetet har väl inte hunnit så mycket längre än till designstadiet ännu. Återstår alltså att se om det blir något av det hela.


(Bildkälla: NASA)

Bilden nedan visar "uppsamlingskammaren". Det tycks inte bli så värst stor fångst för harpunen!


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/topics/solarsystem/features/comet-harpoon.html

Rymdsonden Voyager 1 siktar mot stjärnorna

SpaceDaily har en kul artikel om rymdsonderna VOYAGER 1 och 2 och deras färd ut ur solsystemet och mot stjärnorna. Sedan uppskjutningen 1977 har nu Voyager 1 nått vägs ände (i solsystemet vill säga) och ger sig snart ut i den interstellära rymden. Voyager 2 har inte nått fullt så långt, men är på god väg den också, fast i en helt annan bana än sin systersond.

På sin färd har Voyagersonderna studerat samtliga stora planeter i vårt solsystem och funnit över 20 nya månar. De har observerat Jupitermånen Io:s kraftiga vulkanism, upptäckt Jupiters ringsystem och hur komplext Saturnus ringsystem egentligen är samt gjort mängder med andra spännande upptäckter.

Med en hastighet på över 50.000 kilometer i timmen rusar Voyager 1 nu mot stjärnorna. Det tar hela 296.000 år innan den är "i höjd med" Sirius, den ljusstarkaste stjärnan på himlen. Då ligger ju ändå Sirius ganska nära jorden. Det man kan konstatera är att Universum är stort, väldigt stort.

Voyagersonderna är exempel på väldigt framgångsrika rymdsondsprojekt. Kanske är Voyager 1 historiens bästa rymdsond! En lista över årets bästa rymdsonder kommer före nyår på denna blogg.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.space-travel.com/reports/Voyager_spacecraft_that_toured_outer_planets_nearing_solar_system_edge_999.html

Rymdsonden MSL är redan igång med vetenskapliga undersökningar

Rymdsonden MSL (Mars Science Laboratory) sändes upp den 26 november 2011 mot Mars. Det återstår 234 dagar innan den når fram i augusti 2012 och under denna tid kommer ett flertal vetenskapliga undersökningar att göras. En viktig del i undersökningarna handlar om att studera förutsättningar för framtida bemannade rymdfärder till denna planet. Rymdsonden har ett instrument som mäter strålning som kan ha negativ inverkan på astronauter i rymden kring Mars och på själva planetytan. Denna strålning kommer Marsfordonet CURIOSITY att fortsätta mäta när den väl landat på Mars.

Instrumentet som mäter strålningen finns långt inne i själva rymdsonden för att mätningen rättvisande ska indikera hur strålningen skulle påverka en astronaut. Annars är det normala att den här typen av instrument finns på utsidan en rymdsond för att fånga upp så mycket strålning som möjligt. De resultat som man får av undersökningarna är viktig input inför fortsatt planering av bemannade Marsfärder. 

MSL navigerar efter stjärnorna. En stjärnscanner studerar ett antal referensstjärnor och justerar kursen efter dem.


Illustration av MSL på dess färd mot Mars (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/msl/news/msl20111213.html

Ännu en komet som touchar solen

Ganska ofta kommer kometer väldigt nära solen. Det kan röra sig om avstånd på endast några tusen kilometer. Dessa "sungrazing comets" kan då upplösas av solens värme om de är små. De som är lite större kan överleva denna närkontakt. I morse kom kometen C/2011 W3, även kallad Lovejoy efter den australiensiske astronomern Terry Lovejoy som upptäckte att den var i antågande, mycket nära solen. Rymdsonden SOHO fångade detta på bild. Det är den ljusstarkaste sungrazern som SOHO fotograferat. Kolla in länken nedan, där det också finns några "filmer" som visar det hela.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://sohowww.nascom.nasa.gov/pickoftheweek/old/03dec2011/

Nytt nummer av Populär Astronomi, Higgspartikeln och ett par lussebullar

I brevlådan låg nya numret av Populär Astronomi och i nyhetsskörden på nätet en hel del om Higgspartikeln. Det gör inte så mycket att det regnar och blåser. Man kan med gott samvete sitta i soffan och läsa tidning, äta lussebulle och fundera på alla dessa små partiklar som förklarar tillvaron. Indikationer på att man hittat spår av Higgspartikeln är spännande. Läs mer om detta på bl a Populär Astronomis websida.

Ny katalog med exoplaneter i den "beboeliga zonen"

Det finns sedan länge en katalog som listar alla exoplaneter, The Extrasolar Planets Encyklopaedia, men den har nu kompletterats med en katalog som endast registrerar de exoplaneter som finns i den s.k beboeliga zonen och kan vara beboeliga. Det är ett område på ett visst avstånd kring en stjärna där förutsättningar för liv är särskilt goda. Katalogen, The Habitable Exoplanets Catalog, administreras av Planetary Habitability Laboratory, Universitetet i Arecibo, Puerto Rico.

Det är till dags dato endast två exoplaneter som anses kunna vara beboeliga. Dessa är HD 85512 b och Gliese 581 d, där data fullt ut kunnat bekräftas. Det senaste Keplerfyndet Kepler 22 b uppfyller faktiskt inte de uppställda kriterierna som man satt upp. Här saknas dock fortfarande en del viktiga fakta innan man kan uttala sig om denna exoplanet är beboelig eller inte.


(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)

Siffran under resp planet står för Earth Similarity Index, dvs hur lik jorden en planet bedöms vara. Utöver dessa planeter finns en hop tänkbara beboeliga planeter, se bilden nedan. Planeterna är här rankade efter hur lika jorden de kan tänkas vara och som synes finns ett stort antal planeter som kan vara än mer beboeliga än HD 85512 b och Gliese 581 d, som rankas ganska lågt. Det är fynd som rymdteleskopet Kepler har gjort och där ytterligare studier behövs för att bekräfta huruvida det är beboeliga planeter man hittat.



Läs mer på: http://www.universetoday.com/91641/the-habitable-exoplanets-catalog-is-now-online/

Läs också: http://phl.upr.edu/projects/habitable-exoplanets-catalog

Rymdsonden DAWN:s första bilder från låg omloppsbana

Rymdsonden DAWN är nu i en låg omloppsbana (210 kilometer över ytan) runt asteroiden Vesta och de första bilderna har publicerats. Det är en fascinerande värld som visas i dessa detaljbilder.


Flertal sammanfogade bilder och med rymdsonden "inklistrad" (Bildkälla: NASA)

Bilden nedan är tagen från rymdsonden när den var på väg ner till den lägre omloppsbanan och är tagen från 230 kilometers avstånd. I bilden syns dels tydliga kratrar, men också andra stora gropformiga ojämnheter.


(Bildkälla: NASA)

NASA:s plan är att låta rymdsonden kretsa i denna låga bana i minst 10 veckor, så vi kan se fram emot en stor mängd detaljfoton.

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/dawn/news/dawn20111212.html

Rymdsonden CASSINI:s närbild av Saturnusmånen Dione

Rymdsonden CASSINI for förbi Saturnusmånen Dione på nära håll igår och tog bilden nedan. De två mindre månarna i bilden är Epimetheus (diameter ca 120 kilometer) och Pandora (ca 100 kilometer "på längden"). Den lite mer runda av de två är Epimetheus. Det avlånga objektet är Saturnusringarna.

Dione ser lite jämntråkig ut, men har en stor mängd mindre kratrar. Den är i det närmaste rund och har en diameter på 1.120 kilometer. Den består huvudsakligen av vattenis men har en relativt stor kärna bestående av tyngre ämnen.

På sin väg genom Saturnussystemet är det nu dags för Cassini att få närkontakt med månen Titan. Bilder från detta möte kommer under de närmaste dagarna.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/cassini/whycassini/cassini20111212.html

Läs Cassiopeiabloggen!

Ja, just det! Läs Cassiopeiabloggen, denna alltid lika välskrivna blogg. Och läs den särskilt idag, för redaktör Ulf R Johansson har återgett professor Olga Bottners tal från Nobelfesten. Talet handlar om årets fysikpris. Ulf har dessutom illustrerat det hela.